"A preschool for all", as often referred to by politicians, means that preschool should be an activity that is inclusive and adapted to each child's individual needs, prerequisites and abilities. But how does it actually work with inclusion in practice? Our study aims at gaining insight into how caregivers of children with food allergies experience the treatment and inclusion of preschools in children with food allergy. It also aims at gaining into if educators think they have sufficient knowledge in the subject and how to best respond and include children with these special needs. The study was conducted through a total of eight qualitative interviews with both caregivers and educators around the Stockholm area. For the theoretical part of this study we have chosen the developmental egological model, which in its entirety is based on the individual´s interaction with the environment. The result shows that the perceptions look a bit different, but most caregivers still think that cooperation with preschool works well, although knowledge about food allergy is not always there. Educators also find themselves having similar views. Everybody believes that it is the ultimate responsibility of the chef to ensure that all children are included in meal situations. Most educators also say that the knowledge they received came primarily from the caregivers of children with food allergies. None of the educators have gained knowledge through the workplace.

Området kriminalitet och brott är ett väl diskuterat ämne i dagens samhälle. Då unga begår brott finns idag fler olika insatser inom det sociala arbetet, exempelvis inom öppenvården där unga personer kan få hjälp genom ungdomsbehandling, kontaktperson, familjebehandling, socialsekreterarstöd och Sociala insatsgruppen (SIG). Inom slutenvården kan placeringar på HVB-hem och SIS bli aktuella inom det sociala arbetet. Åström m.fl. (2013) beskriver att det upplevs som svårt för socialsekreterare att hitta rätt och framför allt matchande insatser som står i paritet till ungdomarnas behov. Brottslighet och kriminalitet som socialt problem medför stor orolighet och otrygghet för medborgarna, bidrar till samhällsekonomiska utmaningar och hotar rättssäkerheten i samhället. I den politiska debatten debatteras huruvida exempelvis straffskalorna för kriminella handlingar ska höjas och vilka effekterna det skulle bli av en sådan lagreglering, vilket i sig är en viktig fråga. Dock är detta i ett skede när brottsligheten redan utvecklats hos en individ, en reaktiv handling från samhället, och behandlar inte roten till problemets uppkomst, vilket i stället skulle vara ett proaktivt försök att genom socialt arbete tidigt se och bemöta riskfaktorer för ingången i kriminaliteten. Av dessa anledningar pekar forskningen på ett än större behov kring att de samhälleliga resurserna dels fortsätter utveckla de nuvarande insatserna som finns inom det sociala arbetet, dels att ekonomiska resurser behöver öronmärkas till det förebyggande arbetet i tidigt skede för att samhället inte ska utmanas med att försöka släcka bränder i framtiden. Därav syftar vår studie till att försöka förstå vilka riskfaktorer som är, sett ur tidigare kriminellas egna erfarenheter, bidragande till ingången och engagemanget i en kriminell livsstil. Genom semistrukturerade intervjuer med sex tidigare kriminella har studien kartlagt vilka insatser som intervjupersonerna själva anser behövs, i det förebyggande arbetet med denna problematik. Vårt syfte och våra frågeställningar har besvarats och analyserats med hjälp av tidigare forskning inom området samt genom vår valda teori, den utvecklingsekologiska teorin. Vårt resultat och vår analys har bland annat uppmärksammat att våra intervjupersoner haft många olika riskfaktorer, gällande sig själva och sin närmiljö, för tidig ingång i kriminalitet som tillsammans skapat en kumulativ effekt och påverkat deras utveckling negativt. Vi har även upptäckt att avvikande beteenden hos barn och ungdomar kan innebära en risk för ingång i kriminalitet vilket bör förebyggas genom att bemöta individens behov. Även skolan och föräldrarnas samspel är viktig och de behöver inkludera, se och höra elevernas/ barnens behov för att bidra med trygghet, kärlek och en känsla av samhörighet.

No description available.

Syftet med studien var att undersöka utredande socialsekreterares förståelse av och förhållningssätt till principen om barnets bästa. Tidigare forskning visar på att barnets bästa som begrepp är svårdefinierat, att hög arbetsbelastning och tidsbrist kan påverka bedömningar om barnets bästa och att tillit samt en förtroendefull relation mellan socialsekreteraren och barnet kan främja delaktigheten. Resultatet analyserades utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori och handlingsutrymme som teoretiskt begrepp. Studien har använt sig av en kvalitativ metod bestående av sex semistrukturerade intervjuer. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av en tematisk analys för att finna teman. Socialsekreterarna upplever sig ha ett stort handlingsutrymme för att göra egna bedömningar om barnet bästa. Trots att resultatet visade att begreppet var svårt att definiera var socialsekreterarna relativt eniga om hur de förstår barnets bästa och vad de väger in i bedömningen. Resultatet visade även att socialsekreterarna för det mesta hinner träffa barnen vid endast ett tillfälle under utredningsprocessen på grund av hög arbetsbelastning och brist på tid. Verksamhetens ekonomiska förutsättningar visade sig även ha en inverkan på socialsekreterarnas handlingsutrymme när det gäller att bedöma barnets bästa. / The aim of this study was to examine investigative social workers understanding of and approach to the principle of the best interests of the child. Previous research shows that it’s difficult to define the best interests of the child. Research also shows that a high workload and lack of time can affect assessments of the child’s best interests, and that a trusting relationship between the social worker and the child can promote participation. The theoretical background is based on Bronfenbrenner’s developmental ecology theory and room for maneuver as a theoretical concept. A qualitative method has been used and the empirical material was analyzed using a thematic analysis. Social workers feel that they have a large margin of maneuver to make assessments. Although the result showed that the concept was difficult to define, the social workers had a similar understanding on how they understood the concept and what they take in consideration in the assessment. However, the social workers have for the most part only time to meet the children at one point during the investigation process. Financial conditions also turned out to have an impact on their room for maneuver when it comes to assessing the child’s best interests.

The aim of this study was to examine whether certain background variables (sex, age group, reasons for placement, amount of problems, involuntary placement/voluntary placement) affect the probability of children/youths being placed in emergency homes (jourhem) and whether these variables correlate with the occurrence of placement breakdown. The material consists of 445 requests for children/youths to be placed in emergency homes in six municipalities within the Stockholm region during a three-year-period (2016-2018). Frequency tables, cross tables and simple and multiple logistic regression were used to analyze the data and Bronfenbrenner's theory of developmental ecology was used as the theoretical framework. Results show that emergency homes differ from other types of placement in some regards: behavioral problems reduced the probability of placement occurring significantly compared to problems relating to the parent's abilities as a caregiver. Youths had a significantly higher risk for placement breakdown than children. Involuntary care reduced the likelihood of placement occurring and increased the risk for placement breakdown compared to voluntary placement. The prevalence of placement breakdowns was similar to the figures found in prior research on other forms of placements. The implications for social work and the need for further research is discussed.

No description available.