Denna uppsats har varit inriktad på att studera Försvarsmakten och centrala myndigheters samverkanvid svåra påfrestningar i fred. Problembakgrunden återfinns i sårbarhets - och säkerhetsutredningen.Utredningen gör bl a gällande att samverkanspotentialen ej är fullt utnyttjad mellan militära och civilamyndigheter. Tyngdpunkten i uppsatsens problemformulering omfattas av hur dennasamverkanspotential i positiv riktning kan förändras.Studien har strukturerats med hjälp av fem funktioner för ledningsförmåga; personal, organisation,doktrin, styrmedel samt teknik. Utifrån dessa funktioner har samverkanspotentialen analyserats.Analysen visar att det finns ett antal faktorer som är avgörande för en god samverkanspotential. Dessafaktorer kan summeras med; öka förståelsen för varandras verksamheter, tydliggöraansvarsfördelningen, skapa positiv vilja och attityd till samverkan, fördjupa personell ochorganisatorisk kunskap i gällande lagrum, förstärka möjligheterna till samverkan genom gemensamtledningssystem. / During the last years, the question of the national ability to handle a seriouscrisis situation has arisen. In the governmental official reports, the need of anoverall view is emphasised because catastrophes can affect many publicfunctions. Central authorities play an important role in this case. During 1999,the government initiated an official report to analyse how a better overall viewcould be reached. Vulnerability and security aspects were examined. The reportshows that the military force could contribute with important efforts and thatthe co-operation ability between military and civilian authorities could begreatly improved.The purpose of this paper is to describe how the co-operation abilitybetween military and civilian authorities could be developed. The paper isintended to respond to the following questions:- What prerequisites and abilities are desirable in order to co-operatebetween military and central authorities from a national crisis point ofview?- What can change the co-operation ability between military and civilianactivities in a national crisis situation in a positive way?This paper uses the qualitative method because the authorities’ teamworkshould be reflected from an overall point of view and the co-operation ability ishard to measure.The overall point of view is central.The source material for the empirical studies is collected from interviews ofpersons in authority.The theoretical model concerns the ability to command and control. Themodel consists of the following elements; personnel, organization, doctrine,instruments of control and finally technique. To achieve co-operation interplayis required between these elements.In support of these empirical studies, the following conclusions of how tochange the co-operation ability between military and civilian authorities couldbe presented:- PersonnelJoint practice and instruction to produce a common understanding for thedifferent kinds of activity- OrganizationElucidate the authorities’ responsibility in a crisis situation- DoctrineStimulate the authorities’ will and attitude to co-operation- Instrument of controlDeeper personnel and organizational knowledge of existing legislation- TechniquesDevelopment of joint command and control systemsThe information above could be used to further develop co-operation abilitybetween military and civilian authorities in crisis situations. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 00-02

Påverkansoperationer är inte ett nytt fenomen utan har teoretiserats och använts i historien. Douhet förespråkade terrorbombning mot civilbefolkningen som en metod för att få motståndaren att kapitulera snabbare. Senare tids påverkansoperationer handlar mer om att påverka utan kinetisk verkan, genom cyberkrigföring, informationskrigföring eller annan kognitiv påverkan. Seger i väpnade konflikter är till del teoretiserat men seger som uppnås genom påverkansoperationer mot civilbefolkningen, politiska och militära styret är hittills tämligen outforskat.  Denna uppsats analyserar begreppet seger i förhållande till påverkansoperationer mot civilbefolkningen och statens politiska och militära ledning. Syftet med studien är att utröna huruvida den teoretiska synen på seger behöver utvidgas för att kunna omfatta även effekter av icke-kinetiska krig­förings­metoder i mellan­statliga konflikter. Studien genomfördes som en explorativ, beskrivande, teorikonsumerande och teoriutvecklande enfallsstudie på fallet Krim. Studiens resultat ger att Robert Mandels och William C. Martels segerteorier behöver utvecklas för att harmonisera med nya tidens krigföring. Seger behöver ses mer holistiskt när påverkansoperationer nyttjas eftersom segern redan kan vara uppnådd innan striden på marken sker.

Efter Andra Världskriget och författandet samt ratificerandet av den traditionella folkrätten har huvuddelen av de väpnade sammandrabbningarna haft karaktären av icke-internationella konflikter med en asymmetrisk uppsättning aktörer. Samtidigt har den värst drabbade aktören kommit att vara civilbefolkningen. Syftet med denna uppsats är att problematisera skyddet av civilbefolkningen i den nya tidens konflikter. I uppsatsen genomförs en kvalitativ textanalys av Säkerhetsrådets resolutioner och missionsspecifika strategier för skydd av civila i de tre FN-missionerna UNMIS, UNAMID och MONUC. Resultatet av analysen problematiseras därefter utifrån van Crevelds non-trinitarian theory för att undersöka vilka problem det finns med att tillämpa det traditionella folkrättsliga skyddet av civila i nya tidens konflikter. Det sammanvägda resultatet av studien visar att det finns problem med att tillämpa det traditionella folkrättsliga skyddet av civila i nya tidens konflikter, och att ett av huvudproblemen är att skyddet endast tycks adresseras av världssamfundet. / After the Second World War, and the creation and ratification of the traditional international law, the majority of the armed clashes has had the character of non-international conflicts with an asymmetric set of actors. Meanwhile, the most affected actor has come to be the civilian population. The purpose of this study is to problematize the protection of civilians in the conflicts of the new era. A qualitative method is used in the study in order to analyze the Security Council’s resolutions and mission specific strategies for the protection of civilians in the three UN missions UNMIS, UNAMID and MONUC. The result of the analysis is then problematized with van Creveld’s non-trinitarian theory in order to investigate what problems there are in applying the international humanitarian legal protection of civilians in the conflicts of the new era.The aggregated result of the study show that there are problems in applying the traditional international legal protection of civilians in the conflicts of the new era, and that one of the main problems is that the protection only seems to be a subject for the international community.