Miljön inom ambulanssjukvården blir allt tuffare med risk för psykisk ohälsa i form av utbrändhet, depressioner och post traumatisk stressyndrom. Det är viktigt att organisationen ger tid för återhämtning och eventuell debriefing. Författarna har granskat handlingsplaner för debriefing inom ambulansverksamheten i Västra Götalandsregionen.Innehållsanalys användes för att analysera handlingsplanerna. Resultatet visar att det skiljer sig mycket i de olika verksamheterna vad det gäller att få hjälp och stöd efter en traumatisk händelse. Enligt arbetsmiljölagen så är verksamheterna skyldiga att upprätta en handlingsplan, men det visade sig att några verksamheter inom regionen helt saknar detta. Om det inte ges tillräckligt med utrymme och tid till återhämtning och stöd finns det risk att personalen drabbas av ohälsa som i förlängningen kan leda till att patienten får ett sämre omhändertagande.Resultatet visar att flertalet av handlingsplanerna har en bra beredskap vid en allvarlig händelse som stora olyckor och där barn är inblandade. Vid mindre och vardagligare situationer som självmord, hot och våld finns det ingen beredskap för omhändertagande av personalen / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Sjuksköterskor inom akutsjukvården har ett varierande yrke. Ingen dag är den andra lik och av sjuksköterskor krävs snabba beslut och ett lugnande arbetssätt. I ett rum kan en patient vårdas för en fiskekrok i fingret medan patienten i rummet bredvid är döende. Detta kan göra att personalen mår dålig och blir stressad vilket kan leda till brister i omvårdnaden mot patienterna. Syftet med studien var att undersöka och beskriva sjuksköterskors upplevelser av avlastningssamtal. För att nå syftet gjordes en intervjustudie. Sju sjuksköterskor från tre olika akutmottagningar intervjuades. Graneheim och Lundmans (2004) analysmetod användes och intervjuerna resulterade i sex kategorier: Tillhörighet i arbetsgruppen, trivsel, stimulans, enkelhet, att växa i sin yrkesroll, tidslig och rumslig uppfattning. Avlastningssamtalen sker både informellt och formellt bland personalen. Arbetsgruppen har stor betydelse och ett bra klimat på arbetsplatsen bidrar till att underlätta spontana avlastningssamtal. För personal som varit med om samma händelser kan samtalet ge en ökad förståelse för var och ens insats och det bidrar till att sjusköterskor mognar och växer i sin yrkesroll. Det upplevs också som en trygghet och lättnad att känna förtroende för kollegorna och kunna prata om sådant som känns tungt. Det behövs mer forskning inom det här området särskilt vad sjuksköterskor har för behov av avlastande samtal. / Nurses in acute care have a vary profession. No days are the same and from  nurses needs quick decisions and a composed approach. In a room is a patient sitting with a fishing hook in his finger while the patient in the next room is dying. This can make the staff feel bad and become stressed which can lead to deficiencies in nursing care to patients. The aim of the study was to explore and describe nurses' experiences of relief calls. An interview study was made. Seven nurses from three different acute care were interviewed. The analysis of Graneheim and Lundman (2004) was used and the interviews resulted in six categories: Membership of the working group, comfort, stimulation, simplicity, to grow in their professional, time and spatial perception. Relief calls is both informally and formally among staff. The working group is of great importance and a good climate in the workplace helps to facilitate spontaneous relief calls. For staff who have been through the same events can call give a better understanding of everyone's effort and it helps nurses to mature and grow in their professional capacity. It is seen also as a security and relief to have confidence in their colleagues and to talk about things that feel heavy. Further research is needed in this area particularly what nurses have a need for relief calls.

<p>Sjuksköterskor inom akutsjukvården har ett varierande yrke. Ingen dag är den andra lik och av sjuksköterskor krävs snabba beslut och ett lugnande arbetssätt. I ett rum kan en patient vårdas för en fiskekrok i fingret medan patienten i rummet bredvid är döende. Detta kan göra att personalen mår dålig och blir stressad vilket kan leda till brister i omvårdnaden mot patienterna. Syftet med studien var att undersöka och beskriva sjuksköterskors upplevelser av avlastningssamtal. För att nå syftet gjordes en intervjustudie. Sju sjuksköterskor från tre olika akutmottagningar intervjuades. Graneheim och Lundmans (2004) analysmetod användes och intervjuerna resulterade i sex kategorier: Tillhörighet i arbetsgruppen, trivsel, stimulans, enkelhet, att växa i sin yrkesroll, tidslig och rumslig uppfattning. Avlastningssamtalen sker både informellt och formellt bland personalen. Arbetsgruppen har stor betydelse och ett bra klimat på arbetsplatsen bidrar till att underlätta spontana avlastningssamtal. För personal som varit med om samma händelser kan samtalet ge en ökad förståelse för var och ens insats och det bidrar till att sjusköterskor mognar och växer i sin yrkesroll. Det upplevs också som en trygghet och lättnad att känna förtroende för kollegorna och kunna prata om sådant som känns tungt. Det behövs mer forskning inom det här området särskilt vad sjuksköterskor har för behov av avlastande samtal.</p> / <p>Nurses in acute care have a vary profession. No days are the same and from  nurses needs quick decisions and a composed approach. In a room is a patient sitting with a fishing hook in his finger while the patient in the next room is dying. This can make the staff feel bad and become stressed which can lead to deficiencies in nursing care to patients. The aim of the study was to explore and describe nurses' experiences of relief calls. An interview study was made. Seven nurses from three different acute care were interviewed. The analysis of Graneheim and Lundman (2004) was used and the interviews resulted in six categories: Membership of the working group, comfort, stimulation, simplicity, to grow in their professional, time and spatial perception. Relief calls is both informally and formally among staff. The working group is of great importance and a good climate in the workplace helps to facilitate spontaneous relief calls. For staff who have been through the same events can call give a better understanding of everyone's effort and it helps nurses to mature and grow in their professional capacity. It is seen also as a security and relief to have confidence in their colleagues and to talk about things that feel heavy. Further research is needed in this area particularly what nurses have a need for relief calls.</p>

Bakgrund: När en patient diagnostiseras som hjärndöd och hålls vid liv via mekanisk väg ges upphov till frågan om organdonation. Om ett registrerat samtycke i donationsregistret finns kan donation bli aktuell. Vid ett uteblivet ställningstagande måste anhöriga istället fatta beslutet. Detta kan innebära en svår och komplex uppgift då sorg och emotionellt kaos påverkar beslutsfattningsförmågan. För att öka förståelsen om bemötandet av anhöriga vid en eventuell organdonation behövs vidare kunskap om sjuksköterskors erfarenheter vid denna process. Syfte: Syftet med studien är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta patienters anhöriga vid en eventuell organdonation. Metod: Denna studie är en litteraturöversikt baserad på nio vetenskapliga artiklar, kvalitativa eller kvantitativa. Dataanalys är utförd enligt Friberg (2017). Resultat: Presenteras i tre teman: Närvaro och empatiskt bemötande; Flexibilitet förhållningssätt som möter upp anhörigas behov samt Vikten av erfarenhet, kompetens och kunskap. Konklusion: Det krävs goda kunskaper i förhållningssättet och bemötandet mot anhöriga för att skapa så god vård och omvårdnad som möjligt. Närvaro och ett empatiskt förhållningssätt är främjande faktorer som påverkar mötet positivt mellan sjuksköterskor och anhöriga. Beroende på sjuksköterskans individuella inställningar kan anhörigas val påverkas. Via avlastningssamtal på arbetsplatsen kan stressreducering, utbyte av erfarenheter, kunskapsfördjupning samt psykiska förberedelse ske.

<p>Denna c-uppsats är ett examensarbete inom studieprogrammet med inriktning mot personal, arbete och organisation (PAO) på Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Syftet är att undersöka och beskriva hur poliser i yttre tjänst ser på och upplever effekten av fenomenet krishantering inom organisationen Polisen. Vidare är syftet att analysera vilka konsekvenser organisationskulturen inom Polisen får för fenomenet krishantering. I denna studie tar jag upp frågeställningar såsom vilka värderingar och normer poliser har kring krisstöd, och vilken effekt krisstöd har på den enskilde polisen. Jag problematiserar kring organisationskultur som en viktig del i hur normer och värderingar kan vara styrande i en arbetsmiljö där våld och hot om våld är en del av vardagen. För att belysa detta använder jag mig av en modell med olika medvetandenivåer av kulturen. Det teoretiska materialet visar vidare att organisations­kulturen inom den svenska polisen med dess värderingar och normer delvis skapas i kontakten med våld och hot om våld för den enskilde polisen. Våldet i arbetsmiljön är en del av det dagliga arbetet för poliser i yttre tjänst. Avståndet från chefer och den stora handlingsfriheten påverkar även kulturen och bidrar till att skapa en skiktning inom Polisen angående det praktiska arbetet i kontakten med allmänheten. För denna studie har jag intervjuat sex poliser, samtliga verksamma i yttre tjänst inom en polismyndighet i ett storstadsområde. Jag har i det empiriska materialet identifierat fem begrepp som beskriver fenomenet krishantering: Yrkesroll, Ledarskap, Påfrestning, Hinder samt Effekt. Utifrån dessa empiriska begrepp har jag identifierat fyra inslag i den polisiära organisationskulturen som påverkar hur respondenterna ser på och upplever, men även vilka egentliga möjligheter de har att använda sig av krishantering: ”Magkänsla”; Föreställningar om ekonomiska ramar; Vad en polisman skall tåla samt Småprat istället för krisstöd. I denna studie har jag funnit att det inte finns ett regelbundet tillhandahållande och genomförande av krisstöd inom Polisen delvis pga. organisationskulturen. Slutsatsen är att organisationskulturen som skapas i relation till krishanteringen och som verkar genom de av mig identifierade fyra inslagen, minskar organisationens effektivitet.</p>

Denna c-uppsats är ett examensarbete inom studieprogrammet med inriktning mot personal, arbete och organisation (PAO) på Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Syftet är att undersöka och beskriva hur poliser i yttre tjänst ser på och upplever effekten av fenomenet krishantering inom organisationen Polisen. Vidare är syftet att analysera vilka konsekvenser organisationskulturen inom Polisen får för fenomenet krishantering. I denna studie tar jag upp frågeställningar såsom vilka värderingar och normer poliser har kring krisstöd, och vilken effekt krisstöd har på den enskilde polisen. Jag problematiserar kring organisationskultur som en viktig del i hur normer och värderingar kan vara styrande i en arbetsmiljö där våld och hot om våld är en del av vardagen. För att belysa detta använder jag mig av en modell med olika medvetandenivåer av kulturen. Det teoretiska materialet visar vidare att organisations­kulturen inom den svenska polisen med dess värderingar och normer delvis skapas i kontakten med våld och hot om våld för den enskilde polisen. Våldet i arbetsmiljön är en del av det dagliga arbetet för poliser i yttre tjänst. Avståndet från chefer och den stora handlingsfriheten påverkar även kulturen och bidrar till att skapa en skiktning inom Polisen angående det praktiska arbetet i kontakten med allmänheten. För denna studie har jag intervjuat sex poliser, samtliga verksamma i yttre tjänst inom en polismyndighet i ett storstadsområde. Jag har i det empiriska materialet identifierat fem begrepp som beskriver fenomenet krishantering: Yrkesroll, Ledarskap, Påfrestning, Hinder samt Effekt. Utifrån dessa empiriska begrepp har jag identifierat fyra inslag i den polisiära organisationskulturen som påverkar hur respondenterna ser på och upplever, men även vilka egentliga möjligheter de har att använda sig av krishantering: ”Magkänsla”; Föreställningar om ekonomiska ramar; Vad en polisman skall tåla samt Småprat istället för krisstöd. I denna studie har jag funnit att det inte finns ett regelbundet tillhandahållande och genomförande av krisstöd inom Polisen delvis pga. organisationskulturen. Slutsatsen är att organisationskulturen som skapas i relation till krishanteringen och som verkar genom de av mig identifierade fyra inslagen, minskar organisationens effektivitet.