Syfte: Syftet med studien har vart att granska litteratur om samverkan kring personer med samsjuklighet samt beskriva vilka hinder och framgångsfaktorer som presenteras. Metod: Föreliggande studie har genomförts med hjälp av en scopingmetodik som resulterade i 15 studier som har granskats. Resultat: I de analyserade studierna framkom flera hinder som försvårade samverkan, dessa var organisatoriska aspekter, ekonomiska aspekter och skillnader i kunskaper mellan huvudmännen. Analysen visar att genom en mer integrerad vård och behandling möjliggörs flera vägar för kommunikation, förståelse och för att dela information som alla är faktorer som underlättar för samverkan. Slutsats: Artiklarna har visat sig vara enhetliga i frågan kring samverkan mellan de berörda professionerna och dess hinder samt framgångsfaktorer för samverkan. Uppsatsförfattarna har identifierat en kunskapslucka där ytterligare forskning kring det berörda ämnet behövs samt där fokus på framtida forskning rekommenderas syfta till hur implementeringen av en god samverkan kan ske. / Aim: The aim of the study was to review literature on collaboration around people with comorbidity and to describe the obstacles and success factors that are presented.Method: The study was conducted with a scoping methodology where 15 studies were reviewed.Results: In the analysed studies, several obstacles emerged that complicate collaboration, these were organisational, financial and differences in knowledge between the professionals. The analysis shows that through more integrated care and treatment, several ways are made possible for communication, understanding and for sharing information that facilitates collaboration.Conclusion: The articles have proven to be uniform in the issue of collaboration between the professions concerned, its obstacles as well as success factors for collaboration. The essay authors have identified a knowledge gap where further research on the relevant subject is needed and where a focus on future research is recommended for the implementation of good collaboration to take place.

I samma takt som den äldre populationen i de flesta länder fortsatt växer så ökar efterfrågan för äldrevård. Samtidigt har Internet of Things (IoT) snabbt blivit ett av det mest välkända och omtalade begreppet kring företag och teknologi. Ett tillämpningsområde som IoT idag riktar sig mot är hälso- och sjukvården. IoT förväntas inom detta område kunna förse äldre med integrerad vård som i framtiden kan minska sjukvård och kostnader. Teknologins alla fördelar har dock även medfört nackdelar i form av nya säkerhetsattacker och sårbarheter i hälso- och sjukvårdssystemen. Problemet med IoT teknologin är att den i dagsläget inte stöds av adekvata åtgärder för sekretess och säkerhet. Syftet med studien var att undersöka hur frågor kring säkerhet påverkar utvecklingen av IoT lösningar riktade mot integrerad vård för äldre. Via semi-strukturerade intervjuer med fem informanter med erfarenhet och kompetens inom området för integrerad vård för äldre, IoT och säkerhet kunde empirin för studien samlas in. Vidare analyserades det empiriska resultatet tillsammans med litteraturen vilket resulterade i att ett antal faktorer som påverkar utvecklingen av IoT lösningar riktade mot integrerad vård för äldre identifierades. Resultatet för studien visar att faktorerna tid, ekonomi och användarvänlighet påverkar aktörers val av att prioritera funktionalitet före säkerhet under utveckling. Aktörer tvingas istället göra ett antal avvägningar och arbeta på olika sätt för att implementera tillräcklig säkerhet i sina IoT lösningar. Vidare visar resultatet att bristen på tydliga riktlinjer och standarder är en faktor som påverkar aktörers förenlighet med lagar och regler som ställer hårda krav på säkerheten. Utöver detta visar resultatet att det är viktigt att definiera ägandefrågan under utvecklingsstadiet eftersom frågan i dagsläget är otydlig och diffus. / As the elderly population in most countries continues to grow, the demand for elderly care is increasing. At the same time, the Internet of Things (IoT) has quickly become one of the most well-known and widely spoken concept of business and technology. One area of use that IoT is currently addressing is healthcare. In this area, IoT is expected to be able to provide the elderly with integrated care that in the future can reduce healthcare and costs. All the advantages of IoT have also brought disadvantages in the form of new security attacks and vulnerabilities in the health care systems. The problem with the IoT technology is that it is not currently supported by adequate privacy and security measures. The purpose of the study was to investigate how security issues affect the development of IoT solutions aimed at integrated care for the elderly. Through semi-structured interviews with five informants with experience and competence in the field of integrated care for elderly, IoT and security, the empirical data for the study could be collected. Furthermore, the empirical result was analyzed together with the literature, and a number of factors were identified that have influence on the development of IoT solutions aimed at integrated care for the elderly. The results of the study show that the factors of time, economy and user friendliness affect the actors' choice of prioritizing functionality before security during development. Instead, actors are forced to make a number of tradeoffs and work in different ways to implement adequate security in their IoT solutions. Furthermore, the results show that the lack of clear guidelines and standards is a factor that influences actors' compliance with laws and regulations that impose strict safety requirements. In addition, the results show that it is important to define the ownership issue during the development stage, as the issue is currently unclear and diffuse.

Bakgrund: Antalet äldre personer med multisjuklighet ökar i samhället och allt fler vårdas i hemmet. Att utifrån detta tillämpa personcentrerad vård skapar nya utmaningar. Lagen om samverkan vid utskrivning från slutenvård (SVU) och upprättande av samordnad individuell plan (SIP) innan utskrivning är interventioner som kan främja personcentrerad och integrerad vård i hemmet. Samordning genom SIP sker många gånger mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst. Distriktssköterskan utses ofta till fast vårdkontakt för patienten och därmed ansvarig för SIP.  Motiv: Hälsocentral och kommunal hemsjukvård är viktiga samarbetspartner för integrerad vård på primärvårdsnivå och distriktssköterskan är ofta ansvarig för SIP. För att identifiera vad som hindrade och främjade tillämpning av SIP undersöktes distriktssköterskans erfarenheter av det. Resultat av studien kan öka förståelsen av SIP som arbetssätt. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att arbeta med SIP på primärvårdsnivå. Metod: Under år 2021 genomfördes individuella semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor (n=8). Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Resultat: Utifrån intervjuerna framkom varierande erfarenheter av att arbeta med SIP. Arbetssättet upplevdes främja personcentrerad och patientsäker vård men det framkom även svårigheter att använda det. Erfarenheterna beskrevs som fyra kategorier: förutsättningar för ökad delaktighet, behov av ansvarsförtydligande, säkerhet för alla inblandade, och otillräckligt inarbetat arbetssätt.  Konklusion: Sammanfattningsvis visade studien att SIP kan ha betydelse för tillämpning av patientsäker och personcentrerad vård. SIP kan genom hembesök och digitala möten förbättra patientens delaktighet samt bidra till en sammanhållen, integrerad vård i hemmet. Bättre struktur för att tillämpa arbetssättet efterfrågades, utan att riskera att SIP blir en standardiserad arbetsrutin. / Background: The number of people with multimorbidity is increasing, hence healthcare is often provided at their home. Furthermore, striving to apply person-centred care creates new challenges. Interventions to promote person-centered and integrated care are based on the law for coordination of care at discharge from hospital and demands establishment of a coordinated individual plan (CIP) before discharge. Coordinating care through CIP often occurs between healthcare and social services. The district nurse is often appointed to be the permanent contact concerning care for the patient and thus responsible for CIP.  Motive: Primary care centres and municipal units for home care are important partners in integrated care at primary care level and district nurses are often responsible for CIP. To identify the barriers and facilitators for the using of CIP, we explored the district nurses' experiences about it. The results of the study may contribute to better understanding of CIP as a working method. Aim: The purpose of this study was to highlight the district nurses' experiences of working with the CIP at primary care level. Methods: In 2021, individual semi-structured interviews with district nurses were conducted (n=8). Qualitative content analysis was used to analyse the data. Result: From the interviews, various experiences emerged regarding the experiences of using CIP. Using CIP was experienced as facilitating person-centred care and patient safety, but several obstacle and difficulties to adopt it were identified. The experience resulted in four categories: prerequisites for increased participation, need for accountability, safety for all involved, and insufficiently established working method.  Conclusion: In summary, the study showed that CIP is important for the application of patient-safe and person-centered care. Through home visits and digital meetings, CIP can improve patient participation and contribute to a cohesive, integrated care at home. Better structure for using the CIP as working method was requested, in order to avoid that CIP  becomes only a standardized work routine.

The aim of this qualitative study was to explore hospital-counselors view on collaboration in thedischarge-process from inpatient psychiatric care regarding individuals with comorbidity in form ofserious mental illness and substance abuse. Six hospital-counselors from different psychiatric in-patient wards in Stockholms county participated in the study. All participants had a degree in socialwork and five of them had earlier experience working in the municipality as social workers. Theresearch process was conducted using qualitative interviews, further applying a systemic view oncollaboration which consisted of three levels: structural-, organizational- and individual, which wasbased on the core concepts of integrated care and person-centered care. The results showed that thehospital-counselors acted as a “link” between the health care, municipality, and patient duringcollaboration. Collaboration itself was described as a process involving different actors andorganizations within the two main principal sectors. The complexity of the differences in economicinterests, view on support needs and responsibilities regarding treatment and further care seemed to becentral aspects influencing collaboration. Although the results largely confirm previous research, it hasbrought attention to specific claims on what facilitates collaboration and what undermines it.