ABSTRACT The aim of this thesis is to illustrate how surgical operation theatre nurses perceive debriefing within emergency health care. The study has a qualitative design with semi structured interviews that have been performed with seven operating room nurses working in emergency health care. The strategic selection consists of professional operation theatre nurses working in emergency care at Uppsala University Hospital. The main goal of this thesis is to increase the understanding of debriefing and to highlight the need of debriefing after difficult or unexpected events in the emergency health care profession. The interviewed nurses perceive debriefing as an important way to develop the day to day work, but also as a way to unburden the staff at the time of bigger traumas. Even though the effect of debriefing is not univocally positive in the literature, the staff perceives that it reduces different kinds of stress. According to the interviewees, routines need to be written down in order for debriefing to be used in their work. The department should create a smaller work group with knowledge of debriefing. The work group should include two qualified leaders that can act as group leaders as well as instructor. One or two external resources (e.g. priest, behavioral) with appropriate qualifications should also be linked to debrief activities. The expected result is an improved working environment for surgical nurses. This is done as the stress level is reduced. Keywords: debriefing, mental health, defusing, surgical nurses

No description available.

Bakgrund: Efter en särskild händelse, som till exempel barnhjärtstopp eller oväntade dödsfall, kan sjuksköterskor uppleva en negativ påverkan på sitt emotionella välbefinnande och sin yrkesmässiga förmåga. För att mildra de påfrestningar sjuksköterskan utsätts för i arbetet visar forskning att någon form av stöd är viktigt, men det saknas konsensus om vilket som är det optimala stödet efter en särskild händelse. Forskning indikerar att bristande välmående hos sjuksköterskor kan ge empatitrötthet, vilket kan ge en negativ påverkan på patientvården. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser efter en särskild händelse på akutmottagning. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats användes och genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor på en akutmottagning i södra Sverige. Urvalet var ändamålsenligt och resulterade i tolv informanter. Graneheim och Lundmans innehållsanalys användes för att analysera och sortera data i gemensamma kategorier.   Resultat: Det övergripande temat var mänsklig sårbarhet och stödets inverkan, vilket framkom i den latenta analysen. Den bygger på den manifesta analysen där tre kategorier framkom; Känslomässig påverkan; Behovet av stöd och avlastning och Utmaningen i att få adekvat stöd. Slutsats: Slutsatsen är att det är viktigt att sjuksköterskor får tillgång till direkt avlastning och stöd för att mildra de känslomässiga påfrestningar som kommer efter en särskild händelse. / Background: After a critical incident, such as pediatric cardiac arrest or unexpected death, nurses may experience a negative impact on their emotional well-being and professional ability. Research indicates that some form of support is important to mitigate the stress that nurses experience at work, but there is no consensus on what the optimal support after such an event is. Research suggests that nurses' poor well-being can lead to compassion fatigue, which can negatively affect patient care. Aim: To describe nurses' experiences after a critical incident in the emergency department. Method: A qualitative method with an inductive approach was used and conducted through semi-structured interviews with nurses at an emergency department in the southern region of Sweden. A purposive sampling method was selected and resulted in twelve participants. Graneheim and Lundman's content analysis was used to analyze and sort data into common categories. Results: The overarching theme was human vulnerability and the impact of support, which emerged in the latent analysis. It is based on the manifest analysis where three categories emerged: Emotional impact; Need for support and relief; and Challenges of obtaining adequate support. Conclusion: The conclusion shows the importance of providing nurses access to immediate counseling and support to mitigate the emotional stress that follows a critical incident.

<p>Arbetet som ambulanspersonal är påfrestande, såväl fysiskt som psykiskt.</p><p>Att vara fysiskt vältränad är säkerligen en fördel, men kan man vara</p><p>vältränad även på det psykiska planet? Många studier har gjorts om</p><p>ambulanspersonalens copingstrategier, men få har gjorts i Sverige. Studier</p><p>gjorda utomlands har visat att några av de vanligaste copingstrategierna hos</p><p>ambulanspersonal är socialt stöd, emotionell- och kognitivcoping. Denna</p><p>studie har gjorts för att belysa relationen mellan socialt stöd och coping</p><p>angående arbetsmiljöstressorer hos ambulanspersonal i Mellansverige.</p><p>Författaren genomförde studien genom intervjuer av fyra kamratstödjare</p><p>inom ambulansen. Resultatet visade att socialt stöd har en stor betydelse för</p><p>ambulanspersonalen för att lägga upp copingstrategier i hanteringen av</p><p>arbetsmiljöstressorer. Studien visar samma tendens hos ambulanspersonal</p><p>utomlands.</p>

Bakgrund: Arbetet på en intensivvårdsavdelning innefattar ofta ett högt tempo och intensivvårdssjuksköterskan förväntas utöver sin kunskap inom medicin och omvårdnad, kunna hantera de psykologiska reaktionerna som kan uppstå i samband med kritiska tillstånd.Debriefing och avlastande samtal är båda verktyg för att bearbeta känslor då en svår situation inträffat. Syfte: Att belysa intensivvårdssjuksköterskors upplevelser om vad som påverkar behovet av debriefing och avlastande samtal i det dagliga arbetet. Metod: Genom ett strategiskt urval valdes totalt 10 intensivvårssjuksköterskor ut att delta i denna deskriptiva kvalitativa studie, som genomfördes på tre olika intensivvårdsavdelningar i Sverige. Halvstrukturerade intervjuer utfördes och analyserades i enlighet med Granheim och Lundmans metod för kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna upplevde generellt ett behov av debriefing/avlastande samtal i samband med större olyckor. Behovet påverkades av olika faktorer som presenteras i kategorierna; akut och/eller oväntad händelse, etiska dilemman, igenkännande och personligt engagemang, personliga förmågor, erfarenhet, tid och ansvar. Slutsats: Erfarenhet i yrket underlättade för sjuksköterskorna att bearbeta svåra händelser på egen hand, medan igenkännande, i form av sjuksköterskans egna livsituation och föräldraskap, ökade behovet av debriefing/avlastande samtal. / Background: The work at an intensive care unit often involves a high tempo and the specialist nurse in intensive care is expected, in addition to the medical and nursing knowledge, to deal with the psychological reactions that may arise in critical conditions. Debriefing and defusing are both tools to process emotions when a difficult situation occurred. Aim: To illustrate intensive carenurses experience of what effects the need of debriefing and defusing in the daily work. Method:This descriptive qualitative study was conducted in three different intensive care units in Sweden.Through a strategic selection were a total of 10 intensive care nurses selected to participate in semi-structured interviews. Which were performed and analyzed in accordance with Granheimand Lundman's method for content analysis. Result: Intensive care nurses generally experience aneed of debriefing/defusing for major accidents. The need is affected by various factors which are presented in following categories; acute or unexpected situation, ethical dilemmas, recognition and personal engagement, personal abilities, experience, time and responsibility. Conclusion:Professional experience made it easier for intensive care nurses to process difficult situations on their own, while recognition, such as life situation and parenthood, increased the need for debriefing/defusing.

Arbetet som ambulanspersonal är påfrestande, såväl fysiskt som psykiskt. Att vara fysiskt vältränad är säkerligen en fördel, men kan man vara vältränad även på det psykiska planet? Många studier har gjorts om ambulanspersonalens copingstrategier, men få har gjorts i Sverige. Studier gjorda utomlands har visat att några av de vanligaste copingstrategierna hos ambulanspersonal är socialt stöd, emotionell- och kognitivcoping. Denna studie har gjorts för att belysa relationen mellan socialt stöd och coping angående arbetsmiljöstressorer hos ambulanspersonal i Mellansverige. Författaren genomförde studien genom intervjuer av fyra kamratstödjare inom ambulansen. Resultatet visade att socialt stöd har en stor betydelse för ambulanspersonalen för att lägga upp copingstrategier i hanteringen av arbetsmiljöstressorer. Studien visar samma tendens hos ambulanspersonal utomlands.

My purpose with the envisaged study was to determine the effect a critical incident have on employees and how their functioning, psychosocially and at work is affected. Furthermore the goal was to determine if the employees who was affected by a critical incident was exposed to Critical Incident Stress Management (CISM) intervention, and if so did it have an impact on their functioning ( Psychosocial and work performance). An extended literature study was conducted to comprehend the meaning of trauma, the different facets of trauma, how it can impact on an emotional, physical, cognitive and behavioural level. The literature study further focused on the impact of a critical incident on the work performance and family life of the employee. Attention was given to the models in CISM intervention, the role of Employee assistance programs as well as the perceived outcomes of interventions the respondents were exposed to. In the study, data was collected in a qualitative as well as a quantitative manner. In the quantitative study two questionnaires were used as tool to collect information. In the qualitative study the researcher used clinical case notes as part of the document analysis as well as a semi structured interview with both the employee as well as the manager as data sources. Respondents (therapists) were selected according to the probability sampling procedure for the quantitative study and respondents volunteered to participate in the qualitative study after participating in the quantitative study. Participation in the study was voluntary and the participation rate in the quantitative study was 67.5% and in the qualitative study 22.22% It was evident from the study that employees were affected by a variety of critical incidents divergent in severity, circumstances and duration. The impact on each individual was unique and responses ranged in terms of severity. It was evident from the study that employees were affected by the critical incident and subsequently their work performance and psychosocial functioning was affected. The study managed to provide sufficient evidence on the impact of the critical incident on the psychosocial functioning and work performance of the employee. The research proved that individual counselling is effective in working through the incident and improving the psychosocial functioning and work performance significantly. The study also proved that intervention in the form of defusing, debriefing, individual counselling and aftercare is effective in addressing employees' reactions, supporting them to recover emotionally from the critical incident and improving their psychosocial functioning and subsequently their work performance. Conclusions and recommendations were made in terms of the empirical findings. The researcher hope that these conclusions and recommendations will be of value and contribute to the study field of CISM and EAP and have a positive impact on employees exposed to critical incidents and their recovery process. / Thesis (DPhil)--University of Pretoria, 2011. / Social Work and Criminology / unrestricted

Inom arbetet på en akutmottagning utsätts sjuksköterskor regelbundet för traumatiska händelser. Detta kan påverka både den psykiska och fysiska hälsan negativt samt även påverka kvalitén på vården. Psykosociala arbetsmiljöbelastningar förekommer i hög grad och sjuksköterskor inom akutsjukvård är högrepresenterade inom sjukskrivningsstatistiken i Sverige. Att arbeta nära svårt sjuka patienter som genomgår svåra psykiska trauman kan påverka sjuksköterskan negativt och en akut sekundär stress kan uppstå. Sekundär traumatisk stress (STS) och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är två former av ångestsyndrom som kan uppkomma efter att individer upplever, deltar eller bevittnar en emotionell traumatisk händelse. Forskning visas på förekomsten av både STS och PTSD-symtom hos sjuksköterskor som arbetar på akutmottagningar vilket skulle kunna vara relaterat till prevalensen av traumatiska händelser. Avlastande samtal och psykologisk debriefing är exempel på två former av strukturerade samtal som visat sig effektivt som stöd efter traumatiska händelser för sjuksköterskor. Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors psykologiska reaktioner och behov efter traumatisk händelse i arbete på akutmottagning. Detta med inriktning på avlastande samtal och psykologisk debriefing och vilka hinder som finns för genomförande i verksamheten. Metoden som använts var av kvalitativ design. Datainsamlingen skedde via fysiska, semistrukturerade intervjuer med nio sjuksköterskor som var yrkesverksamma på två akutmottagningar i Mellansverige. Resultatet analyserades genom latent innehållsanalys. Resultatet presenterades i tre teman med åtta underteman. De teman som framkom var: Individen, Behov och Organisation. Den personliga och professionella erfarenheten upplevdes ha betydelse för hur sjuksköterskor reagerar på samt hanterar traumatiska händelser. Detta påverkade i sin tur det upplevda behovet av stöd. Även socialt stöd i form av kollegor och vänner var komponenter som påverkade upplevelsen av behovet. Majoriteten av sjuksköterskorna upplevde ett behov av strukturerat samtal så som avlastande samtal efter traumatisk händelse, främst med inriktning på fakta och bekräftelse kring händelsen. Organisatoriska hinder försvårade möjligheten till avlastande samtal och psykologisk debriefing. Slutsatsen var att behovet av stöd i form av avlastande samtal och psykologisk debriefing efter traumatisk händelse på akutmottagning var en individuell upplevelse som påverkades av en rad olika faktorer. Sjuksköterskan som individ har olika behov av samtalsstöd efter traumatisk händelse baserat på tidigare privata och professionella erfarenheter. Fakta och bekräftelse kring händelsen framträdde som viktiga för att lättare kunna hantera och bearbeta traumatiska händelser. De flesta informanter upplevde ett behov av strukturerat samtal efter en traumatisk händelse och majoriteten av sjuksköterskorna upplevde att det generella behovet av samtal efter en svår händelse var stort. Strukturen i avlastande samtal tilltalade informanterna mer jämfört med strukturen i psykologisk debriefing som upplevdes för komplex. Studien belyser ett behov hos sjuksköterskorna som organisationen inte möjliggör då det förekommer brister i form av tid, resurser, ledarskap och rutiner. / In the work at an emergency department, nurses are regularly exposed to traumatic events. This can adversely affect both mental and physical health and affect the quality of care. Psychosocial work environment loads occur to a large extent, and nurses in emergency health care are highly represented in the sick leave statistics in Sweden. Working close to severely ill patients who undergo severe psychological trauma can adversely affect the nurse and an acute secondary stress can occur. Secondary traumatic stress (STS) and post-traumatic stress disorder (PTSD) are two forms of anxiety disorder that can occur after individuals experience, participate or witness an emotional traumatic event. Research is shown on the presence of both STS and PTSD symptoms in nurses working at emergency clinics which could be related to the prevalence of traumatic events. Defusing and psychological debriefing are examples of two forms of structured conversation that’s been proved effective as support for traumatic events for nurses. The aim of the study was to investigate the emergency department nurses' psychological reactions and needs after a traumatic event. This with a focus on defusing and psychological debriefing and what barriers that may exist for implementation in the working environment. The method used was of qualitative design. The data was collected through physical, semi-structured interviews with nine nurses who were working at two emergency departments in central Sweden. The data was analyzed by latent content analysis. The result was presented in three themes with eight sub-themes. The emerged themes were: The Individual, Needs and Organization. The personal and professional experience felt to be of importance for how nurses react to and handle traumatic events. This affected the perceived need for support. Also, social support such as colleagues and friends were components that influenced the experienced need. Most of the nurses experienced a need for structured conversations such as defusing after a traumatic event, mainly focusing on facts and confirmation of the event. Organizational barriers obstructed the possibility of defusing and psychological debriefing. The conclusion was that the need for support such as defusing and psychological debriefing after traumatic event in work at emergency department was an individual experience impacted by numerous various factors. The nurse as individual has various needs of support conversations after a traumatic event based on earlier private and professional experiences. Facts and confirmations about the event appeared to be important in order to be able to handle and process traumatic events more easily. Most of the nurses experienced that the general need for conversations after a traumatic event was substantial. The structure of defusing was more appealing to the informants compared to the structure of psychological debriefing, as it was regarded as too complex. The study illustrates a need of the nurses that the organization fail to meet. Deficiencies in time, resources, leadership and routines emerge.