Syftet med den här essän är att synliggöra svårigheter i förskolans värld. I förskolan är man omgiven av människor med olika bakgrunder, kunskaper och erfarenheter. Jag som pedagog, ska kunna förhålla mig professionellt till medarbetare, föräldrar och ledning. Men när man uppfattar brister i barnsäkerheten uppstår flera svårigheter. I essän undersöker jag en fråga utifrån två arbetsroller. Dels mot min kollega och dels mot min chef. Hur ska jag som kollega förhålla mig till min medarbetares förmåga att ta ansvar och beslut som kan vara en fara för barnen, utan att kränka henne? Min chef och jag delar inte samma åsikt om vad lösningen på problemet är. Hur ska jag som anställd förhålla mig till att min chef inte tar det beslut som jag uppfattar som ”rätt” beslut, utan att kritisera henne som ledare? Berättelsen utgår från en barngrupp och två pedagoger som gör en utflykt till en närliggande park. Vid avfärd och vid hemgång uppmärksammar jag flera säkerhetsbrister i en kollegas handlingar. När detta vid ett senare tillfälle påpekas för ledningen så tas det inte på det sätt som jag hade förväntat mig. Detta skapar massor av tvivel hos mig. Jag tvivlar på mig själv och mitt sätt att ifrågasätta. Jag tvivlar på min kollega och hennes sätt att ansvara för barngruppen. Samt att jag tvivlar på min chefs förmåga att leda arbetslaget. Med utgångspunkt i min berättelse har jag undersökt hur olika ledarskap kan se ut hos en förskollärare och hos en förskolechef, samt kritiskt reflektera över min egen roll och mina erfarenheter.

Several organizations actively work for children's rights to a safe and secure upbringing (WHO, 2022b; UNICEF, 2021). Despite this, over 1 billion children were exposed to physical, sexual, or psychological/emotional harm in 2021 (WHO, 2022c). Children exposed to maltreatment, abuse, and neglect during childhood are affected in their attachment, self-esteem, and trust. They are also at risk for higher vulnerability to physical illness, mental illness, eating disorders, alcohol- or drug abuse, and developing criminal behavior. The current systematic literature review aims to provide further knowledge about how professionals identify child maltreatment and which influencing factors affect the professionals’ actions to the suspicions. The study reviews nine articles together with a literature background to identify patterns and shortcomings. The current study highlights that indications of maltreatment are recognizable, despite if the definition of maltreatment is occasionally viewed as non-specific. Recognized indications are, among other things, visible changes, damage to the body, and changes in behavior and actions. The study also shows that professionals often lack knowledge and awareness of child maltreatment. Factors that inhibit action include culture, values, fear of misjudging the situation, or negative impact on the relationship with the child's network. It could also be due to organizational deficiencies such as time and resources. / Barns rättigheter till en trygg och säker uppväxt, arbetar flera organisationer aktivt för (WHO, 2022b; UNICEF, 2021). Trots detta utsattes över 1000 miljarder barn för fysisk-, sexuellt-, eller psykiskt/känslomässigt skada, under 2021 (WHO, 2022c). Barn som exponeras för misshandel och försummelse under dess uppväxt, påverkas såväl i deras anknytning, självkänsla och tillit. De löper även högre risk för fysiska sjukdomar, psykisk ohälsa, ätstörning, alkohol- och drogmissbruk samt utveckla kriminellt beteende. Aktuell systematiska litteraturöversikt syftar till att tillgodose ytterligare kunskap om hur yrkesverksamma identifierar barnmisshandel samt vilka faktorer som påverkar dess agerande på misstankarna. Studien granskar nio forskningsartiklar, tillsammans med bakgrunds litteratur för att identifiera mönster och brister. Aktuell studie påvisar att indikationer på misshandel är igenkännbara, trots att definitionen utav misshandel ibland ses som ospecifik. Indikationerna är bland annat synliga förändringar och skador på kroppen samt förändringar i beteende och agerande. Studien påvisar också att yrkesverksamma saknar kunskap och medvetenhet om barnmisshandel. Faktorer som hämmar agerande var bland annat kultur, värderingar, rädsla att missbedöma situationen eller negativ påverkan på relation till barnets nätverk. Det kunde även vara utifrån organisatoriska brister så som tid och resurser.