Syftet med uppsatsen är att bidra till ökad förståelse om samhällskunskapsundervisningens innehåll, genomförande och utformning på gymnasiet där digital teknik används. Fokus i uppsatsen har legat på att genom observationer och intervjuer i tre klasser och med de två lärare som undervisar klasserna få inblickar i hur lärare designar undervisning och hur elevrollen kan förstås när digital teknik används i ämnet samhällskunskap. Till hjälp för att analysera resultatet har analysmodellen Learning Design Sequence och i synnerhet  begreppen lärsekvenser och iscensättning använts. Det senare begreppet syftar på faktorer såsom lärarnas arbetssätt och tillgängliga resurser som präglar en lärsekvens, vilket kan vara elevernas arbete med en uppgift för att nämna ett exempel. Resultatet visar att datorer och Internet ofta i någon form ingår i lärarnas design av undervisningen. Exempelvis har lärarna genomfört genomgångar med hjälp av Powerpointpresentationer samt utformat uppgifter där elever ska använda sig av sina datorer. I elevrollen ingår bland annat att vara dator- och Internetanvändare men också av att anteckna och lyssna. Dessutom hände det att elever antog en roll som exempelvis Facebookanvändare och bloggläsare, vilket väckt tankar om att kommande forskning exempelvis bör undersöka vilka kunskaper och färdigheter detta genererar för elever. Nyckelord: En-till-En, design, samhällskunskapsundervisning, digital teknik, didaktisk design

Abstract The aim of this study is to find out how the central content of the compulsory school curriculum (Lgr11) is handled in three teacher’s manuals for instruction in reading and writing for grade 1, and how these consider interaction and variation in learning how to read and write. Through a qualitative analysis with a hermeneutic approach, the three teacher’s manuals in Swedish for grade 1 were subjected to a close reading. The result shows that parts of the central content of the curriculum are considered, but that it is by studying exercises and texts that these become visible. Another finding is that all the teacher’s manuals emphasize dialogue and interaction. As regards texts and exercises, it is only to a certain extent that the pupils encounter any variation in these. It can be observed that the teacher’s ability to handle dialogue in preparation for both reading and writing, and the importance of reflecting on and handling texts and exercises, are crucial factors for the quality of the content which is conveyed in all the teacher’s manuals, and which has to be handled in the teaching.

Syftet i denna studie är att öka förståelsen av hur lärare inom högre utbildning ser på sin undervisning online. För att nå syftet genomfördes 11 intervjuer med lärare inom ett distansprogram. Intervjuerna analyserades sedan med en fenomenografisk analys och tre kategorier fram­trädde: Man kan se undervisning som något som skapar distans, något som kan skapa både distans och närhet, eller något som skapar närhet både för lärare och studenter. Jag visar i den här studien att lärarens pedagogiska grundsyn, men även erfarenhet och pedagogisk utbildning spelar en roll för hur hon också väljer att utveckla sin undervisning. Jag visar också att en fördjupad analys är viktig för utvecklingen, men lärarna anger inte själva att de genom­­­för någon sådan analys. Studien visar också att didaktisk design kan hjälpa lärarna att visualisera och därmed diskutera och utveckla under­visningen. Till sist har jag även kunnat visa att den kollegiala samverkan för pedagogisk utveckling har stor betydelse för lärarens undervisning.

Den här uppsatsen handlar om hur skaparlust kan främjas i bildundervisning. Undersökningenbestår av ett dubbelt perspektiv, där arbetet innehåller både kvalitativa vetenskapliga ochkonstnärliga metoder. Det vetenskapliga arbetet har bestått av en didaktisk design av enfallstudie i workshop-form som har prövats i två olika fokusgrupper med tre personer i varderagrupp. Där också enkäter delades ut och besvarades på om huruvida skaparlust upplevdes ellerinte och varför under fallstudiens gång. I det konstnärliga arbetet har jag undersökt genom egenestetisk praktik om inspiration genom visualiteter kan främja skaparlust och om min egenskaparlust kunde främjas genom att framställa olika teckningar och målningar. Bilderna har sensammanfogats till en så kallad Inspirationsbok. Under Konstfacks vårutställning 2019 ställdesInspirationsboken ut i en rumslig installation i form av ett stort tygtält med olika ljuskällor inuti.Detta för att likna en prisma där vitt ljus lyser in och hela spektrumet av färg lyser ut på andrasidan för att symbolisera processen av inspiration. Inspirationsboken och foton på installationenfinns länkade till i uppsatsen men också som externa bilagor.Arbetet har bearbetats genom didaktisk design teori och teori om motivation. Resultatet harbland annat visat sig vara att om skaparlust vill främjas så skall de didaktiska frågorna vad, huroch varför vara genomtänkta och tydliga för den som ska utföra det konstnärliga arbetet. Ävenatt det finns en etablerad god relation mellan designern för lärandet och deltagaren och ävenmellan deltagarna i hela gruppen. Undersökningen har också visat att uppgiften som ges måstevara på en lagom svår nivå för deltagaren för att kunna motiveras och främja skaparlust såmycket som det går.

År 1972 skickade NASA upp en rymdsond, kallad Pioneer 10, ut i rymden med en bild fastsatt på sondens utsida. Bilden var ett meddelande till utomjordiska varelser och illustrerade information om människan och jorden. Med bilden som en visuell utgångspunkt har jag designat en workshop för åtta gymnasielever i två olika grupper som fått i uppgift att skapa en animation att skicka upp i en rymdsond idag. Genom att omformulera den digitala berättelsens metod har jag velat undersöka hur deltagarnas process och animation kommer att formas om utgångspunkten är visuell.   Jag har utifrån mina didaktiska designval undersökt vad deltagarna har gjort för egna val, material och tillvägagångsätt de använt sig av. Under projektets gång har jag samlat in empiri i form av ljudupptagningar, filmmaterial, fotografier och fältanteckningar samt analyserat deltagarnas animationer. Genom att använda mig av den multimodala diskursanalysen som teori har jag fått en inblick i hur deltagarna genom förhandlingar i diskussioner tolkar tecken och bygger upp idéer. I analysen framkommer hur de kommunicerar genom olika resurser som bygger upp ramar för hur handlingen konstrueras i animationen. Handlingen, tematiken i animationen, har kretsat kring var vi bor i Vintergatan, evolutionen, fortplantning och klimatskillnader etc. Under en och en halv dag har deltagarna utifrån en idé gjort ett bildmanus, lärt sig alla moment och till sist animerat en kortfilm. Dessa animationer har jag valt att visa upp på vårutställningen på Konstfack som den gestaltande delen i mitt arbete. Jag har även formgivit en affisch som ringar in den didaktiska designen och deltagarnas arbete i processen.

Studien belyser utifrån ett designteoretiskt perspektiv hur några gymnasieelever designar sin förståelse för ett kunskapsområde genom att analysera elevernas multimodala presentationer i ett kursmoment. I studien ställs frågor om hur eleverna väljer teckenresurser för sin kommunikation om ett kunskapsområde, hur de förbereder och designar sin kommunikation och hur de gestaltar kunskapsområdet med olika representationer i sina multimodala presentationer. För att få svar på forskningsfrågorna har presentationer filmats och elever intervjuats. Studien visar att eleverna väljer språkliga teckenresurser och medier de är vana vid att använda i skolan. Eleverna visar också en osäkerhet i hur lärandet fungerar och drar inte särskilt stor nytta av samspelet och kommunikationen i grupparbeten.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur arbete med tecknade serier i svenskämnet kan bidra till meningsskapande för elever i årskurs 2. Enligt läroplanen ska bilder användas i den tidiga läs- och skrivinlärningen. Tidigare forskningsstudier om undervisning har funnit bevis på att läsning där bild och text tillsammans förmedlar en berättelse skapar motivation till läsning eftersom bilder stöttar minnet samt tydliggör texter.   Datainsamlingen i undersökningen utfördes via aktionsforskning med en fenomenografisk forskningsansats. Dessa metoder är användbara vid utbildningsrelaterade undersökningar i skolmiljöer. Didaktisk design är den teori som arbetet grundar sig på. Studien har ett multimodalt perspektiv och iscensättning i klassrumsmiljö studeras via transformering och formering av information från resurserna. Representationerna visar vilken kunskap och vilket meningsskapande resursen bidragit till. Data samlades även in genom kvalitativa intervjuer av de femton elever som ingick i studien. Eleverna intervjuades gruppvis och frågorna var semistrukturerade.   Den didaktiska designen låg till grund för tre lektioner, där en serie, en bilderbok och en monomodal verbalspråkliga text (en text utan bilder) bearbetades. Alla berörde ämnet mobbning. Lektionerna var designade och utfördes likvärdigt genom högläsning och enskilt arbete med arbetsblad samt diskussioner i par och i helklass. Arbetsbladet innehöll frågor kopplade till resursens innehåll. Resultatet visar en tendens till ökat meningsskapande vid arbete med de resurser som innehöll bilder.

Vi lever i en allt mer digitaliserad vardag och samhällsförändringen från industrisamhället till ett informations- och tjänstesamhälle skapar nya utmaningar för hur vi ser på lärandet idag. Pedagoger i förskolan har till uppgift att arbeta med digitala verktyg tillsammans med barnen och bidra till utvecklingen av deras intresse för olika medier. Studiens syfte är att undersöka hur barn interagerar, kommunicerar och samspelar i en digital lärmiljö samt att synliggöra barns teckenskapande i en designad digital lärmiljö. Studien besvarar tre frågeställningar. Hur agerar barn och pedagoger didaktiska designers i interaktion med det digitala gränssnittet? På vilket sätt interagerar och samspelar barn i olika teckensystem i en digital lärmiljö? Vilken betydelse har digitala lärmiljöer för barn som en meningsskapande aktivitet? För att få svar på mina frågeställningar gjorde jag en kvalitativ studie på en förskola i en mellanstor stad. Metoden som användes var videoobservationer och anteckningar. Därefter transkriberades det insamlade empiriska materialet i ett transkriptionsschema. Med hjälp av transkriptionsschemat synliggjordes olika mönster som sedan fick bli grunden till analysarbetet.Den teoretiska utgångspunkten för analysarbetet har varit det multimodala designteoretiska perspektivet som utgår från att se människan som en teckenskapande varelse. Begrepp som användes i tolkning av det empiriska materialet var design i lärande, design för lärande, meningsskapande och teckensystem utifrån Kress och Selander, Selander och Svärdemo- Åberg och Kjällander. Jag har även kompletterat med studier av Petersen, Jahnke och Kulmar och Walldén Hillström som studerat barns interaktioner kring digitala resurser. Resultatet av denna studien visar att pedagoger designar den digitala lärmiljön och att barnen inbjuds till att utforska och skapa utifrån sina egna lärvägar i mötet med det digitala gränssnittet. Vad som erbjuder barnen att agera beror både på pedagogers digitala design samt applikationens design framkommer i studien. Hur barnen använder teckensystem skiljer sig åt beroende på hur pedagogen erbjuder den digitala lärmiljön och olika material. Resultatet av studien visar att barnen interagerar med omkringliggande miljö och material och tillsammans runt lärplattan för barnen diskussioner och kommer fram med olika kreativa lösningar på problem.

Studien syftar till att undersöka och skapa förståelse för hur bildlärare på högstadiet beskriver studiero och vilka strategier för didaktiskt ledarskap som bildlärare använder sig av för att skapa studiero i bildsalen. För att uppfylla syftet och besvara forskningsfrågorna har en kvalitativ studie med ett hermeneutiskt perspektiv valts. För att samla in empirin har semistrukturerade intervjuer genomförts där urvalet består av tre bildlärare med minst tio års erfarenhet i yrket. Den insamlade empirin har analyserats och tolkats utifrån teorier om studiero och ledarskap och har avslutningsvis diskuterats i relation till tidigare forskning. Studien visar att bildlärare på högstadiet beskriver studiero som att det råder ett produktivt klimat i klassrummet. Studiero i bildsalen har inget samband med ett tyst klassrum, samtal kan tvärtom bidra till ett bättre klassrumsklimat vilket kan vara gynnande studieron. Studien visar även att bildlärarna bedriver ett auktoritativt ledarskap för att skapa studiero där en hög grad av struktur, det vill säga regler, förväntningar och krav, kombineras med en hög grad av sensitivitet, det vill säga ett inkännande för elevens sociala och emotionella behov. Bildlärarnas beskrivningar visar att positiva relationer till eleverna är grundläggande för att skapa studiero i bildsalen och att det i bildämnet finns stora möjligheter för bildlärare att arbeta relationsbyggande och relationsutvecklande. Dels genom de naturligt förekommande samtalen i bildsalen och dels genom lärarens möjlighet att utforma uppgifter som bidrar till att lära känna eleven som individ bättre. Bildlärarnas olika beskrivningar av strukturer och rutiner visar att det inte är rutinernas utformning som är avgörande för studieron i bildsalen. Istället tyder det på att det är själva rutinerna och strukturerna i sig som bidrar till minskad osäkerhet och därav bättre studiero. Avslutningsvis kan det konstateras att samtalet är bildlärarens viktigaste verktyg för att skapa studiero i bildsalen. Samtal för att förmedla strukturer och rutiner, samtal för att skapa positiva relationer, samtal för att finna anpassningar och samtal för att tillrättavisa oönskat beteende.

Sedan ett tiotal år har kommunikationen runt omkring oss expanderat och förändrat karaktär. Vi möter och använder oss av fler digitala uttrycksformer både i privata, sociala sammanhang och som verktyg i skolarbetet och på jobbet.För såväl lärare (som elever) ökar behovet att hantera de nya digitala inslagen i skolämnena och se digitala medier som en resurs och som en möjlighet till att vässa arbetet med visuell kommunikation i grundskolan.Med inspiration av designorienterad didaktisk forskning har den här undersökningen sin grund i slöjdundervisning med fokus på vad som är kännetecknande i elevers multimodala texter. Den del av slöjdämnet som handlar om designprocessen kan tydliggöra hur elevens arbete sträcker sig bortom hantverket och kopplas till kulturella uttryck i omvärlden. På så sätt skulle även nyttan av visuell orientering bli tydligare i ämnet.Studien genomfördes på en grundskola med högstadieelever. Momentet som studeras i undervisningen är slutreflektion då elever ska tolka estetiska och kulturella uttryck i sitt slöjdalster och hur digitala medier kan underlätta att visuellt kommunicera detta. I det här rika materialet som eleverna presenterar visar de på en stor kunskap kring visuella uttryck som kan utveckla slöjdämnet.Syftet är utveckla metoder att arbeta med multimodalitet och visuell kommunikation i slöjden genom digitala medier.Materialet bearbetas utifrån multimodala aspekter och ur ett designteoretiskt perspektiv med hjälp av begrepp som affordance, tecken på lärande, transformering och erkännandekulturer i syfte att titta på vilka fördelar som framträder, socialt och kunskapsmässigt, i användandet av digitala medier som ett verktyg i slöjden. Ett parallellt syfte har varit att titta på vilka estetiska och kulturella uttryck som erkänns som tecken på lärande och hur dessa urskiljer sig.