La méthode de conservation des cadavres selon Walter Thiel a été publiée en 1992. Cette technique, contrairement aux techniques classiques, permet de garder au cadavre une certaine souplesse, proche du sujet vivant. Depuis sa description initiale, cette technique s’est peu développée, malgré des possibilités très intéressantes pour les cliniciens soucieux d’apprendre et de perfectionner leurs gestes médico-chirurgicaux par simulation. En effet, la simulation en médecine est en train d’apporter une révolution pédagogique afin que les étudiants n’apprennent plus directement sur le patient les gestes à potentiel iatrogène important, mais sur des simulateurs. La question soulevée par notre travail est celle de ce double paradoxe : la technique de Thiel est très intéressante mais pourtant ne se développe pas beaucoup, et d’autre part, la simulation connait un essor considérable mais ne prend pas beaucoup en compte le potentiel de l’apprentissage sur cadavres. A la lumière de plusieurs travaux explorant divers aspects de la méthode de Thiel, nous démontrerons les possibilités des cadavres conservés par cette méthode en termes d’applications cliniques pour l’enseignement et la recherche par simulation en anesthésie et en chirurgie. / Walter Thiel’s method for the preservation of cadavers was published in 1992. Unlike conventional preservation techniques, this method provides a spectacular lifelike flexibility. Despite of its interesting possibilities in learning and training for clinical practitioners, this technique has had a poor development around the world. Simulation represents a revolution in medical education because it allows students to train before act on real patients, particularly the situations with a high iatrogenic risk. The question raised by our work is that this double paradox: the Thiel’s method is very interesting but still not well developed, and secondly, the simulation has expanded enormously but does not take much account of the potential learning on cadavers. In several studies exploring various aspects of Thiel’s method, we will demonstrate the possibilities of cadavers preserved by this method in terms of clinical applications for teaching and research in the fields of simulation in anesthesia and surgery.

Bakgrund: Tidigare forskning visar på en förändring inom intensivvården och att fler patienter vårdas lättsederade i mekanisk ventilation. Sederingsnivån ska vara tillräcklig för att patienter ska tolerera endotrakealtuben och fortsatt behandling trots obehaget det ger. Detta leder till att patienter blir mer delaktiga i sin egen vård men ställer även högre krav på intensivvårdssjuksköterskor som ska vårda dessa patienter. Syfte: Att belysa patienters upplevelse av att vara lättsederad och vårdas vaken med mekanisk ventilation. Metod: För att besvara examensarbetets syfte användes en allmän litteraturöversikt. Tjugo vetenskapliga artiklar som bestod av både kvalitativ, kvantitativ och mixed method design användes. Analysen skedde genom att identifiera likheter och skillnader i syfte, metod och resultat. Resultat: I resultatet framkom det både fördelar och nackdelar med att vårdas lättsederad i mekanisk ventilation. Tre teman framkom i analysarbetet: upplevelser av sitt tillstånd, upplevelsen av att bli sedd och hörd samt upplevelsen av samspel och delaktighet. Slutsats: Patientupplevelsen visade på både psykiskt och fysisk påfrestning. Patienter uttrycker hinder gällande kommunikation, existentiella faktorer och relationer med anhöriga och sjuksköterskor. Trots detta uttrycks önskemål om att få vårdas lättsederade i mekanisk ventilation under ett vårdtillfälle på intensivvårdsavdelningen.

No description available.

Bakgrund: I slutet av år 2019 upptäcktes ett nytt coronavirus, SARS-CoV-2 och sedan dess har det spridit sig över världen och lett till COVID-19 pandemin. Detta har ställt höga krav på intensivvården och dess organisation, oerfaren personal har fått arbeta inom intensivvården för att möta upp det ökade patientflödet. Tidigare studier visar hur teamarbetet skall fungera och vad som krävs för att det ska fungera optimalt för att uppnå god patientsäkerhet. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av teamarbete under COVID-19 pandemi. Metod: Designen som valdes var en kvalitativ intervjustudie, Urvalet som användes var ett ändamålsenligt urval och åtta intensivvårdssjuksköterskor intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier framkom; En extraordinär och svår utmaning, Genom utmaningar utvecklas man som team och individ, Alla bidrar med sin kompetens för patientens bästa samt Nya relationer, funktioner och personer i teamet. I resultatet framkom det att intensivvårdssjuksköterskorna upplevt utmaningar och utvecklingar inom teamarbetet,o erfarna har fått en mer etablerad plats och nya rutiner har förbättrat teamarbetet. Första tiden var mycket påfrestande men utveckling har skett. Diskussion: Tidigare forskning visar på att teamarbetet har mycket utmaningar att övervinna för att fungera optimalt, men det finns tillvägagångssätt för att underlätta när läget väl är skarpt. Slutsats: Det finns möjligheter för att öka beredskapen genom utbildning, men ytterligare forskning om pandemins effekter på teamarbete är något som författarna anser vara av stor vikt.

Background: Mechanical ventilation and sedation are common in intensive care and can be stressful for the patient as many experience physical and mental complications such as delirium. Nurses in intensive care play an important role in assessing the need for pain relief and sedation. The care environment and communication opportunities are also factors that affect patients' experiences. Aim: The aim of the study was to make patients' experiences of having been mechanically ventilated and/or sedated in an intensive care unit visible. Method: A literature study was chosen to get a picture of the current state of knowledge. Based on a thematic analysis method 15 articles were analyzed. Results: The analysis resulted in the following themes: physical and mental reactions with the subtheme fear/anxiety and pain, the importance of the environment with the subtheme security and communication and memories with the subtheme confusion and dreams. Conclusion: It is a difficult experience to be mechanically ventilated and/or sedated in an intensive care unit. Communication difficulties were a prominent experience that affected many patients. Continued research: Continued research is necessary in the subject matter of the study. There is also a need for research on the care environment and communication aids for intensive care patients. / Bakgrund: Mekanisk ventilation och sedering är vanligt förekommande inom intensivvården och kan vara påfrestande för patienten då många upplever fysiska och psykiska komplikationer som till exempel delirium. Specialistsjuksköterskor inom intensivvård har en viktig roll vid bedömning av behov av smärtlindring och sedering. Även vårdmiljö och kommunikationsmöjligheter är faktorer som påverkar patienters upplevelser. Syfte: Syftet med studien var att synliggöra patienters upplevelser av att ha varit mekaniskt ventilerade och/eller sederade på en intensivvårdsavdelning. Metod: En litteraturstudie valdes för att få en bild av det aktuella kunskapsläget. Utifrån tematisk analysmetod analyserades 15 artiklar. Resultat: Analysen resulterade i följande teman: fysiska och psykiska reaktioner med subtema rädsla/ångest och smärta, omgivningens betydelse med subtema trygghet och kommunikation samt minnen med subtema förvirring och drömmar. Slutsats: Det är en svår upplevelse att vara mekaniskt ventilerad och/eller sederad på en intensivvårdsavdelning. Kommunikationssvårigheter var en framträdande upplevelse som påverkade många patienter. Fortsatt forskning: Fortsatt forskning är nödvändig inom ämnet som studien berör. Det finns även behov av forskning kring vårdmiljön samt kommunikationshjälpmedel för intensivvårdspatienter.

The diploma thesis deals with a concept of a new system of anesthetic administration in the Czech Republic. The attitude of anesthesiological nurses was inquired in a form of quantitative research questionnaire. It suggests higher/wilder competence for non - medical staff during carring out an anesthesia. In the particular chapters of the theoretical part are described different contexts of the topic (history of anethesia, change implementation theory, description of a current situation in anestesiology, comparison with other countries, legislative) and their mutual connection. Research results dealing with anesthesiological nurses opinions on suggested model of changes in carring out an anesthesia are described in an Empirical section. In a section Results of quantitative research I describe many facts, give explanations, confirmations or disproves of hypothesis arising from the research. According to the results, there exists sufficient support among anesthesilogical nurses for carring out a new system of work into an anesthesiological department. Based on facts and information from the first part of the thesis and data research I described a plan of change implementation supervision. Key expressions competence, anesthesiology, non - medical staff, change supervision, system of work

Abstrakt Introduktion: Intensivvårdssjuksköterskor möter i sin yrkesroll många individer och en vård som bedrivs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet skall erbjudas till såväl patienter som anhöriga. Upplevelsen av vården bygger på intensivvårdssjuksköterskans förmåga att utveckla en trygg och pålitlig relation. Studier visar att när intensivvårdssjuksköterskor konfronteras med etiska dilemman, leder de inre konflikterna till osäkerhet i hur situationen ska hanteras vilket i sin tur påverkar vården och upplevelsen av mötet med patienter och anhöriga. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda eller möta patienter eller anhöriga som de har en relation till. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod. Ändamålsenligt urval användes där inklusionskriterierna var sjuksköterskor med en specialistutbildning inom intensivvård, att de i sin roll som intensivvårdssjuksköterskor mött eller vårdat en patient eller anhörig som de hade en relation till samt att de hade en nuvarande anställning på en intensivvårdsavdelning. Datainsamlingen genomfördes med ostrukturerade intervjuer, dessa transkriberades och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Resultatet presenteras med fem huvudkategorier och elva subkategorier. Resultatet visar att intensivvårdssjuksköterskorna vill undvika att vårda någon de har en relation till, men under vissa omständigheter kan de känna sig tvungna att vårda även fast de inte vill. Intensivvårdssjuksköterskorna poängterar vikten av att värna om patientens integritet i vården och mötet. Att möta eller vårda någon de har en relation till skapar starka känslor oavsett hur nära relationen är, ett bra stöd på arbetsplatsen underlättar i dessa situationer. Intensivvårdssjuksköterskorna beskriver att de upplever press för att vården ska bli bra och anstränger sig därför mer i situationer som involverar någon de har en relation till. Det kan vara en positiv upplevelse för anhöriga att den som vårdar är någon de har en relation till, då de upplever mer tillit och trygghet i situationen. Intensivvårdssjuksköterskorna upplever också en inre konflikt mellan att vara vän eller personal och de beskriver ett behov av att distansera sig fysiskt och känslomässigt för att klara av situationen. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskorna upplever det svårt och påfrestande att vårda eller möta någon de har en relation till men relationens karaktär påverkar upplevelsen. Det finns en stark oro och ovilja över att behöva ställas emot detta, men när det inträffar så underlättas situationen av ett bra stöd på arbetsplatsen. Det är därför viktigt med bra och utförliga rutiner för hanteringen av dessa situationer.

Bakgrund: Omläggning av brännskador är förenat med stort lidande för patienten i form av smärta och ångest. Det finns forskning som belyser enskilda strategier för att lindra detta lidande men det saknas forskning som sammanställer strategierna.    Syfte: Uppsatsens syfte var att sammanställa och värdera olika strategier, som kan användas av specialistsjuksköterskan inom intensivvård, för att lindra smärta och ångest hos brännskadade patienter vid såromläggning.  Metod: Uppsatsen var en deskriptiv litteraturöversikt som inkluderade 20 kvantitativa artiklar. Artikelgranskningen utfördes med hjälp av mallar från SBU och GRADE. Katie Erikssons teori om lidande var uppsatsens teoretiska utgångspunkt.    Resultat: I resultatet framkom olika kategorier för lindring av smärta, ångest och smärtrelaterad ångest vid omläggning av brännskador. Dessa var komplementära och medicinska strategier. Komplementära strategier var den kategori som visade på störst potential att minska smärta, ångest och smärtrelaterad ångest.   Slutsats: Komplementära och vissa medicinska strategier lindrar signifikant lidande i kombination med opioider och uppnår största möjliga lindring när den upprepas flera dagar i följd. För att lindra lidande vid omläggning av brännskador behöver specialistsjuksköterskan inom intensivvård anpassa vården efter patientens behov och önskemål. / Background: Burn wound dressing is associated with great suffering for the patient in the form of pain and anxiety. There is research that investigates strategies to alleviate this suffering, however there is a lack of research compiles these strategies.   Purpose: The purpose of the essay was to compile and evaluate different strategies, which can be used by specialist nurses in intensive care to relieve pain and anxiety in burn patients during wound dressing.   Method: The essay was a descriptive literature review that included 20 quantitative articles. Article review was performed using templates from SBU and GRADE. Katie Eriksson’s theory of suffering was the essay’s theoretical outset.   Results: Different categories for the relief of pain, anxiety and pain-related anxiety during dressing change of burn wounds emerged. These were complementary and medicinal strategies. Complementary strategies was the category that showed the greatest potential to reduce pain, anxiety and pain-related anxiety.   Conclusion: Complementary and certain medical strategies significantly alleviate suffering in combination with opioids and achieve the greatest possible relief when repeated over several consecutive days. In order to alleviate suffering when performing dressing changes of burn wounds, the specialist nurse in intensive care needs to adapt the care to the patient's needs and wishes.

Mémoire numérisé par la Direction des bibliothèques de l'Université de Montréal. / L'halothane est à l'heure actuelle, l'anesthésiant volatile le plus répandu en recherche animale. Comme plusieurs autres agents, il produit d'importantes altérations aux organes de l'animal, tout spécialement au cerveau. L'utilisation d'un agent plus récent, l'isoflurane, procure certains avantages comparativement à l'halothane. Par contre, personne n'est dans une bonne position pour recommander l'utilisation de l'isoflurane en électrophysiologie, car ses effets sur les fonctions cérébrales sont peu connus. En sachant que les deux agents agissent de façon différente sur l'activité globale du cerveau (EEG, PEY), il est probable qu'ils agissent également de façon différente sur l'activité unitaire des neurones. Il est fondamental de résoudre cette incertitude lorsqu'on considère qu'un bon nombre d'études explorent les fonctions de régions du cerveau en se basant sur les propriétés des cellules constituant ces régions. L'objectif de cette étude est de déterminer, entre l'halothane et l'isoflurane, l'anesthésique de choix pour l'étude des propriétés des champs récepteurs des cellules du cortex visuel primaire du chat. La distinction principale entre les deux agents anesthésiques testés est que, à des multiples de CAM équivalents, l'isoflurane réduit davantage l'amplitude des réponses visuelles optimales. Compte tenu de son effet dépresseur, l'isoflurane ne serait pas l'agent anesthésique à recommander pour les études électrophysiologiques en vision et possiblement aussi pour tous les autres systèmes sensoriels. / Halothane is presently the most widely used volatile anesthetic in animal research. As many anesthetics, it produces several alterations on organs, especially on the brain. Recently, another volatile anesthetic, isoflurane, emerged in neuroscience laboratories. Despite the fact that isoflurane appears to be a better anesthetic than halothane for animal brain research, no one is in a firm position to recommend it in electrophysiology research because its effect on specific brain functions are relatively unknown. Given that both anesthetics yield different action on gross brain activity (EEG, VEP), it is likely that they may also differentially affect single neuron activity. This is fundamental when considering that many studies investigate the function of brain areas on the basis of response properties of their comprising neurons. The main goal of this study is to determine the best anesthetic between halothane and isoflurane to study receptive field properties of neurons in the cat' s primary visual cortex. Results indicate that various cell response parameters differ under halothane compare to isoflurane anesthesia. The main diff erence between the two anesthetics tested is the greater depression of the cell optimal visual response amplitude induced by isoflurane anesthesia at equipotent concentration. Due to is depressive effects isoflurane may not be the ideal anesthetic for electrophysiological studies in vision has well has other sensory systems.

Bakgrund: Vasoaktiva läkemedel är vanligt förekommande hjälpmedel inom intensivvården. Denna läkemedelskategori beskrivs som förstahandsval vid svår cirkulatorisk svikt. De har ett smalt terapeutiskt spektrum och utsätter patienter för potentiellt livshotande komplikationer samtidigt som de är nödvändiga för överlevnad. Att vara specialistsjuksköterska på en intensivvårdsavdelning innefattar avancerad vård och omvårdnad av kritiskt sjuka patienter. Här ställs höga krav gällande ansvar och kompetens inom en rad komplexa områden. I Sverige är det framför allt specialistsjuksköterskor som hanterar och administrerar vasoaktiva läkemedel efter ordination. Det kräver sakkunnighet inom det medicinska området gällande verkningsmekanism, interaktioner och biverkningar. Det erfordras även individuell skicklighet för att motsvara intensivvårdens kompetenskrav och inte riskera patientsäkerheten. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som behandlas med vasoaktiva läkemedel. Metod: En kvalitativ intervjustudie har genomförts där data samlats in genom individuella, semistrukturerade intervjuer med 10 intensivvårdssjuksköterskor. Intervjuerna analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: att ha ett omvårdnadsperspektiv, att ha kliniskt handhavande, att ha en patientsäkerhetskultur och att upprätthålla klinisk kompetens. Det resulterade i ett gemensamt tema för samtliga kategorier: ett livslångt lärande. Lärande beskrivs som en dynamisk process vilket främst tillhandahålls genom klinisk praxis. Erfarenhet av att arbeta med cirkulatoriskt instabila patienter medför en trygghet och säkerhet i hanteringen av vasoaktiva läkemedel. Det leder också till att omvårdnaden och patientsäkerheten kan förbättras. Lärande beskrivs som ett eget och gemensamt ansvar för samtliga professioner. Slutsats: Det krävs att intensivvårdssjuksköterskan har teoretisk kunskap för att hantera vasoaktiva läkemedel. Det är dock genom kliniskt handhavande och praktisk erfarenhet som trygghet och skicklighet skapas.