Vetandets gräns är en epistemologisk fråga om vilken kunskap människan kan få och ha om allt runt omkring oss. Alla dessa ting som finns omkring oss, men även se på självet1 som objekt. Immanuel Kant skriver om kunskapens gräns i sin bok Kritik av det rena förnuftet och den 1400-tals Juris doktorn Nicolaus Cusanus2 skriver även han om vår vetandets gräns i sin bok ”Gudsseendet”.Det uppsatsen vill söka efter hos Kant och Cusanus är om människans tänkande har någon gräns. Det studiet söker är en större kunskap om vårt egna tänkande, vilket visar på en större kunskap om vår inre värld. ”Den primära världen” som påverkar allt handlande som människan gör i ”den sekundära världen”. Relevansen med detta studium är att människan kan få en mer detaljerad och fördjupad syn på människans tänkandes gränser.Under hela mitt vuxna liv har jag burit på frågan ”varför gör jag det jag gör?”. Under mitt första år som teologistuderande fick jag höra att Immanuel Kant anser att människan inte kan tänka utan tid och rum. Min naturliga reaktion blev att fråga, ”varför inte det?” och fick till svar att ”Det går men det är svårt”. Sedan den dagen har denna tanke varit ämne för reflektion.Detta studium vill se om det kan finna den bortre gräns som människans tänkande har, sin egna förståelse om sig själv och i slutändan kanske få en större kunskap om vad det är att vara en människa i denna tid och rum.

No description available.

No description available.

Zwischen 1630 und 1650 vollzog sich ein Wandel in Athanasius Kirchers Vermittlung des musikalischen Wissens: Musik konzipierte er im Zusammenhang der Universalwissenschaft immer mehr als Zeichen des Weltbildes im Kontext einer christlich-neuplatonischen Pansemiose. Die Studie arbeitet dies am Beispiel der "Institutiones mathematicae" (ca. 1630), der "Mathematica curiosa" (ca. 1640) und der "Musurgia universalis" (1650) heraus. Besonderes Augenmerk gilt Kirchers Umgang mit seinen Quellen, insbesondere Nikolaus von Kues, Robert Fludd und der Tradition der Philosophia perennis. / Between 1630 and 1650, a change in Athanasius Kircher's way to communicate the knowledge of music took place: Within the context of universal science, he conceptualised music increasingly as a symbol for his world view and its Christian-Neoplatonic pansemiosis. This study discusses these issues based on Kircher's "Institutiones mathematicae" (c1630), "Mathematica curiosa" (c1640), and "Musurgia universalis" (1650). Special emphasis lies on Kircher's use of his sources, particularly Nicholas of Cusa, Robert Fludd, and the tradition of Perennial philosophy.

Zwischen 1630 und 1650 vollzog sich ein Wandel in Athanasius Kirchers Vermittlung des musikalischen Wissens: Musik konzipierte er im Zusammenhang der Universalwissenschaft immer mehr als Zeichen des Weltbildes im Kontext einer christlich-neuplatonischen Pansemiose. Die Studie arbeitet dies am Beispiel der "Institutiones mathematicae" (ca. 1630), der "Mathematica curiosa" (ca. 1640) und der "Musurgia universalis" (1650) heraus. Besonderes Augenmerk gilt Kirchers Umgang mit seinen Quellen, insbesondere Nikolaus von Kues, Robert Fludd und der Tradition der Philosophia perennis. / Between 1630 and 1650, a change in Athanasius Kircher's way to communicate the knowledge of music took place: Within the context of universal science, he conceptualised music increasingly as a symbol for his world view and its Christian-Neoplatonic pansemiosis. This study discusses these issues based on Kircher's "Institutiones mathematicae" (c1630), "Mathematica curiosa" (c1640), and "Musurgia universalis" (1650). Special emphasis lies on Kircher's use of his sources, particularly Nicholas of Cusa, Robert Fludd, and the tradition of Perennial philosophy.

Zwischen 1630 und 1650 vollzog sich ein Wandel in Athanasius Kirchers Vermittlung des musikalischen Wissens: Musik konzipierte er im Zusammenhang der Universalwissenschaft immer mehr als Zeichen des Weltbildes im Kontext einer christlich-neuplatonischen Pansemiose. Die Studie arbeitet dies am Beispiel der 'Institutiones mathematicae' (ca. 1630), der 'Mathematica curiosa' (ca. 1640) und der 'Musurgia universalis' (1650) heraus. Besonderes Augenmerk gilt Kirchers Umgang mit seinen Quellen, insbesondere Nikolaus von Kues, Robert Fludd und der Tradition der Philosophia perennis. / Between 1630 and 1650, a change in Athanasius Kircher''s way to communicate the knowledge of music took place: Within the context of universal science, he conceptualised music increasingly as a symbol for his world view and its Christian-Neoplatonic pansemiosis. This study discusses these issues based on Kircher''s 'Institutiones mathematicae' (c1630), 'Mathematica curiosa' (c1640), and 'Musurgia universalis' (1650). Special emphasis lies on Kircher''s use of his sources, particularly Nicholas of Cusa, Robert Fludd, and the tradition of Perennial philosophy.

Zwischen 1630 und 1650 vollzog sich ein Wandel in Athanasius Kirchers Vermittlung des musikalischen Wissens: Musik konzipierte er im Zusammenhang der Universalwissenschaft immer mehr als Zeichen des Weltbildes im Kontext einer christlich-neuplatonischen Pansemiose. Die Studie arbeitet dies am Beispiel der 'Institutiones mathematicae' (ca. 1630), der 'Mathematica curiosa' (ca. 1640) und der 'Musurgia universalis' (1650) heraus. Besonderes Augenmerk gilt Kirchers Umgang mit seinen Quellen, insbesondere Nikolaus von Kues, Robert Fludd und der Tradition der Philosophia perennis. / Between 1630 and 1650, a change in Athanasius Kircher''s way to communicate the knowledge of music took place: Within the context of universal science, he conceptualised music increasingly as a symbol for his world view and its Christian-Neoplatonic pansemiosis. This study discusses these issues based on Kircher''s 'Institutiones mathematicae' (c1630), 'Mathematica curiosa' (c1640), and 'Musurgia universalis' (1650). Special emphasis lies on Kircher''s use of his sources, particularly Nicholas of Cusa, Robert Fludd, and the tradition of Perennial philosophy.

Detta är en uppsats som tar sig an, på ett semantiskt sätt, ordet Gud och människors syn på vad ordet Gud har för betydelse. Genom att göra en idéanalys av Jonna Bornemarks analys av Nicolas Cusanus för att se om detta kan vara en väg för att ge en mera mångfasetterad bild och värde av ordet Gud och gudsbilden till den scientistiska människan i Sverige. Uppsatsen tar avstamp i att försöka visa på de nycklar Cusanus filosofi ger genom Jonna Bornemarks tolkning av Cusanus i Det omätbaras renässans. / Nicholas Cusanus levde mellan åren 1401 och 1464. Cusanus var astronom, matematiker, teolog och filosof. En verklig renässansmänniska. Cusanus var en man som var på gränsen mellan skolastiken på medeltiden och renässansens mera kosmopolitiska livshållning som tiden gav. Cusanus var starkt influerad av den mystiken som bland annat Mäster Eckhart stod bakom. Den mystika negativa teologin som talade om att det är enklare att beskriva vad den kristna Gud inte är, än att berätta vad som Gud är. Cusanus studerade både Aristoteles och den Plotinos nyplatonska filosofin. Denna filosof kom jag kontakt med genom Cusanus lilla bok Gudsseendet med stort innehåll, vilket han skrev som en guide till munkarna i Tegernsee. Den behandlar den sinnliga bilden och de begrepp som gör att man kan se det som kan finnas bakom den ikoniska bilden. Den ikoniska bilden uppfattar Cusanus vara det djup som en bild kan vara bärare av. Det symboliska värdet på den bild som väcker åskådarens reflektion och reaktion. Den ikoniska bilden är bärare av detta djup som kan vara en utlösande av det personliga symboliska värdet för den specifika bilden. I Gudseendet är det en ikon som Cusanus kallar för ”Guds ikon”. Cusanus öppnade dörrar för mig i hur man kan tänka om att inte ser med de fysiska sinnena, utan måste använda sitt inre öga för att kunna se det som är större än det jag bara kan med de fysiska sinnena erfara. Startpunkten till denna uppsats är att kanske kunna förstå hur människan kan komma närmare det som inte sinnligt kan erfaras, den kunskapen menar Cusanus behöver människan för att vara en hel människa. Bornemark tar Cusanus filosofi till dagens samhällsproblem med att samhället alltid vill mäta allting. Studiens inriktning är att försöka svara på de frågor som uppsatsen ställer inför Bornemarks tolkning av Cusanus filosofi. / <p>På grund av corona utfördes framläggningen online.</p>