This study aims to evaluate the waste management in Norrbottens municipalities in key areas such as possibilities to reach the two national waste goals, information to the public, the effect of legislation, future of waste management and differences in geographic- and demographic areas. The Waste Framework Directive (WFD) issued by the EU and incorporated into Swedish law plays a major part in waste management by defining a hierarchy in five steps how waste should be treated. Interviews conducted with each of the fourteen municipalities aimed to find out what step in the hierarchy they are at and what effect the implementation of EU-legislature into Swedish law has had. Based on the interviews a diverse range of answers was found in relation to the questions asked, generally the more populated municipalities saw a more positive future of waste management, mainly because more developed infrastructure to handle waste is already in place. However the smaller the municipality is the harder it is to allocate resources for waste management and problems arise in the form of expensive transports of waste. A few municipalities think that the WFD has had a positive effect in the form of clearer responsibility for all parties involved in waste management but in general the answers point to a greater effect on a national level rather than a local. Regarding the national waste goals 7 of 14 municipalities believe they will reach the food waste goal but only 1 of 14 believe they will reach the construction waste goal.

Under de senaste två decennierna har konsumtionen av nyproducerade kläder ökat med närmare 30 procent per person i Sverige. Den ökade konsumtionen har medfört att individers klädavfall blivit mer omfattande och många gånger slängs klädesplagg som fortfarande kan användas i hushållets restavfall även om andra alternativ är bättre. Med utgångspunkt i detta och tidigare forskning som visar att unga människor är en högkonsumerande grupp undersöker föreliggande studie hur studenter vid Jönköping University som är bosatta i Jönköpings kommun hanterar sitt klädavfall. Med en webbaserad enkätundersökning samlades data in för att ta reda på vilka av klädavfallsmetoderna secondhand, textilåtervinning, återförsäljning, ge till familj och/eller vänner och restavfall som målgruppen använder samt vad som motiverar deras val att använda dessa klädavfallsmetoder. Genom att utgå från teorin om bunden rationalitet och tematiskt analysera svaren på enkätens öppna frågor visar resultatet hos studiens 73 respondenter att valet av klädavfallsmetod är komplext och i många fall begränsas av omständigheter. Sådana omständigheter beskrivs av studiens respondenter som bland annat brist på tillgänglighet, tid och information. Resultatet visar också att valet av klädavfallsmetod många gånger inte enbart handlar om att göra sig av med sitt klädavfall på ett smidigt sätt. För vissa fungerar klädavfallsmetoderna även som ett sätt att generera extra intäkter eller för att hjälpa andra människor. En kunskap om och förståelse för varför klädavfallsflödena ser ut som de gör kan vara behjälpligt för såväl regeringar som kommuner i pågående arbete för ett mer cirkulärt samhälle. Senast januari 2025 ska nämligen alla EU:s medlemsländer uppfylla direktivet 2018/851 om avfall som bland annat innefattar krav på separat insamling av textilier. / Over the past two decades, the consumption of new clothing has increased by almost 30 percent per person in Sweden, which has also caused individual's clothing waste to become more extensive. Clothes that are still wearable is often disposed of in the household's residual waste. With this in mind, and with previous research showing that young people are considered a high- consuming group, this study aim to investigate how students at Jönköping University, who live in Jönköping municipality, handle their clothing waste. The empirical data was retrieved with a web-based survey to investigate which of the clothing disposal methods secondhand, textile recycling, private resale, giving to family and/or friends, and residual waste that are used by the target group and how they justify their choice of clothing disposal method. Through a thematic analysis of the open-ended questions in the survey, as well as through using the theory of bounded rationality, the results show that the choice of clothing disposal method is complex since it many times is limited by circumstances. Among the study’s 73 respondents, such circumstances turned out to be, among other things, a lack of accessibility, time, and information. Furthermore, the result shows that for some of the respondents the choice of clothing disposal method is not solely about getting rid of the clothes in a comfortable way. For some, clothing disposal is also about earning some extra money or about helping others. Knowledge and understanding of why clothing waste is handled the way it is and ends up where it ends up can be helpful for governments as well as for municipalities in their ongoing work for a more circular society. By January 2025, all EU member states must comply with the EU Directive 2018/851 on waste which among other things targets the need for a separate collection of textiles.

Textilindustrin präglas av en snabb produktionstakt som genererar stora mängder textilavfall. År 2025 träder Avfallsdirektivet bestämmelser om separat textilinsamling i kraft, vilket innebär att den svenska avfallsindustrin står inför en stor omställning. Studien syftar därför till att utforska aktörernas ansvarsområden och positioner inom textil avfallshantering. För att kunna öka förståelsen för hur nya direktiv kan implementeras på ett effektivt sätt belyser studien även utmaningar och möjligheter. Målet är således att främja övergången till en cirkulär ekonomi och förbättrad avfallshantering i Sverige. För att samla in data har en kvalitativ metod tillämpats, där fyra semistrukturerade intervjuer med relevanta aktörer verksamma inom den textila värdekedjan genomfördes. Empirin analyserades genom en tematisk analys som resulterade i tre huvudteman och åtta tillhörande subteman. Studien visar på en omogen marknad som möts av utmaningar i form av otillräckliga volymer, bristande infrastruktur och konsumenters okunskap. Det finns dock möjligheter som ponerar ett samordnat avfallssamhälle med medvetna konsumenter där avfall ses som resurs. Studien bidrar således med kunskap inom den svenska avfallshanteringens omställningsarbete mot en cirkulär ekonomi. / The textile industry is characterized by a rapid production pace that generates large amounts of textile waste. In 2025, the Waste Directive’s regulation on separate textile collecting will come into force, which means that the Swedish waste industry is facing a major transition. Therefore, this study aims to explore the responsibilities and positions of actors within textile waste management. To increase understanding of how new directives can be implemented effectively, this study also highlights challenges and opportunities. The goal is therefore to promote the transition to a circular economy and improved waste management in Sweden. For data collection, a qualitative method has been applied, where four semi-structured interviews with relevant actors involved in the textile value chain were conducted. The empirical data was analyzed through thematic analysis, resulting in three main themes with eight belonging subthemes. The study reveals an immature market facing challenges such as insufficient volumes, inadequate infrastructure and consumer ignorance. However, there are opportunities that suggest a coordinated waste society with informed consumers where waste is seen as a resource. The study therefore contributes with knowledge to the Swedish waste management’s transition towards a circular economy.

Begreppet hushållsavfall och därmed jämförligt avfall från annan verksamhet infördes i svensk lagstiftning genom kommunala renhållningslagen (1970:892) på 70-talet. En skyldighet att bortforsla och hantera hushållsavfall och därmed jämförligt avfall från annan verksamhet ålades kommunerna samtidigt som ett förbud för andra att hantera avfallet lagfästes. Dokumentation över visst offentligtansvar för avfallshantering i Sverige finns daterat så långt tillbaka som på 1300-talet. På den tiden var renhållning avfallshanteringens främsta syfte vilken efterhölls på grund av sanitära skäl. Avfallslagstiftningen tjänar fortsatt att motverka nedskräpning, men idag är därutöver syftet med det kommunala avfallsmonopolet och omhändertagandeförbudet, skyddet för människors hälsa och miljön. Hushållsavfall och därmed jämförligt avfall från annan verksamhet vilket omfattas av det kommunala avfallsmonopolet definieras i 15 kap. 3 § miljöbalken (1998:808). Hushållsavfall är ett snävare begrepp än avfall, vilket innebär att avfallet först måste falla under avfallsdefinitionen för att komma i fråga som hushållsavfall. Tolkningen av avfallsdefinitionen har till stor del fastslagits genom EU-domstolens praxis. I Sverige råder sedan 70-talet oklarhet om vilket avfall som omfattas av därmed jämförligt avfall från annan verksamhet i 15 kap. 3 § MB och således omfattas av det kommunala avfallsmonopolet. Konsekvensen är att kommuner och verksamhetsutövare saknar kunskap om sina rättigheter och skyldigheter, vilket i sin tur leder till konflikter mellan verksamheter och kommuner. Eftersom avfall av given anledning inte hanteras på ett optimalt miljömässigt sätt, undergrävs i längden miljöbalkens syfte, att skydda människors hälsa och miljön. Flera områden av avfallshanteringen regleras idag av EU-rättsliga bestämmelser. Avfallshierarkin i artikel 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv1 (avfallsdirektivet) implementerades i 15 kap. 10 § MB genom SFS 2016:7822. Avfallshierarkin är en av flera viktiga principer i avfallsdirektivet, genom vilken en prioriteringsordning fastställs för vad som allmänt utgör det totalt sett bästa miljöalternativet inom lagstiftning och politik på avfallsområdet. Kommunens avfallsmonopol och avfallsdirektivet har skyddsintresset för hälsa och miljö gemensamt. I uppsatsen visas att svensk rätt sedan 2018 tillämpats i förenlighet med avfallshierarkin. I de fall var verksamheter visat att de hanterar deras avfall jämförligt med hushållsavfall enligt en metod med högre prioritet enligt avfallshierarkin än den kommunen eller dess anlitade entreprenör kunnattillgodose har verksamheterna givits dispens från det kommunala avfallsmonopolet. Något som kan ifrågasättas är att verksamhetsutövare i dagsläget fordras genomgå ett dispensansökningsförfarande för att tillåtas ansvara för det egna hushållsavfallet. För närvarande pågår nationella åtgärder för ytterligare tillnärmning av svensk lagstiftning till avfallsdirektivets syfte och ändamål samtförbättring av genomförandet i svensk rätt.