Syftet med denna studie var att få kunskap om hur elever beskriver bildämnet ur ett genusperspektiv men också vad dessa elever ser som motiverande inom bildämnet, främst med fokus på digitalt skapande. Det empiriska materialet samlades in med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer där sju elever från gymnasiet deltog. Den data som sedan analyserats har gjorts genom en genusvetenskaplig grund med en fenomenografisk ansats. Enligt Skolverket ska skolan motverka all form av diskriminering bland annat på grund av kön, samtidigt som andra skolverkstexter och utvärderingar redogör för en tydlig skillnad mellan tjejers och killars intresse för bildämnet samt att differensen där mellan tjejers och killars betyg är som störst. Studien visar att motivation inom bildämnet och digitalt skapande främst är knutet till egna intressen men är i hög grad beroende av lärarens kompetens inom området. Det framgår att elever efterfrågar mer digitalt arbete inom bildämnet, vilket talar emot det mer vanliga traditionella arbetet. Om bildämnet skulle vara ett ämne för tjejer, för killar eller ett ämne för alla beskrivs på tre sätt. 1) Ett ämne som är för alla som inte har med kön att göra, 2) ett ämne som inte borde ha med kön att göra men som är något mer för tjejer. 3) Att bildämnet är tjejigt, men att detta är något som måste motarbetas.

Denna studie syftar till att öka kunskapen om förskollärares uppfattningar av arbetet med barns digitala skapande, samt att synliggöra på vilka sätt och i vilket syfte digitala verktyg används i estetiskt skapande. Mot bakgrund av detta syftar studien på att besvara följande frågeställning: Hur uppfattar förskollärare arbetet med barns digitala skapande? På vilket sätt används digitala verktyg i det estetiska skapandet på förskolan? I vilket syfte används digitala verktyg i barns estetiska skapande? För att kunna svara till studiens syfte och frågeställning används den fenomenografiska metodansatsen både som metod och som teori, i syfte att synliggöra förskollärares uppfattningar av studiens fenomen. I studien genomfördes sex intervjuer med förskollärare som har erfarenhet av att arbeta med barns digitala skapande. I resultatet framkommer tre stycken olika utfallsrum: Att uttrycka och vidga upplevelserna, digitala verktyg som undervisningsmedel och innehåll samt ett pedagogiskt verktyg bland andra verktyg. I dessa tre utfallsrum förekommer även beskrivningskategorier. Utfallsrummen och beskrivningskategorierna syftar till att synliggöra respondenternas olika uppfattningar om studiens fenomen. Resultatet visar att digitala verktyg ger barn fler estetiska uttrycksmöjligheter och upplevelser. Dessa kan återupplevas och återbesökas med hjälp av dokumentation. Digitala verktyg betraktas både som ett undervisningsmedel och ett innehåll som genom undervisning kan bidra till ökad digital kompetens. Slutligen presenteras det i resultatet att förskollärare uppfattar digitala verktyg som ett pedagogiskt verktyg bland andra verktyg i barns skapande. Detta verktyg uppfattas som ett komplement till analogt skapande och har vissa begränsningar. / This study aims to improve preschool teachers’ understanding of the work with children’s digital creations as well as to increase visibility on what and how digital tools are used in art. With this background, this study aims to answer the following questions: how do preschool teachers perceive children's digital creations? What ways are digital tools used in preschools' aesthetic creations? For what purpose are digital tools used in children's aesthetic creations? To answer the study's questions the phenomenographic method approach was used both as a method and as a theory, to understand preschool teachers' perceptions of the study phenomenon. The study conducted six interviews with preschool teachers experienced with working with children's digital creations. The result shows three different outcomes: to express and broaden the experiences, digital tools are used as teaching aids and supplementary content, and function as a pedagogical tool among other tools. In these three outcome rooms, there are also descriptive categories. The outcome rooms and descriptive categories aim to highlight the respondents' different perceptions of the study's phenomenon. The result shows that digital tools give children more visual possibilities of expression and experiences and can be re-experienced and revisited with the help of documentation. Digital tools are considered to function both as a teaching aid and as supplementary content that can contribute to increased digital competence with the children. In conclusion, the results show that preschool teachers perceive digital tools as a pedagogical tool among other necessary tools in a child’s creative process. The digital tool is perceived as a complement to non-digital creation but this pedagogical tool has certain limitations.

Detta examensarbete skrevs vårterminen 2022 på institutionen för bild och slöjdpedagogik på Konstfack. Med en utgångspunkt i teorier om materialets agens och kulturella traditioner tar arbetet ann den digitala kultur som de senaste decennierna vuxit fram med ett extra fokus på skolans elever och deras fritid. Frågeställningen Hur förändrar görandet relationen till digitalt skapande i skolan? Banar väg för en undersökning av den relation skolan och lärare har till elevernas egen visuella kultur och om görandet kan bjuda in denna till skolans rum. Genom en workshop i digitala spel blev blivande bildlärare vägledda att delta i ett digitalt kreativt görande och deras utsagor, både före och efter workshoppen, analyserades med diskursanalys som metod. Resultatet visade att de blivande bildlärarna har en blandad bakgrund och bekvämlighet i det digitala görandet och att det finns en oro i att eleverna är mer kunniga i en del medium än läraren. De blivande lärarna hade även blandade åsikter om det digitala materialet och dess effekt på processen där vissa menade att hantverkets agens påverkades negativt av handens frånvaro och andra såg datorn som ett hjälpmedel.   Utifrån detta arbete väcks det sedan nya frågor om det digitalas relevans i bildämnet och hur ett digitalt görande skapar behov för en ny sorts didaktik där det digitala materialets agens får ta plats och görandet möjliggöra att eleverna kan vara delaktiga i utformandet av den digitala kulturen. I arbetet diskuterar jag även behovet av att utveckla lärarutbildningen för att höja den digitala kompetens som lärarna innehar.

Syftet med följande uppsats är att undersöka hur musiklärare uppger att de arbetar med skapande i musikundervisningen, vilka förutsättningar som behövs för att kunna arbeta med skapande i skolan samt vad de tror att skapande kan bidra med för eleverna. Metodlitteratur och tidigare forskning visar att det går att arbeta med skapande på många olika sätt i grundskolan och att skapande kan tillskrivas många olika betydelser. Skapande visar sig också ha betydelse både för elevernas kunskapsutveckling och för utveckling på ett personligt och emotionellt plan. Föreliggande studie utgår från ett sociokulturellt perspektiv, är kvalitativ och bygger på semistrukturerade intervjuer med fyra musiklärare. För att analysera intervjumaterialet har en tematisk analys tillämpats. I studiens resultat presenteras flera olika arbetssätt inom skapande i grundskolans musikundervisning däribland skapande utifrån bilder och berättelser, digitalt skapande och skapande med rytmer. Förutsättningar för att kunna arbeta med skapande är ytterligare något som presenteras. Både materiella förutsättningar som tillgången till instrument och sociala förutsättningar så som klassrumsklimat visar sig vara viktiga för att kunna arbeta med skapande. Vad skapande kan bidra med för eleverna är också något som presenteras i resultatet och aspekter som lyft är bland annat att elevernas kreativitet kan utvecklas och de får uttrycka sina tankar och idéer i det skapande arbetet. I diskussionskapitlet ställs studiens resultat i förhållande till bakgrundslitteratur och tidigare forskning. Studien går att sammanlänka med tidigare forskning och det framgår att skapande kan innebära många olika saker, utföras på många olika sätt och att det kan ha positiva konsekvenser för elevernas utveckling. / The aim of this study is to investigate how music teachers states that they work with creativity in music teaching, which requirements who are needed for working with music creation and how they believe that music creation can contribute to pupil’s development. Method literature and previous research shows that music creation can imply many different meanings and that it is possible to work with music creativity in many different ways. Creation in music also proves to be important both for students' knowledge development and for development in a personal and emotional way. This study is based on a sociocultural perspective, it is qualitative and based on semi-structured interviews with four music teachers. Thematic analysis has been applied to analyze the data from the interviews. The results of the study present different ways to teach in music creation, for example music creation based on pictures and stories, digital music making and music making with rhythms. Requirements needed for working with music creation is also something that is presented. Both material conditions such as access to instruments and social conditions such as the classroom climate prove to be important to be able to work with music creation in school. What music creation can contribute to pupil’s development is also something that is presented in the results and aspects that are presented is for example that pupil´s creativity develops, and they are able to express their thoughts and ideas. In the chapter for discussion the results are compared with previous research. The study can be linked to previous research and it is clear that music creation can mean many different things, be performed in many different ways and that it can have positive consequences for students' development.