<p>I detta arbete är syftet att undersöka förhållningssätt kring lärandet om religion i förskolan. Förskolan är en arena för möten och många aktörer kring barnet möts på förskolan. </p><p>Förskolepedagoger möter inte bara barnen utan även deras föräldrar och de önskemål som de har. Förskolepedagoger möter även de krav som samhället ställer. </p><p>För att kunna ringa in förhållningssätt kring dessa möten har jag tillämpat ett praxisnära samarbete med ett arbetslag på en förskola. Med hjälp av mitt empiriska material vill jag ge en bild av dels föräldrars förhållningssätt kring religion i förskolan, dels vilka förhåll-ningssätt som föreskrivs i läroplanen för förskolan, Lpfö 98. I min analys av detta material har jag använt mig av Faircloughs kritiska diskursanalys. </p><p>Det finns en tendens att dela in barn i olika grupper efter religiös och kulturell tillhörighet och trots att Sverige ofta beskrivs som ett sekulärt land finns det en mening med att fråga sig vilket inflytande majoritetsreligionen har på förskolans verksamhet och hur detta ter sig i mötet med förskolebarnen och deras kulturella bakgrund.</p>

<p>Kravet på att kunna läsa och skriva är stort, både i skolan och i samhället i övrigt. Att lära sig läsa och skriva är en komplicerad process som upplevs mer eller mindre svår när vi tillägnar oss färdigheten. För en del människor förblir det svårt med skriftspråket. Från vetenskapligt håll är synen olika på vad svårigheten egentligen utgörs av. Ligger hindret hos en person eller i relationen med dennes omgivning? Jag har intresserat mig för vilken vetenskaplig syn en offentliga diskurs bygger på. Därför har jag valt att undersöka kommunala handlingsplaner om elevers läs- och skrivsvårigheter. Dessa utgör alltså mitt material. Syfte med min undersökning är att försöka kartlägga vilka perspektiv på läs- och skrivsvårigheter handlingsplanerna inkluderar i sina diskurser. För att försöka urskilja de perspektiv som utgör ”självklar” grund i handlingsplanerna har jag utgått från Laclau&Mouffes diskursteori. Metoden är således diskursanalys. Resultatet gav vid handen att ett medicinskt-psykologiskt perspektiv dominerar handlingsplanerna, men det finns även inslag av ett institutionellt perspektiv. Det sistnämnda leder dock inte till att inkluderande undervisning tas upp. En inkluderande undervisning hade kunnat innehålla fler inslag av praktiska och estetiska ämnen. De hade kunnat leda till att fler elever fått tillfälle att känna ”jag kan”.</p>

Kravet på att kunna läsa och skriva är stort, både i skolan och i samhället i övrigt. Att lära sig läsa och skriva är en komplicerad process som upplevs mer eller mindre svår när vi tillägnar oss färdigheten. För en del människor förblir det svårt med skriftspråket. Från vetenskapligt håll är synen olika på vad svårigheten egentligen utgörs av. Ligger hindret hos en person eller i relationen med dennes omgivning? Jag har intresserat mig för vilken vetenskaplig syn en offentliga diskurs bygger på. Därför har jag valt att undersöka kommunala handlingsplaner om elevers läs- och skrivsvårigheter. Dessa utgör alltså mitt material. Syfte med min undersökning är att försöka kartlägga vilka perspektiv på läs- och skrivsvårigheter handlingsplanerna inkluderar i sina diskurser. För att försöka urskilja de perspektiv som utgör ”självklar” grund i handlingsplanerna har jag utgått från Laclau&Mouffes diskursteori. Metoden är således diskursanalys. Resultatet gav vid handen att ett medicinskt-psykologiskt perspektiv dominerar handlingsplanerna, men det finns även inslag av ett institutionellt perspektiv. Det sistnämnda leder dock inte till att inkluderande undervisning tas upp. En inkluderande undervisning hade kunnat innehålla fler inslag av praktiska och estetiska ämnen. De hade kunnat leda till att fler elever fått tillfälle att känna ”jag kan”.

I detta arbete är syftet att undersöka förhållningssätt kring lärandet om religion i förskolan. Förskolan är en arena för möten och många aktörer kring barnet möts på förskolan. Förskolepedagoger möter inte bara barnen utan även deras föräldrar och de önskemål som de har. Förskolepedagoger möter även de krav som samhället ställer. För att kunna ringa in förhållningssätt kring dessa möten har jag tillämpat ett praxisnära samarbete med ett arbetslag på en förskola. Med hjälp av mitt empiriska material vill jag ge en bild av dels föräldrars förhållningssätt kring religion i förskolan, dels vilka förhåll-ningssätt som föreskrivs i läroplanen för förskolan, Lpfö 98. I min analys av detta material har jag använt mig av Faircloughs kritiska diskursanalys. Det finns en tendens att dela in barn i olika grupper efter religiös och kulturell tillhörighet och trots att Sverige ofta beskrivs som ett sekulärt land finns det en mening med att fråga sig vilket inflytande majoritetsreligionen har på förskolans verksamhet och hur detta ter sig i mötet med förskolebarnen och deras kulturella bakgrund.

I detta arbete är syftet att undersöka förhållningssätt kring lärandet om religion i förskolan. Förskolan är en arena för möten och många aktörer kring barnet möts på förskolan. Förskolepedagoger möter inte bara barnen utan även deras föräldrar och de önskemål som de har. Förskolepedagoger möter även de krav som samhället ställer. För att kunna ringa in förhållningssätt kring dessa möten har jag tillämpat ett praxisnära samarbete med ett arbetslag på en förskola. Med hjälp av mitt empiriska material vill jag ge en bild av dels föräldrars förhållningssätt kring religion i förskolan, dels vilka förhåll-ningssätt som föreskrivs i läroplanen för förskolan, Lpfö 98. I min analys av detta material har jag använt mig av Faircloughs kritiska diskursanalys. Det finns en tendens att dela in barn i olika grupper efter religiös och kulturell tillhörighet och trots att Sverige ofta beskrivs som ett sekulärt land finns det en mening med att fråga sig vilket inflytande majoritetsreligionen har på förskolans verksamhet och hur detta ter sig i mötet med förskolebarnen och deras kulturella bakgrund.

Abstract Syftet till denna studie är att den ska medverka till att undersöka begreppet samtidskonst i gymnasieskolans bildundervisning. Hur bildlärare på gymnasieskolans estetiska program säger sig omsätta samtidskonst i sin undervisning diskuteras och belyses.   Fyra bildlärare som arbetar på gymnasieskolans estetiska program har intervjuats. En kvalitativ metod, diskursanalys, har använts. Intervjumaterialet har transkriberats med olika tecken och därefter analyserats med hjälp av analytiska begrepp som variation, kategorikvalificering, extremisering och funktion. Olika diskurser har därefter framkommit ur materialet. Exempel på olika diskurser är att begreppet samtidskonst definieras som en del av en ny kultur med nya uttryckssätt och att det i en annan diskurs ses ur ett historiskt perspektiv. Det framkommer även olika diskurser gällande vilken roll samtidskonsten har och hur informanterna säger sig omsätta samtidskonst i sin bildundervisning. Ett exempel är att samtidskonstens roll är stor i bildundervisningen då den medverkar till att vidga elevernas uttryckssätt. I en annan diskurs kopplas samtidskonstens roll ihop med konsthistorians olika ismer.   Nyckelord: bildlärare, bildundervisning, diskurser, estetiska programmet, samtidskonst

Det svenska föreningslivet och den föreningsmänniska som bär den, framställs både i offentliga utredningar och i forskningsrapporter som viktiga grundstenar för demokratin i Sverige. I uppsatsen undersöker jag denna hur denna diskurs formas i offentliga utredningar och i tidningsmedia. Vilken bild av föreningsliv och demokrati framträder i texterna och hur framställs den gode medborgaren som bär denna demokrati ? I analysen framträder tre teman som understödjer denna diskurs; - det goda föreningslivet, - det hotade föreningslivet och - den gode medborgaren. Samtidigt som föreningslivet beskrivs som en viktig förutsättning för demokrati, uttalas också en stark oro för att föreningsdeltagandet sjunker och vad det kan betyda för framtiden. I analysen av den gode medborgaren framträder dels den demokratigarant som alltmer verkar försvinna och istället tecknas en bild av andra medborgare. De unga och de med invandrarbakgrund beskrivs med ambivalens och oro. Analysen slutar med nya frågor. Är föreningen i den bekanta form som vi känner den, verkligen den största garanten för demokrati och vilka nya former av sociala rörelser utmanar föreningen som kollektiv form för gemenskap.

Denna undersökning behandlar skolämnet Idrott och hälsa i motioner genom en diskursanalys, för att undersöka mönster i hur politiker skriver om och behandlar skolämnet. Syftet är att undersöka vilka diskurser i skolämnet Idrott och hälsa som konstitueras i motioner från Sveriges riksdag. Våra frågeställningar är: “Vilka diskurser kan identifieras i motioner från Sveriges riksdag som behandlar skolämnet Idrott och hälsa?” samt “Vilka synsätt på skolämnet Idrott och hälsa kommer till uttryck i diskurserna?”. För att svara på dessa frågor har vi gjort en diskursanalys. Vårt material är begränsat till en tidsperiod på de senaste fyra åren för att få en aktuell bild av hur Idrott och hälsa omskrivs. Arbetet är uppdelat i två delar, den ena behandlar hur det fysiologiska perspektivet konstitueras i Idrott och hälsa och den andra behandlar hur samhällsperspektivet konstitueras i Idrott och hälsa. De diskurser vi sett formas inom det fysiologiska perspektivet är: patogen, fetma/övervikt samt sjukdom. Beträffande samhällsperspektivet har vi identifierat diskurserna: teknik, klass, betyg samt ökad tid. Slutsatserna vi kan dra av vår undersökning är att det finns tydliga mönster och därmed diskurser som ligger till grund för hur politiker skriver om Idrott och hälsa.

Syftet med studien är att beskriva och analysera fenomenet hemmasittare och de diskurser som omfattar fenomenet. En diskursanalys är gjord på ett empiriskt underlag bestående av artiklar från dagstidning och facktidskrift samt kvalitativa intervjuer med ungdomar. I analysen har uttalanden tematiserats och innebörden har granskats mot ett teoretiskt ramverk inspirerat av socialkonstruktionism och teorier om normalitet och avvikelse. Resultatet visar att det finns skillnader i hur fenomenet hemmasittare beskrivs i dagstidningen respektive facktidskriften. I det första fallet konstrueras hemmasittaren som offer i det andra som avvikande. Ur intervjuerna med ungdomarna kommer däremot konstruktionen av hemmasittaren som medveten och ansvarstagande. Ur studien kan man dra slutsatsen att hemmasittaren konstureras utifrån vilket perspektiv omgivningen har inte utifrån vad hemmasittaren gör eller är men också slutsatsen att kategorin hemmasittare är en vuxenkonstruktion där vuxna och ungdomar inte möts i samsyn.

I c-uppsatsen Different Shades of BDSM: En antropologisk studie om sexualitet, normer och betydelsen av diskurser  diskuteras BDSM som sexualitet, dess normer och diskurses betydelse för hur synen på sexualitet kan komma att omdanas. I uppsatsen framträder dels starka interna normer och regler kring sexualitet och samtycke fram hos de BDSM-utövare som deltagit i studien. Dels framkommer det mörka sidor av BDSM-praktiken, men också hur BDSM-aktivisterna kämpar för att motverka och distanserar sig från detta. Den huvudsakliga forskningsfrågan som utreds i studien är: Hur förhåller sig BDSM-utövarna kring fördomarna som reproduceras i Fifty Shades? Den andra forskningsfrågan som utreds är: Hur formar BDSM-utövarna en (politisk) diskurs som baseras på upplevda erfarenheter och hur påverkar debatten det normativa ramverket för sexualitet?  Den bästsäljande Fifty Shades-trilogin används alltså som verktyg för att ta sig an diskurserna kring BDSM-praktiken och ramar således in det mångsfacceterade BDSM-fältet. Fältarbetet är baserat på intervjuer med en mängd BDSM-utövare i Stockholmsområdet, deltagande observation, medieinnehåll från böcker och filmer samt svenskspråkigt internet.  Analysen bygger även vidare på Rubins teorier om vad som anses vara "avvikande" sexualitet, Douglas teorier om  på "rent" och "orent" och Foucaults teorier om "diskursernas kamp". Studiens ansats har delvis varit att skapa förståelse för underliggande mekanismer till varför människor väljer att utöva BDSM, men främst visar den en bild av BDSM-praktiken som kan hjälpa exempelvis yrkesutövare inom socialt arbete att "sålla agnarna från vetet", dvs.  att avgöra vilka som har ett skadligt beteende och därmed skulle behöva stöd och hjälp och vilka som inte behöver det. Uppsatsen bidrar med andra ord till att se att det finns nyanser och att praktiken inte är enhetlig (Just denna uppsats återger främst BDSM-aktivisternas positiva perspektiv, vilka strävar efter en etiskt väl uppbyggd praktik med bra värdegrund, men tar även upp negativa aspekter av praktiken).