No description available.

Bakgrund: Blodburen smitta är ett samhällsproblem utifrån den statistik som finns idag och förekommer världen över. I denna litteraturstudie begränsas blodsmitta till HIV men hepatit B- och C belyses i bakgrunden. Patienter med blodburen smitta vårdas bland annat av omvårdnadspersonal. Som ansvarig sjuksköterska betyder det att man arbetar utifrån de sex kärnkompetenserna för att kunna tillgodose patienten med bästa möjliga vård. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att uppmärksamma sjuksköterskors erfarenheter att vårda patienter med HIV. Metod: En litteraturstudie grundad på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ studiedesign genomfördes och resultatet sammanställdes genom en innehållsanalys.Resultat: Analysen genererade ett resultat som gav följande huvudkategorier: sjuksköterskans rädsla, sjuksköterskans inställning till vård av patienter med blodsmitta och sjuksköterskans utmaningar i vårdandet. Under huvudkategorierna tillkom det sju underkategorier. Resultatet visar att fördomar förekommer hos sjuksköterskor mot patienter med blodburen smitta. Rädsla, okunskap och negativ inställning var anledningarna till fördomar. Konklusion: Utifrån studierna visade det sig att många sjuksköterskors delade samma inställning om att alla patienter skulle få bra och lika vård. Utifrån kunskapsnivå, material, resurs och attityd framkom olika erfarenheter av att vårda patienter med HIV. De sjuksköterskor som hade sämre erfarenhet saknade material och resurser samt kunskap om sjukdomen.

Bakgrund Blodburen smitta återfinns oftast på vårdavdelningar som sekundärdiagnos hos patienter. Vårdpersonal innehar inte alltid all information om smittan, och kan ibland även ha förutfattade meningar om den. Interaktioner mellan vårdpersonal och patienter är av betydelse för omvårdnadens kvalitet och utformning, men patienter med blodburen smitta blir ofta bemötta med fördomsfulla attityder i form av stigmatisering eller diskriminering. Syfte Arbetets syfte var att beskriva hur interaktion mellan vårdpersonal och patienter på vårdavdelning påverkas vid kännedom av blodburen smitta som sekundärdiagnos. Metod Allmän litteraturöversikt. Databassökningar genomfördes i CINAHL och PubMed. Efter en kvalitetsgranskning inkluderades sammanlagt 16 vetenskapliga artiklar som redovisas i en matris. Resultat I arbetet identifierades fyra huvudteman; kunskap och utbildning, ovilja att vårda, stigmatisering, och diskriminering, som alla var betydande för vårdpersonalens interaktioner med patienter då blodburen smitta återfanns som sekundärdiagnos. Slutsats Kunskapsbrist leder till ovilja att vårda, stigmatisering, och diskriminering. Interaktioner förbättras främst av kunskap och medvetenhet om egna attityder samt kompetens att kunna söka pålitlig information.

Bakgrund: Blodburna smittor är omgivna av tabu och stigma. Sjuksköterskan kan därför känna osäkerhet inför att möta denna patientgrupp, vilket kan resultera i ett dåligt bemötande från sjuksköterskan sida. Sjuksköterskan har även risk att genom en olyckshändelse i arbetet, själva bli smittade av dessa sjukdomar vilket också kan skapa osäkerhet och rädsla för att möta denna patientgrupp. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskornas upplevelse av att möta patienter med blodburna smittor. Metod: Studien var en litteraturstudie med kvalitativ ansats. Till resultatet valdes sex artiklar ut och analyserades med en innehållsanalys som var inspirerad av Graneheim och Lundmans (2004) sammanställning av innehållsanalyser. Resultat: Resultatet i litteraturstudien visar på att attityder och fördomar fortfarande förekommer, även om sjuksköterskorna är väl medvetna om hur ett patientmöte borde gå till och vad sjuksköterskan har för yrkesroll. Användning av skyddsutrustning brister vid många tillfällen på grund av att sjuksköterskor upplever tidspress av att använda dem samt att det inte alltid finns tillgängligt. Även om fördomar och attityder förekom släppte dessa känslor med tiden när sjuksköterskorna fått mer erfarenhet och kunskap om blodsmittor. Sjuksköterskorna kände då medkänsla och empati för patientgruppen.  Slutsats: Det förekommer än idag fördomar, attityder samt rädsla för patienter med blodburen smitta, även om det idag finns större medvetenhet om sjukdomarna. För att öka vårdkvaliten för patienter med blodsmittor behövs mer forskning om hur sjuksköterskor upplever mötet med denna patientgrupp.

<p>Cirka 4000 personer levde med HIV i Sverige år 2006. Risken för att bli smittad av HIV är liten i jämförelse med annan blodsmitta. Syftet med litteraturöversikten var att belysa upplevelser och attityder i vård av HIV/AIDS-smittade patienter. Innehållsanalys användes för att analysera nio vetenskapliga artiklar. Analysen resulterade i två kategorier och åtta subkategorier. I resultatet framkom vårdpersonals positiva och negativa upplevelser och attityder. En del personal hade respektfullt bemötande samt kände sig trygga och tillfredsställda i vårdarbetet. Något som bidrog till säkerheten var utbildning och erfarenhet. Det som även framkom var att personalen ofta hade fördomar som gav negativa attityder. Vanmakt och frustration upplevdes också i vården, där känslomässig stress var mer oroande än fysisk stress. Resultatet indikerade att det fanns personal som skulle undvika att vårda drabbade personer. Negativa attityder hos vårdpersonal har troligtvis sitt ursprung i bristande kunskaper. Slutsatser som dragits var att framtida forskning torde leda till åtgärder som minimerar vårdpersonals undvikande beteende vilket möjliggör alla människors lika rätt till god vård oavsett diagnos.</p>

Cirka 4000 personer levde med HIV i Sverige år 2006. Risken för att bli smittad av HIV är liten i jämförelse med annan blodsmitta. Syftet med litteraturöversikten var att belysa upplevelser och attityder i vård av HIV/AIDS-smittade patienter. Innehållsanalys användes för att analysera nio vetenskapliga artiklar. Analysen resulterade i två kategorier och åtta subkategorier. I resultatet framkom vårdpersonals positiva och negativa upplevelser och attityder. En del personal hade respektfullt bemötande samt kände sig trygga och tillfredsställda i vårdarbetet. Något som bidrog till säkerheten var utbildning och erfarenhet. Det som även framkom var att personalen ofta hade fördomar som gav negativa attityder. Vanmakt och frustration upplevdes också i vården, där känslomässig stress var mer oroande än fysisk stress. Resultatet indikerade att det fanns personal som skulle undvika att vårda drabbade personer. Negativa attityder hos vårdpersonal har troligtvis sitt ursprung i bristande kunskaper. Slutsatser som dragits var att framtida forskning torde leda till åtgärder som minimerar vårdpersonals undvikande beteende vilket möjliggör alla människors lika rätt till god vård oavsett diagnos.

Abstrakt Bakgrund: En ökande trend av blodburen smitta kan ses i Sverige. Hälso- och sjukvårdspersonal löper en ökad risk att drabbas genom sitt arbete, framförallt operationssjuksköterskor på grund av deras ständiga exponering för blod och kroppsvätskor samt hantering av vassa instrument. Den största risken för hälso- och sjukvårdspersonal att smittas är genom stick- och skärskador av instrument som är kontaminerade med smittat blod eller genom blodstänk på slemhinna eller sår. Varje år inträffar 2 miljoner stick- och skärskador inom vården i världen där personalen på operation drabbas oftast. I Sverige uppger 80 % av hälso- och sjukvårdspersonal att de vid minst ett tillfälle blivit utsatta för detta i sin yrkesutövning. Syfte: Syftet med studien var att belysa erfarna operationssköterskors upplevelser av och förhållningssätt till att assistera vid operationer av patienter med blodsmitta. Metod: En kvalitativ forskningsmetod har använts där datainsamlingen skett genom semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har skett vid centraloperation på ett sjukhus i Mellansverige där 13 operationssjuksköterskor intervjuats. Materialet har bearbetats genom en latent innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Majoriteten av operationssjuksköterskorna i studien upplevde inte någon uttalad rädsla vid att assistera vid operationer med blodsmitta, dock kunde en viss oro tydas hos några av informanterna. Tankarna går mer mot det praktiska vid blodsmitta, vilken skyddsutrustning som ska användas samt handhavandet vid instrumentering. Operationssjuksköterskorna poängterade vikten av att se alla patienter som potentiell blodsmitta, ett synsätt som medför att de inte behöver vara rädda vid en känd blodsmitta. Paralleller kunde dessutom dras mellan kunskap samt erfarenhet och förhållningssätt. Diskussion/slutsats: Hög utbildning, kunskap och erfarenhet medför en minskad rädsla för att vårda patienter med blodsmitta vilket även styrks av tidigare forskning. Nyckelord: blodburen smitta, erfaren, omvårdnad, operationssjuksköterska / Abstract Background: An increased trend of blood-borne pathogen is recognized in Sweden. Health and medical personnel is experiencing an increased risk of being exposed in their work, in particular surgical nurses due to their exposure to blood and body fluids and usage of sharp instruments. The biggest risk of becoming infected is through puncture and cuts from instruments that have been contaminated with infected blood or through blood-splatter on the mucosa membrane or wounds. Two million punctures and cuts occurs every year world-wide where the personnel at surgery is the most affected. 80% of health and medical personnel in Sweden states that they have been exposed to this in their profession. Purpose: The purpose of the study was to illuminate experienced surgical nurses experiences and approaches when they assist surgery with patients that are infected with blood disease. Method: A qualitative research method has been used where data has been collected through semi-structured interviews. The interviews took place at the surgery center at a hospital in the central region of Sweden where 13 surgery nurses was interviewed. The material is processed by a latent content analysis with an inductive approach.Result: The majority of surgery nurses in the study did not experience any pronounced fear of assisting in surgery with blood-disease. However a certain amount of concern could be understood in some of the informants. The thoughts are more directed to the practical aspects of blood-infection, which protective equipment that should be used and the handling of instruments. The surgery nurses stated the importance to see all patients as a potential blood-disease, an approach that gives extra security when handling persons with known blood-infection. Parallels could also be drawn between knowledge, experience and approach. Discusion/conclusion: High education, knowledge and experience leads to a reduced fear of caring for patients with blood-bourne pathogen which are corroborated by previous research. Keywords: blood-bourne pathogen, experienced, nursing, operationnurse

I det patientnära arbetet exponeras sjuksköterskor dagligen för kroppsvätskor. Det medför en risk för överföring av blodburna smittor såsom humant immunbristvirus (HIV), acquired immunodeficiency syndrome (AIDS), hepatit B och hepatit C (HBV och HCV). Tidigare forskning påvisar att sjuksköterskans vilja att vårda patienter med blodburen smitta skiljer sig från patienter utan en blodburen smitta. Syftet med litteraturöversikten är att belysa faktorer som påverkar sjuksköterskans vilja att vårda patienter med blodburen smitta. I litteraturöversikten inkluderas åtta kvantitativa artiklar och en kvalitativ artikel. I artikelgranskningen analyseras likheter respektive skillnader enligt Fribergs analysmetod (2017 ss. 141-152). I resultatet identifieras 10 faktorer i 4 kategorier som inverkar på sjuksköterskans vilja att vårda patienter med blodburen. I kategorin Känsla av oro och rädsla att själv bli smittad uttrycker sjuksköterskor en underliggande oro och rädsla av att själv bli smittad. Kategorin Kunskapsnivå, utbildning och yrkeserfarenhet belyser att en hög kunskapsnivå inom området påverkar sjuksköterskans vilja att vårda patienter med blodburen smitta. Kategorin Ålder, civilstatus och familjestatus visar att äldre sjuksköterskor har en större motvilja att vårda denna patientgrupp jämfört med yngre sjuksköterskor. Den sista kategorin, Patientens smittväg och typ av blodburen smitta visar att en del sjuksköterskor har en motvillighet att vårda de patienter som har blivit smittade genom ett intravenöst missbruk. Litteraturöversikten visar att det land sjuksköterskan befinner sig i har en inverkan i deras vilja att vårda patienter med blodburen smitta.

Bakgrund: Blodburen smitta sprids genom blod, blodtillblandade kroppsvätskor eller via blodprodukter. De mest framträdande blodburna smittorna är hiv, hepatit B och C och dessa klassas som allmänfarliga sjukdomar. Miljontals människor lever med hiv, hepatit B och C världen över. Inom vården är stick- och skärskador samt återanvänt engångsmaterial de som utgör de vanligaste smittoriskerna. Bland vårdpersonal råder det delade meningar om hur de upplever att det är att vårda patienter med blodburen smitta. Syfte: Att beskriva hur patienter med blodburen smitta (hiv, hepatit B och C) upplever bemötandet inom vården. Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design baserad på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats och en artikel med mixad ansats. Samtliga artiklar söktes i sökmotorn PubMed via databasen Medline. Huvudresultat: Resultaten från artiklarna visade att vårdpersonalens bemötande hade bidragit till att deltagarna känt sig stigmatiserade och stämplad i mötet med vården. Deltagarna hade upplevt vårdpersonalens rädsla för att själva bli smittad, vilket påverkade bemötandet negativt. Resultatet påvisade att känslig information hade avslöjats för obehöriga personer och deltagarna upplevde bemötandet som respektlöst då sekretessen inte upprätthölls. Okunskap om blodsmittor, bristande information, dålig respons på deltagarnas frågor samt att diagnoser hade överlämnats på fel sätt framkom även i resultatet. Av resultatet uppenbarade sig också att en del deltagarna i studierna hade känt sig jämlik behandlad av vårdpersonalens goda bemötande. Slutsats: Det har visat sig att deltagarna upplever stigmatiserande attityder, bristande kunskap samt att vårdpersonalen i deras bemötande uppvisar en rädsla för att själva bli smittad. Rädsla kan uppstå till följd av okunskap. Genom att förbättra vårdpersonalens kunskap om blodburna smittor skulle detta kunna bidra till att vårdpersonal blir mer säkra i vårdandet av patienter med blodsmitta. Detta skulle kunna främja att patienterna får en bättre upplevelse av bemötandet inom vården och att omvårdnaden skulle kunna bli bättre. / Background: Blood-borne infection is spread through blood, blood-mixed body fluids or through blood products. The most prominent blood-borne infections are HIV, hepatitis B and C and these are classified as general dangerous diseases. Millions of people live with HIV, hepatitis B and C worldwide. In healthcare, sharps injuries and recycled disposable materials are the most common risks of infection. There are divided opinions among healthcare professionals about how they feel about caring for patients with blood-borne infections. Aim: To describe how patients with bloodborne pathogens (HIV, hepatitis B and C) experience the treatment in healthcare. Method: A literature study with descriptive design based on ten scientific articles with a qualitative approach and one article with mixed methods. All articles were searched in the search engine PubMed through the database Medline. Results: The results from the articles showed that the healthcare personnel attitudes in treatment of the participants contributed to feeling stigmatized and stamped in the meeting with care. The participants had experienced the healthcare personnel fear of themselves being infected, which affected the treatment negatively. The results showed that sensitive information had been revealed to unauthorized persons and the participants experienced the treatment as disrespectful because confidentiality was not maintained. Ignorance about blood infections, shortage of information, poor response to the participants' questions and that diagnoses had been submitted incorrectly also appeared in the results. The result appeared that some participants in the studies had felt equal treatment from health professionals with a good attitude. Conclusion: It has been shown that participants feel stigmatizing attitudes, lack of knowledge and the caregivers in their treatment have a fear of becoming infected themselves. Fear can arise as a result of ignorance. By improving the caregivers' knowledge of blood-borne infections, this could contribute to healthcare professionals becoming more secure in the care of patients with bloodborne infections. This could promote that the patients get a better experience of the treatment in the care and that the nursing could be better.