Inledning: För patienter som behöver akut sjukvård är tiden till diagnos och behandling en viktig faktor. Röntgensjuksköterskornas roll är betydelsefull vid akut diagnostik då de ansvarar för att genomföra röntgenundersökningar. Idag är mobila röntgentjänster, främst konventionell röntgen, tillgängliga för till exempel instabila patienter. Detta bidrar till snabb diagnostik, men många akuta frågeställningar kräver en datortomografiundersökning (DT). Syfte: Syftet med studien var att sammanställa för- och nackdelar med mobil DT vid akut diagnostik. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Det gjordes en systematisk litteratursökning i tre medicinska databaser. Totalt kvalitetsgranskades och analyserades tio kvantitativa artiklar. Resultat: Det har visat sig i resultatet att fördelarna med en mobil DT är flera, som till exempel minskad tid till diagnos och behandling samt minskad arbetsbelastning för vårdpersonal. En mobil DT motverkar även transportrelaterade komplikationer hos högrisk-patienter. Det framgår dock även att nackdelarna, som till exempel ökad stråldos, sämre bildkvalitet och ökade kostnader, bör beaktas. Slutsats: Den mobila DT:n har visat sig höja patientsäkerheten, vilket är en viktig faktor inom vården. Denna enhet har, trots sina nackdelar, stor potential för att underlätta diagnostik hos patienter i kritiska situationer. Förhoppningsvis kommer denna enhet att utvecklas vidare för att användas i mer vardagligt bruk. / Introduction: For patients in need of urgent medical care, the time to diagnosis and treatment is an important factor. The role of the X-ray nurse is important in emergency diagnostics as they are responsible for conducting X-ray examinations. Today, mobile X-ray services, primarily conventional X-ray examinations, are for instance available for unstable patients. These services offer rapid diagnosis, but many urgent issues require examinations using a computed tomography (CT). Aim: The aim of this study was to compile the pros and cons of mobile CT in acute care diagnostics. Method: The study was conducted as a literature review. A systematic literature search was conducted in three medical databases. In total, ten quantitative articles were quality-reviewed and analyzed. Results: It appears in the results that the advantages of a mobile CT are several, such as reduced time for the diagnosis and treatment and reduced workload for the healthcare personnel. A mobile CT also counteracts transport-related complications in high-risk patients. However, it also states that the disadvantages, such as increased radiation dose, inferior image quality and increased costs, should be taken into account. Conclusion: The mobile CT has been shown to increase patient safety, which is an important factor in healthcare. The device, despite its drawbacks, has a great potential to facilitate diagnostics in patients in critical situations. Hopefully, this device will be further developed to be used regularly.

Bakgrund: Konventionell röntgen, datortomografi (DT) och entrepreneurial operating system (EOS) är tre radiologiska undersökningsmetoder som kan användas för bilddiagnostik vid skolios av barn och ungdomar. Undersökningarna kan genomföras i en liggande eller stående positionering vid bedömning av ryggradens deformation. Dock avger dessa tre modaliteter joniserad strålning vid bildtagning. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att jämföra konventionell röntgen, DT och EOS vid bilddiagnostik av skolios med fokus på barn och ungdomar. Metod: För att besvara syftet gjordes en litteraturstudie med systematisk ansats. Studier söktes databaserna Pubmed och Cinahl. Resultat: Två av tre studier påvisar att cobb-vinklen tenderar att minska från stående konventionella- och EOS-undersökningar till liggande DT-undersökningar. Vidare kan både DT och EOS generera 3D-rekonstruktioner för att underlätta bedömningen av deformationen. Den effektiva stråldosen går att reduceras för samtliga tre modaliteter men det finns en tendens att bildkvalitén försämras vid optimering. Slutsats: Konventionell röntgen, DT och EOS har för- och nackdelar avseende bilddiagnostik och stråldos. Samtliga tre modaliteter kan användas vid bedömning av ryggradens deformation och pre- och postoperativa bedömning, men det finns skillnader avseende stråldosen och bildkvalitén. Således krävs vidare forskning för att undersöka modaliteternas tillgänglighet och utifrån ett patientperspektiv. / Background: Conventional radiography, computed tomography (CT) and the entrepreneurial operating system (EOS) are three radiological examination methods that can be used for image diagnostics of scoliosis in children and adolescents. The examinations can be carried out in a lying or standing position when assessing the deformation of the spine. However, these three modalities emit ionizing radiation during imaging. Purpose: The purpose of this literature study was to compare conventional radiography, CT and EOS in imaging diagnostics of scoliosis with a focus on children and adolescents. Method: To answer the purpose, a systematic litteratur study was conducted. Literature were search for using the databases PubMed and Cinahl. Result: Two out of three studies showed that cobb-angle tends to decrsease from standning conventional and EOS examinations to lying CT examinations. Furthermore, both CT and EOS can generate 3D reconstuctions to facilitate the assessment of deformation. The effective radiation dose can be reduced for all three modalities, but there is a tendency for image quality to deteriorate during optimization. Conclusion: Conventional X-ray, CT and EOS have advantages and disadvantages in terms of imaging diagnosis and radiation dose. All three modalities can be applied for assessing spinal deformity and pre- and postoperative evaluations, but there are differences in image quality and radiation dose. Therefore, further research is required to investigate the accessibility of the modalities and their suitability from a patient perspective.

Conventional phase-contrast imaging entails stepping an analyser grating across the detector to resolve the interference pattern caused by the x-rays after passing through a series of gratings in a so-called Talbot-Lau interferometer. However, the analyser grating in the interferometer poses a challenge, not only due to the machinery and alignment required but also due to each exposure delivering a dose to the subject. Another downside of the analyser grating is that whilst the phase-step length can be adjusted, the x-rays allowed through the grating depend on its slit-width ratio, which cannot be changed without changing the whole grating.This thesis evaluates if the analyser grating can be removed by instead using a deep silicon photon-counting detector which can determine the photon interaction position with an uncertainty of around one micrometre. It is concluded that such a high-resolution detector will not only be able to remove the need for an analyser grating and its associated challenges, but the results also imply a three-fold increase in the contrast-to-noise ratio when dose-matching the grating-based approach with the grating-less approach. Furthermore, the conventional absorption image, which is lost when using an analyser grating, will still be available using a high-resolution detector. Finally, the removal of the analyser grating shifts most of the system conditions to the source grating and the phase grating, making it possible to design a compact unit of the two gratings for integration into a CT scanner. / Konventionell faskontrast involverar att stega ett analysgitter över detektorn för att detektera interferensmönstret som skapas av röntgenstrålarna efter att de passerat genom en serie gitter i en så kallad Talbot-Lau interferometer. Analysgittret introducerar en utmaning, inte enbart på grund av maskineriet och kalibreringen som krävs, utan även då varje steg utsätter det röntgade föremålet för strålning. Ytterligare en begränsning är att även om längden på stegen kan justeras beror mängden röntgenstrålar som passerar genom analysgittret på gittrets slitsbredd, vilken inte går att ändra på utan att byta hela gittret.Den här uppsatsen utvärderar om analysgittret kan tas bort genom att istället använda en högupplöst fotonräknande djup kiseldetektor som har förmågan att uppskatta positionen av en fotoninteraktion inom en mikrometer. Slutsatsen är att en sådan detektor kommer att kunna ersätta analysgittret och resultaten tyder på en trefaldig ökning av contrast-to-noise ratio vid dosmatchning mellan metoden med analysgitter och metoden med en högupplöst detektor. Vidare behålls den konventionella absorptionsbilden då man använder en högupplöst detektor, någonting som annars går förlorat vid användandet av analysgittret. Slutligen skiftas de flesta villkoren på systemet till källgittret och fasgittret, vilket tyder på att en kompakt konstruktion av dessa två gitter skulle kunna integreras i en CT-skanner.

Phase-contrast imaging (PCI) is a modality of medical x-ray imaging that can solve one of the main limitations with conventional attenuation-based imaging: the imaging of materials with low attenuation coefficients, such as soft tissues. A modality of PCI, Propagation-based phase-contrast imaging (PBI), was used in this project. This method does not require any optical elements than those used in the conventional imaging; it does, however, require more processing compared to other kinds of PCI. In addition to the reduced image quality, the required image reconstruction process, with PCI, also requires several manual adjustments, which in turn results in a lot of time consuming. In order to achieve that, a simple iterative image reconstruction method that combines Simultaneous Iterative Reconstruction Technique (SIRT) and propagation-based phase-contrast imaging was developed. The proposed method was compared with another commonly used phase-retrieval method, Paganin's algorithm. The obtained results showed higher resolution and reduced blur artefacts compared with Paganin's method. The developed method also appeared to be less sensitive to error in the input parameters, such as the attenuation coefficient, but also more time-consumption than the non-iterative Paganin's method, due to the higher data processing. / Faskontrastavbildning är en ny medicinsk röntgenavbildningsteknik, som har utvecklats för att ge bättre kontrast än konventionell röntgenavbildning, särskilt för objekt med låg attenuationskoefficient, såsom mjuk vävnad. I detta projekt användes s.k. propagationsbaserad faskonstrantavbildning, som är en av de enkla metoder som möjliggör faskontrastavbildningen, utan extra optiska element än det som ingår i en konventionell avbildning. Metoden kräver dock mer avancerad bildbehandling. Två av de huvudsakliga problemen som oftast uppstår vid faskontrastavbildning är minskad bildkvalité efter den väsentliga bildrekonstruktionen, samt att den är tidskrävande p.g.a. manuella justeringar som måste göras. I det här projektet implementerades en enkel metod baserad på en kombination av den iterativa algoritmen för bildrekonstruktion, Simultaneous Iterative Reconstruction Technique (SIRT), med propagationsbaserad faskonstrantavbildning. Resultaten jämfördes med en annan fasåterhämtningsmetod, som är välkänd och ofta används inom detta område, Paganinsmetod. Efter jämförelsen konstaterades att upplösningen blev högre och artefakter som suddighet reducerades. Det noterades också att den utvecklade metoden var mindre känslig för manuell inmatning av parametern för attenuationskoefficient. Metoden visade sig dock vara mer tidskrävande än Paganin-metoden.

Bakgrund: Antalet datortomografiundersökningar (DT-undersökningar) har ökat kraftigt i Sverige och den kollektiva stråldosen till befolkningen blir allt högre. DT-undersökningar av buken är en av de undersökningarna som ger högst stråldos till patienten, därför är det viktigt att de endast görs när det krävs för att ställa diagnos. Därmed kan det vara relevant att undersöka huruvida antalet undersökningar också lett till ökat antal patologiska fynd hos patienter. Syfte: Undersöka hur många akuta DT-undersökningar med intravenös kontrast av buken som gjordes vid två sjukhus och hur stor andel av dessa som påvisade patologiska fynd. Metod: För att besvara syftet gjordes en kvantitativ retrospektiv studie där röntgenremisser och röntgensvar från mars 2013, mars 2018 och mars 2023 analyserades. Resultat: Antalet akuta DT-bukundersökningar med intravenös kontrast har ökat vid sjukhusen med i genomsnitt 49,5% mellan 2018–2023. Den mest markanta ökningen sågs i åldrarna 50–80 år. Vid Sjukhus 1 hade andelen fynd ökat från 57,5% i mars 2013 till 72,4% i mars 2023, samtidigt som andelen fynd vid Sjukhus 2 i stället minskat från 54% i mars 2018 till 46,3% i mars 2023. De vanligaste fynden vid de två sjukhusen var ileus/subileus, appendicit och kolecystit/gallsten/vidgade gallvägar. Könsfördelningen visade att något fler kvinnor än män genomgick akut DT buk med iv. kontrast, (Sjukhus 1: 54% kvinnor och Sjukhus 2: 55% kvinnor). Slutsatser: Det har vid båda sjukhusen skett en ökning av antalet undersökningar men utvecklingen av andelen fynd har gått i två olika riktningar. De vanligaste patologiska fynden som görs skulle kunna ställas med hjälp av andra modaliteter med låg eller ingen stråldos, såsom konventionell röntgen eller ultraljud. Ökningen av antalet akut DT-buk med iv. kontrast har medfört en ökad arbetsbelastning för röntgensjuksköterskor.