Sammanfattning Bakgrund: KOL är en obstruktiv lungsjukdom med luftflödesbegränsningar pga.  kronisk bronkit och emfysem. De patofysiologiska mekanismer är en progressiv inflammatorisk process som påverkar hela kroppen. De viktigaste behandlingsstrategierna är rökstopp, farmakologisk behandling samt fysisk träning.  Personer med KOL har ofta en nedsatt fysisk funktionsnivå, som inte behöver vara kopplad till sjukdomens svårighetsgrad.  De viktigaste fysioterapeutiska interventionerna för KOL är mätning av fysisk kapacitet, aerob- och muskelstärkande träning, tekniker för sekretmobilisering via motståndsandning samt undervisning i energibesparande arbetssätt. Interventionerna leder till förbättrad funktionsnivå, bromsar upp sjukdomen, minskar risken för samsjuklighet med andra icke smittsamma sjukdomar (NCD), minskar risken för execerbationer, förbättrad livskvalitet, samt minskar risken att dö för tidigt (6MWT >350 m).     God bålkontroll är central för en effektiv biomekanisk funktion i syfte att maximera kraft och minimera skaderisker. En bra bålkontroll har hos friska personer visats ha en positiv effekt på diafragmas funktion, samt att bålkontrollen påverkas av andningen vilket blir extra tydligt vid fysiskt ansträngande arbete.     Sambandet mellan bålkontroll, syrgasmättnad, fysisk funktion och självskattade symtom hos personer med KOL har enligt författarens kännedom inte studerats tidigare. Syfte: Studien syftar till att undersöka om fysisk aktivitet, med fokus på förbättrad bålstabilitet och sluten läppandning, kan förbättra syrgasmättnad, fysisk kapacitet, benmuskelstyrka, balans och självskattade symtom hos personer med KOL, stadium 2. Metod: Single subject experimental design (SSED) med AB design (baslinje undersökning – intervention) användes. Primärt utfallsmått var saturation och gångsträcka mätt med 6MWT. Sekundära utfallsmått var enbensstående balans, CS-30 samt CAT. Data på kvotskalenivå analyserades visuellt med stöd av 2-SD-bands analys och celerationslinje analys. Förändringar i CAT före och efter interventionen redovisas i procent. Resultat: Fyra personer inkluderades i studien. Resultatet visar en möjlig interventionseffekt avseende gångsträcka vid 6MWT och enbensstående balans för två av deltagarna, som vid studiestart låg under eller tangerade förväntade normalvärden i samtliga parametrar. En av dessa stabiliserades avseende lägsta värde på saturation vid 6MWT. Det fanns en effekt/möjlig effekt på förbättrad benstyrka (CS-30) för de deltagare som vid studiestart låg över förväntade normalvärden i samtliga parametrar. Självskattade lungsymtom (CAT) förbättrades hos tre av deltagarna (31–55 procent) och försämrades hon en av deltagarna (-17 procent). Konklusion: Studien visar en möjlig positiv effekt av bålstabiliserande träning på gångsträcka (6MWT), enbensstående balans, antalet uppresningar vid CS-30 samt självupplevda lungsymptom (CAT) för personer med KOL, stadium 2. Fler studier behövs för att stärka validiteten av dessa fynd. / Abstract Background: COPD is an obstructive pulmonary disease with air flow constraints due to chronic bronchitis and emphysema. The pathophysiological mechanisms are a progressive inflammatory process that affects the entire body. The main treatment strategies are smoking cessation, pharmacological treatment and physical exercise. People with COPD often have a reduced physical function level, which not need to be linked to the severity of the disease. The most important physiotherapeutic interventions for COPD are measurement of physical capacity, aerobic and muscle strength training, techniques for mobilization of sputum through resistance breathing techniques and teaching in energy-saving work methods. The interventions lead to improved functional levels, slow down the disease, reduce the risk of comorbidity with other non-communicable diseases (NCD), reduce the risk of exacerbation, improve quality of life, and reduce the risk to die prematurely (6MWT> 350m).     A well-functioning core stability is considered central to an effective biomechanical function to maximize strength and minimize risks of injury and has been shown by healthy individuals to have a positive effect on diaphragm function. It has also been shown that the ability to core-control is affected by deep breathing and especially during hard physical work.    A correlation between oxygen saturation, physical function, self-estimated symptoms and core stability in people with COPD, has to the knowledge of the author not been studied earlier.     Aim: The aim of the study was to investigate whether there are a correlation exercise together with improved core stability and pursed lip breathing, can improve oxygen saturation, physical capacity, leg muscle strength, balance and self-estimated symptoms in people with COPD in stage 2.Methodology: A single subject experimental design (SSED) with AB design (baseline survey - intervention) was used. As primary outcome saturation and walking distance measured at 6MWT were used. Secondary outcomes were CS-30, single balance and CAT. Data at nominal level were analyzed by using Two Standard Deviation Band Analysis and Celeration Line Analysis, Changes in CAT, pre- and post-intervention, was analyzed by percentage. Result: Four participants were included in the study. The result indicates a possible intervention effect regarding walking distance at 6MWT and single leg balance for two of the participants, who at study start were below or dropped below expected normal values in all parameters. One of these participants was stabilized for the lowest value of saturation at 6MWT. There was an effect/possible effect in the CS-30 for participants who at study start exceeded expected normal values in all parameters. Self-estimated symptoms (CAT) were improved in three participants (31–55 percent) and got worse in one participant (17 percent).Conclusion: The study indicates that core stability training focusing on improved motor control for stabilizing core muscles may have a positive effect on walking distance (6MWD) single leg balance, number of up rises in CS-30 and self-estimated lungsymptoms for people with COPD, stage 2. More studies are needed to validate these preliminary findings.

Bakgrund: Ospecifik ländryggssmärta är en av de vanligaste orsakerna till att man söker hjälp inom primärvården. För långvarig, ospecifik ländryggssmärta är träning ett förstahandsval och fokus har under det senaste årtiondet legat på bålstabiliserande träning. Psykosociala faktorer som self-efficacy och rörelserädsla kan vara viktiga att beakta vid behandlingen då de spelar en roll i hur ländryggssmärtan utvecklas. Syfte: Att undersöka hur skattad smärta, self-efficacy och rörelserädsla samt funktionsnivå förändrades hos enskilda patienter med långvarig, ospecifik ländryggssmärta under och efter en intervention i grupp med bålstabiliserande träning. Metod: Designen var en A-B-A single-subject design (SSED). Smärtnivå, self-efficacy och rörelserädsla mättes med självskattningsformulär en gång per vecka under fas A-B-A och funktionsnivå före och efter avslutad intervention. Interventionen pågick under åtta veckor, en gång per vecka. Data presenterades visuellt och analys gjordes även av statistisk (2-SD band metod) och klinisk signifikans. Resultat: Analysen visade att skattad smärta, self-efficacy, rörelserädsla och funktionsnivå förändrades i positiv riktning hos flera patienter. Statistisk och klinisk signifikans varierade. Slutsats: Graderad bålstabiliserande träning i grupp under handledning av sjukgymnast verkar för flera av deltagarna ha en positiv effekt på såväl smärtnivå, self-efficacy, rörelserädsla som funktionsnivå. Eftersom SSED har en begränsad generaliserbarhet bör resultaten replikeras i ytterligare studier. / Background: Non-specific low back pain is one of the most common reasons for seeking help in primary care. For chronic, non-specific low back pain exercise rehabilitation is a first choice and focus in the last decade has been on motor control exercises. Psychosocial factors such as self-efficacy and fear of movement may be important to consider in the treatment as they play a role in how low back pain develops. Aim: To investigate how rated pain, self-efficacy and fear of movement as well as level of function changed in individual patients with chronic, nonspecific low back pain during and after an intervention group with motor control exercises. Method: The design was an A-B-A single-subject design (SSED). Pain level, self-efficacy and fear of movement were measured by self-assessment questionnaires once a week during phase A-B-A and level of function before and after the intervention. The intervention lasted for eight weeks, once a week. Data were presented visually and analysis was done to prove statistical (2-SD band method) and clinical significance. Results: The analysis showed that rated pain, self-efficacy, fear of movement and level of function changed in a positive direction for several of the patients. Statistical and clinical significance varied. Conclusion: Graded motor control exercises in a group under the supervision of a physiotherapist seem to have a positive effect for several of the participants with regards to level of pain, self-efficacy, fear of movement as well as level of function. Since SSED has a limited generalizability, results should be replicated in further studies.

<p><strong>Syfte och frågeställningar </strong></p><p>Studiens syfte var att undersöka om utförandet av en isometrisk bålstabiliseringsövning/coreövning kunde påverka upplevelsen av smärta i nacke, axlar och skuldror hos kvinnor med kronisk/långvarig idiopatisk smärta. Studiens frågeställningar var: Hur påverkar utförandet av övningen ”plankan” upplevelsen av smärta i nacke, axlar och skuldror hos deltagarna? Förändras den maximala uthålligheten i övningen mellan deltagarnas första och sista träningstillfälle? Kan interventionen fullföljas av deltagarna?</p><p><strong>Metod </strong></p><p>Fyra kvinnliga deltagare som alla hade kronisk/långvarig smärta i nacke, axlar eller skuldror utförde övningen ”plankan” som hemträningsövning under fyra veckors tid. Mängden träning dokumenterades i en träningsdagbok som deltagarna kontinuerligt fyllde i under träningsperioden. Före samt inom en vecka efter träningsperioden ifylldes en enkät med frågor om upplevd intensitet, frekvens och lokalisation av smärta. Dessutom mättes maximal uthållighet i övningen ”plankan”.</p><p><strong>Resultat </strong></p><p>Efter träningsperioden uppskattade alla deltagare med smärta i nacken en förbättring med 1-3 skalsteg i en sammanslagning av alla frågor rörande smärta i nacke. Detta innebar<strong> </strong>att förändringen mellan deltagarnas svar i före- och efterenkäten, där skalan 0-10 användes, slogs samman till ett värde. Smärta i axlarna skattades som markant förbättrad av två deltagare samt som något försämrad respektive inte förändrad av två deltagare. Endast en deltagare uppskattade sig ha smärta i skuldrorna och ingen skillnad i uppskattningen sågs mellan före- och efterenkäten. Maximal uthållighet i övningen mellan första och sista träningstillfället ökade statistiskt signifikant för alla deltagare mätt i både procent och sekunder.</p><p><strong>Slutsats</strong></p><p>Resultatet i studien tyder på att övningen kan genomföras av individer med långvarig idiopatisk smärta i nacke, axlar och skuldror utan att ökad upplevd smärta eller andra obehag uppstår samt att den maximala uthålligheten i övningen ökar genom att övningen utförs. Hur många gånger övningen måste utföras för att ge resultat på uthållighet är oklart. Trots att flera deltagare upplevde minskad smärta efter träningsperioden så kan inga slutsatser tas då deltagarantalet var litet och resultatet för interventionsgruppen inte jämförts med en kontrollgrupp. Stora variationer i utförandet av hemträningen förekom bland deltagarna och flera faktorer utöver träningsövningen kan ha påverkat förändringen i smärtupplevelse.</p>

Syfte och frågeställningar Studiens syfte var att undersöka om utförandet av en isometrisk bålstabiliseringsövning/coreövning kunde påverka upplevelsen av smärta i nacke, axlar och skuldror hos kvinnor med kronisk/långvarig idiopatisk smärta. Studiens frågeställningar var: Hur påverkar utförandet av övningen ”plankan” upplevelsen av smärta i nacke, axlar och skuldror hos deltagarna? Förändras den maximala uthålligheten i övningen mellan deltagarnas första och sista träningstillfälle? Kan interventionen fullföljas av deltagarna? Metod Fyra kvinnliga deltagare som alla hade kronisk/långvarig smärta i nacke, axlar eller skuldror utförde övningen ”plankan” som hemträningsövning under fyra veckors tid. Mängden träning dokumenterades i en träningsdagbok som deltagarna kontinuerligt fyllde i under träningsperioden. Före samt inom en vecka efter träningsperioden ifylldes en enkät med frågor om upplevd intensitet, frekvens och lokalisation av smärta. Dessutom mättes maximal uthållighet i övningen ”plankan”. Resultat Efter träningsperioden uppskattade alla deltagare med smärta i nacken en förbättring med 1-3 skalsteg i en sammanslagning av alla frågor rörande smärta i nacke. Detta innebar att förändringen mellan deltagarnas svar i före- och efterenkäten, där skalan 0-10 användes, slogs samman till ett värde. Smärta i axlarna skattades som markant förbättrad av två deltagare samt som något försämrad respektive inte förändrad av två deltagare. Endast en deltagare uppskattade sig ha smärta i skuldrorna och ingen skillnad i uppskattningen sågs mellan före- och efterenkäten. Maximal uthållighet i övningen mellan första och sista träningstillfället ökade statistiskt signifikant för alla deltagare mätt i både procent och sekunder. Slutsats Resultatet i studien tyder på att övningen kan genomföras av individer med långvarig idiopatisk smärta i nacke, axlar och skuldror utan att ökad upplevd smärta eller andra obehag uppstår samt att den maximala uthålligheten i övningen ökar genom att övningen utförs. Hur många gånger övningen måste utföras för att ge resultat på uthållighet är oklart. Trots att flera deltagare upplevde minskad smärta efter träningsperioden så kan inga slutsatser tas då deltagarantalet var litet och resultatet för interventionsgruppen inte jämförts med en kontrollgrupp. Stora variationer i utförandet av hemträningen förekom bland deltagarna och flera faktorer utöver träningsövningen kan ha påverkat förändringen i smärtupplevelse.