No description available.

Behovet av att erhålla information är stort för den nyblivna föräldern. Som distriktsköterska är det viktigt vara uppdaterad och kunna ge den information som föräldern har behov av. Detta kan vara en svårighet i ett samhälle där utvecklingen går fort framåt. Genom att vara medveten om vilka informationskällor som den nyblivna föräldern använder sig av kan distriktsköterskan hänvisa till informationskällor med hög kvalité och som grundar sig i evidensbaserad forskning. Syftet med studien var att beskriva var nyblivna föräldrar söker information om sitt barns hälsa samt hur den informationen upplevdes. Syftet uppnåddes genom en kvantitativ enkätstudie. Studien innefattade 21 deltagande föräldrar. Enkäten delades ut via föräldragrupper kopplade till tre olika barnavårdscentraler (BVC). Frekvensen på informationssökningen hos nyblivna föräldrar var hög och de allra flesta sökte information flera gånger varje månad. Det vanligaste barnhälsorelaterade ämnet som föräldrarna sökte information om var barns utveckling. De informationskällor som används mest frekvent var internetsidor kopplade till vården, BVC, familj och vänner. Internetsidor vårdrelaterade och icke vårdrelaterade användes av de flesta föräldrar, men det fanns en skillnad av vilka sidor som användes mellan förstagångsföräldrar och föräldrar som hade barn tidigare. Här har distriktsköterskan ett stort ansvar att leda föräldrarna till internetsidor som är evidensbaserade och guida dem till att själva kunna söka information om sitt barns hälsa vid behov. Ett sätt att utveckla vården och möta framtidens behov samt arbeta för en hållbarutveckling kan vara att använda tekniska lösningar i form av BVC applikationer och på detta vis även kunna inkludera båda föräldrarna i barnets hälsa och utveckling.

Bakgrund; Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som kan förebyggas och behandlas med bland annat en förändrad livsstil. Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att komplikationer kan fördröjas eller förhindras. För att minska risken för komplikationer måste livsstilsförändringar beträffande kost och motion genomföras. De preventiva omvårdnadsinsatser ska vara individuellt anpassade utifrån patientens förutsättningar och den tillhandahållna informationen från patienten ska ses som kärnan i omvårdnadsarbetet. Syfte; Syfte är att beskriva diabetessköterskans erfarenheter av att motivera patienter med diabetes typ 2 till att genomföra en livsstilsförändring. Metod; Kvalitativ intervjustudie av åtta diabetessköterskor som arbetar inom primärvården i Blekinge. Intervjuerna analyserades enligt Graneheim och Lundmans beskrivning av kvalitativ innehållsanalys. Resultat; Resultatet av diabetessköterskornas upplevelser sammanfattas i tre kategorier: Motivera till livsstilsförändring, Patientens individuella faktorer kan påverka motivationsarbetet, Motiveringsarbetet påverkas av organisatoriska förutsättningar. Slutsats; Resultatet visar att många patienter med diabetes typ 2, lever med en kronisk sjukdom som inte nödvändigtvis innebär att de har insikt om sjukdomen och dess behandling. Därför har diabetessköterskan en viktig roll i att motivera patienter med diabetes typ 2 till att genomföra en livsstilsförändring.

Bakgrund: Avoidant restrictive food intake disorder (ARFID) är synonymt med diagnosen selektiv ätovilja/restriktivt ätande och karakteriseras som restriktivt eller undvikande ätbeteende. Beteendet kan orsaka negativ psykosocial påverkan då personen upplever obehag vid aktiviteter där okänd eller oönskad mat erbjuds samt leda till ett otillräckligt energi- och näringsintag som kan orsaka klinisk näringsbrist och/eller viktnedgång eller annan fysisk påverkan. Kunskapsläget kring diagnosen ARFID är begränsat och patienter med diagnosen får sällan någon vård eller otillräcklig vård. Denna litteraturstudie ämnar bidra till hur distriktssköterskans omvårdnad av barn och ungdomar med ARFID kan utformas. Syfte: Att beskriva omvårdnad av barn med ARFID utifrån distriktssköterskans perspektiv. Metod: Integrativ litteraturstudie med deskriptiv design och systematiska litteratursökningar. Tretton studier inkluderades i studien efter granskning. Resultat: Studien bidrar till att barn med mild till måttligt svår ARFID får utökad möjlighet till behandling via distriktsköterskans omvårdad. Studien ökar kunskapen om barn med ARFID samt beskriver hur omvårdnaden kan utformas inom öppenvården. Distriktssköterskans centrala funktion inom området har belysts och underlag för omvårdnad har sammanställts. Slutsats: Resultatet sammanställdes iomvårdnadsåtgärder samt en omvårdnadsmodell för barn med ARFID. Dessa är tänkta att vara verktyg för distriktssköterskan vid behandling av barn med ARFID.

Bakgrund: Att barn far illa är ett globalt problem som kan resultera i allvarliga konsekvenser för barnet och barnets utveckling. Alla barn är lika mycket värda och har rätt till ett eget liv, utveckling och överlevnad. Hälso- och sjukvårdspersonal har anmälningsplikt vid misstanke om att barn far illa, trots det förekommer en underrapportering ifrån hälso- och sjukvården. Distriktssköterskan har efter specialistutbildning fördjupade kunskaper om barnets hälsa, ohälsa och normala utveckling och möter barn och vårdnadshavare inom olika instanser. Syfte: Att beskriva distriktssköterskans erfarenheter av att orosanmäla vid misstanke om att barn far illa. Metod: En integrativ litteraturstudie med deskriptiv design. Sökningarna gjordes systematiskt i tre databaser, Cinahl, Pubmed och PsycINFO. Sökningarna begränsades till åren 2013-2023, peer review och engelskt språk. Resultat: Resultatet inkluderade 14 artiklar.Det framkom två huvudkategorier; Faktorer som påverkar anmälningsprocessen och En skyldighet som skapar känslor. Olika faktorer påverkade distriktssköterskan i valet att initiera en orosanmälan. Det framkom att det bland annat brister i kunskaperna gällande att identifiera tecken på att barn far illa och att det fanns en rädsla för att skada relationen till familjen.Slutsats: Genom att uppmärksamma vilka dilemman distriktssköterskan ställs inför vid misstanke om att barn far illa kan resultatet av litteraturstudien leda till att antalet orosanmälningar ökar vilket i förlängningen leder till att barnen får hjälp.

Nästan alla familjer i Sverige har besökt BVC någon gång under barnets uppväxt. Det är barnhälsovårdens uppdrag att stödja föräldrarna i föräldraskapet. Fäder har blivit mer engagerade under de senaste decennierna. Hur fäderna i den nya omtumlande rollen kan få stöd, beror på vilken kunskap barnhälsovården har om deras normer och värderingar. Syftet med denna studie är att belysa iranska fäders erfarenheter och förväntningar i kontakten med BVC-sjuksköterskan. Studien har genomförts som en explorativ studie med en kvalitativ ansats. Åtta fäder med iransk ursprung blev intervjuade. Resultatet innefattar tre huvudkategorier; känslan av trygghet, att vara pappa på BVC samt kulturens betydelse. Resultatet från denna studie visar att BVC-sjuksköterskans professionella förhållningssätt gör att iranska fäder upplever trygghet och har stort förtroende för BVC. Faktorer som hjälper fäder från den iranska kulturen att få stöd är beroende av BVC-sjuksköterskans skicklighet och kunskap om kulturkompetens. Hur man förhåller sig som far inför vissa beslut relaterat till barnets uppväxt, är knutet till vem man är som person och vad man har för tidigare erfarenheter.

I Sverige är barnhälsovården en del av hälso-och sjukvården med syfte att främja och stärka barnet- och familjens möjligheter till bättre hälsa. Eftersom befolkningen i hela landet blir alltmer mångfaldig som ett resultat av fortsatt invandring, kommer distriktssköterskan inom barnhälsovården att bemöta olika konstellationer av familjer med olika kulturella bakgrunder. Många av familjerna talar ingen svenska, vilket är en stor kommunikativ barriär för distriktssköterskan. Ouppmärksamhet kring språkbarriärer kan leda till dålig kommunikation mellan distriktssköterska och familjen, vilket kan orsaka ogynnsamma vårdrelaterade problem. Syftet var att beskriva distriktssköterskans attityder till och upplevelse av att möta familjer med språkbarriärer inom barnhälsovården. I litteraturöversikten användes en integrativ design av både kvalitativa och kvantitativa artiklar. Till den insamlade datamaterialet användes Braun och Clarke (2006) som analysmodell för att identifiera, analysera och redogöra mönster och teman. I resultatet identifierades tre huvudteman: När språket blir en utmaning, känslor av otillräcklighet och stödet som gör skillnad. Det framkom ur dessa teman i resultatet att distriktssköterskan utmanades för olika hinder och svårigheter vid språkbarriärer. Vården blev mer komplicerad för familjerna och vårdkvaliteten samt familjens hälsa kunde påverkas negativt. I resultatdiskussionen problematiserades vikten av fungerande kommunikation mellan distriktssköterskan som vårdpersonal och familjen samt vad konsekvensen av optimal kommunikation hade för betydelse för en god familjecentrerad vård. I slutsatsen visade att brist på ett gemensamt språk kunde leda till missförstånd mellan distriktssköterskan och familjen, där distriktsköterskan försökte hitta på olika lösningar i mötet såsom att använda sig av professionella tolk och olika kommunikationsverktyg för att överbrygga språkbarriärer.

Syfte: att beskriva distriktsköterskans/sjuksköterskans (DSK/SSK) uppfattning om den information som ges till kvinnor med urininkontinens (UI), vid första kontakten med vårdcentral. Metod: Semistrukturerade enskilda intervjuer med fem distriktssköterskor och en sjuksköterska, gjordes med hjälp av en intervjuguide. En fenomenografisk kvalitativ ansats valdes till studien där materialet har analyserats utifrån från fem steg enligt Larsson & Knutsson-Holmström (2014). Resultat: Kvinnan med UI hamnar oftast hos en telefonrådgivningssköterska vid första kontakten med vårdcentral. Deltagare i studien upplever osäkerhet från telefonsköterskan. Mycket information ges både vid telefonkontakt och vid mottagningsbesök. Deltagarna i studien har olika rutiner men lämnar ut samma information. Informationen anpassas beroende på ålder, förkunskaper, språkhinder eller svårigheter att ta emot informationen. Deltagare i studien upplever att det är tidskrävande att ge information. Samarbete med annan vårdpersonal saknas och förståelse av UI eller vikten av information angående UI saknas bland annan vårdpersonal. Samtliga deltagare upplever att ett bra stöd finns för att ge information. Tidsbrist uppgavs som ett hinder när det gäller att förtydliga informationen till kvinnan eller fördjupa sin egen kunskap och reflektera över informationen som ges. Konklusion: Viktigt är att tid finns för att kunna ge information och för att DSK/SSK ska kunna förtydliga informationen för kvinnor med UI, utveckla informationen som ges och fördjupa sin egen kunskap i UI. Flera yrkesgrupper på vårdcentral behöver bli insatt i UI. Behov finns att öka medvetenheten, erkännandet och förståelse av arbetet med UI. UI behövs lyftas fram i ljuset hos politiker, vårdpersonal och samhälle för att nå ut till fler kvinnor med UI. / Aim: to describe the district nurse/nurse perception of the information given to women with urinary incontinence at first contact with health center. Methodology: Semistructured individual interviews with five district nurses and one nurse were carried out with an interview guide. A phenomenographic qualitative approach was chosen for the study and the material was analysed by five steps developed by Larsson & Knutsson-Holmström, (2014). Result: Woman with UI usually end up with a nurse counseling by phone at the first contact of the health center. Participants in the study feel uncertain from the telephonecounseling nurse. Much information is given both in telephone contact and at clinic visits. Participants have different routines but leave out the same information. The information is customized depending on age, knowledge, language barriers or difficulties to receive information. Participants in the study feel that it often can be time consuming to give information. Collaboration with other health professionals are missing and lack of understanding of the UI or the importance of information about the UI is missing among other health professionals. All participants feel that there is good support when they provide information to the women. Lack of time is to clarify the information to the woman, deepen their own knowledge or reflect on the information given. Conclusion: Importantly is that time is available for district nurse /nurse to clarify information for women with UI, developing the information provided and deepen their own knowledge of UI. Several professionals in health care centers need to become familiar with UI. There is a need to increase awareness, recognition and understanding of the work on UI. UI needs to be brought to light by politicians, health professionals and the community to reach out to more women with UI.

Hudutslag ären vanlig kontaktorsak inom primärvården och därför möter distriktssköterskan dagligen patienter med olika typer av hudutslag. Hudutslag oavsett diagnos eller etiologi, drabbar stora delar av världens befolkning och kan påverka människors livskvalitet negativt. I rollen som distriktssköterska innebär det att självständigt kunna bedöma och undersöka hudutslag. Genom förskrivningsrätten har distriktssköterskan möjlighet att förskriva behandling och därmed lindra patientens besvär men också kontakt med andra professiner för att remittera vidare. Syfte: Syftet med studien är att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att bedöma personer med hudutslag inom primärvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie med åtta distriktssköterskor inom primärvården i Hallands län. Data analyserades med en manifest kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Tre kategorier med fem subkategorier indentifierades; Regelbundna bedömningar, Organisatoriska förutsättningar, Erfarenhetens betydelse. Slutsats: Studien belyser distriktssköterskans erfarenhet av att bedöma hudutslag och utmärkande för studien är att det är den yrkesverksamma tiden som skapar erfarenheten samt vikten av teamarbete vid bedömningar. Samtliga distriktssköterskor upplever att hudbedömningar är komplexomvårdnad och önskar mer utbildning inom området. En förbättrad kunskap inom området kan leda till minskat vårdbehov då flera korrekta bedömningar utförs.

Bakgrund: I och med Sveriges vision om e-hälsa och den ökade digitaliseringen ställs högre krav på sjuksköterskor avseende mötet med patienten via olika kanaler. Befolkningen ökar över tid och allra mest ökar de som är 80 år och äldre. För att hantera denna utmaning är distriktssköterskor viktiga i och med att de arbetar med hälsorådgivning och preventivt arbete som bland annat utgörs av Västerbottens hälsoundersökningar (VHU). Hälsoundersökningar har skalats ner och blivit allt mer digitaliserade. Digitalisering ger möjlighet till en jämlik vård. VHU har sedan mars 2021 påbörjat en övergång av verksamheten till en ny digital modell. Olika personalgrupper i vården rapporteras vara mindre positivt inställda till övergången till digitala arbetssätt, men efterfrågas av patienter. Motiv: Det finns inte någon studie om hur VHU-sjuksköterskor upplever att arbeta i den digitala modellen av VHU. Vår studie kan bidra med kunskap om detta och inverka på hur den fortsatta implementeringen fortskrider.  Syfte: Belysa VHU-sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med den digitala modellen av Västerbottens hälsoundersökningar. Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes med VHU-sjuksköterskor. Insamlad data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Deltagarnas erfarenheter av den nya digitala modellen var i stort sett positiva. Analysen resulterade i fem kategorier: ”Utgår från patientens behov”, ”Stödjer och motverkar livsstilsförändring”, ”Smidig och tidsbesparande modell”, ”Stimulerar och utmanar VHU-sjuksköterskor arbetssätt” och ”Organisationen utmanas och förändringar krävs”. Konklusion: Resultatet av studien kan leda till förbättringsarbete inom VHU men även inom riktade hälsosamtal i övriga delar av Sverige och förhoppningsvis internationellt. Fortsatt forskning och utveckling inom ämnet behövs. / Background: Since Sweden has a vision of e-health and the increased digitization, higher demands are made on nurses regarding the meeting with the patient through different channels. The population increases over time and mostly those who are 80 years and older. To manage this challenge, district nurses are important because they work with health counseling and preventive work, which among other things consists of the Västerbotten Intervention Programme (VIP). Health examinations have been downscaled and become more digitized. Digitization provides the opportunity for equal care. Since March 2021, VIP has begun a transition to a new digital model. Different staff in healthcare are reported to be less positive about the transition to digital working methods but the methods are requested by patients. Motive: There are no study on how VIP-nurses experience working with the digital model of VIP. Our study can contribute knowledge about this and influence how the continued implementation proceeds. Aim: Highlight VIP-nurses experiences of working with the digital model of the Västerbotten Intervention Programme.  Methods: Individual semi-structured interviews were conducted with VIP-nurses. Collected data were analyzed with qualitative content analysis.  Result: The participants’ experiences of the new digital model were positive in general. The analysis resulted in five categories: “Based on the patient’s needs”, “Supports and counteracts lifestyle change”, “Flexible and time-saving model”, “Stimulates and challenges VIP-nurses way of work” and “The organization is challenged and changes are needed” Conclusion: The results of the study can lead to improvement work within VIP but also within health examinations in other parts of Sweden and hopefully internationally. Continued research and development in the subject are needed.