Kunskap om vårdmiljöns betydelse för patienten och dennes delaktighet i utformningen av miljön främjar välbefinnande hos patienten. I en personcentrerad omvårdnad är miljö en viktig komponent i människans läkeprocess. Syftet med denna studie var att beskriva upplevelsen av den fysiska och psykosociala vårdmiljön för kvinnor som opererades på dagkirurgisk avdelning på grund av bröstcancer från inskrivning till omedelbart innan sedering. Metoden var en kvalitativ, semistrukturerad intervjustudie. Strategiskt urval användes för att rekrytera informanter och åtta personer deltog. Kvalitativ innehållsanalys valdes för att utföra analys på intervjumaterialet. Studiens resultat visade att informanterna hade en positiv upplevelse av vårdmiljön på avdelningen. Beskrivningar av upplevelsen av den fysiska vårdmiljön på avdelningen varierade men var generellt positiv. Ren och trevlig miljö var betydelsefullt för informanternas upplevelse. En hemlik känsla upplevdes. Eget rum uppskattades högt av informanterna vilket förknippades med integritet. Det förekom dock upplevelser av brister i hur integriteten bevaras på grund av vårdmiljöns utformning, i synnerhet i det gemensamma väntrummet. Informanterna upplevde professionalism och kompetens hos personalen vilket skapade en känsla av trygghet och förtroende. Personalens goda arbetssätt och bemötande skapade en känsla av harmoni och trygghet vilket upplevdes som lugnande. Slutsatsen är att vårdmiljön på avdelningen påverkade informanternas upplevelse generellt positivt. Även om upplevelsen av den fysiska miljön på avdelningen inte beskrevs vara optimal vägde upplevelsen av den psykosociala vårdmiljön och det goda bemötandet upp informanternas helhetsupplevelse. / Knowledge about the importance of nursing environment and patients’ participation in its design promote patients’ well-being. In person centred care, environment is an important component of the human healing process. The aim of this study was to describe the experience of the physical and psychosocial nursing environment in women who underwent day surgery due to breast cancer from registration to immediately before sedation. The method used was qualitative semi structured interview study. Strategic selection was used to recruit informants where eight patients participated. Qualitative content analysis was chosen to analyse the data. The results showed that the informants had a positive experience of the nursing environment at the department. Described experiences in the physical nursing environment varied but were generally positive. Clean and friendly environment was important for the informants’ experience. A “just like home” experience was described. Having a private room was highly appreciated by the informants, which they associated with experienced integrity. However, there were experiences of deficiencies in how integrity was preserved in the common waiting room due to its design. Experienced professionalism and skills in the nursing staff resulted in a sense of security and trust. The nursing staff’s good working methods and patient treatment created a sense of harmony and security that was experienced as calming. In conclusion, the department’s nursing environment affected the informants' experience generally positive. Although the experience of the physical nursing environment was described as not optimal, experience of the psychosocial nursing environment and good patient treatment outweighed the informants' overall experience.

Preoperative psychological state is a major issue in day surgery; especially as patients have a short hospital stay. Except for preoperative anxiety, knowledge is sparse about how patients’ experience mood during waiting for day surgery. The overall aim of this thesis was to describe preoperative moods, persons’ experiences of preoperative mood, and the experiences persons´ describe as having an influence on their preoperative waiting. In study І, mixed methods were used. Data from 163 participants were collected through a study-specific questionnaire. In study ІІ, a qualitative method was used. Data from 20 participants were collected through semi-structured interviews. All participants (n=183) were waiting for small or medium surgery within four different specialties’ (I, II). Data were analysed with descriptive statistics and thematic content analysis (І) and inductive content analysis (ІІ). The main finding was that preoperative patients experience a variety of moods, besides anxiety patients may experience a positive mood. Moodinfluencing factors while waiting for day surgery were found. Patients may experience a shifting mood or to not feel calm, while other patients may feel calm, and experience a harmonious mood. Nearly half of the participants felt calm before surgery, as seventy persons (43 %) stated that they felt calm, whereas 91 persons (57%) stated that they did not feel calm (І). Previous negative experiences from health care were confirmed as a trigger for anxiety. Earlier positive experiences, feelings of trust and expectations contribute to a harmonious mood and to feel calm. Regard-less of mood, patients´ experienced feeling hope about regaining health as a help to balance mood (I-II). The findings contribute to knowledge about different preoperative moods and may have implications in improving preoperative care with support strategies that benefits patients’ during waiting for day surgery regardless of psychological state / <p>Alternativ benämning av serie</p><p>Örebro Studies in Care Sciences</p>

Bakgrund: Förtroende, omhändertagande, närvaro och kunskap är viktiga faktorer hos sjuksköterskan för att patienten skall känna trygghet. Det opereras dagligen hundratals patienter med elektiv ortopedisk dagkirurgi i regional anestesi i Sverige. För dessa patienter spelar anestesisjuksköterskan en viktig roll under den perioperativa processen. Oro och ångest hos patienten inför operation är vanligt förekommande, vilket kan leda till en försämrad återhämtning. Ortopediska patienter upplever dessutom sämre postoperativ återhämtning jämfört med andra patientkategorier. Det är därför av stor vikt att undersöka patientens perioperativa upplevelse av trygghet för att få en större förståelse kring vilka faktorer som kan påverka patientens trygghet och därmed postoperativa återhämtning. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka patienters upplevelse av trygghet i samband med ortopedisk elektiv dagkirurgi i regional anestesi. Metod: En kvantitativ icke-experimentell enkätstudie har genomförts. Patienter över 18 år som genomgått ett elektivt ortopediskt ingrepp i regional anestesi under dagkirurgisk vård inkluderades. Patienterna valdes ut från tre sjukhus i norra Sverige. Konsekutivt urval användes, vilket resulterade i 132 analyserade enkäter. På grund av icke normalfördelat data användes Mann-Whitneys U-test, Kruskall-Wallis och Spearmans korrelationstest. Resultat: Patienter upplever trygghet under den perioperativa processen och personalen spelar en viktig roll i huruvida patienten upplever trygghet. Om patienten upplever ångest påverkar detta upplevelsen av trygghet negativt. Patienter med hög utbildningsnivå kände sig mindre trygga under operationen jämfört med patienter med lägre nivå av utbildning. Slutsats: Patienterna upplever trygghet i samband med perioperativ omvårdnad och patientens upplevelse av trygghet påverkas av faktorer som vi i personalen har stor möjlighet att påverka. Bland annat spelar kommunikation, information, bemötande och attityd en viktig roll.

Bakgrund: Det finns många faktorer som försätter patienten i oavsiktlig hypotermi under operation. Redan under första timmen kan kroppstemperaturen sjunka med 0,3–1°C på grund av anestesi och förhållanden på operationssalen. Konsekvenserna blir försämrad sårläkning, större risk för sårinfektion, förlängd vårdtid samt obehag för patienten. Anestesi- och operationssjuksköterskan har som gemensam arbetsuppgift att förebygga och identifiera uppkomst av hypotermi. Syfte: Att undersöka förekomst, samband och riskfaktorer för oavsiktlig hypotermi perioperativt. Metod: En empirisk studie med kvantitativ, longitudinell, prospektiv ansats. Antal formulär som samlades in på dagkirurgisk avdelning var 224 och dessa analyserades deskriptivt och analytiskt. Resultat: Resultatet visar att hypotermi förekom hos 30,4 % av patienterna och är vanligast förekommande vid överrapportering till postoperativa avdelningen. En fjärdedel av patienterna frös under vårdförloppet och de visar sig vara signifikant kallare än de som svarade nej på frågan. Temperatur sjunker signifikant vid stigande ålder. Den största riskfaktorn till att drabbas av hypotermi är låg temperatur vid ankomst. Konklusion:Denna studie har givit ökad kunskap om förekomst, samband och riskfaktorer för hypotermi. En tredjedel av patienterna var hypoterma vilket visar att det finns förbättringsmöjligheter. Patienters temperatur vid ankomst visade sig ha stor betydelse för patientens fortsatta temperatur i det perioperativa förloppet. Medvetenhet av resultatet i studien kan bidra till förbättrad patientkomfort och minskad risk för komplikationer. / Background: There are many factors that put the patient in unintentional hypothermia during surgery. Already during the first hour, the body temperature can drop by 0.3–1°C due to anesthetic agents and conditions inside the operating room. The consequences are impaired wound healing, greater risk of wound infection, prolonged treatment time and discomfort for the patient. The anesthetic and surgical nurse have a common task to prevent and identify the onset of hypothermia. Aim: To investigate the occurrence, correlations and risk factors for inadvertent hypothermia perioperatively. Method: An empirical study with a quantitative, longitudinal, prospective approach. The number of forms that were collected on a day surgery department was 224 and these were analyzed descriptively and analytically. Results: The results show that hypothermia occurred on 30.4% of the patients and is most common in time of handover to the postoperative department. A quarter of the patients felt cold during the time of care and they are found to be significantly colder than those who answered no to that question. Temperature decreases significantly with increasing age. The most important riskfactor for suffering from hypothermia is low temperature on arrival. Conclusion: This study has provided increased knowledge about the occurrence, association and risk factors of hypothermia. A third of the patients where hypothermic, which shows that there is room for improvement. The patient's temperature on arrival was found to be of great importance for the patient's continued temperature in the perioperative course. Awareness of the results in the studies can help to improve patient comfort and reduce the risk of complications.

Background: There are a number of different anesthetic techniques used in same-day surgery. The aim of the present study was to try to describe the postoperative clinical course and to identify factors that may be associated with the delay time from the surgical procedure was completed until discharge from hospital when intravenous anesthesia was used. Methods: A Quantitative Cross- sectional designed was used by using a self-designed questionnaire. Results: Total of 289 patients were enrolled in the study. The mean age was 40 years and 63% were women and 37% men. Of the 289 patients’ only one required unanticipated admission over night at the hospital. The median delay from completed surgery until discharge from hospital was 2 hours and 5 minutes and the maximum delay was 5 hours and 55 minutes. All patients received general anesthesia with an intravenous as maintenance anesthesia. Important risk factors for increasing postoperative delay were the severity of the postoperative pain and thereby the requirement of opioids in the postoperative phase Conclusion: Then undergoing daytime surgery the median delay from completed surgery until hospital discharge was about two hours. Problems with postoperative pain was associated with a prolonged delay. Thus, in order to shorten the delay to hospital discharge even further the pain-relieving treatment needs to be enhanced.

Bakgrund: En ökad mängd operationer genomförs i dagkirurgi, vilket innebär att fler patienter skrivs ut till hemmet utan professionell vård under det förlängda postoperativa förloppet. Därför behövs forskning för att undersöka patienternas perspektiv av återhämtning. Syfte: Syftet med denna studie var att analysera postoperativ återhämtning hos patienter som har genomgått ortopedisk dagkirurgi i regionalanestesi. Metod: En kvantitativ, icke experimentell retrospektiv tvärsnittsstudie genomfördes. En enkät skickades ut till 252 potentiella deltagare tre veckor efter operation med frågor avseende psykometriska aspekter och demografiska data. Av dessa erhölls 126 svar. Genom ett validerat instrument kvantifierades resultaten och beräknades till en poäng mellan 10 och 100, där en hög poäng speglade en god återhämtning som mätt med instrumentet. Resultat: Ingen statistisk signifikans kunde identifieras mellan poäng och utbildningsnivå, typ av operation, om sedering erhållits (ja/nej), civilstånd eller kön. Deltagare som hade genomgått en operation tidigare visade ett högre mått av återhämtning än de som inte hade gjort det. En korrelation identifierades mellan pre- och postoperativ ångest och poäng. Även en korrelation mellan pre- och postoperativt illamående identifierades.  Konklusion: Denna studie identifierade nyckelkomponenter som påverkar postoperativ återhämtning hos patienter som har genomgått dagkirurgi under regionalanestesi. Tidigare erfarenhet av operationer påverkade återhämtningen positivt relaterat till bättre förberedelse och strategier till postoperativa utmaningar. Medan en stark korrelation identifierades mellan postoperativ smärta och ångest, fanns inget signifikant samband mellan smärta eller illamående och generell återhämtning, vilket indikerar att andra faktorer kan spela större roll.

Syftet med studien var att utvärdera patientens upplevelse av den postoperativa smärtan och behandlingen av denna när den perifera nervblockadens effekt avtagit efter operation av distal radiusfraktur. Metoden som använts är en empirisk kvantitativ deskriptiv enkätstudie. Tjugo patienter deltog i denna pilotstudie. Demografin stämde väl överens med de statistiska data, som visar att distrala radiusfrakturer är vanligt förekommande hos kvinnor i åldern 55 år och äldre. Resultatet av studien har påvisat att många patienter har upplevt mer smärta än vad de själva varit beredda på. Slutsatsen utifrån visuell analog skala, VAS, visar att smärtan har varit svår för patienterna att behandla hemma trots att de haft tillgång till smärtbehandlade läkemedel. Informationen som patienten erhållit har varit otillräcklig och kan vara en källa till den svårbemästrade smärtan. / The aim of the study was to evaluate patient´s experience of the postoperative pain and its treatment after peripheral nerve blockade for operation of a distal radius fracture had ceased. The method used was an empiric, quantitative, descriptive study using enquiries. Twenty patients participated in this pilot study. Demography was according to statistical data, that distal radius fractures are common in women aged 55 or more. The results showed that many patients experienced more severe pain than expected. The conclusion from visual analogue scale, VAS, shows that the pain was difficult to treat at home in spite of prescription of pain killers. The information given to the patient was insufficient, which may have contributed to the difficulty to control pain.

Bakgrund: Distal radiusfraktur är den vanligaste frakturen i Sverige där kvinnor drab-bas oftare än män. Majoriteten av de patienter som opereras vårdas på en dagkirurgisk enhet och sköter sin egenvård i hemmet. Kvinnor upplever smärta annorlunda än män vilket kan ha betydelse i valet av smärtlindringsstrategi. Inför operationen erhåller patienten antingen en plexusblockad eller generell anestesi med infiltrationsanestesi i smärtlindrande syfte. I anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning ingår det att ansvara för planering och övervakning vid dessa olika anestesimetoder. Vilken av de två anestesimetoder som används varierar på sjukhusen runt om i Sverige. Det finns ett begränsat forskningsunderlag på vilken anestesimetod som är att föredra. Syfte: Syftet var att undersöka smärtupplevelsen hos kvinnor efter dagkirurgisk operation av distal radiusfraktur. En jämförelse mellan anestesimetoderna plexusblockad och infiltrationsanestesi med Ropivacain. Metod: En kvantitativ enkätundersökning. Data har samlats in genom ett bekvämlighetsurval där enkäten bestående av strukturerade frågor har delats ut av personal på sju postoperativa avdelningar. Resultat: Inga statistiskt signifikanta skillnader har hittats mellan grupperna som erhållit antingen plexusblockad eller infiltrationsanestesi med Ropivacain. Dock visade sig en betydande andel uppleva svår eller värsta tänkbara smärta kvällen eller natten efter operation. Båda grupperna uppvisar även problem med sömn och vila postoperativt. Slutsatser: Resultatet från magisteruppsatsen antyder att det finns förbättringspotential postoperativt för kvinnor med radiusfraktur som upplever smärta. Dessutom bör grundläggande behov, särskilt vila, sömn och aptit, tas i beaktande. / Background: Distal radius fracture is the most common fracture in Sweden and women are affected more often than men. The majority of the patients who require surgery are cared for in a day surgery unit. They are then responsible for their own care at home. Women experience pain differently than men and this can be important when deciding upon a pain relief strategy. Prior to surgery, the patient receives either a plexus blockade or general anesthesia with infiltration anesthesia for pain relief purposes. The nurse anesthetist´s (CRNA) competence description includes being responsible for planning and monitoring of these different anesthesia methods. The choice of anesthesia method used varies in hospitals around Sweden. There is a limited amount of research on which anesthesia method is preferable. Method: A quantitative survey. Data has been collected using convenience sampling where a questionnaire consisting of structured questions was distributed by hospital staff in seven postoperative departments. Results: No statistically significant differences were found between the groups that received either plexus block or ropivacaine infiltration anesthesia. However, a significant proportion were found to experience either severe pain or the worst possible pain in the evening or night after surgery. Both groups show problems with sleep and rest postoperatively, while the infiltration group tends to be more inconvenienced by decreased appetite than the patients in the plexus group. Conclusions: The results of the master's thesis suggest that there is potential for improvement for postoperative female patients with a radius fracture experiencing pain. Additionally basic needs, in particular rest, sleep and appetite, should be taken into account.

The master thesis deals with Medicine center plans for a new four story building with one underground floor. The building is of rectangular shape with a flat roof and a vented facade. It is designed for ambulant care and is accessible. The ground floor is a comercial area. Second and third floor house doctors' offices. The fourth floor is designed for an office for the center's management, one-day surgery, masage room and rehabilitation room. Underground floor is used for storage and technical rooms.

The aim of this study was to develop a Gestalt play therapy based hospital preparation program for children undergoing the surgical procedures of grommet insertion, or grommet insertion and adenoidectomy, at Tygerberg Hospital. Literature was reviewed according to relevant topics, namely otitis media in children, Gestalt play therapy, theories of child development, and children's experience of illness and hospitalisation. Semi-structured interviews were conducted with four subject groups and the data obtained was qualitatively analysed. Research findings were discussed and integrated with reference to the literature. This information was applied in the development of the proposed program. The aim, underlying principles, objectives and components of the program were discussed and guidelines for implementation were provided. The program was implemented and evaluated in a single subject pilot study, which yielded a positive response. Recommendations for both practical implementation in a therapeutic context and further study in a research context were made. OPSOMMING Die doel van hierdie studie was om `n Gestalt spelterapie-gebaseerde hospitaalvoorbereidingsprogram te ontwikkel vir kinders wat die chirurgiese prosedures van ventilasiebuis-plasing of ventilasiebuis-plasing en adenoïdektomie by Tygerberg-hospitaal ondergaan. `n Literatuurstudie is uitgevoer rakende relevante onderwerpe; naamlik, otitis media in kinders, Gestalt spelterapie, kinderontwikkelingsteorieë, en kinders se ervaring van siekte en hospitalisasie. Semi-gestruktureerde onderhoude is met vier subjekgroepe uitgevoer en die data wat verkry is, is kwalitatief geanaliseer. Navorsingsbevindinge is bespreek en geïntegreer met verwysing na die literatuur. Hierdie inligting is toegepas in die ontwikkeling van die voorgestelde program. Die doel, onderliggende beginsels, doelstellings en komponente van die program is bespreek en riglyne vir die implementering daarvan is verskaf. Die program is geïmplimenteer en geëvalueer in `n enkelsubjek loodsstudie, waar `n positiewe respons verkry is. Aanbevelings vir beide praktiese implementering in `n terapeutiese konteks en verdere studie binne navorsingskonteks is gemaak. / Social Work / M.Diac.