<p>Idag ökar förekomsten av diabetes typ 2 allt mer. Om inte hälso- och sjukvården gör patienterna mer delaktiga i undervisningen om hur de ska behandla sin diabetes, kommer även diabeteskomplikationerna öka. En del i utbildningen kan vara att läsa webbsidor och som sjuksköterska är det därför viktigt att kritiskt kunna granska hur texten är skriven, liksom innehållet på webbsidorna. Syftet med studien var att undersöka hur kostråd vid diabetes didaktiskt framställs på svenska webbsidor. I resultatet framkom en näringsläre-, en medicinsk-, en historisk- och en vårdvetenskaplig diskurs, där näringslärediskursen var mest framträdande i de analyserade texterna. Utifrån ett didaktiskt perspektiv studerades vilka konsekvenser texten kan få för läsaren. Sedan studerades SBU:s (2009b) resultat i rapporten om patientundervisning vid typ 2-diabetes. Sammanfattningsvis påverkar didaktiken bakom undervisningen hur patienten ska kunna ta till sig texten. SBU:s rapport visar att utbildningen av patienter med typ 2-diabetes ger bäst resultat om den ges i grupp. Det bästa sättet kan vara att utbilda patienter i grupp och komplettera undervisningen med webbsidor där patienten kan läsa informationen i sin egen takt, när patienten känner sig redo för det.</p>

Diabetes är en kronisk och obotlig sjukdom och antalet diabetiker fortsätter att öka ständigt Agardh et al. (2000). Risken för att utveckla diabetes typ 2 är: stigande ålder, låg fysiskt aktivitet, fetma, högt kaloriintag och rökning. Brister i egenvård kan medföra allvarliga komplikationer för patienten och höga kostnader för sjukvården. Kylberg och Lidell (2002) fastställer vilka komplikationer som kan uppstå som resultat av en äventyrad egenvård är kärlförändringar i de stora och små blodkärl, amputation och hjärtinfarkt. För att undvika komplikationerna krävs att diabetespatienten och omgivningen engagerar sig i egenvård. Syftet med denna studie är att undersöka hur diabetiker upplever förändrade matvanor vid diagnos diabetes typ 2. Metoden är en kvalitativ innehållsanalys av 8 vetenskapliga artiklar. Dessa artiklar bearbetades enligt Malteruds (1998) analysprocess. Resultaten påvisade att de flesta typ 2 diabetiker i litteraturstudien upplevde barriärer när de skulle förändra matvanor.

Bakgrund; Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som kan förebyggas och behandlas med bland annat en förändrad livsstil. Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att komplikationer kan fördröjas eller förhindras. För att minska risken för komplikationer måste livsstilsförändringar beträffande kost och motion genomföras. De preventiva omvårdnadsinsatser ska vara individuellt anpassade utifrån patientens förutsättningar och den tillhandahållna informationen från patienten ska ses som kärnan i omvårdnadsarbetet. Syfte; Syfte är att beskriva diabetessköterskans erfarenheter av att motivera patienter med diabetes typ 2 till att genomföra en livsstilsförändring. Metod; Kvalitativ intervjustudie av åtta diabetessköterskor som arbetar inom primärvården i Blekinge. Intervjuerna analyserades enligt Graneheim och Lundmans beskrivning av kvalitativ innehållsanalys. Resultat; Resultatet av diabetessköterskornas upplevelser sammanfattas i tre kategorier: Motivera till livsstilsförändring, Patientens individuella faktorer kan påverka motivationsarbetet, Motiveringsarbetet påverkas av organisatoriska förutsättningar. Slutsats; Resultatet visar att många patienter med diabetes typ 2, lever med en kronisk sjukdom som inte nödvändigtvis innebär att de har insikt om sjukdomen och dess behandling. Därför har diabetessköterskan en viktig roll i att motivera patienter med diabetes typ 2 till att genomföra en livsstilsförändring.

Bakgrund: Förekomsten av diabetes typ 2 ökar kraftigt i Sverige liksom i världen. Diabetesbehandlingens övergripande syfte är att hjälpa patienten att bibehålla en god livskvalitet alternativt att förbättra nedsatt livskvalitet. Den största delen i diabetesbehandlingen utgörs av egenvård. Behandlingens syfte är att patienten ska kunna ta större kontroll över sjukdomen och på så vis förbättra hälsan. Syfte: Att undersöka vilken typ av kost och kostutbildning som kan ha hälsofrämjande effekt och gynna egenvården hos patienter med diabetes typ 2. Metod: Litteraturstudie baserad på 18 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats vilka analyserats och sammanställts. Resultat: Medelhavskost, fettsnål kost, låg kolhydratskost, fettsnål vegankost samt kostfiber har hälsofrämjande effekt vid diabetes typ 2. Låg fettkost och låg kolhydratkost kan ha gynnsam effekt på patienters egenvård vid diabetes typ 2. Intensiv kostutbildning, enskild alternativt inom ramen för en livsstilsutbildning, påverkar egenvården positivt hos patienter med diabetes typ 2. Slutsats: Egenvård är centralt vid behandlingen av diabetes typ 2. Hälsofrämjande kost och kostutbildning kan gynna patienters egenvård och hälsa. För att ytterligare kunna förbättra diabetesbehandlingen samt förebygga komplikationer och följdsjukdomar hos patienterna krävs ytterligare forskning och utveckling knutet till kost, kostutbildning och livsstilsutbildning.

Bakgrund Diabetes typ 2 har ökat till följd av livsstilsrelaterade hälsoproblem som övervikt. Tidig och omfattande information till patienter med diabetes typ 2 om betydelsen av motion är viktigt. Syftet: Att belysa informationens betydelse för en god följsamhet när det gäller motion vid diabetes typ 2. Metod: Kvalitativ design med innehållsanalys. Vignettemetoden användes vid intervjuerna. Resultat: Informationen som givits vid insjuknandet av diabetes typ 2 har generellt varit kortfattad och bristfällig samt given på ett felaktigt sätt. Det har även saknats information om betydelsen av motionen och konsekvenser av senkomplikationer. Diskussion: För att diabetikerna med typ 2 ska kunna uppnå en god följsamhet så krävs bra återkommande information. Varje distriktssköterska bör ha kompetens att ge god information och få ett bra samspel med patienten. Genom god följsamhet kan patienten förstå motionens betydelse, få ett bättre HbA1c och därigenom undvika senkomplikationer. Slutsats: Mer kunskap om individuell information krävs hos informationsgivande personal vid insjuknandet för att patienter med diabetes typ 2 ska kunna få kontroll över sjukdomen.

Diabetes är en av nutidens största folksjukdomar vilket innebär en utmaning för samhället och sjukvården. I vägledning av patienter med diabetes bör distriktssköterskan motivera den enskilde till eget ansvar, hantering av sjukdomen och prioritera de psykosociala aspekterna. Aktivt deltagande i egenvård för patienter med diabetes typ 2 har uppmärksammats som en betydelsefull faktor för att åstadkomma effektiv vård och behandling. Hur distriktssköterskor upplever utmaningen att främja egenvård för patienter med diabetes typ 2 är en intressant forskningsfråga. Syftet med denna studie var att belysa distriktssköterskors upplevelser av att främja egenvård hos patienter med diabetes typ 2. En induktiv kvalitativ ansats har använts och fyra intervjuer med distriktssköterskor på vårdcentraler i Hallands län har genomförts. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. I studien framkom kategorierna: skapa förutsättningar, rollen som egenvårdsrådgivare och hinder kring egenvårdsrådgivning. Distriktssköterskor upplevde att motivera patienter och stödja dem i egenvårdsansvaret gjorde patienter positiva till förändring. Genom att bygga upp ett samarbete med patienter och få dem att förändra något i sin livssituation ökade egenvårdsansvaret. Distriktssköterskor upplevde tidsbrist, patienternas bristande egenvårdsansvar och svårigheter att ge individuella råd som hinder i egenvårdsrådgivningen. Framtida forskning med fullskaliga studier kan förstärka relevansen i denna studie samt tydliggöra distriktssköterskors arbete hos denna patientgrupp.

Sammanfattning   Titel: Patienters erfarenheter av diabeteskontroller på hälsocentraler. Bakgrund: Diabetes är en kronisk sjukdom som kan orsaka flera olika komplikationer. För att undvika diabeteskomplikationer erbjuds patienter med diabetes typ 2 regelbundna kontroller. Sjuksköterskan har en viktig roll i behandlingen av dessa patienter, genom dialog och kompetens kan sjuksköterskan stärka patienten i sin diabetes. Med denna studie vill författarna ta tillvara på patienternas erfarenheter för att utveckla de återkommande diabeteskontrollerna på hälsocentralerna. Syfte: Att belysa de erfarenheter som patienter med diabetes typ 2 har av återkommande kontroller på vård-/ hälsocentral. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Nio patienter med diabetes som gick på regelbundna diabeteskontroller på vård-/ hälsocentral, intervjuades med semistrukturerade frågor utifrån en intervjuguide. En kvalitativ manifest innehållsanalys användes för att analysera intervjuerna. Resultat: Vid analysen framkom tre huvudkategorier och sju underkategorier. De tre huvudkategorierna var: Vårdrelation, patienterna upplevde att de fick bra bemötande när de var på kontroll för sin diabetes. Vårdpersonalen ingav trygghet och förtroende. Patienterna kände sig delaktiga i sin diabetesbehandling och de kände att de fick det stöd som de önskade från vården. Kontinuitet, att möta samma kompetenta vårdpersonal på sina regelbundna diabeteskontroller var uppskattat av alla patienterna. Egenvård, informationen om egenvård upplevdes som tillräcklig. Slutsats: Med utgångspunkt från resultaten är det viktigt att patienter med diabetes får träffa samma vårdpersonal för att känna trygghet i vårdrelationen. För att frambringa en god vårdrelation förutsätter det att sjuksköterskorna kan möta patienterna i en jämbördig och ömsesidig vårdrelation. Studiens resultatet visar att det är viktigt att bekräfta och se patientens erfarenheter av att leva med diabetes.

Diabetes typ 2 omnämns till viss del som en livsstilssjukdom då orsaker till insjuknande ofta beror på övervikt, höga blodfetter och högt blodtryck. Sjukdomen drabbar vanligtvis personer från 40 år, dock har åldern vid insjuknandet sjunkit på senare år. Diabetes typ 2 påverkar livsvärlden och kan leda till försämrad livskvalitet och en rad fysiologiska komplikationer. För att sjuksköterskan ska kunna hjälpa patienten att leva med och hantera sin sjukdom, samt minska risken för komplikationer, är det viktigt att sjuksköterskan ser varje patient som unik. För att möjliggöra detta är det viktigt att som sjuksköterska få kunskap om hur den unika patienten upplever situationen. Syftet med denna litteraturstudie är därmed att beskriva vuxna, från 19 års ålder, patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Nio kvalitativa artiklar har analyserats enligt Axelssons (2012, ss. 203-220) modell. Detta resulterade i tre huvudteman: Stigmatisering med undertemana: Distansering – en följd av skuld och skam och ”Den goda patienten” – rädsla för att bli kritiserad. Behov av kunskap om diabetes typ 2 med undertemana Kunskap skapar delaktighet och Hur hantera diabetes typ 2 i det dagliga livet? Kontakt med vården med undertemana Maktbalans – en förutsättning för gott vårdande och Lärande möten – möjligheter och hinder. I resultatet framkommer det att de flesta patienterna upplever negativa attityder, både från närstående och sjuksköterska vilket kan leda till isolering samt skuld- och skamkänslor. Patienterna upplever att teoretisk och praktisk kunskap och information om sjukdomen är en viktig del i hur patienterna ser på och hanterar sin sjukdom. I diskussionen behandlas vikten av kunskap, vårdkontakt samt sjuksköterskans bemötande.

Bakgrund: Diabetes typ 2 ökar globalt, riskfaktorer för utvecklingen är bland annat ärftlighet och levnadssätt. Främsta behandlingen är egenvård i form av regelbunden motion och hälsosam kosthållning.   Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva erfarenheter av egenvård hos vuxna personer med Diabetes typ 2.   Metod: En beskrivande litteraturstudie som inkluderade 15 artiklar, vilka svarade på litteraturstudiens syfte. Genom databaserna MEDLINE via PubMed och CINAHL söktes artiklar fram systematiskt, varav en var manuell sökning.   Resultat: Resultatet visade att personer kände oro vid diagnostisering av Diabetes typ 2. Oron minskade när personerna accepterade sjukdomen och tog ansvar genom egenvård. Personer förklarade att de behövde upprätthålla egenvårdsåtgärder för att det skulle ske en livsstilsförändring, dock beskrevs det som svårt. Även om personer påbörjat sin väg mot livsstilsförändring kunde de stöta på svårigheter att hantera sociala sammanhang, vilket var ett hinder i deras vardag. Närstående till personer kunde också upplevas som ett hinder, men främst ansågs de närstående vara ett stort stöd. Personer beskrev också sjuksköterskan som ett viktigt stöd, framförallt med motivation. Andra personer beskrev istället att sjuksköterskan endast utförde praktiska procedurer.   Slutsats: Utifrån litteraturstudiens resultat kan sjuksköterskan få en uppfattning av personernas erfarenheter. Detta kan underlätta för sjuksköterskan att främja hälsa genom att ge anpassad information och vård. Om personer får en sådan hjälp kan de ta eget ansvar för sin behandling och därav påbörja sin egenvård. Genom att personerna upprätthåller sin egenvård kan de i längden förbättra sin livskvalitet.

Bakgrund: Diabetes typ 2 debuterar vanligen i vuxen ålder och många personer är omedvetna om att de haft sjukdomen under en längre tid när diagnostiseringen inträffar. Personen kan vid diagnostiseringstillfället uppleva en kris. Det är en krävande process att lära sig leva med en kronisk sjukdom och personen måste anamma en ny förståelse för kroppen. Detta medför att informationen om sjukdomen blir en nödvändig del för patienten. Sjuksköterskan måste här stötta patienten för att återta kontroll över situationen. För att sjuksköterskan ska kunna stödja patienter behövs kunskap om hur patienter upplever informationen. Syfte: Belysa hur patienter upplever informationen om diabetes typ 2.Metod: Litteraturstudie som bygger på tio vetenskapliga originalartiklar. Resultat: Två kategorier och fyra underkategorier framkom; Upplevelser av information vid diagnostiseringstillfället beskriver otydlig information skapar missnöje hos patienterna och att få personcentrerad vård har betydelse. Upplevelser av information genom sjukdomsförloppet beskriver grupputbildningar saknar den personcentrerade informationen och patienten söker sig till andra informationskällor för att uppnå förståelse. Diskussion: Genom subjektivitet och objektivitet, medvetenhet, empowerment och känslan av sammanhang diskuteras resultatet. Efter en patientens unika behov bör informationen anpassas så denne kan uppleva att informationen är hanterbar. Detta för en optimal och personcentrerad informationsöverföring mellan sjuksköterska och patient. Om fler fortlöpande utbildningar och diskussioner om informationshantering med tid för etisk reflektion ges till personal tror vi det kan påverka personalens förståelse och agerande för patientens hantering av information vid diabetes typ 2.