In the summer of 1906, Marion Bauer (1882-1955) boarded a ship to Paris to meet with Raoul Pugno, a French pianist and composer. Juliette Nadia Boulanger (1887-1979) was also close with Pugno around the same time. Living with the Pugno family in Gargenville during the summer, Bauer was able to travel to Paris, where she met several important musicians of the time and also nineteen-year-old Boulanger. Pugno, who worked closely with Boulanger, asked her to teach counterpoint and harmony to Bauer. Boulanger agreed and reportedly asked Bauer for English lessons in payment. Both women went on to become important music pedagogues, teaching hundreds of students. Their meeting allowed Bauer and Boulanger to share their ideas on teaching and music with each other. As time passed, the relationship between the two women fade from collective memory, but Boulanger's teaching principles of harmony, hearing, la grande ligne, and music history and literature live on through her students and fellow teachers and composers. Bauer's writings demonstrate similarities to these four key principles. Using Kimberly Francis and Emily Green's understanding of Pierre Bourdieu's theory of cultural production and an analysis of Boulanger's pedagogical principles, I believe that Boulanger's early accumulation of cultural capital and experience was shared with Bauer, assisting Bauer in her future role as American music pedagogue.

Paul Eduin Otto Bauer (1850 Zwickau - 1916 Radeberg) war der erste Radeberger Bürgermeister, der auf Grund außergewöhnlicher Leistungen und Verdienste zum Wohle der Stadt Radeberg zum „Bürgermeister auf Lebenszeit“ ernannt wurde. Sein Leben bestimmte die Kommunalpolitik, für die er sich mit ganzer Kraft einsetzte. Nach einer Referendarzeit in Leipzig begleitete er das Amt eines Bürgermeisters in Burgstädt und Ronneburg/Thür. und ab 1895 in Radeberg. Radeberg befand sich in der Entwicklung zu einer bedeutenden Industriestadt mit einer stetig anwachsenden Einwohnerzahl. Große Aufgaben standen an, mit Wohnungsbau, Schulneubau, Straßenbau, Neubau eines Städtischen Krankenhauses, einer Realschule, Bau eines Königl. Feuerwerks-Laboratoriums, Entwicklung eines neuen Wohngebietes „Radeberger Süd-Vorstadt“ u.v.a.m. Bauer wirkte ebenfalls überregional zum Wohle Sachsens.

Much like oft-repeated quotes or catchy movie soundtrack tunes, famous illustrations often outweigh and outlast their original contexts and establish themselves as iconic cultural reference points for generations to come. Over the last 100 years in Sweden, John Bauer’s fairy tale illustrations have maintained a strong grip on that nation’s popular imaginary through over thirty reprint editions, museum exhibits, stamp collections, and, of course, stylistic imitations. While their century-old narrative contexts remain relatively unknown and uninteresting to contemporary audiences, his beautifully blonde children, enchantingly ugly trolls, and stark, Swedish landscapes continue to be bought, sold, and validated as embodying a typically Swedish relationship to nature. Why John Bauer’s work has remained so influential over time while the publication they appeared in has faded is a question that many of his biographers have attempted to answer. Harald Schiller, the most thorough of these, claims that “when one sees [his] images in black and white or color, they capture one’s interest to such a degree that there is none left for the text” (152). This essay uses Schiller’s comment as a starting point to pose one answer to this question. By exploring the dynamic potential of the relationship between Bauer’s images and their early twentieth-century contexts, it locates the artist’s appeal over against his narrative guidelines and the historical movements of his time. To this end, its comparative analysis of the textual and visual narratives in the illustrated Swedish fairy tale annual, Bland tomtar och troll (Amongst Gnomes and Trolls) explores how the interplay between the historical pregnancy of its fairy tale stories and the Swedophilic affects of John Bauer’s illustrations contributes to the project of imagining and proliferating a new Swedish national identity at the beginning of the twentieth century. / text

<p><em>Syfte:</em> Syftet med uppsatsen är att undersöka och jämföra hur två gymnasieskolor definierar sina tjänster och om och hur eleverna uppfattar att de uppfyller de kriterier varumärket lovar.</p><p><em>Metod: </em>Genom att vända mig till Vasaskolan och John Bauer i Gävle har jag använt både kvalitativ och kvantitativ data i form av intervjuer och en enkätundersökning. Utöver dessa primära källor kompletterades datainsamlingen med relevant litteratur inom bland annat varumärken och konkurrenssituationer.</p><p><em>Resultat</em> <em>& slutsatser:</em> Av resultatet framgår hur båda skolorna har lyckats förmedla och förvalta sina varumärken. Genom att ha fått höga värden på alla fyra mätbara variablerna i BAV-matrisen anser jag att både Vasaskolan och John Bauer har lyckats med att uppfylla de erbjudanden som de lovade de elever som besvarade min enkätundersökning.</p><p><em>Förslag till</em> <em>vidare </em><em>forskning: </em>Ett förslag till vidare forskning anser jag skulle kunna vara att göra<em> </em>marknadsplaner för båda varumärkena för att arbeta fram starka varumärken som kan fortsätta att arbeta med framgång.</p><p><em>Uppsatsens</em> <em>bidrag: </em>Jag anser att uppsatsen kan ge viktig information till Vasaskolan och John Bauer om hur målgruppen uppfattar deras varumärke. Den kan även ge nyttig information till andra intressenter på skolmarkanden och information om hur man kan undersöka ett område som inte är utforskat tidigare.</p>

Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka och jämföra hur två gymnasieskolor definierar sina tjänster och om och hur eleverna uppfattar att de uppfyller de kriterier varumärket lovar. Metod: Genom att vända mig till Vasaskolan och John Bauer i Gävle har jag använt både kvalitativ och kvantitativ data i form av intervjuer och en enkätundersökning. Utöver dessa primära källor kompletterades datainsamlingen med relevant litteratur inom bland annat varumärken och konkurrenssituationer. Resultat &amp; slutsatser: Av resultatet framgår hur båda skolorna har lyckats förmedla och förvalta sina varumärken. Genom att ha fått höga värden på alla fyra mätbara variablerna i BAV-matrisen anser jag att både Vasaskolan och John Bauer har lyckats med att uppfylla de erbjudanden som de lovade de elever som besvarade min enkätundersökning. Förslag till vidare forskning: Ett förslag till vidare forskning anser jag skulle kunna vara att göra marknadsplaner för båda varumärkena för att arbeta fram starka varumärken som kan fortsätta att arbeta med framgång. Uppsatsens bidrag: Jag anser att uppsatsen kan ge viktig information till Vasaskolan och John Bauer om hur målgruppen uppfattar deras varumärke. Den kan även ge nyttig information till andra intressenter på skolmarkanden och information om hur man kan undersöka ett område som inte är utforskat tidigare.

Habilitation--Universität Mannheim, 1999/2000. / Includes bibliographical references (p. 541-579) and index.

Zugl.: Hohenheim, Universiẗat, Diss., 1990.

Teilw. zugl.: Bamberg, Universiẗat, Zulassungsarb., 2006/07 u.d.T.: Kraiczi, Florian: Der Einfluss der Kafka-Frauen.

L’appellation « jeune Marx » désigne les écrits marxiens, souvent publiés à titre posthume, allant de la Dissertation doctorale de 1841 tout au moins jusqu’aux articles des Annales franco-allemandes. Elle recouvre ainsi la période où Marx se réclame de la philosophie. Cette première période théorique a jusqu’à aujourd’hui fait l’objet d’une double et presque totale mise à l’écart théorique. D’une part, ces travaux de jeunesse ont été assimilés aux symptômes d’une formation intellectuelle encore incomplète, dont l’idéalisme aurait été dépassé par le matérialisme de la maturité. Cette approche était représentée en France d’une manière paradigmatique par Althusser. Elle a cependant aussi caractérisé, d’Engels à Cornu, presque toutes les traditions de lecture marxiste. Si des lectures symétriquement opposées, comme celle de Rubel, identifiant dans les théories du jeune Marx le fondement de son matérialisme à venir, ont inversé le diagnostic, elles n’en ont pas moins rejeté aussi l’approche immanente pour interroger les écrits du jeune Marx seulement dans leur intégration à l’évolution marxienne d’ensemble. D’autre part, c’est le contexte et l’intertexte théoriques de développement du jeune Marx, en l’occurrence sa participation au mouvement jeune hégélien, qui ont été mis de côté. Ils n’ont été mobilisés que négativement, servant à la mise en relief de l’originalité théorique et politique de Marx. Or, cette période dite de jeunesse est pour Marx une période d’exploration théorique et politique qui demande à être interrogée pour elle-même. De plus, le travail théorique, voire parfois rédactionnel, de Marx dans cette période passe par la collaboration et la discussion avec des auteurs Jeunes hégéliens. On retient généralement de ces collaborations seulement celle avec Engels – dont on oublie qu’il fut un Jeune hégélien – en masquant celles qui la précédèrent ou furent simultanées, avec Bruno Bauer notamment jusqu’en 1842, avec Arnold Ruge à Paris, puis avec Moses Hess. Dans cette succession de collaborations et de polémiques, construire une théorie, pour le Marx de cette époque, implique toujours, d’une part, de se situer par rapport à Hegel, et d’autre part, de se situer par rapport aux autres Jeunes hégéliens. Notre projet consiste par conséquent, non à opposer Marx à l’ensemble des autres Jeunes hégéliens dont l’unanimité serait postulée, pour en valoriser l’originalité isolée, mais à retracer les évolutions théoriques de Marx en les situant à l’intérieur des débats qui constituent le jeune hégélianisme. Cette approche doit être appliquée, non seulement à la dimension philosophique des textes de « jeunesse » de Marx, mais aussi à ses travaux sur l’histoire, la religion, l’économie, la société et la politique. La « découverte » même de ces trois derniers domaines, généralement identifiée à un congé donné par Marx à la philosophie et à l’idéalisme qu’il laisserait aux Jeunes hégéliens, est à expliquer, du moins partiellement, selon une médiation jeune hégélienne. Comprendre le jeune Marx passe par une lecture génétique, contextuelle et intertextuelle de ses positions à l’intérieur du contexte jeune hégélien dans lequel les propositions de Marx prennent alors leur sens. / The term "young Marx" refers to Marxian writings, often published posthumously, ranging from the doctoral dissertation of 1841 to at least the articles of the Annales franco-allemandes. It thus covers the period when Marx claims to be a philosopher. This first theoretical period has suffered a double and almost total theoretical exclusion. On the one hand, these early writings have been considered as symptoms of an intellectual formation that was not yet complete, whose idealism would have been surpassed by the materialist position of the “mature” Marx. This approach was represented in France in a paradigmatic way by Althusser. However, it has also characterized, from Engels to Cornu, almost all Marxist reading traditions. If symmetrically opposed readings, such as Rubel's, identifying in the theories of the young Marx the foundation of his future materialism, reversed the diagnosis, they nonetheless rejected the immanent approach to question the writings of the young Marx only in their integration with the overall Marxian evolution. On the other hand, it is the theoretical context and intertext of the young Marx's development, in this case his participation in the young Hegelian movement, which have been put aside. They have been mobilized only negatively, in order to highlight the theoretical and political originality of Marx. Now, this so-called youth period is for Marx a period of theoretical and political exploration that requires to be interrogated for itself. In addition, Marx's theoretical and sometimes editorial work in this period involves collaboration and discussion with Young Hegelian writers. What is usually highlighted in this period are the collaborations with Engels – who had been a Young Hegelian, even if this is often forgotten – putting aside other anterior and simultaneous collaborations ; like the one with Bruno Bauer (until 1842), with Arnold Ruge (in Paris) and with Moses Hess. In this succession of collaborations and polemics, Marx’s construction of theories at that time always implies, on the one hand, to situate himself in relation to Hegel, and on the other hand, to situate himself in relation to other Young Hegelians. My project, therefore, is not to oppose Marx to all the other Young Hegelians whose unanimity would be postulated, in order to value its isolated originality, but to trace Marx's theoretical evolutions by situating them within the debates which constitute the young Hegelianism. This approach must be applied not only to the philosophical dimension of Marx's "youth" texts, but also to his work on history, religion, economics, society and politics. Marx’s so-called discovery of the last three domains - usually considered as an evidence for him leaving philosophy and idealism to Young Hegelians - must be explained, at least partially, in reference to Marx’s participation to Youn Hegelianism. Understanding the young Marx involves a genetic, contextual and intertextual reading of his positions within the young Hegelian context in which Marx's propositions make sense.

Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning det grafiska uttrycket hos den tvådimensionella bilden Bergaporten av John Bauer kan överföras till en fiktiv tredimensionell miljö. För att placera projektet i en teoretisk kontext används begrepp som parafras och remediering för att beskriva arbetet. Som projektarbete skapas en tredimensionell spelmiljö med Bergaporten som förlaga. Vidare sammanställs en enkät som undersöker hur väl Bauers grafiska uttryck överförts till spelscenen. Detta genom att respondenterna får jämföra renderade bilder från scenen med originalet. Enkätresultatet visar att remedieringen av Bergaporten genomförts med ett positivt resultat, men öppnade också upp för förbättringar av scenen. Detta förtydligas av respondenterna i en anslutande öppen fråga i enkäten. Förhoppningen är att denna studie kan ses som exempel på en användbar metodik för hur grafiska uttryck optimalt kan överföras från tvådimensionella bilder till en tredimensionell scen.