Höft- och knäprotesoperationer är idag en vanlig operation vid artros i höft- och knäled. Trotsminutiösa infektionsförebyggande förberedelser inför operationen drabbas ändå en delpatienter av postoperativa infektioner. Vid ortopedisk proteskirurgi är postoperativainfektioner ett direkt hot mot den nya inopererade leden och kan leda till långabehandlingstider som påverkar patientens livskvalitet under lång tid. Syftet med studien var att utforska patienters möjlighet till delaktighet i tidig upptäckt avpostoperativ infektion utifrån given information vid operation för höft- eller knäprotes. Semi-strukturerade intervjuer genomfördes med tio patienter med diagnostiserad postoperativinfektion efter höft- eller knäprotesoperation. Transkriberade intervjuer analyserades medinnehållsanalys. Journaler granskades för att beskriva patientens tidigare sjukdomar. Resultatet visade att första tecknen på infektion kan beskrivas med temat: Vad är normalt ochvad är inte normalt. Två kategorier beskriver patienternas Möjlighet till delaktighet ochHinder till delaktighet i det infektionsförebyggande arbete före, under och efter operation. Det handlade om hur patienten hade förstått eller inte förstått given information, vilketkategoriserades som subkategorier. Personcentrerad vård kan vara ett redskap för att stärka patienternas förutsättningar tilldelaktighet och ökar möjligheterna för att förhindra att vårdskador så som postoperativainfektioner uppstår. / Surgery with prosthetic joint replacement of the hip and knee in patients with osteoarthritis is a common procedure. Despite meticulous preparation prior to surgery, surgical site infections develop in some patients. A surgical site infection is a direct threat to the new implanted joint and can lead to long treatments that affect quality of life over time. The aim of this study was to explore patients´ participation in early detection of a surgical site infection based on the information given in conjunction to surgery for hip and knee replacement. Semi structured interviews were conducted with ten patients diagnosed with surgical site infection after hip or knee replacement surgery. Transcribed interviews were analyzed using content analysis. Medical records were reviewed to describe the patients´ comorbidity. The result showed that the first signs of infection can be described with the theme; What is normal and what is not normal? Two categories describe patients´ Possibility of participation and Barriers to participation in infection prevention before and after surgery. It was all about How the patient had understood or not understood the given information which was categorized as subcategories. Person-centered care can be a tool that enables patients´ possibilities to participate in their care and increases the possibilities to prevent adverse events such as surgical site infections.

Rationale: Chronic diseases represent an important health burden that often involves major adaptations to manage the disease on a daily basis. Health professionals, such as the family physician, can help a person acquire more power over his or her health (enablement). While it would be useful to measure patient perception of enablement by the family doctor with a valid questionnaire, existing tools present important gaps. Aim and objectives: This study aimed at developing a self-administered questionnaire to measure the perception of patients with chronic diseases of enablement by their family physician. The objectives were: 1) To deepen the conceptualization of enablement by validating the proposed conceptual framework with patients presenting with chronic diseases and to specify the relative importance of its dimensions; 2) To operationalise the dimensions by proposing indicators of these dimensions (pool of items); 3) To verify the content validity of the questionnaire. Methods: An exploratory sequential mixed-method research design was chosen. The descriptive qualitative study (objectives 1 and 2) used in-depth interviews with 30 patients aged 35 to 75 presenting with at least one chronic disease, having the same family doctor for at least one year and recruited through maximum variation sampling. Taped interviews were transcribed and analyzed using Miles and Huberman's mixed coding method (2003a). A three-round e-Delphi study (objective 3) involved 15 Canadian experts in family medicine, able to read in French. The experts scored the items proposed on a 9-point scale (1 = Inappropriate to 9 = Very appropriate) and could suggest rewording and additions. Items scored 7-9 by the experts were considered consensual and were not presented in the following round. Items that were not consensual after the third round were decided upon by the team of researchers. Results: The partnership (the trusting relationship and decisions to be taken) that develops over time was found to be a major component of enablement. The enablement role of the physician goes beyond the medical consultation to defend the interests and safety of the patient's journey through the healthcare system. The trusting relationship combined with a good knowledge of the person may help the family physician better understand and legitimize the various feelings experienced while offering realistic hope . The family physician is in a privileged position to help patients develop their own expertise . Sixty-six items classified into six dimensions were submitted to the experts during the first round of the E-Delphi method. The first round was completed by 13 experts: 21 items were consensual; 25 items were resubmitted without any modification; 16 items were modified and four were rejected. Forty-one items were submitted during the second round, completed by 13 experts: eight items were consensual; 20 items were submitted without any modification; 12 items were modified and one item was rejected. Thirty-three items were submitted during the third round completed by nine experts: 29 items remained intact; three items were modified and one item was rejected. Conclusion: An initial 61-item questionnaire is proposed.

Bakgrund: Demenssjukdom är vanligt förekommande och denna patientgrupp ingår i distriktssköterskors uppdrag. Syfte: Att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att möta personer med demensdiagnos och hur de anpassar vården utifrån vårdtagarens behov. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med fyra stycken distriktssköterskor. För bearbetning av insamlad data användes innehållsanalys. Resultat: Analysen ledde till fram till fyra stycken kategorier: att möta en komplex vårdsituation, att bli utmanad, att ta till vara resurser och att anpassa sina vårdåtgärder till den enskilde eller till demenssjukdomen. Deltagarna förmedlade att personer med demenssjukdom är en utsatt och sårbar grupp och att vårda dem innebar en utmaning på flera olika plan. Det kräver fördjupade kunskaper och en förmåga att se till alla faktorer som omger denna patientgrupp, det är både utmanande, komplext och spännande. Att arbeta personcentrerat är något som både eftersträvas och görs i praktiken, även att ta till vara resurser som kommer vårdtagaren till godo. Slutsats: Distriktssköterskornas glädje och engagemang var framträdande och verkade vara kopplat till att de hade utbildning och kunskap. Forskning på personer med demenssjukdom och andra med nedsatt beslutsförmåga behövs och är önskvärt. Deras deltagande skulle ge värdefull kunskap som kan leda till att utveckla vården för denna patientgrupp. / Background: District nurses come in contact with people who have dementia diagnosis to different extent. Aim: The aim of this study was to examine nurses' experiences in meeting people with dementia diagnosis and how they adapt giving care that are based on the patient's needs. Method: The study was qualitative and based on interviews with four district nurses. For processing the collected data content analysis was used. Results: The analysis revealed the three domains, the nurse's situation, the person with dementia diagnosis´ situation and adapting care measures. Further analysis led to four categories, facing a complex care situation, to be challenged, to take care of resources and to adapt their health care measures to the individual or to the dementia. The district nurses identified that people with dementia is a fragile and vulnerable group and to care for them was a challenge on many levels. It requires in-depth knowledge and an ability to see all the factors that surround this population, it´s challenging, complex and exciting. Working person-centered is something that both sought and done in practice, they also take good care of resources that will benefit the patients. Conclusion: The district nurses showed joy and commitment that were prominent and seemed to be linked to their education and knowledge. Research including people with dementia and others with limited decision-making capacaty are needed and desirable. Their participation would provide valuable knowledge that could lead to the development in the care concerning this vulnerable population.

Bakgrund: Demens är en progressiv sjukdom och antalet personer som får en demensdiagnos kommer inom några årtionden öka drastiskt. Sjukvården behöver komma fram med nya icke-farmakologiska metoder för att kunna hantera den stora ökningen av personer med demenssjukdom. Syfte: Syftet var att beskriva om och på vilket sätt musiken påverkar personer med demens. Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats där artiklar med kvalitativ och kvantitativ metodik sammanställdes. Artikelsökning gjordes i databaserna Cinahl samt PsychInfo. De kvalitativa artiklarna analyserades med hjälp av Fribergs femstegsmodell och statistiken från de kvantitativa artiklarna sammanställdes i en tabell. Resultat: Det kvantitativa resultatet visade att musik hade en effekt med statistiskt signifikant skillnad på flera av de undersökta variablerna. Agitation och oro/ ångest minskade medan positivt engagemang/ deltagande ökade. Det kvalitativa resultatet genererade tre teman: kommunikation, sinnesstämning samt indirekt påverkan. Kommunikationen förbättrades, personer med demens upplevde glädje och personalen påverkades positivt av musiken vilket ledde till indirekt påverkan på personer med demens. Slutsats: Musik är en enkel och kostnadseffektiv intervention att använda sig av när det gäller personer med demens. Olika musikinterventioner kan användas vid olika situationer för att få den effekt som önskas. Det är även ett enkelt sätt att komma personer med demens närmare och få en större förståelse. / Background: Dementia is a progressive disease and the number of people who will be diagnosed with dementia will increase drastically within a few decades. The healthcare needs to provide new non-pharmacological methods to manage the increase of persons with dementia. Aim: The aim was to describe if and in which way music has an impact on people with dementia. Method: Literature review with an inductive approach. Articles with quantitative and qualitative design was compiled. The literature search was made in Cinahl and PsychInfo. The qualitative articles was analyzed with Fribergs five step model and the statistics from the quantitative articles was compiled into a chart. Result: The quantitative results showed that the music had an effect with significant difference in many of the variables. Agitation and anxiety was reduced meanwhile positive involvement improved. The qualitative result generated in three headings: communication, mood and indirect impact. Communication was improved, persons with dementia felt joyful and the staff was effected in a positive way which led to an indirect impact on the persons with dementia. Conclusion: Music is a simple and cost effective intervention to implement on persons with dementia. Different music interventions can be used in different situations to get the effect that is acquired. It’s also a simple way to get closer to the care takers and get a greater understanding.

Bakgrund: Stroke har visat sig påverka patientens kognitiva och fysiska hälsa negativt. Rollen som vårdgivare i hemmet kan komma som en chock för den vårdande partnern och beror på en hög fysisk samt psykisk vårdbörda. Detta kan resultera i en försämrad hälsa för den närstående. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva hur närstående upplevde situationen som vårdgivare till sin partner som drabbats av stroke. Metod: En litteraturöversikt valdes där sexton vetenskapliga artiklar har inkluderats. Resultat: Litteraturöversiktens resultat speglade till stor del närstående kvinnors upplevelser av att vårda sin partner som drabbats av stroke. I analysen framträdde sju teman; Information, Hemsituation, Ekonomi, Fysisk- och psykisk ohälsa, Förlorad självständighet, Relationer och Socialt stöd. Slutsats: Närstående upplevde att de inte fick tillräckligt med information, stöd eller uppföljning från vårdpersonal, vilket påverkade deras fysiska- och psykiska hälsa. Stödgrupper upplevdes av de anhöriga som positivt och bidrog till bättre förutsättningar för den vårdgivande rollen. / Background: Suffering from stroke has proven to negatively affect the patient in manners of cognitive and physical health. The new situation may become of a chock to the caring spouse due to increased physical and psychological caring obligation that may result in deteriorated health for the spouse. Aim: The aim of this study was to describe how relatives experienced the situation as a care provider for their partner who has suffered a stroke. Method: A literature review that included sixteen scientific articles. Result: The results of the literature review largely reflected female relative’s experiences of caring for their partner who had suffered a stroke. The analysis revealed seven headlines; Information, Situation at home, Economy, Physical- and psychological illness, Lost independence, Relationships and Social support. Conclusion: Relatives experienced that they did not receive enough information, support and follow-up from health care professionals, which affected their physical- and psychological health. Support groups were experienced by relatives as positive and contributed to better conditions for the caregiving role.

Med en åldrande befolkning följer även en ökning av demenssjukdomar. World Health Organisation beräknar att år 2016 finns det 47,5 miljoner personer med demens och antalet insjuknade fördubblas vart 20 år. Sjuksköterskor möter personer med demens i olika vårdsituationer. Personer med demens är en särskilt utsatt grupp med speciella vårdbehov som kräver personcentrerad vård. Syftet var att beskriva personcentrerad vård vid demens ur ett sjuksköterskeperspektiv. En litteraturstudie genomfördes med systematiska artikelsökningar baserade på relevanta sökord och elva kvalitativa artiklar svarade mot syftet. Data bearbetades med inspiration från metasyntesen.  I resultatet framkom tre teman: Behov av tid, relationers betydelse och behov av kunskap. Resultatet framhåller att personliga egenskaper hos sjuksköterskor var viktig för att skapa förtroendefulla relationer och utbildning inom personcentrerad vård krävdes för att skapa ett engagemang. Resultatet genomsyrades av behovet av kunskap och relationers betydelse som sjuksköterskor kan möta i olika vårdsituationer. För att kunna vårda personer med demens med ett personcentrerat förhållningssätt krävs mer forskning inom ämnet, mer tid och utbildning inom personcentrerad vård vid demens för sjuksköterskor. / With an aging population here is also an increase in dementia. World Health Organisation estimates that in 2016, there were 47,5 million people with dementia and the number of incidents doubles every 20 years. The nurse meets people with dementia in different care situations. People with dementia are a particularly vulnerable group with special health care needs that require person-centered care. The aim was to describe personcentred care for dementia from a nurse perspective. A literature study was conducted using articles relevant to the subject,  then eleven qualitative articles responded with the purpose. The result revealed three themes: The need of the time, relations importance and need for knowledge. The results emphasize the personal characteristics of the nurse was important to create a relationship of trust and training in person-centered care was required to create a commitment. The result was imbued by the need for knowledge and relations important that nurses may face in different care situations. In order to care for people with dementia in a person-centered approach, more research on the subject, and more time and training in person-centered dementia care in nursing is needed.

Background: There are about 160 000 persons suffering from dementia in Sweden. About 80 % of all patients with dementia have sometimes behavioral and psychological symptoms of dementia (BPSD). The symptoms can be e.g. anxiety. National guidelines provides non pharmacological interventions before prescriptions of drugs at BPSD. Aim: The purpose of the study was to elucidate the nurse’s experiences of barriers and opportunities to use non pharmacological treatment for anxiety in older people with dementia. Method: The study has a descriptive design with quality approach. Data were collected through 11 individual semi-structured interviews. By convenience sampling, registered nurse’s working at nursing homes for people with dementia were recruited. The study took place in Sweden. Data were analyzed with by qualitative content analysis. Main Results: Two categories appeared in the result. "Barriers to use non-pharmacological measures" and "Opportunities for using non-pharmacological measures". Deficiency of documentation, lack of time and lack of skilled and knowledgeable staff perceived as barriers. It was important to have good knowledge of dementia among different members of the team. Life stories and contact person considered important. Informants told about the good care that prevents much concern and anxiety and competent staff who discovered the anxiety early put in to action as the team agreed, often with quit good result. Education was seen as a great opportunity. Conclusion: Care of person-centered approach leads to better personal knowledge enabling early non pharmacological interventions. / Bakgrund: Cirka 160000 personer lider av någon form av demenssjukdom i Sverige. Ungefär 80% av alla personer med demenssjukdom har någon gång beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD). Symtomen kan vara exempelvis oro eller ångest. Nationella riktlinjer förordar icke farmakologiska åtgärder innan insättning av läkemedel vid BPSD. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av hinder och möjligheter för att använda icke farmakologisk behandling vid oro och ångest hos äldre personer med demenssjukdom. Metod: Studien har en beskrivande design med kvalitativ ansats. Data samlades in via 11 individuella semistrukturerade intervjuer. Genom bekvämlighetsurval rekryterades sjuksköterskor som var verksamma på boenden där det fanns personer med demenssjukdom i Sverige. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Två kategorier framträdde i resultatet Hinder för användning av icke farmakologiska åtgärder och Möjligheter för att använda icke farmakologiska åtgärder. Bristande dokumentation, brist på tidig omvårdnad och en brist på kunnig personal upplevdes som hinder. Det var viktigt med god demenskunskap hos alla medlemmar i teamet. Levnadsberättelser och kontaktpersoner ansågs som viktiga. Informanterna berättade om god omvårdnad som förebyggde mycket oro och ångest samt kompetent personal som upptäckte oro/ångest tidigt och satte in de åtgärder som teamet kommit överens om, vilket då ganska ofta hade gott resultat. Utbildning i demens sågs som en stor möjlighet. Slutsats: Vård med personcentrerat arbetssätt föreföll leda till bättre personkännedom vilket möjliggjorde tidiga icke farmakologiska insatser.

For the elders to age with dignity and with an old age that consist of comfort and self-determination, care should be person-centered. A person-centered care sees the person as an individual and not to the disease and diagnostics of the person. A person-centered care is based upon the free individuality of every person and that the need of care is individual. The role of the nurse in a person-centered care is to through its managerial, make sure that the staff have the right knowledge and lead the staff based on the patient’s perspective. The nurse and the staff should build a relationship with both the patient and its relatives, for a better possibility to take part of the patient’s life story. A life story has a large meaning because the person gets to be the focal point and not the disease. The patient story also contributes to the basis of a united perspective within care. The framework of qualification that has been used is the 6 S which is a model for a person-centered palliative care. By using a person-centered approach already when moving to a nursing and care homes may care tailored to individual needs and preferences. The purpose of this study was to clarify the advance of person-centered care with the support of the 6 S model. The method chosen for this study was literary study. Thirteen scientific articles were chosen and examined. The articles were searched in two databases, PubMed and Cinahl, where search words were leading the searches. The result shows that the life story may contribute to a percept higher life quality by following the wishes of the person. The conclusion in this study shows that a person-centered care gives the possibility of a higher life quality for the elderly. The conclusion also shows that a person-centered care provides an opportunity for increased quality of life and promotes the opportunity for a dignified life for the older man. To make this possible for older people it is important that health care staff are attentive to the elderly person's integrity and support the elderly in creating a meaningful life / För att äldre ska kunna åldras med värdighet och med en ålderdom som innefattar välbefinnande och självbestämmande bör omvårdnaden vara personcentrerad. En personcentrerad omvårdnad ser till personen som individ och inte till personens sjukdomar och diagnoser. Personcentrerad vård utgår från att varje person är en fri individ och att omvårdnadsbehovet är individuellt. Sjuksköterskans roll i en personcentrerad omvårdnad är att genom sin arbetsledande funktion omse att personalen har kunskap samt att leda personalen i att utgå från patientens synsätt. Sjuksköterskan och personalen bör bygga upp en relation både med den boende och med dennes anhöriga och närstående för att få möjlighet att ta del av patientens livsberättelse. En livsberättelse har stor betydelse för att personen och inte sjukdomen står i centrum. Livsberättelsen bidrar också till att lägga grunden för ett gemensamt synsätt inom omvårdnaden. Referensramen som använts är De 6S:n som är en modell för personcentrerad palliativ vård. Genom att använda ett personcentrerat synsätt redan vid inflyttning på vård och omsorgsboende kan omvårdnaden anpassas till personens behov och önskemål.   Syftet med studien var att belysa främjandet av personcentrerad omvårdnad med stöd av modellen De 6 S:n. Till denna studie valdes som metod en litteraturstudie. Tretton vetenskapliga artiklar valdes ut och granskades. Artiklarna söktes i två databaser, utifrån relevanta sökord i Cinahl och PubMed. Resultatet visade att genom att utgå från personens önskemål och införliva livsberättelsen som en del i den personcentrerade vården ökade den upplevda livskvalitén hos den äldre människan. Slutsatsen visar även att en personcentrerad vård ger en möjlighet till en ökad livskvalité och främjar möjlighet till ett värdigt liv för den äldre människan. För att göra detta möjligt för äldre människor är det viktigt att vård och omsorgspersonal är lyhörda för den äldres integritet och stödjer den äldre i att skapa en meningsfull vardag.

Bakgrund: En demenssjukdom är sjukliga förändringar i hjärnan som påverkar minnes- och tankeförmågor och ger en påverkan på personens förmåga att klara det normala dagliga livets aktiviteter. Genom personcentrerad omvårdnad kan personen med demenssjukdom bibehålla ett gott liv och ha så gott välbefinnande som möjligt. Syfte: Att beskriva omvårdnadspersonalens upplevelse av att vårda enligt personcentrerad omvårdnad inom demensvård. Metod: Studien är en litteraturöversikt med kvalitativ ansats och induktiv analys användes. Resultat: Vid analysen identifierades två kategorier; personen i centrum och hinder i utförandet. Att anpassa vården efter de behov personen med demenssjukdom har samt att utbildning inom det specifika området är nödvändigt var två av huvudfynden. Även ett antal hinder som kunde uppstå i omvårdnaden belystes av omvårdnadspersonalen, så som bristande kommunikation, tidsbrist samt ifrågasättande anhöriga. Slutsats: Det krävs både mer forskning och utbildning om personcentrerad omvårdnad inom demensvården för att omvårdnadspersonal ska kunna utföra personcentrerad omvårdnad på ett adekvat sätt inom demensvården. / Title: Person centered care in dementia care from a personnel perspective – a literature review. Background: Dementia is described as pathological changes in the brain that affects abilities of memory and thinking, and gives an impact on the person’s ability to cope with normal activities of daily life. The person with dementia can through person centered care maintain a life as good as possible and a good wellbeing. Aim: To describe the nursing staff’s experiences of caring according to person centered care in dementia care.  Method: The study is a literature review with a qualitative approach which was inductively analyzed. Results: During the analysis process two categories were identified; the person in focus and obstacles in the implementation. Two of the main findings were to individualize the care and that education within the specific area is necessary. A number of obstacles that could occur were identified by the staff, such as lack of communication, time and questioning relatives. Conclusion: Both research and education about person centered care in dementia care is required to be able to implement person centered care in an adequate manner.

Bakgrund: En tarmstomi kan innebära stora fysiska och psykiska förändringar samt begränsningar i en patients liv. Kolorektalcancer och inflammatoriska tarmsjukdomar är de vanligaste orsakerna till tarmstomi. Stomiterapeuter är specialutbildade sjuksköterskor, när denna personalgrupp inte finns att tillgå, är det grundutbildade sjuksköterskors som tillgodoser omvårdnaden för patienten. Syfte: Att belysa patientens upplevelse av att leva med tarmstomi. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på elva kvalitativa artiklar. Resultat: Analysen resulterade i fyra teman. Påverkan i det dagliga livet, förändrade vanor som påverkade patientens liv. Kroppsuppfattningen, tarmstomin förändrade patientens syn på sin kropp. Stöd, om vikten av sjuksköterskans roll i omvårdnaden. Information, från sjuksköterskan utgjorde en viktig del i omvårdnaden av egenvård. Slutsats: Det är viktigt att sjuksköterskan i sin roll anpassar omvårdnaden individuellt samt beaktar patienten utifrån patientens individuella behov. Sjuksköterskans kan i sin roll motivera patienten till delaktighet i sin egenvård samt ge stöd för patienten till anpassningen av tarmstomin. Genom att förhålla sig till den personcentrerade vården kan sjuksköterskan beakta hela patientens upplevelse samt få en djupare kunskap av att förstå patientens upplevelse av att leva med tarmstomi. Fortsatt forskning: Som sjuksköterska är det viktigt att hela tiden ta del av aktuell forskning i syfte att förbättra omvårdnaden av patienter med tarmstomi. Vidare forskning behövs, då specifikt forskning saknades inom område personcentrerad- och tarmstomivård. / Background: An intestinal stoma could mean great physical and mental changes and restrictions in a patient's life. Colorectal cancer and inflammatory bowel diseases are the most common causes of intestinal stoma. Stoma therapists are specially trained nurses, when they are not available, it is ordinary nurses that cater to the care of the patient. Aim: To illuminate the patient's experience of living with intestinal stoma. Method: A general literature review based on eleven qualitative articles. Results: The analysis resulted in four themes. Impact on daily life, change of habits that affect the patient's life. Body image, intestinal stoma changed the patient’s view of their body. Support, the importance of the nurse's role in nursing. Information, provided by the nurse was an important element in the self-care. Conclusion: It is of importance that the nurses in their role adapts the care individually and take into account the patient based on the patient’s individual needs. The nurse can also motivate the patient to participate in self-care and provide support for the patient to the adjustment of the intestinal stoma. By relating to the person-centered care the nurse can take the patient’s whole experience into account and gain a deeper knowledge of understanding the patient’s experience of living with an intestinal stoma. Continued research: As a nurse, it is important to always take note of current research in order to improve the care of patients with intestinal stoma. Further research is needed, since specific research was lacking in the area person-centrered and intestinal stoma care