Mottagandet av flyktingbarn som kommer till Sverige med sin familj är ett relativt outforskat område. I den här uppsatsen redogörs barnens upplevelser av mottagandet i syfte att undersöka vilka skillnader och likheter som finns i barnets upplevelser beroende på ifall det kommit ensamt eller tillsammans med anhöriga. Genom åtta semistrukturerade intervjuer ger barnen sin bild av mottagandet i två kommuner i Jämtlands län. Den största skillnaden som framkom var att de ensamkommande barnen hade ett mycket större kontaktnät i kommunen, tack vare kontakter med socialtjänst, boendepersonal m.fl. vilket påverkar deras Känsla av Sammanhang. Det framkom även att samtliga barn upplevde svårigheter att påverka sin tillvaro och att få sin röst hörd. Barnen belyser också vikten av att ha nära vänner och sätter vännerna före föräldrarna på prioriteringslistan över viktiga personer.

Att relationen mellan barn och föräldrar är viktig är välkänt. Tidigare forskning har bland annat visat att det finns ett samband mellan barns psykosomatiska besvär och hur relationen till föräldrarna ser ut. Eftersom relationerna mellan barn och föräldrar har stor betydelse för barns välbefinnande är det intressant att undersöka vad som ligger bakom goda relationer mellan barn och föräldrar. Syftet med denna uppsats är alltså att undersöka vilka faktorer som hänger samman med goda relationer mellan barn och föräldrar. Uppsatsen bygger på material från Statistiska centralbyråns (SCB) Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF) och Undersökningarna av barns levnadsförhållanden (Barn-ULF). Beskrivningen av relationen mellan barn och förälder hämtas från barnintervjun. För att se vad som har betydelse för relationen mellan barn och föräldrar används ett flertal oberoende variabler. Den metod som använts är logistisk regression med klusterdata. Sammanfattningsvis visar studien att barnets kön, ålder, om barnet har sammanboende eller ensamstående föräldrar, om barnet har svensk eller utländsk bakgrund samt barnets eventuella psykosomatiska besvär har betydelse för relationen till föräldrarna. Flickor och pojkar uppger lika goda relationer till sin mamma, medan pojkar har bättre relation än flickor till sin pappa. Äldre barn kommer sämre överens med och pratar i mindre utsträckning med sina föräldrar.  Barn med en ensamstående förälder uppger sämre relation till föräldrarna, och barn med utländsk bakgrund uppger i flera fall sämre relationer till föräldrarna jämfört med barn som har svensk bakgrund. Barn som har psykosomatiska besvär uppger sämre relationer till sina föräldrar än barn som inte har dessa besvär. Orsaker till detta kan exempelvis vara att barn i olika åldrar har olika krav på och relation till sina föräldrar och att barn har sämre relation till den förälder de inte bor tillsammans med, vilket skulle kunna orsaka att barn till ensamstående föräldrar uppger sämre relationer till föräldrarna.

Syfte Syftet med studien är att undersöka om, och i så fall hur, fysisk aktivitet, skattad motorisk kompetens och skattad hälsorelaterad livskvalitet förhåller sig till varandra hos barn i skolår 2 i Storstockholm. Vidare syftar studien till att undersöka huruvida resultaten skiljer sig mellan flickor och pojkar. Metod Den fysiska aktiviteten (FA) mättes med en accelerometer på barn i skolår 2 (n = 131) i Storstockholm. Den skattade motoriska kompetensen mättes med hjälp av enkätverktyget Prick- och Rutbarn och den skattade hälsorelaterade livskvaliteten (HRQOL) mättes med hjälp av PedsQL. Korrelation, enkel regressionsanalys och variansanalyser användes för att analysera data i SPSS 17.0. Signifikansnivån sattes till p<0,05. Resultat Studien visar på statistiskt signifikanta positiva korrelationer mellan FA och skattad HRQOL samt mellan skattad motorisk kompetens och skattad HRQOL. Dessa samband gäller för hela undersökningsgruppen och för pojkar. Variationer i HRQOL kan till procent förklaras av variationer i FA och skattad motorisk kompetens. Vid tvåvägs ANOVA där Medel tot cpm sattes som beroende variabel och de tre undergrupperna låg, medel och hög skattad livskvalitet, samt kön, sattes som oberoende variabel, visade inte på några statistiska signifikanta resultat. Resultaten från variansanalyser mellan nivågrupperna (låg, medel, hög) på FA i skattad HRQOL visar på en statistisk signifikant skillnad för hela undersökningsgruppen avseende grupperna låg och medel, samt mellan låg och hög. För flickor: mellan låg och medel. Variansanalysen mellan nivågrupperna (låg, medel, hög) av skattad hälsorelaterad livskvalitet i motorisk kompetens visar på statistiskt signifikanta skillnader mellan PedsQLgrupp låg och PedsQLgrupp hög samt mellan PedsQLgrupp medel och PedsQLgrupp hög för såväl gruppen pojkar som för hela undersökningsgruppen. Slutsats Studien visar på en positiv korrelation mellan FA och HRQOL, samt mellan motorisk kompetens och HRQOL. Dessa samband är könsbundna och gäller för pojkar samt för hela undersökningsgruppen. / Aim The aim of this study is to examine the relationship between physical activity, perceived motor competence and health-related quality of life. The study examines primary school children in their second year within the Stockholm region. Moreover, the study aims to identify any differences in results between boys and girls. Methods The physical activity (PA) of children in their second year of primary school was measured with an accelerometer (n=131). Perceived motor competence was measured by The Perceived Motor Competence (PMS) Scale and health-related quality of life (HRQOL) was measured by PedsQL. To analyse data in SPSS 17.0 three statistical models were used: correlation, simple regressions analysis and analysis of variance. The level of statistical significance was set at p<0.05. Results The study indicates that there are significant positive correlations between PA and HRQOL as well as between perceived motor competence and HRQOL. These relationships can be applied to the entire study group and to boys. The regressions analysis shows that 20.1 percent of the variations in approximations for HRQOL depend on the variation in PA and perceived motor competence. Analysis with two-way ANOVA did not reveal any significant difference in PA between the PedsQL groups (low, medium, high). Together with approximations for HRQOL, the results from analysis of variance between the PA groups (low, medium, high) show a significant difference for the entire study group with regards to low and medium, as well as between low and high. For girls: between low and medium. The analysis of variance between the groups (low, medium, high) of HRQOL in motor competence shows that there are significant differences between PedsQL group low and PedsQL group high, and also between PedsQL group medium and PedsQL group high, which goes for boys as well as for the entire study group. Conclusions The study shows that there is a positive correlation between PA and HRQOL as well as between motor skills competence and HRQOL. These relationships are determined by gender and can be applied to the entire study group and to boys.

Vårt valda ämnesområde är ”barn som drabbas av sorg”. Med denna studie ville vi få en förståelse för och beskriva i vilken utsträckning förskollärare upplever sig ha kompetens att möta barn som drabbas av sorg. Vi ville också ta reda på om vi kunde se en skillnad mellan förskollärare i kommunala förskolor och fristående förskolor när det gäller denna kompetens. För att få svar på våra frågor valde vi att studera litteratur och forskning inom ämnet. Vi genomförde telefonintervjuer för att göra ett första respondenturval och därefter gjorde vi åtta personliga intervjuer med förskollärare, fem i kommunala förskolor och tre i fristående förskolor med kristen profil. Intervjuerna med förskollärarna visade att de flesta ansåg sig ha fått någon form av kompetensutveckling, men ville ha vidare utbildning i ämnet. Förskollärarna hade skilda erfarenheter, ansåg att deras främsta roll när ett barn drabbas av sorg är att finnas till hands och framhöll att den trygghet som de vanliga rutinerna på förskolan ger har stor betydelse för barnet. Vad det gällde utbildningen märkte vi ingen skillnad mellan förskollärare i kommunala och fristående förskolor, däremot lyfte de fram olika faktorer som stärker kompetensen.

Många barn i Sverige har det bra, men det finns även barn som lever i en otrygg miljö. Vi vill öka kunskapen om hur vuxna i förskolan kan upptäcka utsatta barn, hur vi går tillväga vid en anmälan samt hur förskolans och socialtjänstens samverkan kan se ut. Genom kvalitativa intervjuer med personer inom förskola och socialtjänst har vi erhållit information kring hur man agerar när barn far illa. Vi tar upp att beteendeförändringar hos barn kan vara ett tecken på att barn far illa och det är därför något som vi vuxna bör vara uppmärksamma på. Andra vanliga tecken som framkom var blåmärken på barnet, att barnet själv berättar vad den utsatts för eller att man sett tecken i leken. Även barnets hygien och kläder är något man kan vara uppmärksam på. I resultatet framkom att det är viktigt att en anmälan görs så fort det finns misstankar att ett barn far illa. En samverkan mellan förskola och socialtjänst har stor betydelse framförallt för barnet i fråga och resultatet visar hur det sker en samverkan mellan förskolor och socialtjänst.

<p>Vårt valda ämnesområde är ”barn som drabbas av sorg”. Med denna studie ville vi få en förståelse för och beskriva i vilken utsträckning förskollärare upplever sig ha kompetens att möta barn som drabbas av sorg. Vi ville också ta reda på om vi kunde se en skillnad mellan förskollärare i kommunala förskolor och fristående förskolor när det gäller denna kompetens.</p><p>För att få svar på våra frågor valde vi att studera litteratur och forskning inom ämnet. Vi genomförde telefonintervjuer för att göra ett första respondenturval och därefter gjorde vi åtta personliga intervjuer med förskollärare, fem i kommunala förskolor och tre i fristående förskolor med kristen profil.</p><p>Intervjuerna med förskollärarna visade att de flesta ansåg sig ha fått någon form av kompetensutveckling, men ville ha vidare utbildning i ämnet. Förskollärarna hade skilda erfarenheter, ansåg att deras främsta roll när ett barn drabbas av sorg är att finnas till hands och framhöll att den trygghet som de vanliga rutinerna på förskolan ger har stor betydelse för barnet. Vad det gällde utbildningen märkte vi ingen skillnad mellan förskollärare i kommunala och fristående förskolor, däremot lyfte de fram olika faktorer som stärker kompetensen.</p>

<p>Syftet med vår uppsats var att vi ville, genom intervjuer med familjehemsföräldrar och socialsekreterare, få kunskap om och djupare förståelse för små barn som lever i familjehem. Våra frågeställningar blev därmed: Vilka erfarenheter har familjehemsföräldrar/socialsekreterare av små barn som placeras? Vid ett omhändertagande, hur kan man bibehålla relationen mellan barn och biologiska föräldrar och vilka möjligheter har barn att knyta an till familjehemsföräldrar? Hur skiljer sig en placering som är frivillig från en tvångsplacering? Vilka erfarenheter har familjehemsföräldrar/socialsekreterare angående barns återförening till biologiska föräldrar? Resultatet från intervjuerna visade på att såväl familjehemsföräldrar som socialsekreterare upplever svårigheter vid placering av små barn och att man bäst bevarar relationen mellan biologiska föräldrar och barn genom kontinuerliga umgängen. Familjehemsföräldrar har inte upplevt några svårigheter för barnet att knyta an till dem och de har skilda erfarenheter av vilken form av placering som är mest gynnsam för barnet. Både familjehemsföräldrar och socialsekreterare framför att målet är att barnet ska återförenas med ursprungsfamiljen, men de kan se svårigheter när barnet känner tillhörighet i familjehemmet.</p>

Syftet med studien är att belysa behandlares uppfattningar om betydelsefulla faktorer i förändringsprocesser med barn som upplevt våld och deras föräldrar. Metoden för studien var en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer, där forskaren intervjuade behandlare som arbetar med barn som upplevt våld. Resultatet visade att symptom på barn som ”endast” bevittnar våld av en nära anhörig är ofta desamma som barn som själva blir slagna, precis som behandlingen är densamma. Barn som upplever våld behöver hjälp med bearbetningen av traumat för att kunna få ett begripligande på vad som hänt. Genom att få hjälp med att sätta ord och känslor på sina upplevelser får de lättare en förståelse och kan lättare hantera sina känslor. Resultatet visade också på att det är viktigt som behandlare att man har utbildning och erfarenhet när det gäller behandlingsarbete med barn.

Barns situation till frihetsberövade föräldrar har under det senaste decenniet allt mer uppmärksammats. Häktestiden kan ibland bli lång och tiden för häktning framförs vara den svåraste tiden att hantera dels för att familjen hamnar i ett kristillstånd dels för den häktade sällan får ha kontakt med familjen. För att minimera de skadeverkningar ett frihetsberövande av en förälder kan medföra ett barn har fokus till stor dela riktats mot kriminalvårdens ansvar att underlätta för en kontakt mellan den frihetsberövade föräldern och barnet. Då en person häktas kan denne i vissa fall åläggas restriktioner vilket innebär att den häktades möjlighet till kontakt omvärlden delvis eller helt inskränks. Sverige har från flera håll mottagit kritik kring användningen av restriktioner med fokus på mänskliga rättigheter, den häktades rättigheter och psykiska hälsa. Restriktionsfrågan har dock inte belysts utifrån barnets behov och rätt till kontakt med den häktade föräldern förutom rekommendationer från Barnombudsmannen att barn till häktade inte bör omfattas av restriktioner. Mot bakgrund av detta aktualiseras syftet om att undersöka förhållandet mellan barns rätt till kontakt med sin häktade förälder och restriktioner samt att undersöka på vilket sätt åklagare beaktar barnperspektivet då de beslutar om att ålägga den häktade restriktioner. Genom kvalitativa metoder inspirerad av grundad teori har datamaterial dels samlats in genom studier av dokument dels genom intervjuer med åklagare. Resultatet visar att det finns tydliga politiska målsättningar om att ett barnrätts- och barnperspektiv ska genomsyra alla beslut som tas av offentliga myndigheter. Trots detta har fokus främst riktats mot kriminalvårdens ansvar att beakta barnets rätt till kontakt med sin häktade förälder och barnperspektivet. Resultatet påvisar att Sverige trots åtagandet att följa barnkonventionen är det barnets rättigheter som får ge vika då det uppstår en konflikt mellan andra samhällsintressen och barnets rättigheter. Resultatet visar att åklagarna har ett utpräglat utredningsperspektiv där barns rätt till kontakt med sin häktade förälder får ge vika för att möjliggöra effektiva brottsutredningar. Ytterligare är de normativa attityderna ledande vilket gör att åklagaren intar ett vuxenperspektiv i frågan. Resultatet visar att barns rätt till kontakt och restriktioner upplevs som ett icke problem. Barnperspektivet överlåtes istället till den häktade föräldern eller kriminalvården att beakta. Resultatet har analyserats med 4 teoretiska begrepp grundat på data samt med hjälp av teorier kring organisation. Nyckelord: Barn till frihetsberövade, barn till häktade, restriktioner, FN:s barnkonvention, barnperspektivet

Syftet med vår uppsats var att vi ville, genom intervjuer med familjehemsföräldrar och socialsekreterare, få kunskap om och djupare förståelse för små barn som lever i familjehem. Våra frågeställningar blev därmed: Vilka erfarenheter har familjehemsföräldrar/socialsekreterare av små barn som placeras? Vid ett omhändertagande, hur kan man bibehålla relationen mellan barn och biologiska föräldrar och vilka möjligheter har barn att knyta an till familjehemsföräldrar? Hur skiljer sig en placering som är frivillig från en tvångsplacering? Vilka erfarenheter har familjehemsföräldrar/socialsekreterare angående barns återförening till biologiska föräldrar? Resultatet från intervjuerna visade på att såväl familjehemsföräldrar som socialsekreterare upplever svårigheter vid placering av små barn och att man bäst bevarar relationen mellan biologiska föräldrar och barn genom kontinuerliga umgängen. Familjehemsföräldrar har inte upplevt några svårigheter för barnet att knyta an till dem och de har skilda erfarenheter av vilken form av placering som är mest gynnsam för barnet. Både familjehemsföräldrar och socialsekreterare framför att målet är att barnet ska återförenas med ursprungsfamiljen, men de kan se svårigheter när barnet känner tillhörighet i familjehemmet.