At today's construction sites, most of the work is carried out using hand-held and or hand-operated machines that create vibrations. Work with hand-held vibrating machines can result in damage to vessels, nerves and muscles, sometimes even on the skeleton, during continuous work. The effects of vibration damage can be powerful and in order to prevent these, work with vibrations needs to be considered and checked. The purpose of this thesis is to identify which factors contribute to the fact that vibration-induced injuries are so common at the construction sites today, despite the knowledge about the serious symptoms of the injury. By studying working methods, attitudes and behaviors and how the injury is prevented today, it is examined whether it is possible to reduce the occur-rence of vibration-induced injuries. The research begins with a literature study to obtain knowledge about vibration diseases and associated symptoms, as well as about the facilities and working methods that exist today to reduce vibrations at the construction sites. Further-more, a survey is conducted on how Skanska AB works with vibrations and interviews at some of Skanska Sverige AB's projects to clarify how the work against vibration injuries looks like in practice. The result of the thesis shows that work with reducing vibration is given some priority, but that it can be further improved. The employees have knowledge of the injury, but not enough to make demands on how developments can be made in the working environment. The working methods used are not optimal and there is resistance to the methods developed to reduce work with vibrations. During the interviews it emerges that many methods are mentioned in theory but that they are rarely used in practice. There are also deficiencies in the communica-tion between the different occupational groups regarding who is responsible for reducing the work with vibrating tools. The construction industry is developing in the work with reducing vibration, but there are also many parts of the industry that make the prevention work more difficult. The result shows signs of this and lack of time proves to be a great reason why the work with reducing vibrations is not prioritized. At the end of the report there are some recommendations given for further stud-ies to improve the preventive work. For instance, continued studies are recommended on how the difficulty with lack of time can be reduced and on how methods for reducing vibration can be more adaptable in practice. / På dagens byggarbetsplatser utförs flertalet arbetsmoment med hjälp av handhållna och eller handdrivna maskiner som skapar vibrationer. Då arbete med handhållna vibrerande maskiner utförs kontinuerligt under längre tid kan det ge upphov till skador på kärl, nerver och muskler, ibland till och med på skelettet. Effekterna av vibrationsskador kan vara kraftiga och för att förhindra dessa behöver arbete med vibrationer tas hänsyn till och kontrolleras. Syftet med detta examensarbete är att kartlägga vilka faktorer som bidrar till att vibrationsskador är så pass vanligt förekommande på byggarbetsplatser idag, trots kunskap om skadans allvarliga symtom. Genom att studera arbetssätt, attityder och beteenden samt hur man förebygger inför skadan idag undersöks huruvida det är möjligt att minska uppkomsten av vibrationsskador. Arbetet inleds med en litteraturstudie för att hämta kunskap om vibrationsskador och tillhörande symptom, samt om de hjälpmedel och arbetssätt som finns idag för att reducera vibrationer på byggarbetsplatser. Vidare genomförs en undersökning av hur Skanska AB arbetar med vibrationer samt intervjuer på några av Skanska Sverige AB:s projekt för att klarlägga hur arbetet med vibrationsskador ser ut i praktiken. Resultatet av examensarbetet visar att arbete med att reducera vibrationer prioriteras till viss del, men att det kan förbättras ytterligare. De anställda har kunskap om skadan, men inte tillräcklig för att ställa krav på arbetsmiljöarbetet med vibrationer. De arbetssätt som används är inte optimala och det finns ett motstånd mot de metoder som tagits fram för att reducera arbete med vibrerande verktyg. Under intervjuerna framkommer att många metoder nämns i teorin men att de sällan används i praktiken. Det upptäcks även brister i kommunikationen mellan de olika yrkesgrupperna gällande vem som bär ansvar för att reducera arbetet med vibrerande verktyg. Byggbranschen utvecklas i arbetet med att reducera vibrationer men det finns även många delar av branschen som försvårar det förebyggande arbetet. Resultatet visar tecken på detta och tidsbrist visar sig vara en stor anledning till att arbetet med att reducera vibrationer bortprioriteras. Rapporten avslutas därför med rekommendationer av fortsatta studier för att förbättra det förebyggande arbetet. Bland annat rekommenderas fortsatta studier i hur svårigheten med avsaknad av tid kan reduceras samt studier i hur metoder för att reducera vibrationer kan anpassas bättre till praktiken.

Syftet med undersökningen är att kartlägga skaderiskerna med att arbeta som marin maskinpersonal och jämföra skaderisken med anställda som har liknande arbeten iland. Undersökningen inbegriper även att kartlägga vilka typer av arbetsskador, som ger de mest allvarliga konsekvenserna för den anställde i förhållande till hur vanlig olyckan är. Undersökningen är en litteraturstudie där Arbetsmiljöverkets arbetsskadeanmälningar utgör grundmaterialet, där totalt 198 arbetsskador behandlades och kategoriserades. Transportstyrelsens statistik för ombordanställda jämfördes med Arbetsmiljöverket och Statistiska centralbyrån statistik över anställda iland. Detta för att se vilken yrkeskategori som hade högst skaderisk. Resultatet av undersökningen visar att arbetsolyckor under kategorierna ”Bära” och ”Halka/Snubbla/Trilla” och arbetssjukdomar under kategorin ”Tunga lyft/Arbetsställningar” är de arbetsskador, som ger de mest allvarliga konsekvenserna i förhållande till hur vanlig arbetsskadan är. Vid jämförelsen av skaderisken med liknande yrkeskategorier iland ligger maskinanställda till sjöss näst sämst till. Den yrkeskategori som är mest lik marin maskinpersonal har fyra gånger mindre skaderisk. / The aim with this thesis is to identify the risks of injury while working as marine engine staff and compare the risk of injury to employees who have similar jobs ashore. The thesis also includes identifying the types of work injuries, which leads to the most serious consequences for the employee in relation to how frequent the accident is. The thesis studied literature in which the Swedish Work Environment Authority's work injury reports are the base material, where a total of 198 injuries were treated and categorized. The Swedish Transport Agency’s statistics for employees at sea were compared with the Swedish Work Environment Authority’s and the Swedish Central Bureau of Statistics’ statistics for employees ashore. The result of the thesis show that work related accidents categorized as "Carry" and "Slip/Trip/Fall" and work related diseases categorized as "Heavy lifting/Working positions" are the injuries leading to the most serious consequences in relation to how frequent the accident is. When comparing the risk of injury with similar professions ashore, marine engine staff is the second worst. The profession most similar to marine engine staff has four times less risk of injury.

The purpose of this study on hand injury from powered wood splitters was to describe injury epidemiology and anatomy, to rate injury severity, to evaluate the outcome after injury and to describe factors of possible importance for the occurrence of injury. By searching a computerized patient registry, 131 patients injured by wood splitters from 1995 to 2001 were identified. Information was obtained from hospital records and radiographs, a written questionnaire and a structured telephone interview. Injury severity was rated according to the Hand Injury Severity Scoring System (HISS system) and the Injury Severity Score (ISS). Outcome was evaluated with the Disabilities of the Arm, Shoulder and Hand outcome questionnaire (DASH) and, in 26 of the most severely injured patients, with the Sollerman test. Forty-six percent of the injuries occurred during April or May. Wedge splitters caused 82 % of all injuries and most often injured the index finger, while screw splitters caused 18 % of all injuries and most often injured the metacarpus. Screw splitters caused palmar perforation and thumb avulsion. Sixty-three percent of all patients had an amputation or devascularising injury. The reliability of HISS rating was good. The mean Hand Injury Severity Score (HISS) was 63 which is equivalent to a severe hand injury. The mean ISS was 3.7. Nineteen percent of patients had minor, 31 % had moderate, 23 % had severe and 27 % had major injury according to the HISS system. Children had more severe injuries than adults. There was no significant difference regarding HISS or DASH scores between wedge and screw splitter injuries. The mean DASH score was 15, indicating moderate residual sequelae, but patients without sequelae and patients with grave sequelae were found in all HISS severity grades. There was a weak but significant correlation between the HISS and DASH scores. The mean Sollerman score in the injured hand was 66, indicating significantly impaired hand function. Twenty-nine percent of splitters were home-made. Very few machines had the safety measures required by European Standards. Children were present during splitting in at least 15 % of cases. Not being alone at the machine was one cause of wedge splitter injury. Glove use was one cause of screw splitter injury. Hand injury from powered wood splitters is a significant problem. Many of the injuries are severe, and cause long term sequels and impairment of hand function. Prevention is essential and should focus on unsafe machines and dangerous patterns of use.

Att vara violinist ställer stora krav på den enskilde eftersom yrket för med sig betydande risker för att råka ut för arbetsrelaterad ohälsa. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur violinlärare på musikhögskola i Sverige säger sig arbeta för att förebygga arbetsrelaterad ohälsa (ARO) hos violinstudenter och om detta sker på lärarens eget initiativ eller om lärarkollegiet arbetar efter en speciell metodik. Studien utgår från en hermeneutisk metod för att tolka kvalitativa intervjuer av violinlärare på musikhögskola. Resultatet visar på ett personligt engagemang hos de intervjuade lärarna vad det gäller att lära ut ergonomi i instrumentalundervisningen, men att det är upp till varje lärare att bestämma omfattning och djup på den ergonomiska kunskap som förmedlas till studenterna. Beroende på vilken violinlärare man har så kan det således vara stora skillnader på ergonomins tyngd i violinundervisningen. Detta innebär att violinstudenter inte ges lika förutsättningar för att undvika arbetsrelaterad ohälsa. / Being a violinist implies great demands on any individual since the profession brings considerable risks of work-related illnesses or injuries. This essay investigates how violin teachers in music colleges in Sweden are working in order to prevent work-related injury and illness among violin students and if this happens due to the teacher’s own initiative or if the college is working with a certain methodology. The study utilizes a hermeneutic method in order to interpret qualitative interviews with violin teachers at music colleges. The results show a personal commitment among the interviewed teachers when it comes to teaching ergonomics in instrumental teaching, but it is up to each teacher to decide the extent and depth of the ergonomic knowledge that is being passed on to the students. Depending on the violin teacher, there may be considerable differences in the ergonomic focus of the violin teaching. This means that violin students do not receive the same chances with regards to avoiding work-related illnesses or injuries.