Tidigare forskning har visat att människor med övervikt kan utsättas för olika situationer i samhället som upplevs som sårande och diskriminerande. Det finns studier som visat att hälso- och sjukvårdspersonal kan ha en negativ attityd mot överviktiga. Anestesisjuksköterskan har en framträdande roll i kontakten, eftersom hen möter patienten som ska opereras i den perioperativa fasen. Syftet med studien var att undersöka överviktiga patienters upplevelser av bemötande från anestesisjuksköterskan i samband med operation. Metoden var kvalitativ med semistrukturererade intervjuer som analyserades med innehållsanalys. Resultatet mynnade ut i huvudkategorierna ”bemötande” och ”min kropp”. Studien visade att de allra flesta informanter upplevde bemötandet som mycket bra. Det har inte funnits något missnöje över bemötandet på grund av övervikt. Bemötande som inte varit bra, beror inte på övervikten utan kunde ha drabbat en normalviktig patient. I kontakter med primärvården upplevde informanter att de inte blev trodda och att sjukvården inte förstod överviktens komplexitet.

Atelektaser uppstår inom tio minuter hos 90 % av alla patienter som sövs och leder till försämrad syresättning men kan även leda till postoperativa lungkomplikationer. Syftet med studien var att beskriva hur anestesisjuksköterskan med olika ventilationsstrategier kan förebygga atelektasbildning under generell anestesi. Studien genomfördes som en litteraturstudie där 19 vetenskapliga artiklar granskades och analyserades. Resultatet visar att när 100 % syrgas ges under induktionen av anestesi ökar uppkomsten av atelektaser. Om positive end-expiratory pressure (PEEP) 6-10 cmH2O används tillsammans med 100 % syrgas motverkas detta. Det är mer oklart vilken effekt PEEP har efter induktionen av anestesi. PEEP bör kombineras med rekryteringsmanöver för att effektivt motverka atelektasbildning. Olika metoder för att genomföra rekryteringsmanöver finns beskrivna men gemensamt är att topptrycket ska nå upp till cirka 40 cmH2O. Efter induktionen kan anestesisjuksköterskan även förebygga uppkomst av atelektaser genom använda 40 % syrgas. I den kliniska verksamheten saknas ofta riktlinjer för vilken ventilationsstrategi som ska användas. För att kunna arbeta preventivt med att förebygga atelektasbildning måste anestesisjuksköterskan diskutera ventilationsstrategi med anestesiläkaren innan problem med syresättningen uppstår. För framtida forskning skulle det kunna vara av intresse att undersöka hur olika ventilationsinställningar påverkar patientens upplevelse under preoxygenering.

Bakgrund: Postoperativ smärta är en oundviklig följd av ett kirurgiskt ingrepp och samtidigt orsaken till lidande hos patienter. Anestesisjuksköterskan ansvarar för den perioperativa omvårdnaden kring patienten där smärtlindring och förebyggande av postoperativ smärta har en central roll. Författarna till denna studie har observerat en variation i tillämpningen av de perioperativa omvårdnadsåtgärderna som lindrar den postoperativa smärtan hos patienten.   Syfte: Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskans uppfattningar om perioperativa omvårdnadsåtgärder för att förebygga smärta efter ett kirurgiskt ingrepp. Metod: I studien användes fenomenografisk metod. Individuella intervjuer med anestesisjuksköterskor genomfördes och analyserades med induktiv ansats. Resultat: Genom analys av datamaterialet från enskilda intervjuer kartlagges det fyra beskrivningskategorier om anestesisjuksköterskornas uppfattningar gällande omvårdnadsåtgärder som lindrar den postoperativa smärtan. Beskrivningskategorierna som bildades var att ge tydlig information och upprätthålla en bra kommunikation, att lindra oro och stress, omvårdnadsåtgärder som bidrar till fysiskt välbefinnande och planera och genomföra medicinering i rätt tid. Det har framkommit att ge tydlig information och upprätthålla en bra kommunikation har en övergripande position gentemot övriga kategorier och präglar den perioperativa omvårdnaden som syftar på att lindra den postoperativa smärtan hos patienten. Slutsats: Postoperativ smärta är ett vanligt förekommande problem till följd av ett kirurgiskt ingrepp. För att förebygga problemet och minska lidande bör anestesisjuksköterskan tillämpa både farmakologiska och icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder. Individanpassning av smärtlindrande omvårdnadsåtgärder under det perioperativa förloppet är av stor vikt.

En operationsmiljö är en komplex miljö och ett välfungerande samarbete i operationsteamet är viktigt för att kunna ge patienten en säker vård. Personalen som ingår i operationsteamet har olika kompetenser och dessa kompletterande kompetenser är viktiga för samarbetet. Då samarbetet inte fungerar ökar risken för brister i vårdandet samt att patientens förtroende för hälso- och sjukvården kan påverkas negativt. Patient-säkerheten påverkas i hög grad av vårdpersonalens förmåga till att samarbeta och kommunicera med varandra. Anestesisjuksköterskans kärnkompetens, att samverka i team innebär att kunna samarbeta, kommunicera, respektera och ta beslut i dialog med teamet på operationssalen. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva anestesi-sjuksköterskans upplevelse av faktorer som är av betydelse för samarbetet i en operationssal. Studien bestod av nio artiklar med kvalitativ design för att besvara studiens syfte vilka analyserades enligt de nio stegen beskrivet av Bettany-Saltikov och McSherry. Resultatet bildade två huvudteman: Vägen till framgångsrikt samarbete och Tillåtande arbetsmiljö med plats för individen. Under dessa bildades sex subteman. För att uppnå ett framgångsrikt samarbete i operationssalen upplever anestesisjuksköterskan att alla individer behöver ta ett eget ansvar. Andra faktorer som bidrar till att samarbete kan uppnås är att teamet har en gemensam målbild, situationsförståelse, handlings-beredskap och förståelse för att kompetenser kompletterar varandra. Tydlig, rak och direkt kommunikation upplevs även gynna samarbetet. Simulationsbaserad teamträning upplever anestesisjuksköterskan utvecklar samarbetet i operationssalen. Vidare är det av vikt att en tillåtande kultur finns där kollegor bemöter varandra med vänlighet och respekt.

Varje dag opereras tusentals patienter i Sverige. Många av dessa sövs ner för att deras kroppar ska klara av den påfrestning som operationen innebär. Anestesisjuksköterskan är med från det att patienten anländer till operationssalen tills patienten lämnas på uppvakningsavdelningen. Inför anestesin sker ett preoperativt samtal som är ett informationsutbyte mellan anestesisjuksköterskan och patienten. Det är ett kort möte där anestesisjuksköterskan måste inhämta nödvändig information om patienten och samtidigt göra sitt bästa för att patienten ska vara väl förberedd inför anestesin och kunna somna utan frågor och funderingar. Syftet med studien är att undersöka patientens upplevelse av mötet med anestesisjuksköterskan i det preoperativa samtalet med fokus på information. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie med innehållsanalys. Elva patienter intervjuades och i resultatet framkom tre huvudkategorier: Preoperativ information, Anestesisjuksköterskans vårdande hållning och Sress och oro. Patienterna var generellt nöjda med mötet med anestesisjuksköterskan som steg för steg leder dem mot anestesiinduktionen. Det var betydelsefullt för patienterna att känna att de kunde lite på anestesisjuksköteskans professionalitet och kompetens samt hur anestesisjuksköterskan använde sig av humor på ett sätt som upplevdes betryggande. Patienterna berättade även om den stress och oro de kände inför anestesin och hur denna ibland kunde ta överstyr, så att det blev ett hinder att ta till sig informationen som anestesisjuksköterskan gav. Även mycket personal inne på operationssalen kunde ibland leda till stress. Paradoxalt nog vill vissa patienter ha mer information, medan andra vill ha mindre vilket påvisar svårigheterna för anestesisjuksköterskan. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

I anestesisjuksköterskans arbetsuppgifter ingår det att verka i samband med larm vilket innebär signal som anger fara, exempelvis vid akuta tillbud som kräver omedelbara vårdåtgäder. Larmsituationer innebär att anestesisjuksköterskan lämnar sin ordinarie arbetsplats och invanda miljö. Anestesisjuksköterskan kan i larmsituationen tappa kontrollen över arbetssituationen om kunskaper och färdigheten är ofullständiga, vilket kan hota patientsäkerheten samt medföra vårdskada och vårdlidande hos patienter. Syftet med denna totalundersökning var att kartlägga vilka kompetenskrav som vårdenhetschefer ställer på anestesisjuksköterskor i samband med larm som sker utanför den normala miljön. För att svara på studiens syfte valdes en kvantitativ ansats med deskriptiv statistik samt kvalitativ innehållsanalys. Datainsamlingsmetoden utgjordes av enkäter med 18 frågor som skickades ut till operationsavdelningarnas vårdenhetschefer på 83 sjukhus.Resultatet, som bygger på svar från 41 sjukhus, visar att flertalet anestesisjuksköterskor som tjänstgör på operationsavdelningar i Sverige har till uppgift att delta vid larm. Flera operationsavdelningar saknar dock nedskriva arbetsbeskrivningar (n=19) och kompetenskriterier (n=32) för anestesisjuksköterskan som deltar vid larm.Slutsatsen är att det bör införas en evidensbaserad och individuell inskolningsplan med tydliga kompetenskriter för anestesisjuksköterskans deltagande vid larm. Det bör även införas nationella riktlinjer för alla operationsavdelningar och ett kontrollsystem som ser till att dessa nationella riktlinjer efterföljs. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård