Bakgrund: Vården av äldre med BPSD är både fordrande och tidsomfattande och ställer höga krav på sjuksköterskors kompetens i bemötande och i omvårdnad. Många äldre med BPSD har omfattande symtom som är svåra att komma tillrätta med av omvårdnadspersonal, sjuksköterskor och personens anhöriga. Genom att undersöka närmare på olika omvårdnadsåtgärder/strategier som distriktsköterskor och sjuksköterskor använder sig av i vården av personer med demens kan en uppfattning erhållas om vilka strategier och tillvägagångssätt det finns att tillgå och som kan ha betydelse för äldre med demens och vilka strategier, tillvägagångssätt det finns anledning att undersöka närmare. Syfte: Studiens syfte var att belysa distriktsköterskors strategier för att minska beteendemässiga och psykiska symtom hos äldre med demens inom korttidsboende. Metod: I denna studie användes en induktiv ansats där datamaterialet analyserades med kvalitativ innehålls analys. Åtta distriktsköterskor och sjuksköterskor inom korttidsboende intervjuades. Resultat: Ur analysen identifierades ett tema Strävan mot harmoni och välbefinnande hos personen med demens samt tre kategorier; Hjälpmedel i omvårdnadsarbetet, Fokusera patienten som person, Involvera anhöriga som medaktör med sex underkategorier. Konklusion: Studien visar att personcentrerad vård där individuella omvårdnadsstrategier tillämpas i syfte att minska BPSD är ett grundläggande förhållningssätt i vården. Med hjälp av BPSD registret, NPI skattningsskala, anhörigas stöd, levnadsberättelse och där läkemedel inte är ett förstahandsval, kan individuella vård- och bemötandeplaner upprättas som har betydelse för äldre med BPSD. / Care of the elderly with behavioral BPSD is many times a both demanding and timeextensive nursing work with high demands on nurses’ skills in response and in treatment. Many older people with BPSD experiencing mentally illness as can be difficult to deal with by health care workers, nurses and the person`s relatives. By examining various nursing strategies as district nurse`s and nurses using in healthcare of people with dementia can an idea be obtained which strategies and approaches may be of importance to elderly with dementia and what strategies and approaches there is reason to investigate further. Purpose: The study’s purpose was to highlight district nurses’ strategies to reduce behavioral and psychological symptoms of dementia on the elder with dementia in short-term accommodation. Method: Qualitative content analysis with an inductive approach was used in the study. Eight district nurses and general nurses within short- time accommodation where interviewed. Results: From the analysis the theme Pursuit of harmony and Well-being of people with dementia was identified and three categories; Resources in nursing works, Focus the patient as a person, Involve relatives as co-workers with six subcategories. Conclusion: The study shows that person- centered care their individual inpatient care strategies are applied in order to reduce BPSD is a basic approach in care. Using BPSD, NPI estimation scale, relatives’ support, life story and their drugs are not a first choice can induce care and treatment plans can be established that matter for elderly with BPSD.

Sammanfattning Introduktion: Satsningen på preventiv vård bör öka för att möta vårdbehovet i samhället de närmsta 20 åren. Primärvården (PV) har i sitt uppdrag att motivera patienter till egenvård och förebygga ohälsa i befolkningen. Motiverande samtal (MI) är ett evidensbaserat arbetsverktyg för kommunikation och samverkan som används av distriktssköterskor för att motivera patienter till egenvård.  Syfte: Distriktssköterskors upplevelser av förutsättningar för att använda motiverande samtal med patienter. Metod: Beskrivande design med kvalitativ ansats. Manifest innehållsanalys har använts för att analysera resultatet. Huvudresultat: Huvudresultatet av intervjuerna resulterade i tre huvudkategorier: Egen erfarenhet och kunskap om MI, möjlighet att arbeta förebyggande med MI och strukturella förutsättningar för att använda MI. Att ha erfarenhet av MI beskrevs som en förutsättning för att kunna använda metoden i patientmötet. Ytterligare faktorer som beskrevs var tiden, patientrelationen samt vilket stöd distriktsjuksköterskor upplevde från sina kollegor. Riktlinjer och rutiner på arbetsplatsen beskrevs ge förutsättningar för att distriktsjuksköterskor kunde arbetade på lika sätt, chefen och organisationen var i det en viktig förutsättning.  Slutsats: Deltagarna i studien upplevde begränsade förutsättningar för att använda MI i patientmötet, främst pga bristande riktlinjer och rutiner gällande handledning och vidareutbildning. Mer tid och kontinuitet med patienter skulle resultera i bättre förutsättning i användandet av MI.    Nyckelord: Distriktsköterska, förutsättningar, motiverande samtal, upplevelser / Abstract Introduction: The effort to increase preventive care needs to enhance over the next twenty years. Primary care has the assignment to motivate the patient to self-care and prevent ill health in the population. Motivational interviewing (MI) is a science-supported intervention that district nurses use to motivate patients to adopt healthy behavioural changes.  Aim: District nurses' experiences of prerequisite conditions for using motivational interviewing with patients. Method: Qualitative approach with descriptive design, manifest content analysis has been used to analyse the results. Results: The main conclusion of the interviews falls in to three categories: Own experience and knowledge of MI, the ability to work preventively with MI and structural conditions using MI. Having experience of MI was described as a prerequisite to be able to use the method in the meeting with the patient. Additional factors described were the time, relationship with the patient as well as the support district nurse experienced from their colleagues. Guidelines and procedures at the workplace were also described as conditions that had to exist for the district nurses to work using MI methods in the same way, and a supportive manager and organization were also important prerequisites. Conclusion: Participants in the study experienced limited prerequisites to use MI with the patients, mainly due to deficient guidelines and routines when it came to training and coaching and further education. More time and continuity with the patients describe as a prerequisites to use MI.  Keywords: District nurse, experiences, motivational interviewing, prerequisites

Bakgrund: Omvårdnad inom palliativ vård är komplex och ska utgå från ett personcentrerat förhållningssätt. Distriktssköterskor som arbetade inom hemsjukvården träffade patienter som var i behov av palliativ vård. Behovet av palliativ hemsjukvård kommer att öka i framtiden. Syfte: Syftet var att belysa distriktssköterskans upplevelse av att möta och vårda patienten och närstående i allmän palliativ hemsjukvård. Metod: Litteratursammanställning i form av en induktiv innehållsanalys. Analysen resulterade i två teman och fem subteman. Resultat: För att kunna ge god palliativ hemsjukvård krävdes en god relation mellan distriktssköterska, patient och närstående. Vården skulle ges utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Förutsättningar för detta var att distriktssköterskan samarbetade med andra i teamet, hade kunskap och erfarenhet och planerade vården tillsammans med teamet, patient och närstående. Distriktssköterskorna upplevde palliativ vård som tidskrävande och ensamt. Distriktssköterskorna beskrev att de hade en samordnande roll i patientens vård. Diskussion: Patienten ska vara den centrala delen i vården. Det är tidskrävande att se patienten utifrån ett personcentrerat perspektiv och därför krävs kunskap, erfarenhet och tid från distriktssköterskan. Enligt Saunders teori ska distriktssköterskorna lindra alla typer av lidande hos patienten och närstående, trots detta fokuserade distriktssköterskorna mer på det fysiska lidandet. Slutsats: Distriktssköterskorna upplevde att de saknade tid och kunskap för att bemöta patient och närståendes behov utifrån personcentrerat förhållningssätt. / Background: Nursing in palliative care is complex and must be person-centered. District nurses working in home care, met patients which needed palliative care. The need of palliative home care will increase in the future. Aim: The aim was to illustrate the district nurses experience of meeting and caring for the patients and relatives in general palliative home care. Method: Literature summary in form of an inductive content analysis. The analysis resulted in two themes and five subthemes. Results: To provide good palliative home care, a good relationship between the district nurse, patient and relatives was required. The care had been provided from a person-centered perspective. Prerequisites for this was that the district nurse collaborates with others in the team. Had knowledge and experience and planned the care together with the team, patient, and relatives. The district nurses experienced palliative care as time-consuming, and they often worked alone in home care. The district nurses described that they had a coordinating role in the patient´scare. Discussion: The patient should be the central part of the care. It is time consuming to see the patient from a person-centered perspective and therefore knowledge, experience and time from the district nurse is required. According to Saunders’s theory, the district nurses should relive all types of suffering in the patient and relatives, despite this, the district nurses focused more on the physical suffering. Conclusion: The district nurses experienced lack of time and knowledge to meet the need of patients and relatives based on a person-centered approach. / <p>Datum för godkännande: 2021-11-01</p>

Psykisk ohälsa är ett ökande problem i samhället idag. Personer med psykisk ohälsa diskrimineras i samhället och inte minst inom hälso- och sjukvården. År 2019 led 970 miljoner människor i världen av någon form av psykisk ohälsa, och varje år avlider 14,3 % av jordens befolkning till följd av den psykiska ohälsan. Primärvården är den vårdform som de flesta svenskar först kommer i kontakt med och deras uppdrag är att erbjuda vård och behandling vid somatisk och psykisk ohälsa. Det beräknas att en tredjedel av patienterna i väntrummet på en svensk vårdcentral har någon form av psykisk ohälsa. Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors upplevelser av att möta patienter med psykisk ohälsa inom primärvården. En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats valdes för att besvara syftet. Tolv kvalitativa artiklar söktes från databaserna Cinahl, Pubmed och PsycInfo. De valda artiklarna analyserades och likheter och skillnader jämfördes och sammanställdes. Resultat presenterades med hjälp av tre huvudteman och sju subteman. Huvudteman var Vårdrelation, Kompetens och Yttre aspekter. Subteman; Förhållningssätt och bemötande, Utmaningar i möte, Erfarenhet och kunskap som grund, Behov av utbildning, Tidens betydelse, Stöd i arbetet samt Samarbete som arbetsmetod. Diskussionen tar upp att distriktsköterskor hade svårigheter med sitt förhållningsätt och upplevde stress i patientmötet, vilket riskerar ett vårdlidande för patienten. Att få en helhetsbild av patienter med psykisk ohälsa är svårt. Med livsvärlden som grund ges en holistisk vård. Brist på kompetens riskerar patientenssäkerheten. Genom ökad utbildning kan psykisk ohälsa fångas tidigt och därmed minska komplikationer och kostnader, som psykisk ohälsa kan medföra. / Mental illness is an increasing problem in society today. People with mental illness are discriminated in society and not least in health care. In 2019, 970 million people in the world suffered from some form of mental illness, and every year, 14.3% of the world's population dies as a result of mental illness. Primary health care is the form of care that most Swedes first come into contact with and their mission is to offer care and treatment for somatic and mental illness. It is estimated that a third of the patients at Swedish health care center´s waiting room have some form of mental illness. The aim of this study was to describe district nurses' experience of meeting patients with mental illness in primary care. A systematic literature review with a qualitative approach was chosen as a design to answer the purpose. Twelve qualitative articles were selected from the databases Cinahl, Pubmed and PsycInfo. The selected articles have been analyzed and similarities and differences were compared and compiled. Results were presented with the help of three main themes and seven subthemes. The main theme was, Care relationship, Competence and External aspects. The subthemes are The nurse's approach and treatment, Challenges in encounters, Experience and knowledge as a basis, Need for education, Time affects care, Support at work and Cooperation as a working method. In the discussion, it was found that the district nurses experienced anxiety and stress in the patient encounter, which gives a care suffering. It was also difficult to get an overall picture of the patient with mental illness. But with the lifeworld approach, a holistic care was provided. Lack of competence risked the patient's safety, as increased education can be identified at an early stage, thereby reducing the complications and costs that mental illness can entail.

Bakgrund: Antalet äldre personer med multisjuklighet ökar i samhället och allt fler vårdas i hemmet. Att utifrån detta tillämpa personcentrerad vård skapar nya utmaningar. Lagen om samverkan vid utskrivning från slutenvård (SVU) och upprättande av samordnad individuell plan (SIP) innan utskrivning är interventioner som kan främja personcentrerad och integrerad vård i hemmet. Samordning genom SIP sker många gånger mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst. Distriktssköterskan utses ofta till fast vårdkontakt för patienten och därmed ansvarig för SIP.  Motiv: Hälsocentral och kommunal hemsjukvård är viktiga samarbetspartner för integrerad vård på primärvårdsnivå och distriktssköterskan är ofta ansvarig för SIP. För att identifiera vad som hindrade och främjade tillämpning av SIP undersöktes distriktssköterskans erfarenheter av det. Resultat av studien kan öka förståelsen av SIP som arbetssätt. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att arbeta med SIP på primärvårdsnivå. Metod: Under år 2021 genomfördes individuella semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor (n=8). Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Resultat: Utifrån intervjuerna framkom varierande erfarenheter av att arbeta med SIP. Arbetssättet upplevdes främja personcentrerad och patientsäker vård men det framkom även svårigheter att använda det. Erfarenheterna beskrevs som fyra kategorier: förutsättningar för ökad delaktighet, behov av ansvarsförtydligande, säkerhet för alla inblandade, och otillräckligt inarbetat arbetssätt.  Konklusion: Sammanfattningsvis visade studien att SIP kan ha betydelse för tillämpning av patientsäker och personcentrerad vård. SIP kan genom hembesök och digitala möten förbättra patientens delaktighet samt bidra till en sammanhållen, integrerad vård i hemmet. Bättre struktur för att tillämpa arbetssättet efterfrågades, utan att riskera att SIP blir en standardiserad arbetsrutin. / Background: The number of people with multimorbidity is increasing, hence healthcare is often provided at their home. Furthermore, striving to apply person-centred care creates new challenges. Interventions to promote person-centered and integrated care are based on the law for coordination of care at discharge from hospital and demands establishment of a coordinated individual plan (CIP) before discharge. Coordinating care through CIP often occurs between healthcare and social services. The district nurse is often appointed to be the permanent contact concerning care for the patient and thus responsible for CIP.  Motive: Primary care centres and municipal units for home care are important partners in integrated care at primary care level and district nurses are often responsible for CIP. To identify the barriers and facilitators for the using of CIP, we explored the district nurses' experiences about it. The results of the study may contribute to better understanding of CIP as a working method. Aim: The purpose of this study was to highlight the district nurses' experiences of working with the CIP at primary care level. Methods: In 2021, individual semi-structured interviews with district nurses were conducted (n=8). Qualitative content analysis was used to analyse the data. Result: From the interviews, various experiences emerged regarding the experiences of using CIP. Using CIP was experienced as facilitating person-centred care and patient safety, but several obstacle and difficulties to adopt it were identified. The experience resulted in four categories: prerequisites for increased participation, need for accountability, safety for all involved, and insufficiently established working method.  Conclusion: In summary, the study showed that CIP is important for the application of patient-safe and person-centered care. Through home visits and digital meetings, CIP can improve patient participation and contribute to a cohesive, integrated care at home. Better structure for using the CIP as working method was requested, in order to avoid that CIP  becomes only a standardized work routine.