No description available.

No description available.

No description available.

Högfrekvenshandel är en växande handelsteknik på de finansiella marknaderna i både Sverige och USA. Genom införandet av EU-direktivet MiFID II i svensk rätt, kommer denna handelsteknik att regleras för första gången i Sverige. Även i USA finns ett regleringsförslag som väntar på att införas. Högfrekvenshandel är något nytt, teknologiskt och kontroversiellt på den finansiella marknaden och dess fördelar och nackdelar debatteras flitigt. I denna uppsats utreds vad högfrekvenshandel egentligen är, hur sådan handel kommer att definieras i lagtext, vilka för- och nackdelar som finns, samt vad de nya regleringarna kommer att innebära. En av de frågor som besvaras i uppsatsen är huruvida ett förbud mot högfrekvenshandel bör införas på den svenska marknaden. Svaret på den frågan är nekande. Om ett förbud mot högfrekvenshandel skulle införas, skulle det innebära ett steg tillbaka i såväl den tekniska som den ekonomiska utvecklingen. Den nya svenska regleringen angående högfrekvenshandel är ett viktigt steg för att lagstiftningen ska följa den tekniska utvecklingen. Regleringen kommer dock inte att medföra några nya regler för aktörerna på den finansiella marknaden, utan medför endast att de regler angående högfrekvenshandel som redan finns genom börsernas självreglering blir svensk lag. I denna uppsats presenteras både den svenska och den amerikanska finansiella marknaden, anledningen till detta är att skapa en djupare förståelse för den svenska regleringen och utvecklingen på den svenska finansiella marknaden. Den andra frågan som besvaras i uppsatsen har ett komparativt ändamål och tar sikte på vilka skillnader som finns mellan den svenska och den amerikanska marknaden vad gäller högfrekvens- och algoritmhandel. Den andra frågan besvaras löpande i uppsatsen genom jämförelse mellan de aktuella marknaderna. Enligt min åsikt är det inte många skillnader angående högfrekvenshandel på de två olika marknaderna. Till exempel är de risker med högfrekvenshandel som framställs för den svenska marknaden i stor utsträckning samma risker som framställs för den amerikanska marknaden. Jag kan även konstatera att högfrekvenshandel möjliggjordes på liknande sätt på både den svenska och den amerikanska marknaden, nämligen genom regelförändringar som främjade teknologisk utveckling på de finansiella marknaderna.

Finansiell rådgivning präglas av i huvudsak två problem; informationsasymmetri och intressekonflikter. Reglerna rörande investerarskyddet vid rådgivning har omarbetats flertalet gånger under 2000-talet. Syftet är att försöka motverka de intressekonflikter som kan missgynna investerare i rådgivningssituationer genom att minska den informationsasymmetri som råder mellan parterna. En följd av det direktiv som antogs 2014 av EU gällande marknader för finansiella instrument är att dessa regler återigen granskas. I efterföljande utredning föreslås bland annat att svensk lagstiftning ska gå längre än vad direktivet kräver gällande oberoende-klassificering samt införa ett förbud mot all ersättning från tredjepart som kan inverka negativt på kundens intresse. Provisionsförbudet syftar till att öka investerarskyddet genom att eliminera de incitament rådgivare har för att ge råd som inte är i kundens bästa intresse. Samtidigt medför en sådan reform stora förändringar på marknaden som helhet. Genom att studera förslagen ur ett rättsekonomiskt perspektiv analyseras regleringens effekter. Det råder inga tvivel om att ett provisionsförbud leder till konkurrenshämmande effekter, huruvida dess konsekvenser kommer vara till fördel för slutkunden är dock omdiskuterat. Bland förespråkare anses det främst vara aktörer som inte tillför ett egentligt mervärde för kunderna som kommer försvinna från marknaden, medan det i övrigt bör resultera i bättre anpassade produkter och råd för investerare. Motståndare menar att reglerna tvärtom kommer leda till färre, men dyrare investeringsalternativ på marknaden. Det är sannolikt att marknadskoncentrationen kommer att öka då det i dagsläget kan finnas en motvilja att betala för rådgivning, eftersom det tidigare inte varit en uppenbar och synlig kostnad. Till följd av det kommer både antalet mindre aktörer och produktutbudet minska.     På sikt kan det leda till en än mer oförmånlig situation för investerarna, som blir mer beroende av de aktörer som fortfarande tillåts agera i eget intresse.

<p>Trading financial securities at stock exchanges and other authorized market places is today a particularly important socioeconomic phenomenon in many industrialized countries. A well functioning securities market is crucial for the economic development in these countries. The modern trading with stocks and other financial securities is characterized by the fact that the majority of the transactions at the stock exchanges are carried out through various intermediaries. The ultimate counterparties that are involved in a securities transaction (the seller and the buyer) are often unknown to each other. The anonymity in the securities trading implies several interesting legal problems. Is it appropriate to apply the contractual and proprietary legal rules at the anonymous transactions on the financial securities markets if the ultimate contracting parties are unable to identify each other? What judicial liability do various intermediaries such as central securities depositories (CSD:s), stock exchanges, and, in particular, banks as well as brokerage companies bear for the correctness of the transactions at the capital markets? The problems named above are studied in the present thesis. The structure of the Swedish financial securities market and its main players are also described in this paper. Numerous technical and juridical steps that constitute a transfer of securities from one owner to an other at the stock exchange are explained. Furthermore the thesis treats the legal aspects of the varying roles of brokerage firms and banks. They can “act” as members of stock exchanges, commission agents, actively participate in the activities of clearing houses and central securities depositories. The legal connections and interactions between the participators of the securities market are considered and analyzed.</p> / <p>Värdepappershandel på börser och organiserade marknadsplatser är idag en synnerligen betydelsefull samhällsföreteelse i många industrialiserade länder. En väl fungerande värdepappersmarknad är viktig för den ekonomiska utvecklingen i dessa länder. Den moderna handeln med aktier och övriga finansiella instrument kännetecknas av att majoriteten av transaktionerna på börsen sker via olika mellanmän. De slutliga motparterna i en värdepapperstransaktion (säljaren och köparen) är ofta okända för varandra. Denna anonymitet leder till flera intressanta rättsliga frågeställningar. Är det relevant att tillämpa avtalsrättliga och sakrättsliga rättsregler på de anonyma transaktionerna på värdepappersmarknaden om de slutliga kontrahenterna inte ens kan identifiera varandra? Vilket juridiskt ansvar har centrala värdepappersförvarare, börsen samt särskilt värdepappersinstitut (banker och fondkommissionärer) som bedriver värdepappershandel - bland annat i egenskap av mellanmän - för transaktionernas vederhäftighet? Dessa samt åtskilliga andra spörsmål utreds i den här uppsatsen.</p><p>I det föreliggande arbetet beskrivs den svenska värdepappersmarknadens struktur och dess huvudsakliga aktörer. Flera relevanta civilrättsliga samt näringsrättsliga rättsnormer som reglerar handeln med finansiella instrument tas upp. Vidare behandlas de juridisk-tekniska faser som konstituerar en överlåtelse av värdepapper på börsen. Juridiska aspekter av värdepappersinstitutens skiftande roller som börsmedlemmar, kommissionärer, clearingmedlemmar, kontoförande institut och förvaltare belyses. Rättsförhållanden mellan diverse aktörer på värdepappersmarknaden, till exempel mellan värdepappersinstitut och deras kunder, presenteras och analyseras.</p>

Trading financial securities at stock exchanges and other authorized market places is today a particularly important socioeconomic phenomenon in many industrialized countries. A well functioning securities market is crucial for the economic development in these countries. The modern trading with stocks and other financial securities is characterized by the fact that the majority of the transactions at the stock exchanges are carried out through various intermediaries. The ultimate counterparties that are involved in a securities transaction (the seller and the buyer) are often unknown to each other. The anonymity in the securities trading implies several interesting legal problems. Is it appropriate to apply the contractual and proprietary legal rules at the anonymous transactions on the financial securities markets if the ultimate contracting parties are unable to identify each other? What judicial liability do various intermediaries such as central securities depositories (CSD:s), stock exchanges, and, in particular, banks as well as brokerage companies bear for the correctness of the transactions at the capital markets? The problems named above are studied in the present thesis. The structure of the Swedish financial securities market and its main players are also described in this paper. Numerous technical and juridical steps that constitute a transfer of securities from one owner to an other at the stock exchange are explained. Furthermore the thesis treats the legal aspects of the varying roles of brokerage firms and banks. They can “act” as members of stock exchanges, commission agents, actively participate in the activities of clearing houses and central securities depositories. The legal connections and interactions between the participators of the securities market are considered and analyzed. / Värdepappershandel på börser och organiserade marknadsplatser är idag en synnerligen betydelsefull samhällsföreteelse i många industrialiserade länder. En väl fungerande värdepappersmarknad är viktig för den ekonomiska utvecklingen i dessa länder. Den moderna handeln med aktier och övriga finansiella instrument kännetecknas av att majoriteten av transaktionerna på börsen sker via olika mellanmän. De slutliga motparterna i en värdepapperstransaktion (säljaren och köparen) är ofta okända för varandra. Denna anonymitet leder till flera intressanta rättsliga frågeställningar. Är det relevant att tillämpa avtalsrättliga och sakrättsliga rättsregler på de anonyma transaktionerna på värdepappersmarknaden om de slutliga kontrahenterna inte ens kan identifiera varandra? Vilket juridiskt ansvar har centrala värdepappersförvarare, börsen samt särskilt värdepappersinstitut (banker och fondkommissionärer) som bedriver värdepappershandel - bland annat i egenskap av mellanmän - för transaktionernas vederhäftighet? Dessa samt åtskilliga andra spörsmål utreds i den här uppsatsen. I det föreliggande arbetet beskrivs den svenska värdepappersmarknadens struktur och dess huvudsakliga aktörer. Flera relevanta civilrättsliga samt näringsrättsliga rättsnormer som reglerar handeln med finansiella instrument tas upp. Vidare behandlas de juridisk-tekniska faser som konstituerar en överlåtelse av värdepapper på börsen. Juridiska aspekter av värdepappersinstitutens skiftande roller som börsmedlemmar, kommissionärer, clearingmedlemmar, kontoförande institut och förvaltare belyses. Rättsförhållanden mellan diverse aktörer på värdepappersmarknaden, till exempel mellan värdepappersinstitut och deras kunder, presenteras och analyseras.

No description available.

No description available.

Ett offentligt uppköpserbjudande innebär att ett aktiebolag, budgivaren, lämnar ett erbjudande ställt på generella villkor till aktieägarna i ett annat aktiebolag, målbolaget, i syfte att förvärva aktierna i det sistnämnda bolaget. Offentliga uppköpserbjudanden är vanligt förekommande på den svenska värdepappersmarknaden och eftersom transaktioner av detta slag är väldigt komplexa är det av stor vikt att förtroendet för marknaden upprätthålls under sådana förfaranden.  En viktig faktor för att upprätthålla förtroendet för aktiemarknaden på ett effektivt sätt är att självreglering föreligger. För Sveriges del utgörs självregleringen av-seende offentliga uppköpserbjudaden av de s.k. Takeover-reglerna (TO-reglerna). Den senaste revideringen av TO-reglerna skedde den 1 februari år 2015 och med-förde ett förbud mot s.k. budrelaterade arrangemang, även kallat break-up fees. Break-up fees är ett avtal som ingås mellan budgivare och målbolag i syfte att målbolaget ska vara skyldigt att utge en ersättning till budgivaren ifall förvärvet inte fullföljs. Break-up fees skapades under 1980-talet i USA och används flitigt än i dag på den amerikanska aktiemarknaden i syfte att främst åstadkomma en ”försäkringsfunktion” för budgivaren vid takeovers. För budgivaren är offentliga uppköpserbjudanden nämligen ofta förenade med stora kostnader till följd av omfattande förberedelser. Genom denna ”försäkring” uppnås en kostnadstäckningsfunktion och minskar således den ekonomiska risken som är förenad med takeovers. Den senaste revideringen har sin grund i de ändringar som tidigare hade skett i den brittiska motsvarigheten till TO-reglerna. I Storbritannien ansågs det vara nödvändigt att införa ett förbud mot break-up fees eftersom denna typ av avtal ansågs begränsa målbolaget vid takeover-förfaranden. Break-up fees ansågs således resultera i en otillbörlig fördel för budgivaren. Liknande resonemang anfördes under arbetet med de svenska reglerna vilket resulterade i ett svenskt förbud mot break-up fees. Förbudet är emellertid inte absolut utan Aktiemarknadsnämnden (AMN) har möjlighet att lämna dispens från förbudet.  Även om break-up fees är vanligt förekommande i USA har avtal av detta slag endast förekommit i mycket ringa omfattning i Sverige. Till följd av detta väcker förbudet mot break-up fees en stor osäkerhet beträffande de konsekvenser som förbudet kommer resultera i och huruvida förbudet borde ha införts i svensk rätt. Den amerikanska forskningen visar att break-up fees resulterar bl.a. i att målbolag försätts i en god förhandlingsposition, uppnår riskminimering till följd av ovannämnda kostnadstäckning, skapar förtroende för aktiemarknaden i allmänhet och transaktionen i synnerhet. Forskningen visar även att fler takeovers fullföljs ifall en break-up fee har ingåtts mellan parterna.  I detta arbete förs resonemang beträffande anledningen till att de svenska TO-reglerna har följt utvecklingen av de motsvarande brittiska reglerna och således införandet av förbud mot break-up fees. Det diskuteras även huruvida målbolagsstyrelsen är förhindrad att p.g.a. det aktuella förbudet fullgöra sina skyldigheter enligt gällande rätt. Vidare diskuteras hur aktieägarskyddet vid offentliga uppköpserbjudanden är uppbyggt i svensk rätt mot bakgrund av brittisk och amerikansk rätt samt huruvida förbudet mot break-up fees kan anses resultera i att målbolagsstyrelsens roll försvagas och aktieägarskyddet försvagas. Därtill kommer att en de lege ferenda-diskussion förs vari fenomenet break-up fees jämförs med gällande rätt rörande försvarsåtgärder. I syfte att belysa de konsekvenser som förbudet kan medföra problematiseras även förbudet mot break-up fees mot bakgrund av bestämmelsen avseende insiderbrott och break-up fees praktiska funktioner i olika rättssystem. Undertecknad kommer i detta arbete fram till att förbudet mot break-up fees torde bl.a. resultera i att budgivare och målbolag kommer hädanefter att söka sig till att uppnå andra deal protection-avtal. Vidare torde förbudet varken resultera i att målbolagets roll stärks eller i ett ökat skydd för målbolagets aktieägare. Därtill anses förbudet resultera i en maktobalans mellan AMN och målbolagsstyrelsen, vilket är negativ ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Mot bakgrund av detta och ett antal andra skäl kommer undertecknad fram till slutsatsen att ett förbud mot break-up fees borde ej ha införts i svensk rätt.