This essay is about practical professional knowledge among recruiters in Swedish staffing companies. The purpose is to contribute to a better understanding of practical professional knowledge in the job interview and in the assessment of candidates. The questions that formed the basis of the empirical study were "How do recruiters feel that they have developed their skills in conducting job interviews?" and "How do the recruiters feel that they have developed a familiarity in the assessment of candidates during interviews?". Qualitative interviews were conducted with four experienced recruiters from the staffing industry and after a narrative process, the material was analysed focusing on the tacit knowledge. The results show that the recruiters have developed their skills by learning from colleagues in practical contexts and that they are currently skilled at, among other things, asking follow-up questions and allocating time during the interviews. The recruiters have also developed their skills in assessments of candidates. However, their experiences differ whether templates and gut feelings are helpful or limiting in the process.

Köp och försäljning är grunden för marknadsekonomin. Ny teknik och avreglerade marknader ger möjligheter till nya former för försäljning. Telefonförsäljning är ett exempel på det. En del av säljföretagen kritiseras för dåliga anställningsförhållanden och oetiska försäljningsmetoder. Mot den bakgrunden analyseras säljföretags platsannonser för att visa vad de kommunicerar i syfte att rekrytera personal. Den bild företagen vill ge av sig själva och av de arbeten som annonseras ut analyseras.

Uppsatsens syfte är att undersöka, ur ett salutogent perspektiv, hur grundskollärare upplever arbetet med elevers psykiska hälsa. Uppsatsen ämnar att besvara frågeställningar kring vilka upplevelser lärarna har av arbetet med elevers psykiska hälsa när det gäller det egna ansvaret, existerande stödfunktioner samt fram- och motgångar i arbetet. Undersökningar visade att elevhälsoarbetet i dagens skolor, var bristfälliga och speglade inte elevernas behov. Arbetet saknade en utgångspunkt från det salutogena perspektivet som innefattar hälsofrämjande och förebyggande insatser. Dessa insatser syftar till att stärka och bibehålla elevers hälsa, lärande och utveckling. Undersökningarna visade även att skolor istället arbetade utifrån ett patogent perspektiv, vilket innefattade en utgångspunkt från de faktorer som orsakar psykisk ohälsa. För att undersöka uppsatsens syfte har en kvalitativ metod använts med semistrukturerade intervjuer. Samtalen bearbetades till unika berättelser som senare analyserats utifrån ett salutogent perspektiv. Deltagarna består av fyra grundskolelärare, med en erfarenhet i yrket som sträcker sig mellan 2–27 år, från två olika kommuner samt från både kommunala skolor och en friskola. Resultatet visar att grundskollärarna utför insatser med utgångspunkt i både salutogent och patogent perspektiv, men att det patogena är dominerande. Grundskollärare upplever att elevhälsoarbetet kan förbättras, samt att de själva bär på ett stort ansvar i det arbetet. De motgångar lärarna upplever är resursbrist i form av tid, kunskap, material och utrymme att testa andra lösningar. Lärarna lyfter en drivande rektor i elevhälsoarbetet och samtal med sina kollegor som bidragande faktorer i arbetet. Samtliga lärare beskriver ett gott samarbete med stödfunktioner, men upplever att de ibland är frånvarande eller inte kan ge den hjälp lärarna behöver. Avsaknaden av stödfunktioner samt skolledningar som inte alltid lyckats förse med det som behövs för ett fungerande elevhälsoarbete, kan ha lett till de brister som förekommer i deltagarnas skolor.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur lärare arbetar för att bygga goda lärare-elev-relationer, samt till vilken grad de upplever att lärarutbildningen har förberett dem för denna del av yrket. Mer specifikt undersöks hur lärare arbetar för att uppnå ömsesidig respekt och förståelse, reglera graden av närhet respektive distans såväl som att uppfatta och handskas med känslomässiga signaler i relationer till elever, samt till vilken grad lärarutbildningen har utvecklat deras relationskompetens i dessa avseenden. Tidigare studier har visat att relationskompetens inte tränas under lärarutbildningen. Vilket den bör enligt forskare, eftersom relationer har en avgörande betydelse för elevernas lärande och utveckling. Undersökningen är kvalitativ och har genomförts med semistrukturerade djupintervjuer med fem lärare. De intervjuade lärarna har läst vid olika lärosäten och tog sin lärarexamen för 1–3 år sedan. Resultatet visade att deltagarna ansåg att lärare-elev-relationen är viktig för elevens lärande och utveckling. Deltagarna visade även att de besitter relationskompetens utifrån Aspelins modell. Däremot upplevde de inte att lärarutbildningen hade förberett dem inför att etablera goda relationer till elever, de har istället utvecklat sin relationskompetens på egen hand. De enda momenten som lärarna upplevde var förberedande inför relationsbyggandet var praktikperioderna, men även dessa kändes otillräckliga. Anledningen till att uppsatsens deltagare inte har fått utveckla sin relationskompetens inom ramarna för sin lärarutbildning, är att relationskompetens i dagsläget inte har någon självklar plats. Lärarna hade både önskat fler teoretiska och praktiska moment i lärarutbildningen, såsom att analysera och diskutera riktiga fall, längre praktiktillfällen och mer teoretisk kunskap om hur man etablerar goda lärare-elev-relationer.