Studien undersöker hur olika politiska aktörer uttrycker sig om den svenska statens förmåga att upprätthålla ett våldsmonopol och vad detta kan få för implikationer för Sverige. Studien vilar på Max Webers definition av staten som ett mänskligt samhälle som framgångsrikt hävdar monopolet på det legitima användandet av fysiskt våld inom ett givet territorium. Med denna definition som grund genomförs en diskursanalys av den svenska statens brister i debatten kring ”no-go zoner” i svenska utanförskapsområden. Mer specifikt analyserar uppsatsen ett nationellt och internationellt urval politiska aktörer som i den politiska debatten antingen legitimerar eller de-legitimerar den svenska staten i Webers mening. Utifrån konstruktivistiska antaganden om att statens existens är socialt konstruerad och diskursivt formerad visar resultaten att aktörernas sätt att uttrycka sig i debatten kring svenska utanförskapsområden ger grogrund för ett ifrågasättande av statens existens

I Sverige har det sedan händelserna i Ådalen 1931, då fem civila dog för militärens kulor, varit en grundläggande princip att militären inte ska användas för att upprätthålla landets inre säkerhet och ordning. Under 2000-talet har den principen frångåtts i lagstiftning och i den politiska debatten indikeras att det är försämrade interna hotbilder som påverkat politikens syn på användningen av det militära maktmedlet.  Syftet med undersökningen är att beskriva och öka förståelsen för förhållandet mellan förändrade interna hotbilder och synen på användningen av militären i Sverige. Fallstudien genomförs som en kvalitativ textanalys där officiella dokument från regering och riksdag utgör fallets empiri. Analysen fokuserar på tre olika tidsperioder som jämförs sinsemellan i syfte att kunna identifiera eventuella förändringar.  Undersökningens resultat visar en motsättning mellan grundprincipen att inte använda militären mot den egna befolkningen å ena sidan och ett effektivt nyttjande av samhällets resurser å andra sidan. Förhållandet mellan förändringar av interna hotbilder och synen på användningen av det militära maktmedlet förefaller att i någon mån påverkas av den motsättningen. Den viktigaste slutsatsen gäller användningen av det militära maktmedlet i den del det avser sådant stöd till polisen som kan innebära utövande av våld eller tvång mot den egna befolkningen. Huruvida Försvarsmakten ska komma på tal för sådana uppgifter förefaller vara en fråga lika mycket eller mer om polisens förmåga att själv hantera interna hot än det är en lämplighetsbedömning utifrån uppdelningen av våldsmonopolet.

<p>Denna c-uppsats är ett examensarbete inom studieprogrammet med inriktning mot personal, arbete och organisation (PAO) på Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Syftet är att undersöka och beskriva hur poliser i yttre tjänst ser på och upplever effekten av fenomenet krishantering inom organisationen Polisen. Vidare är syftet att analysera vilka konsekvenser organisationskulturen inom Polisen får för fenomenet krishantering. I denna studie tar jag upp frågeställningar såsom vilka värderingar och normer poliser har kring krisstöd, och vilken effekt krisstöd har på den enskilde polisen. Jag problematiserar kring organisationskultur som en viktig del i hur normer och värderingar kan vara styrande i en arbetsmiljö där våld och hot om våld är en del av vardagen. För att belysa detta använder jag mig av en modell med olika medvetandenivåer av kulturen. Det teoretiska materialet visar vidare att organisations­kulturen inom den svenska polisen med dess värderingar och normer delvis skapas i kontakten med våld och hot om våld för den enskilde polisen. Våldet i arbetsmiljön är en del av det dagliga arbetet för poliser i yttre tjänst. Avståndet från chefer och den stora handlingsfriheten påverkar även kulturen och bidrar till att skapa en skiktning inom Polisen angående det praktiska arbetet i kontakten med allmänheten. För denna studie har jag intervjuat sex poliser, samtliga verksamma i yttre tjänst inom en polismyndighet i ett storstadsområde. Jag har i det empiriska materialet identifierat fem begrepp som beskriver fenomenet krishantering: Yrkesroll, Ledarskap, Påfrestning, Hinder samt Effekt. Utifrån dessa empiriska begrepp har jag identifierat fyra inslag i den polisiära organisationskulturen som påverkar hur respondenterna ser på och upplever, men även vilka egentliga möjligheter de har att använda sig av krishantering: ”Magkänsla”; Föreställningar om ekonomiska ramar; Vad en polisman skall tåla samt Småprat istället för krisstöd. I denna studie har jag funnit att det inte finns ett regelbundet tillhandahållande och genomförande av krisstöd inom Polisen delvis pga. organisationskulturen. Slutsatsen är att organisationskulturen som skapas i relation till krishanteringen och som verkar genom de av mig identifierade fyra inslagen, minskar organisationens effektivitet.</p>

Utbildningen av officerare är omdiskuterad och har kanske alltid varit det. Men de senaste årens förändringar av officersutbildningen och akademisering av yrket samt ändrade befälsstrukturer i Försvarsmakten (FM) har återigen satt fart på diskussionen. Det handlar bland annat om FM får den officer som man behöver för att kunna bygga starka krigsförband och om officeren har de kvalifikationer som detta kräver? Men vad är officersyrket för något och vad är det egentligen FM vill ha? Studien undersöker just det, vad en officer är och vilka egenskaper som en officer förväntas att ha med sig in i yrket.  Utbildningen vid Försvarshögskolan (FHS) Officersprogrammet (OP) är det som skall leda till en officer med rätt kvalifikationer och egenskaper vilket leder till den andra delen av studien, där bilden av vad en officer är jämförs med de examensmål som programmet har. Dessa examensmål framgår av förordningen för FHS och med de 17 examensmålen examinerade så skall kadetten vara klar att påbörja sitt yrke som officer. Frågan är om den förutsättningen verkligen finns?   För att kunna göra denna jämförelse har studien, genom intervjuer, tagit fram en modell av en officer från det unika med officersprofessionen, våldsmonopolet, via antagningskrav för utbildningen till egenskaper som officeren måste ha och roller som officeren utövar. Modellen har två portalparagrafer som är att betrakta som en sammanställning, vilka studien anser är nödvändiga för att hantera de mest allvarliga frågor som i förlängningen kan innebära beslut om liv eller död.  Portalparagraferna är mångsidighet och en väl utvecklad inre kompass.   I jämförelsen mellan modellen och examensmålen har studien funnit att examensmålen är avmilitariserade och har en teoretisk slagsida. Den väpnande striden har kommit i skymundan och officerares ansvar för det statliga våldsmonopolet inte finnsmed. De tydliggör inte heller en del av de egenskaper och kvalifikationer, som studien har visat, är nödvändiga för att officeren som ledare ska kunna hantera yrkesprofessionen och axla det ansvar detta kräver. Det gör att kadetten inte fullt ut får den möjlighet att bli den officer som FM behöver.   Studien visar bland annat att examensmålen bör ses över och kanske även till del skrivas om. / The training of military officers is well debated and has always been. But the recent years' changes in officer training and the academisation of the profession and also changed command structures in the Swedish Armed Forces (SAF) have once again set the stage for discussion. Among other things, it is about SAF getting the officer they need to build strong units and whether the officer has the qualifications that this requires? But what is the profession as an officer and what does the SAF really wants? The study examines just that, what is a military officer and what qualities an officer is expected to bring into the profession.  The education at the Swedish National Defense University (SDU) and the military officers’ program (OP) is the education, which should lead to a profession as an officer with the right qualifications and characteristics. This leads to the second part of the study, where the image of an officer is compared to the exam objectives for the program. These exam objectives are stated in the ordinance for SDU, and with the 17 exam objectives examined; the cadet should be ready to begin his profession as an officer. The question is whether this condition really exists?  In order to make this comparison, the study, through interviews, has developed a model of an officer from the unique with the profession, the monopoly of violence, via admission requirements for the education, to characteristics that the officer must have and roles that the officer exercises. The model has two portal paragraphs that are a compilation of the model, which the study considers necessary to deal with the most serious issues that may ultimately involve decisions on life or death.   The portal paragraphs are versatility and a well-developed inner moral guidance.  In the comparison between the model and the exam objectives, the study found that the objectives are demilitarized and have a theoretical approach. The armed battle is overshadowed and the officers' responsibility for the state monopoly of violence is not included. Nor do they clarify some of the characteristics and qualifications that the study has shown are necessary for the officer to be able to manage the profession as a leader and shoulder the responsibility this requires. This means that the cadet does not fully get the opportunity to become the officer that SAF needs.  The study shows, among other things, that the exam objectives should be reviewed and perhaps even partly rewritten.

Denna c-uppsats är ett examensarbete inom studieprogrammet med inriktning mot personal, arbete och organisation (PAO) på Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Syftet är att undersöka och beskriva hur poliser i yttre tjänst ser på och upplever effekten av fenomenet krishantering inom organisationen Polisen. Vidare är syftet att analysera vilka konsekvenser organisationskulturen inom Polisen får för fenomenet krishantering. I denna studie tar jag upp frågeställningar såsom vilka värderingar och normer poliser har kring krisstöd, och vilken effekt krisstöd har på den enskilde polisen. Jag problematiserar kring organisationskultur som en viktig del i hur normer och värderingar kan vara styrande i en arbetsmiljö där våld och hot om våld är en del av vardagen. För att belysa detta använder jag mig av en modell med olika medvetandenivåer av kulturen. Det teoretiska materialet visar vidare att organisations­kulturen inom den svenska polisen med dess värderingar och normer delvis skapas i kontakten med våld och hot om våld för den enskilde polisen. Våldet i arbetsmiljön är en del av det dagliga arbetet för poliser i yttre tjänst. Avståndet från chefer och den stora handlingsfriheten påverkar även kulturen och bidrar till att skapa en skiktning inom Polisen angående det praktiska arbetet i kontakten med allmänheten. För denna studie har jag intervjuat sex poliser, samtliga verksamma i yttre tjänst inom en polismyndighet i ett storstadsområde. Jag har i det empiriska materialet identifierat fem begrepp som beskriver fenomenet krishantering: Yrkesroll, Ledarskap, Påfrestning, Hinder samt Effekt. Utifrån dessa empiriska begrepp har jag identifierat fyra inslag i den polisiära organisationskulturen som påverkar hur respondenterna ser på och upplever, men även vilka egentliga möjligheter de har att använda sig av krishantering: ”Magkänsla”; Föreställningar om ekonomiska ramar; Vad en polisman skall tåla samt Småprat istället för krisstöd. I denna studie har jag funnit att det inte finns ett regelbundet tillhandahållande och genomförande av krisstöd inom Polisen delvis pga. organisationskulturen. Slutsatsen är att organisationskulturen som skapas i relation till krishanteringen och som verkar genom de av mig identifierade fyra inslagen, minskar organisationens effektivitet.

Polulärvetenskaplig sammanfattning Uppsatsens undersökning är en kartläggning av lagstiftning och reglering gällande gaturummen i Stockholm 1650-1750. Syftet är att se på hur myndigheterna försökte komma tillrätta med nattliga ordningsproblem, samt vilka ideal och motiv som låg bakom reglerna. Källmaterialet består av förordningar och kungörelser utgivna av Kungl. Maj:t och Stockholms magistrat i det tidigmoderna Stockholm 1650-1750. Metoden till analysen består av diskursanalys, där fasta tas på samhälleliga diskurser som kan avläsas i källmaterialet, och då utifrån kategorier som kön, klass och makt. Undersökningens resultat visar på en kristlig ideal av ordning för de offentliga miljöerna och nattlivet. Lagstiftningen följer även den internationella utvecklingen för tidigmoderna städer, med gatuplanering, införandet av gatubelysning och en förskjutning av dygnsrytmen. Det materiella ordnandet, samt idealen av ordningsamma goda kristliga medborgare sammanfaller även med Sveriges stormaktsideal. I källmaterialet finns även spår av förhandling mellan myndigheter och medborgare. Lagstiftningen anpassas utifrån medborgarnas klagomål och påtryckningar, det sker en förhandling av statens våldsmonopol och medborgarnas individuella rättssäkerhet. I det tidigmoderna Stockholm är individuell rättssäkerhet kopplat till samhällsställning.       Undersökningen visar även på att medborgarna fungerar som lagens förlängda arm, med en angivarkultur som uppmuntras. De ur högre stånd hade traditionellt fungerat som förmyndare och beskyddare för de med lägre samhällelig ställning, och i och med införandet av stadsvakten bestående av medborgare ur de lägre ständerna, ställs denna ordning ur spel - vilket resulterar i en del konflikter.