Syftet med studien var att beskriva självskadebeteende hos ungdomar i åldrarna 13-18 år, samt vad sjuksköterskan kan uppmärksamma för att bemöta ungdomarna på ett professionellt tillvägagångssätt. Syftet var även att granska kvalitén av datainsamlingsmetoden hos de inkluderade artiklarna. Metoden var en deskriptiv litteraturstudie med artiklar publicerade mellan år 2009 och 2014. Resultatet till föreliggande studie baserades på 15 artiklar, både kvalitativa och kvantitativa. Artiklarna söktes i databaserna PubMed och Cinahl. Huvudresultatet belyste att självskadebeteende inte är något nytt fenomen. Studier visade att självskadebeteende kunde uppstå utan någon specifik bakomliggande orsak men vanligt förkommande orsaker till beteendet kunde vara historia av trauma eller psykiska problem. Dessa bakomliggande faktorer måste uppmärksammas av sjuksköterskan. Att vårda en individ med självskadebeteende bör ske i en anda av tro, hopp och kärlek. Det var viktigt att sjuksköterskan såg hela individen och att bemötandet skedde på ett respektfullt, personligt och medmänskligt sätt. Datainsamlingsmetoden beskrevs tydligt i majoriteten av artiklarna. Slutsatsen Självskadebeteende är ett komplext och vanligt förkommande problem bland ungdomar i dagens samhälle. Vanligt förekommande bakomliggande faktorer till självskadebeteende kunde vara psykiska, fysiska och sexuella övergrepp. Att sjuksköterskan fick ökad förståelse till självskadebeteendet med fokus på bakomliggande orsaker samt vad sjuksköterskan kunde uppmärksamma för signaler var av stor vikt. Att bemöta ungdomar med självskadebeteende innebar att sjuksköterskan borde ha ett professionellt medmänskligt bemötande samt utgå från ett holistiskt synsätt.

Examensarbetets syfte är att få en fördjupad förståelse för individanpassning i förskolan. Avsikten är att ta reda på betydelsen av förskollärarnas barnsyn, förhållningssätt och bemötande när det gäller individanpassning i förskolan. Även betydelsen av den sociala och fysiska miljön undersöks.Metoden som används är kvalitativa semistrukturerade intervjuer och observationer. I studien framkommer det att de intervjuade förskollärarna har en likartad syn på individanpassning. Förskollärarna anser att miljön har en stor påverkan på hur individanpassningen kan ske. De strävar efter att kunna individanpassa för barnens skull men det finns många faktorer som försvårar individanpassning, till exempel den fysiska miljön och personaltäthet. I studien framkommer det att pedagogens barnsyn och bemötande påverkar individanpassning i förhållande till barnen

Bakgrund: Självskadebeteende betyder att den egna kroppen uppsåtligen skadas. I Sverige är det vanligast förekommande bland kvinnor strax före 20-års ålder. Självskadebeteende kan vara en följd av psykisk ohälsa eller en traumatisk barndom. Vårdpersonal ska lyssna på, vara närvarande i mötet samt acceptera kvinnor som självskadar. Det finns en önskan hos vårdpersonal om att öka sina kunskaper i bemötandet med patienter som skadar sig själva. Syfte: Syftet var att undersöka hur kvinnor med självskadebeteende upplever bemötandet i vården. Metod: Studien gjordes utifrån en induktiv kvalitativ ansats, baserad på sju bloggar som analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Kvinnorna beskrev möten med vården som både positiva och negativa. Det framkom att de kände sig negativt bemötta i form av skrik, skäll och förolämpande kommentarer. De beskrev också möten där de blivit positivt bemötta, när vårdpersonal lyssnat, brytt sig och sett kvinnorna som människor bakom deras självskadebeteende och psykiska diagnoser. Slutsats: Kvinnor med självskadebeteende är unika individer och alla vill bli behandlade olika utifrån vilka vårdsituationer de befinner sig i. Det som ska finnas i åtanke vid bemötande av denna patientgrupp är att ett för kvinnan negativt bemötande kan orsaka ytterligare självskador.

Etik och moral är viktiga begrepp i människans levnadssätt och handlande. Det berör hur hon handlar och behandlar andra människor. Syftet med studien är att studera hur barn bemöter varandra i den fria leken utifrån moraliska och etiska principer. Syftet besvaras utifrån frågor som berör barns konflikthantering samt barns inbjudan till lek respektive uteblivelse av inbjudan. Undersökningen gjordes utifrån en kvalitativ metod med observationer som hjälpmedel. Det sociokulturella perspektivet används som teoretisk utgångspunkt i resultatet. Resultatet visar att barn kommunicerar främst med kroppsspråk vid inbjudan samt uteblivelse av inbjudan till lek. Kroppsspråk har betydelse, både vid verbal respektive icke verbal inbjudan. Barns konflikthantering visar sig vara en snabb process då deras metod främst består i kompetens som medlare, att de löser den på egen hand eller att konflikten ignoreras.

No description available.

No description available.

Bakgrund Tidigare studier visar att sjukvårdspersonal bemöter patienter med obesitas med negativa attityder och att patienterna känner sig stigmatiserade. Syfte Syftet med studien är att undersöka hur patienter, på en överviktsmottagning, med obesitas skattar bemötandet hos sjukvårdspersonal samt hur betydelsefullt ett gott bemötande anses vara för dem. Studien syftar även till att undersöka om patienter på en överviktsmottagning uppfattar att det finns skillnader i bemötandet hos personal på överviktsmottagning och vårdcentral. Vidare syftar studien till att studera vad ett gott bemötande innebär för patienter med obesitas samt hur de påverkas av ett bra och mindre bra bemötande av sjukvårdspersonal. Metod Studien genomfördes på en överviktsmottagning i Sverige under hösten 2014. Patienter med obesitas besvarade en enkät innehållande frågor om ämnet. Resultat Resultatet visar att patienter med obesitas överlag skattar att sjukvårdspersonal har ett gott bemötande. Mellan 60 och 84 procent instämde helt eller till stor del att personal verkade förstå deras situation, bemötte dem med respekt samt visade engagemang. Ungefär hälften av respondenterna ansåg att de hade bra möjlighet att samråda om beslut gällande sin vård. Drygt 75 procent ansåg att det var av allra största betydelse eller av stor betydelse med ett bra bemötande. Det kan inte ses någon signifikant skillnad i hur patienter uppfattar att de blir bemötta på överviktsmottagning jämfört med besök på vårdcentral. Efter att ha rangordnat respondenternas beskrivning av vad ett gott bemötande innebar upplevde de att respekt, trygghet och förståelse var de viktigaste delarna i gott bemötandet. Ett bra bemötande från sjukvårdspersonal fick respondenterna att känna sig glada och trygga. Respondenterna upplevde att ett mindre bra bemötande påverkade dem på ett sådant sätt att de kände ilska och hjälplöshet, men det framkom även att de kände sig ledsna och i värsta fall kränkta. Slutsats Studien visar att sjukvårdpersonal på överviktsmottagning har ett gott bemötande till patienter med obesitas, studien påvisar också att det inte föreligger någon skillnad i hur patienterna blir bemötta på överviktsmottagning jämfört med besök på vårdcentral. För patienterna anses detta vara av allra största eller av stor betydelse. Den genomförda studien visar också att patienter upplever respekt, trygghet och förståelse som viktiga delar i bemötandet. Patienter med obesitas påverkas med positiva känslor, såsom glädje, av ett bra bemötande och upplever känslor av irritation och ledsamhet av mindre bra bemötanden.

Bakgrund: Att ha en svårt sjuk förälder ökar risken för att barn ska drabbas av ohälsa. Den 1 januari 2010 tillkom en lagförstärkning som ålägger hälso- och sjukvården att ge råd, stöd och information till minderåriga, närstående barn. Syfte: Undersöka handlingsberedskap och rutiner för att stödja barn som är nära anhöriga till en vuxen med svår sjukdom. Studien avsåg också att identifiera eventuella svårigheter som funnits kring detta arbete. Metod: Deskriptiv intervjustudie med kvalitativ design. Studien omfattar fem semistrukturerade intervjuer av medarbetare vid en hematologisk mottagning. Data analyserades enligt Graneheim & Lundmans beskrivning av kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: I studien framkom att det nationella projektet Barn som anhörig gett ytterligare förutsättningar för mottagningen att med hjälp av utbildning och översyn av rutiner, föra arbetet framåt med att stödja barn som är nära anhöriga till en svårt sjuk vuxen. Störst nytta ansåg informanterna sig ha haft av en utbildning i familjestöd vilket gett dem större förståelse för vikten av arbetet med familjestöd och en upplevelse av minskad rädsla för att möta barn i kris. Tidigare erfarenhet från familjecentrerat arbete tycks ha stor betydelse för viljan att uppmärksamma barnperspektivet och driva arbetet framåt. En engagerad medarbetare som håller barnperspektivet levande på arbetsplatsen verkar också vara en förutsättning för att utveckla och upprätthålla det familjecentrerade arbetssättet. En framträdande svårighet tycks vara att stödet kräver föräldrarnas samtycke.     Slutsats: Utbildning, erfarenhet och rutiner är faktorer som gett mottagningen ökad möjlighet att erbjuda stöd till barn och göra dem delaktiga. / ABSTRACT   Background: Having a seriously ill parent increases the risk that children will suffer from health problems. An enforcement of the law came into being on January 1, 2010, obliging health services to provide advice, support and information to closely related children. Aim: Investigate the preparedness and routines with the care of children who are close relatives of a sick adult at a hematology unit.  The study was also meant to identify any difficulties that existed.   Method: Descriptive interview study with qualitative design. The study includes interviews with five employees at a hematology unit. Results: The study revealed that the national project Children as relatives has been valuable for the employees. Through training and review of procedures, the project has advanced work to support children who are close relatives of a critically ill adult. The foremost benefit according to the informants, was the provision of education in family support. This training has given them a better understanding of the importance of family support work and reduced their fear of facing children in crisis. To have previous experience of family-centered work seems to be very important for the willingness to pay attention to the child's perspective and move the work forward. The presence of a dedicated so called “children's pilot”, keeping the child’s perspective alive at the workplace, seems to be a prerequisite for developing and maintaining the family-centered approach. Conclusion: Education, experience and practices are factors that has given the unit an increased ability to offer support to children and involve them in care process.

Vårt syfte med denna studie var att få mer inblick samt bidra till ökad kunskap kring de barn i förskolan som lever i hem med alkoholmissbruk. För att nå vårt syfte har vi genomfört kvalitativa intervjuer med tio pedagoger i förskolan. De resultat som framkommit i studien är att övervägande av de intervjuade pedagogerna har mött barn som lever i hem med alkoholmissbruk. Upptäckterna gjordes främst genom föräldrar som luktat vid hämtning eller lämning. Bland de barn som nämns i intervjuerna är det bara ett som själv berättat för en pedagog. Vidare framkom det i resultaten att pedagogerna inte kunde se några specifika signaler på barnen som de kopplade ihop med att de levde i hem med alkoholmissbruk, förrän efter upptäckten. I resultaten framkom också att de flesta av pedagogerna menade att alla barn kan vara i behov av särskilt stöd i olika situationer vilket gör att de ska bemöta alla barn där och då. Däremot trodde några av pedagogerna att barn som lever i hem med alkoholmissbruk behövde ett mer varmt och kärleksfullt bemötande, precis som alla barn som far illa. Slutsatser som kan dras är att pedagogernas kunskaper om barn som lever i hem med alkoholmissbruk är liten, och den kunskap som finns har de fått genom erfarenhet av arbetet på förskolorna. Vidare slutsatser är att pedagogerna fokuserat på föräldrarnas signaler framför barnens vid upptäckt, samt att det är ett tabubelagt område.

Syftet med denna studie var att fördjupa våra kunskaper i hur interaktionen mellan pedagogen och eleverna bidrar till att skapa kön i samlingen. Vårt fokus har varit på pedagogens bemötande av barnen och hur flickor och pojkar kommunicerar i samlingen. Empirin samlades in med hjälp av kvalitativa observationer i en skolklass, årskurs ett, och en förskoleklass. I vårt resultat framgår det hur pojkar får mer utrymme i samlingen och flickor har mer tålamod att vänta på sin tur. Det visade sig även att pojkarna hade djupare samtal med pedagogerna och fick fler följdfrågor än vad flickorna fick. Det var även vanligt att pojkarnaifrågasatte pedagogens uttalande medan flickor tog mer närkontakt med pedagogen. När det kommer till pedagogens bemötande av eleverna visade det sig att hon använde en mjukare samtalston till flickorna. En slutsats vi drar är att det finns en tydlig fördelning mellan könen i samlingen och att skillnaderna mellan pojkars och flickors sätt att kommunicera är stor, likaväl som pedagogens bemötande till de olika könen.