No description available.

<p>Genom att göra en studie med fenomenografisk ansats, har jag försökt att studera hur föräldrar och lärare upplever att det är att få en neuropsykiatrisk diagnos på sitt barn. Jag har i min studie utgått från min egen förförståelse, eftersom jag är förälder till en pojke med DAMP. Efter att ha intervjuat, skrivit ner och analyserat mitt material upptäckte jag två kategorier med tillhörande underkategorier. Jag har också försökt att kortfattat förklara diagnoserna AD/HD, DAMP och Asperger syndrom. I min litteraturgenomgång har jag presenterat de som företräder det positiva med en neuropsykiatrisk diagnos och de som företräder det negativa med att få en neuropsykiatrisk diagnos. I min slutdiskussion har jag försökt att knyta samman min litteraturgenomgång med min kvalitativa studie. Sammanfattningsvis kan sägas att vissa tycker att en diagnos bra när barnet lider av större svårigheter eftersom man av diagnosen kan få en förklaring och förståelse av barnets svårigheter så att man kan sätta in åtgärder i form av exempelvis kortare arbetspass, ändrad fysisk miljö eller byte till mindre grupp medan andra tycker att en diagnos i de lindrigaste fallen kan leda till att föräldrar och lärare stirrar sig blinda på diagnosen utan att se till hela barnets personlighet. Innan man sätter en diagnos på ett barn så ska man alltid väga fördelar mot nackdelar.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att genom en textanalys, granska makt- och genusaspekten i Christopher Gillbergs senare forskning gällande Asperger syndrom och högfungerande autism. Den teoretiska utgångspunkten är genusteorin och makt, med frågeställningarna; Hur visar sig makten i ett genusperspektiv? Hur visar sig makten i valet av de diagnostiseringskriterier som forskaren väljer att använda? Analysen visar att av de barn som blir diagnostiserade med Asperger syndrom är pojkarna fler till antalet än flickorna. Resultaten som belyser genusaspekten visar att flickor inte har samma symtom som pojkar, vilket kan leda till att flickorna inte blir diagnostiserade. En diagnos skapar bättre förutsättningar till att få hjälp från samhället. Möjligheten till att använda olika diagnostiseringskriterier leder till att forskarna har makt att i vissa fall välja om och vilken diagnos som ska ges. Cederlund med flera (2008) presenterar Gillberg och Gillbergs diagnostiseringskriterier som de som ligger närmast Hans Aspergers egen beskrivning av syndromet från år 1944. Många frågor har uppkommit under analysprocessens gång. En av dessa, som vi anser som den viktigaste, är den att flickors symtom anges som olika pojkars symtom.</p>

<p>Sammanfattning:</p><p>Syftet med denna kvalitativa studie var att beskriva hur personer med AS upplever det är att ha ett arbete respektive gå på dagverksamhet/sysselsättning, samt fånga deras upplevelser angående erhållna stödinsatser från samhället. Samhällets stödinsatser handlar om att få och behålla ett arbete. Med samhället avses t.ex. personer i allmänhet, arbetsterapeut, arbetsförmedling, försäkringskassan och socialarbetare.</p><p>En kvalitativ metod med intervjuer användes i denna studie. Intervjuer genomfördes med fyra personer med Asperger Syndrom som var anställda på ett företag som anställer personer med detta funktionshinder. Frågeområdena var arbete, dagverksamhet/sysselsättning och samhälle. En kvalitativ innehållsanalys användes i analysarbetet.</p><p>Resultatet redovisades i fem huvudkategorier som belyser olika upplevelser som de intervjuade delgivit: 1. Arbetets betydelsefulla funktion för personer med Asperger Syndrom, 2. Betydelsen av arbetets utformning för personer med Asperger Syndrom, 3. Personer med Asperger Syndrom - en resurs på arbetsplatsen, 4. Betydelsen av dagverksamhetens/sysselsättningens utformning för personer med Asperger Syndrom, 5. Upplevelser av kunskaper om Asperger syndrom och stödinsatser från samhället</p><p>De intervjuade beskrev sina upplevelser om vad som gjorde ett arbete betydelsefullt, vad det skulle innehålla och hur det borde vara utformat. Ett arbete betydde mer än att få en lön. Det hade dessutom en social och aktiverande funktion, samt att de fick känna att de bidrog och var delaktiga i samhället. Vikten av ett individanpassat arbete togs upp. Det framkom även att det var viktigt att det fanns tillgång till stöd på arbetsplatsen. Det skulle också finnas förståelse och kunskap om diagnosen. De intervjuade upplevde brister i dagverksamheten/ sysselsättningen p.g.a. att det var dålig individanpassning. Det framgick hur aktiviteterna borde vara för att upplevas stimulerande. Samhällets stödinsatser beskrevs ofta som missriktade och att det saknades kunskaper om diagnosen. Det gavs förslag på meningsfulla insatser, bl.a. att få en mer personlig kontakt som hjälper dem i sökandet efter arbete.</p>

Sammanfattning: Syftet med denna kvalitativa studie var att beskriva hur personer med AS upplever det är att ha ett arbete respektive gå på dagverksamhet/sysselsättning, samt fånga deras upplevelser angående erhållna stödinsatser från samhället. Samhällets stödinsatser handlar om att få och behålla ett arbete. Med samhället avses t.ex. personer i allmänhet, arbetsterapeut, arbetsförmedling, försäkringskassan och socialarbetare. En kvalitativ metod med intervjuer användes i denna studie. Intervjuer genomfördes med fyra personer med Asperger Syndrom som var anställda på ett företag som anställer personer med detta funktionshinder. Frågeområdena var arbete, dagverksamhet/sysselsättning och samhälle. En kvalitativ innehållsanalys användes i analysarbetet. Resultatet redovisades i fem huvudkategorier som belyser olika upplevelser som de intervjuade delgivit: 1. Arbetets betydelsefulla funktion för personer med Asperger Syndrom, 2. Betydelsen av arbetets utformning för personer med Asperger Syndrom, 3. Personer med Asperger Syndrom - en resurs på arbetsplatsen, 4. Betydelsen av dagverksamhetens/sysselsättningens utformning för personer med Asperger Syndrom, 5. Upplevelser av kunskaper om Asperger syndrom och stödinsatser från samhället De intervjuade beskrev sina upplevelser om vad som gjorde ett arbete betydelsefullt, vad det skulle innehålla och hur det borde vara utformat. Ett arbete betydde mer än att få en lön. Det hade dessutom en social och aktiverande funktion, samt att de fick känna att de bidrog och var delaktiga i samhället. Vikten av ett individanpassat arbete togs upp. Det framkom även att det var viktigt att det fanns tillgång till stöd på arbetsplatsen. Det skulle också finnas förståelse och kunskap om diagnosen. De intervjuade upplevde brister i dagverksamheten/ sysselsättningen p.g.a. att det var dålig individanpassning. Det framgick hur aktiviteterna borde vara för att upplevas stimulerande. Samhällets stödinsatser beskrevs ofta som missriktade och att det saknades kunskaper om diagnosen. Det gavs förslag på meningsfulla insatser, bl.a. att få en mer personlig kontakt som hjälper dem i sökandet efter arbete.

Syftet med denna uppsats är att genom en textanalys, granska makt- och genusaspekten i Christopher Gillbergs senare forskning gällande Asperger syndrom och högfungerande autism. Den teoretiska utgångspunkten är genusteorin och makt, med frågeställningarna; Hur visar sig makten i ett genusperspektiv? Hur visar sig makten i valet av de diagnostiseringskriterier som forskaren väljer att använda? Analysen visar att av de barn som blir diagnostiserade med Asperger syndrom är pojkarna fler till antalet än flickorna. Resultaten som belyser genusaspekten visar att flickor inte har samma symtom som pojkar, vilket kan leda till att flickorna inte blir diagnostiserade. En diagnos skapar bättre förutsättningar till att få hjälp från samhället. Möjligheten till att använda olika diagnostiseringskriterier leder till att forskarna har makt att i vissa fall välja om och vilken diagnos som ska ges. Cederlund med flera (2008) presenterar Gillberg och Gillbergs diagnostiseringskriterier som de som ligger närmast Hans Aspergers egen beskrivning av syndromet från år 1944. Många frågor har uppkommit under analysprocessens gång. En av dessa, som vi anser som den viktigaste, är den att flickors symtom anges som olika pojkars symtom.

Med rötter i hermeneutiken och fenomenologin är föreliggande arbete en livsvärlds-fenomenologisk studie där två gymnasieelever med diagnosen Asperger syndrom (AS) har följts under tre år genom en individuell kurs Individ och omvärldsuppfattning. Själva undersökningen bygger på personliga intervjuer efter avslutad gymnasietid. Syftet med studien är att ta reda på de två ungdomarnas upplevelser av olika skolsituationer i gymnasieskolan- en del av en skola för alla. I intervjumaterialet utkristalliseras nio områden eller grupper. Dessa är följande: Missförstånd uppfattade av eleverna i förhållande till läraren Oro eller nervositet i en skolsituation Egenheter Kompisrelationer Förändringar Individuell stödkurs Lärares agerande Stöd Reflektioner över egna framtiden samt vad man bör tänka på i skolan I resultatet framkom att båda eleverna ansåg att den individuella kursen har betytt mycket för den personliga utvecklingen, men ingen av dem skulle vilja ha stöd som syntes eller som några klasskompisar visste om. Den ena eleven har genom den individuella kusen distanserat sig till AS och betraktar nu AS sär-skilt från den egna personligheten. Den andra eleven framhåller att AS är en del av dennes personlighet och ”det får omgivningen acceptera att jag är annorlunda”. Ingen av dem ville heller att klasskompisarna skulle veta att de hade fått diagnosen Asperger syndrom. De ville att klasskompisarna själva skulle få upptäcka vilken personlighet de var. Gymnasiestudierna ansåg båda vara trevligare än högstadiet, därför att de hade fått välja en inriktning som de var intresserade av. Då var det lättare att ha meningsfulla samtal med klasskompisar om det de hade gemensamt. Oplanerade salsbyten, otydlig information från lärarna och även ändringar i lektionsupplägg och innehåll utan förinformation, störde eleverna. Genom direktkontakt med lärarna genom en egen kommunikationssida eller genom en som upprättats för hela klassen kan alla elever få den tydliga information som eleverna i denna studie efterfrågade för att kunna se inte bara detaljerna utan få hjälp med att få ihop dem till en helhet. I analysen av resultaten framkommer att elevernas behov av att få uppleva begriplighet, hanterbarhet samt meningsfullhet är rimliga krav i alla skolsituationer. Att eleverna i denna studie är trygga hemifrån, har gjort att deras brist på upplevelsen av en känsla av sammanhang  i olika skolsituationer, kunnat uppvägas tillsammans med det ovan beskrivna vuxenstödet som har kännedom om AS.

Genom att göra en studie med fenomenografisk ansats, har jag försökt att studera hur föräldrar och lärare upplever att det är att få en neuropsykiatrisk diagnos på sitt barn. Jag har i min studie utgått från min egen förförståelse, eftersom jag är förälder till en pojke med DAMP. Efter att ha intervjuat, skrivit ner och analyserat mitt material upptäckte jag två kategorier med tillhörande underkategorier. Jag har också försökt att kortfattat förklara diagnoserna AD/HD, DAMP och Asperger syndrom. I min litteraturgenomgång har jag presenterat de som företräder det positiva med en neuropsykiatrisk diagnos och de som företräder det negativa med att få en neuropsykiatrisk diagnos. I min slutdiskussion har jag försökt att knyta samman min litteraturgenomgång med min kvalitativa studie. Sammanfattningsvis kan sägas att vissa tycker att en diagnos bra när barnet lider av större svårigheter eftersom man av diagnosen kan få en förklaring och förståelse av barnets svårigheter så att man kan sätta in åtgärder i form av exempelvis kortare arbetspass, ändrad fysisk miljö eller byte till mindre grupp medan andra tycker att en diagnos i de lindrigaste fallen kan leda till att föräldrar och lärare stirrar sig blinda på diagnosen utan att se till hela barnets personlighet. Innan man sätter en diagnos på ett barn så ska man alltid väga fördelar mot nackdelar.

Elever med Asperger syndrom har till följd av sin diagnos ofta svårigheter med theory of mind, central coherens, exekutiva funktioner, perception och socialt samspel med flera. Dessa svårigheter har för eleverna, i olika stor utsträckning, negativa konsekvenser i skolan. Syftet med studien är således att belysa hur elever med Asperger syndrom upplever det pedagogiska stöd som de tagit del av i specialutformat gymnasieprogram, inom kommunal gymnasieskola. Metoden som använts är öppet riktad intervju samt kvalitativ innehållsanalys. Den kvalitativa innehållsanalysen resulterade i fyra teman: -          Elevens tankar och känslor – om studierna och den egna personliga utvecklingen -          Bristande koncentration – om den egna förmågan och omgivningens påverkan -          Social interaktion – om umgänge och samarbete med andra elever i skolmiljön -          Stödets betydelse i skolvardagen – om pedagogiken och skolpersonalen Utifrån dessa teman kan slutsatsen dras att eleverna i stor utsträckning är nöjda med sin studiemiljö och utbildning samt anser att skolan bidragit till deras personliga utveckling. Vidare har det kunna konstateras att de största svårigheterna som upplevs i skolan är oförmåga till koncentration och social interaktion med jämnåriga. Eleverna upplever sig sakna visst pedagogiskt stöd i skolan och önskar vissa förbättringar av stödet.

Syfte och frågeställningar Syftet med undersökningen var att kartlägga den fysiska aktiviteten utanför skolan för elever med Asperger syndrom i Stockholmsområdet. Hur ofta deltar eleverna i organiserad fysisk aktivitet utanför skolan? Hur ofta deltar eleverna i spontan fysisk aktivitet utanför skolan? Hur många elever skulle vilja delta i fysisk aktivitet utanför skolan? Vilka likheter eller skillnader finns det mellan pojkar och flickor jämfört med SIH 2001 undersökningen? Metod Metoden som används i denna studie var en kvantitativ enkätundersökning som utförts på sju skolor i Stockholmsområdet. Samtliga skolor valdes ut mot bakgrund av att eleverna på skolorna har diagnosen Asperger syndrom. Urvalet bestod totalt utav 96 elever, med ett bortfall på 14 elever så blev antalet respondenter 82 elever. Av dessa var 20 flickor och 62 pojkar.   Resultat Resultatet i denna studie visar att en majoritet av eleverna (74,5 %) inte deltar i någon form av föreningsidrott. Av de elever som inte deltar i någon form av föreningsidrott så svarade 70 % att de någon gång tidigare deltagit i föreningsidrott men slutat.  I frågan om hur ofta eleverna spontanidrottar visar det sig att 80 % av eleverna utövar spontanidrott minst en gång i veckan medan 20 % uppger att de aldrig spontanidrottar på sin fritid. Totalt sett så är 84 % av eleverna fysiskt aktiva minst en gång i veckan antingen genom föreningsidrott eller genom spontanidrott. Av samtliga elever är det också 57 % som skulle vilja idrotta mer än vad de gör idag. I jämförelse med SIH 2001-studien genomförd inom den ”vanliga” skolan så framgår det att eleverna i dessa skolor i stor utsträckning är fysiskt aktiva genom föreningsidrotten, medan eleverna i denna studie är det genom spontanidrotten. Barnen/ungdomarna är dock totalt fysiskt aktiva i ungefär samma utsträckning i båda undersökningarna.   Slutsats Barn/ungdomar med Asperger syndrom i Stockholmsområdet deltar i stor utsträckning inte i föreningsidrott p.g.a. dess utformning, och får därför ofta ägna sig åt spontanidrott istället. Dessa barn/ungdomar vill idrotta mer än vad de gör idag men förefaller inte ha möjligheter till detta i den form som de själva önskar. Det är av yttersta vikt att man fortsätter att forska i dessa frågor så att vi i framtiden får ett samhälle där alla barn/ungdomar erbjuds fysisk aktivitet utanför skolan utifrån deras intresse – inte utifrån deras funktionshinder.