No description available.

Bakgrund: Det råder idag ett högt tempo inom akutsjukvård och sjuksköterskan förväntas vara mångkunnig genom göra snabba bedömningar, möta patienters lidande samt prioritera akuta patienter i en stressig arbetsmiljö. Att ständigt arbeta i en påfrestande arbetsmiljö med lidande patienter och ett högt arbetstempo kan bidra till att sjuksköterskan utvecklar compassion fatigue vilket innebär att empatiförmågan avtar.  Syfte: Att belysa faktorer som orsakar compassion fatigue hos sjuksköterskor inom akutsjukvård. Metod: En litteraturöversikt bestående av 11 vetenskapliga artiklar med kvantitativ forskningsmetodik. Artikelsökning utfördes i databaserna CINAHL, MEDLINE, PubMed samt WorldCat Discovery. Resultat: Tre huvudteman kunde utläsas genom analys vilket var demografiska faktorer, arbetsrelaterade faktorer samt psykosociala faktorer. Demografiska faktorer som kunde orsaka compassion fatigue var ålder, kön och civilstånd. Arbetsrelaterade faktorer var arbetsmiljö som bestod av minskat socialt stöd från chefer och kollegor, hög arbetsbelastning, minskad teamkänsla samt yrkesrelaterade faktorer som bestod av utbildningsnivå, yrkeserfarenhet och arbetstider. De psykosociala faktorerna som uppdagades var stressorer, patienters lidande och trauman. Konklusion: Compassion fatigue behöver uppmärksammas och prioriteras både individuellt, kollegialt samt på chefsnivå inom hälso- och sjukvård. Det uppdagades även att fokus på att skapa compassion satisfaction förebygger uppkomsten av compassion fatigue vilket är relevant att anamma inom personalutveckling. / Background: There´s a high speed in the emergency care and the expectation of the nurse seems to be versatile with quick assessment, confront the patients suffering and to prioritize the most acute patient in a stressful work environment. Untenable work environment with suffering patients and a high work speed for the nurse can developed compassion fatigue which means a lost of the ability to feel empathy.  Purpose: To illustrate factors that causes compassion fatigue for nurses in emergency care.  Method: A literature review consisting of 11 scientific articles with quantitative research. The search of the articles was performed in the databases CINAHL, MEDLINE, PubMed and WorldCat Discovery.  Result: Three head themes was seen with analysis which was demographic factors, work relatable and psychosocial factors. Demographic factors which could cause compassion fatigue was age, gender and civil state. Work relatable factors was work environment which consisted less social support from managers and colleges, high workload, less team spirit and work relatable factors which consisted level of education, work experience and working hours. The psychosocial factors that was observed was stressors, patients suffering and trauma. Conclusion: Compassion fatigue needs to been seen and prioritize by individuals, colleges and managers in the healthcare. It was discovered that focus should be to create compassion satisfaction which prevent the appearance of compassion fatigue, which is relevant to embrace in staff development.

Bakgrund: Historiskt har sjuksköterskor ansetts se på sitt yrke som sitt kall att kunna erbjuda ändlös empati för patienter. Forskning har dock kommit fram till begreppet compassion fatigue som framhåller att den ändlösa empatin minskar som ett resultat av överhängande stressorer som yrkesprofessionen medför i modern tid. Begreppet compassion satisfaction har använts som motsatsord till utbrändhet och compassion fatigue Syfte: Att kartlägga aspekter som främjar sjuksköterskors compassion satisfaction i vårdandet av patienter. Metod: En allmän litteraturöversikt genomfördes. Där 10 artiklar hittades, 4 kvantitativa artiklar samt 6 kvalitativa artiklar i databaserna CinahlPlus samt PubMed. Resultat: Tre teman identifierades; sjuksköterskors utveckling inom yrkesprofessionen, sjuksköterskors inre stöd samt sjuksköterskors yttre stöd. Slutsats: De faktorer som främjar compassion satisfaction kan ses som verktyg i sjuksköterskors arbete i vårdandet av patienter. Detta kan främja förmågan till medlidande och vårdandet samt motarbeta compassion fatigue. / Background: Historically, nurses have been considered to see their profession as their calling and be able to offer endless empathy for the patient. However, research has produced the concept of compassion fatigue, which emphasizes that the endless empathy decreases due to the result of imminent stressors that the profession brings in modern times. The term compassion satisfaction has been used as opposite word to burnout and compassion fatigue. Aim: To map aspects that promote nurses' compassion satisfaction in care of patients. Method: A general literature review was conducted. 10 articles were found, 4 quantitative articles and 6 qualitative articles with the databases CinahlPlus and PubMed. Results: Three themes were identified; the development of nurses in the profession, nurses inner support and nurses external support. Findings: The factors that promote compassion satisfaction can be seen as tools in nurses' work in caring for patients. This can promote the capacity for compassion and nurturing and counteract compassion fatigue.

The purpose of this study was to investigate perceptions and experiences of compassion fatigue that exist among social workers who work with the investigative work of unaccompanied children and adolescents. The study further investigated their experiences of preventive and counteracting actions. In this qualitative study, interviews were conducted with six social workers who worked with unaccompanied children and adolescents. The results show that social workers have experiences of compassion fatigue. There are many descriptions of burnout syndrome, and a few descriptions of secondary traumatic stress. The results also show that social workers have many ideas about how to prevent or counteract compassion fatigue, both with ideas in the form of self-care or ideas about organizational changes. / Syftet med studien var att undersöka vilka upplevelser och erfarenheter av compassion fatigue som finns bland socialsekreterare som arbetar med utredningsarbete av ensamkommande barn och ungdomar. I studien undersöktes också deras upplevelser av förebyggande eller motverkande åtgärder. Studien är kvalitativ och sex socialsekreterare som arbetar med ensamkommande barn och ungdomar intervjuades. Resultatet visar att socialsekreterarna har upplevelser och erfarenheter av compassion fatigue. Det finns många beskrivningar av utmattningssyndrom, och ett fåtal beskrivningar av sekundär traumatisk stress. Resultatet visar också att socialsekreterarna har många tankar om hur man förebygger eller motverkar compassion fatigue, både i form av egenvård eller idéer om organisatoriska förändringar.

<p>Syftet med denna studie var att undersöka risken för Compassion Fatique hos sjuksköterskor vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Compassion Fatigue är då en person som konsekvens av sitt empatiska engagemang gentemot en annan person blir emotionellt utmattad. En enkätstudie bland psykiatrisjuksköterskor och sjuksköterskor inom den somatiska vården gjordes, dessa jämfördes i avseende på Compassion Fatique-risk. Huvudresultatet tyder på att nästan en fjärdedel av sjuksköterskorna som grupp är i riskzonen för att utveckla Compassion Fatique och att närmare 40 % av alla deltagare var i riskzonen för att utveckla utbrändhet. 21,9 % låg under referensvärdet för Compassion Satisfaction, vilket innebär att man ej känner sig tillfredställd med sin arbetssituation.  Risken för Compassion Fatigue och utbrändhet var lika för de båda grupperna, men värdet på Compassion Satisfaction skilde sig och var lägst bland psykiatrisjuksköterskorna. Det finns dock ingen signifikant skillnad mellan psykiatrisjuksköterskorna eller de sjuksköterskor som arbetade inom somatiken gällande risk för Compassion Fatique, risk för utbrändhet eller Compassion Satisfaction. Både sjuksköterskor inom den somatiska och psykiatriska vården vid Akademiska universitessjukhuset i Uppsala visar tecken på Compassion Fatique och utbrändhet. I studien kunde även ett samband mellan utbrändhet och Compassion Fatigue påvisas.</p>

Syftet med denna studie var att undersöka risken för Compassion Fatique hos sjuksköterskor vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Compassion Fatigue är då en person som konsekvens av sitt empatiska engagemang gentemot en annan person blir emotionellt utmattad. En enkätstudie bland psykiatrisjuksköterskor och sjuksköterskor inom den somatiska vården gjordes, dessa jämfördes i avseende på Compassion Fatique-risk. Huvudresultatet tyder på att nästan en fjärdedel av sjuksköterskorna som grupp är i riskzonen för att utveckla Compassion Fatique och att närmare 40 % av alla deltagare var i riskzonen för att utveckla utbrändhet. 21,9 % låg under referensvärdet för Compassion Satisfaction, vilket innebär att man ej känner sig tillfredställd med sin arbetssituation.  Risken för Compassion Fatigue och utbrändhet var lika för de båda grupperna, men värdet på Compassion Satisfaction skilde sig och var lägst bland psykiatrisjuksköterskorna. Det finns dock ingen signifikant skillnad mellan psykiatrisjuksköterskorna eller de sjuksköterskor som arbetade inom somatiken gällande risk för Compassion Fatique, risk för utbrändhet eller Compassion Satisfaction. Både sjuksköterskor inom den somatiska och psykiatriska vården vid Akademiska universitessjukhuset i Uppsala visar tecken på Compassion Fatique och utbrändhet. I studien kunde även ett samband mellan utbrändhet och Compassion Fatigue påvisas.

The purpose of the study was to gain insight into how psychologists experience resiliency, satisfaction, and personal growth despite the challenges (e.g., vicarious trauma, compassion fatigue) of working with trauma survivors. While it cannot be ignored that many psychologists experience negative effects related to working with traumatized clients, it is important to acknowledge the potential to experience resiliency and growth from their work with trauma survivors. Interpretive phenomenological analysis (IPA) was used to explore the lived experiences of vicarious resiliency and growth in psychologists who work with trauma survivors. Data was collected through an in-depth individual semi-structured interview with six psychologists. The data generated was transcribed and analyzed using an interpretive phenomenological analysis (Smith & Osborn, 2003). Results revealed four major themes: privileging a shared journey, developing purpose and personal growth, deriving positive meaning, and serving humanity with an overarching theme of maintaining resiliency. The current study provided a valuable contribution to the limited literature on psychologists’ ability to foster positive outcomes for themselves through focusing on resiliency, satisfaction, and growth, despite the inherent risks of trauma work. Applications to practice and suggestions for future research are discussed.

The purpose of the study is to investigate social workers experiences of compassion fatigue as well as their thoughts about health and risk factors in the area. The method used is a qualitative interview study in which eight social workers, investigating child welfare matters, were individually interviewed. The study shows that most of the social workers describe their own experiences of burnout but not of secondary traumatic stress. The most important support for not suffer from compassion fatigue is to be supported and the possibility to ventilate with colleagues and managers. However, the social workers consider that the risk of burnout is primarily due to a heavy workload in terms of the number of cases and high staff turnover. Finally, the study indicates that social workers do not have experience of secondary traumatic stress because they are using tools that prevent this. However, the risk of experiencing burnout is high since they have not found strategies for managing workplace stress. / Syftet med studien är att undersöka socialarbetares upplevelser av sympatistress samt deras tankar om frisk- och riskfaktorer inom området. Metoden som använts är en kvalitativ intervjuundersökning där åtta socialarbetare, som utreder barnavårdsärenden, enskilt har intervjuats. Studien visar att de flesta av socialarbetarna beskriver att de har egna upplevelser eller erfarenheter av utbrändhet men inte av sekundär traumatisk stress. Det viktigaste stödet för att inte drabbas av sympatistress, uppger socialarbetarna, vara stöd från och möjligheten att ventilera med kollegor och chefer. Dock anser de att risken för att bli utbränd främst beror på hög arbetsbelastning, i form av mängden ärenden samt hög personalomsättning. Slutligen pekar studien på att socialarbetarna inte har upplevelser av sekundär traumatisk stress då de använder sig av verktyg som förhindrar detta. Dock är risken för att drabbas av utbrändhet hög då de ännu inte funnit strategier för att hantera påfrestningar som är kopplade till arbetsplatsen.

Background: Providing care to individuals with multifaceted mental health needs can be very demanding and in turn leave mental health professionals at an increased risk for compassion fatigue (CF). Comprised of Burnout (BO), Secondary Traumatic Stress (STS), and a lack of Compassion Satisfaction (CS), CF is the state of exhaustion and dysfunction, emotionally, biologically, and physiologically, due to prolonged exposure to compassion stress. CF can leave healthcare providers at an increased risk for experiencing their own health issues, contributing to tardiness and absenteeism, as well as increasing the risks for such adverse effects as clinical and medication errors, poor treatment planning, and decreased patient satisfaction. Purpose: The purpose of this paper is to identify the risk factors for CF and describe the perceptions of CF among outpatient mental health providers employed in urban community-based mental health outpatient organization. Method and Sampling: A qualitative descriptive study design utilizing two focus groups, each having four participants was conducted to assess outpatient mental health providers’perceptions of CF. Purposeful sampling of current providers in two community-based mental health outpatient organizations was performed to protect the privacy and enhance the comfort of each participant as they discussed elements of CF. Findings: Five themes were identified from the focus group analysis: the participant’s perceived definition of CF, participant perceptions of prevalence of CF in the mental health setting, participant perceptions regarding the triggers, perceived participant causes of CF, and self-care practices. These results reflect data collected in a mental health setting however, the findings are consistent with current research contributed from other specialties. Conclusion: Personal descriptions of the experiences and insights of these providers expand the current CF literature and will contribute to the development of quality improvement projects committed to reducing compassion fatigue among outpatient mental health providers.

Abstract This quasi-experimental design study compared two small samples of Emergency medicine residents after one group had an educational intervention on death notification skills and the other did not. Comparisons were made on residents’ confidence in their communication, interpersonal skills and level of compassion fatigue/satisfaction and EM Residents’ level of Secondary Traumatic Stress after an event of patient death and subsequent notification of Secondary Patients. Residents were interviewed to gather recommendations for designing death notification curriculum. Over an eight month period, forty emergency medicine residents at two sites, control and intervention, completed surveys designed to provide quantitative data on self-confidence and stress related to recent patient deaths. Residents who participated in a death notification event completed the Secondary Traumatic Stress Scale. Interviews were conducted to gather information on the impact of the notification and recommend changes in curriculum at the experimental site. The data infer that an educational intervention on death notification skills increased residents’ confidence in their ability to give compassionate death notification to families as compared with the control group. Residents in the intervention and control group had no significant differences in their potential for compassion satisfaction. Residents who had the educational intervention showed less Secondary Traumatic Stress symptoms than their non-intervention counterparts. The intervention group showed less risk for burnout (although it would only be significant at p < 0.10). The overall conclusion is that there is some evidence for a positive effect of the intervention. However, due to the small sample size the conclusion is tentative and more research is needed to evaluate the training.