The European Union (EU) aims to ensure that investors and stakeholders have the necessary information on companies' sustainability performance. Requiring that the information provided is transparent, consistent, reliable and comparable. Requirements on sustainability disclosures have through the years significantly increased. The EU has amended and extended its regulations from Non-Financial Reporting Directive (NFRD), with previously 11 000 companies needing to report sustainability information, to the now 50 000 companies according to the new directive, Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD). This directive is accompanied by a standard framework called European Standard Framework (ESRS) provided by European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG) and guides companies’ disclosure. All sectors need to follow and report according to the general requirements, with some sectors getting additional sector-specific standards. Although the built environment sector is commonly known as a major contributor to Greenhouse Gas (GHG) emissions, it will not receive additional requirements. Hence, it is of interest to research how the general requirements are adoptable in this sector.  The research aimed to examine methods used for data collection on a project level in the built environment sector, if they correspond with CSRD and its accompanying standard framework and the driving forces behind the development of these methods. A sample of disclosure requirements from ESRS E1 “Climate Change'' was selected and analysed due to the limitations of the study. The research used semi-structured interviews to gather information and data from respondents in the large consultant company, AFRY, based in Stockholm, Sweden. Gathered data was later analysed through a thematic analysis approach aiding in answering the research questions. Previous literature has e.g. focused on companies’ readiness to implement CSRD whilst this research aimed to contribute with further knowledge about the adaptability of the built environment to the requirements. Furthermore, this research provides a historical perspective on sustainability reporting and companies’ responsibilities regarding sustainability as well as the criticisms of the NFRD. The findings show that methods required by the ESRS E1 already exist today due to previous legislation such as climate declaration and voluntary initiatives such as environmental building certifications. These methods are identified to be driven by coercive pressures setting the minimum requirements for the sector. Additionally, the adoption of these methods due to further ambitions could be explained by both internal and external stakeholders' interests, resulting in either an economic or brand-enhancing benefit. However, these methods are not used in all projects and some essential gaps and improvements were identified through this research. It is apparent through this research that this directive will affect companies' value chain and therefore indirectly affect companies not required to report according to CSRD. / Den Europeiska unionen strävar efter att säkerställa att investerare och intressenter har tillgång till nödvändig information angående företags hållbarhetsarbete. Informationen som lämnas ska enligt EU vara transparent, konsekvent, tillförlitlig och jämförbar. Kraven på hållbarhetsinformation har genom åren ökat väsentligt. EU har ändrat och utökat sina regler från Non-Financial Reporting Directive (NFRD), som tidigare krävde att 11 000 företag skulle redovisa hållbarhetsinformation, till att nu omfatta 50 000 företag enligt det nya direktivet, Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD). Till direktivet följer ett standard ramverk kallat European Sustainability Reporting Standard (ESRS) som tillhandahålls av European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG) och som vägleder företagens rapportering. Alla sektorer måste följa och rapportera i enlighet med de allmänna kraven, medan vissa sektorer får ytterligare sektorsspecifika standarder. Trots att samhällsbyggnadssektorn är allmänt känd för att vara en stor utsläppare av växthusgaser, kommer den inte att omfattas av ytterligare krav. Därför är det av intresse att undersöka hur de allmänna kraven kan tillämpas i samhällsbyggnadssektorn.  Studien syftar till att undersöka de metoder som idag används för datainsamling på projektnivå inom samhällsbyggnadssektorn och analysera hur väl de överensstämmer med CSRD och det tillhörande standard ramverket. Vidare undersöks drivkrafterna bakom metodernas utveckling. På grund av studiens begränsningar, har ett urval av krav från ESRS E1 "Klimatförändring" valts ut och analyserats. Denna studie använder semistrukturerade intervjuer för att samla in information och data från respondenter på det tekniska konsultföretaget AFRY, baserat i Stockholm, Sverige. Den insamlade datan analyserades sedan genom en tematisk analys vilken hjälpte att besvara studiens frågeställningar. Tidigare litteratur har exempelvis fokuserat på företagens beredskap om CSRDs implementation. Denna undersökning syftar till att bidra med ytterligare kunskap om hur samhällsbyggnadssektorn kan anpassas efter kraven. Vidare syftar undersökningen till att ge ett historiskt perspektiv på hållbarhetsredovisning, företagens hållbarhetsansvar samt kritiken mot NFRD.  Resultatet av studien visar att metoder som krävs enligt ESRS E1 existerar idag på grund av tidigare lagstiftning, såsom klimatdeklarationer och även på grund av frivilliga initiativ såsom miljöbyggnadscertifieringar. De metoder som identifierades, ansågs främst vara drivna av påtryckningar från tvingande lagstiftning, som i sin tur har satt minimikrav på sektorn. Ytterligare användning av metoderna bedöms främst vara drivna av interna och externa intressenters intressen. Användningen av metoderna har resulterat i antingen en ekonomisk eller en varumärkeshöjande fördel för företagen och kan förklara intressenternas påtryckningar. Studien visar även att metoderna inte används i alla projekt och att förbättringar kunde identifieras. Undersökningen visar att detta direktiv kommer att påverka företagets värdekedja och därför även indirekt påverka företag som egentligen inte är skyldiga att rapportera enligt CSRD.

Klimatförändringar är en global utmaning som orsakar bland annat höjda havsnivåer och extremväder, främst drivet av växthusgaser från fossila bränslen. Bygg- och fastighetssektorn i Sverige stod för 22% av landets totala växthusgasutsläpp 2021. EU:s Parisavtal och FN:s agenda 2030 syftar till att begränsa klimatpåverkan genom hållbara investeringar. Taxonomin är en av de åtgärder som EU har i sin handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt och antogs av kommissionen 2018. CSRD, som infördes 2023, stärker hållbarhetsrapporteringen för olika företag som måste följa ESRS-standarder. Syftet med arbetet är att utreda hur fastighetsbolag verksamma i Sverige tillämpar det institutionella ramverket gällande EU:s Taxonomi i dagsläget och på lång sikt.  Metoden bestod av kvalitativa intervjuer som genomförts med tre fastighetsbolag och en intervju med en expert inom ämnet. Vi har även genomfört en informationsinsamling med tidigare arbeten och institutionell teori. Uppsatsen visar att fastighetsbolag inte är tillräckligt förberedda för EU:s taxonomi och kämpar med att implementera de nya kraven i tid. Fastighetsbolag i Sverige förbereder sig för EU:s taxonomi och ESRS genom strategiska åtgärder som att analysera klimatrelaterade risker, genomföra energirenoveringar och certifiera byggnader. De möter utmaningar med nya rapporteringskrav och höga initiala kostnader, men långsiktiga strategier syftar till att integrera hållbarhetsaspekter. Trots dessa utmaningar visar uppsatsen att fastighetsbolagen strävar efter att anpassa sig och integrera hållbarhetsaspekter för att säkerställa och uppfylla EU:s hållbarhetskrav. / Climate change is a global challenge that causes rising sea levels and extreme weather, primarily driven by greenhouse gases from fossil fuels. In 2021, the building and real estate sector in Sweden accounted for 22% of the country’s total greenhouse gas emissions. The EU's Paris Agreement and the UN's Agenda 2030 aim to limit climate impact through sustainable investments. The taxonomy is one of the measures in the EU's action plan for financing sustainable growth and was adopted by the Commission in 2018. The CSRD, introduced in 2023, strengthens sustainability reporting for various companies, which must comply with ESRS standards. The purpose of this work is to investigate how real estate companies operating in Sweden currently and in the long term apply the institutional framework concerning the EU taxonomy.  The methodology to examine this involved qualitative interviews conducted with three real estate companies and an interview with an expert in the field. We also conducted an information gathering from previous works and institutional theory. The thesis shows that real estate companies are not sufficiently prepared for the EU taxonomy and struggle to implement the new requirements on time. Real estate companies in Sweden are preparing for the EU taxonomy and ESRS through strategic measures such as analyzing climate-related risks, performing energy renovations, and certifying buildings. They face challenges with new reporting requirements and high initial costs, but long-term strategies aim to integrate sustainability aspects. Despite these challenges, the thesis shows that real estate companies strive to adapt and integrate sustainability aspects to meet and fulfill the EU's sustainability requirements.

Background: Vomb AB has experienced significant growth due to the increasing demand for white snus. This surge in popularity has shifted dynamics in the nicotine industry and brought heightened attention to sustainability issues. Concurrently, the EU has introduced new laws, such as CSRD, mandating companies to disclose their sustainability efforts. To comply with these requirements and enhance their sustainability profile, Vomb must develop measurable dimensions to gauge resource consumption and eliminate waste, in line with lean production principles. Purpose: The aim is to identify relevant sustainability metrics related to resource consumption and waste at Vomb. This is to then design a framework for their upcoming sustainability reporting in accordance with the CSRD requirements, which will be relevant for the company by 2026. Method: The study constitutes a qualitative case study on Vomb AB. The method outlines how data has been gathered through interviews and the criteria set forth to provide validity and reliability to the analysis of other companies' sustainability reports. Results: Vomb will meet the requirements set by CSRD by using sustainability measures linked to all five E’s within ESG. After studying the company's processing operations and analyzing other companies' sustainability reports, four main sustainability measures were identified that can be applied to Vomb's operations. By implementing these measures in their upcoming sustainability reporting, all five E’s will be covered. The measures are as follows: greenhouse gas emissions, water usage, hazardous chemicals, and waste.

Background: In an era defined by urgent global crises such as climate change, businesses encounter multifaceted challenges alongside the imperative for sustainable development. The Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) by the European Union (EU) in 2024 reflects a pivotal response to this pressing need. The purpose of the framework is to increase transparency and engage companies in sustainability actions. The defense industry is one sector with high confidentiality regarding data sharing. As stakeholders navigate this complex landscape, understanding the impact of CSRD preparation on sectors like defense becomes increasingly important.  Purpose: The purpose of this bachelor's thesis is to examine how the preparations for the Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) influence the Swedish Defense Industry. The researcher employs the theoretical frameworks of "stakeholder theory" and “institutional theory” for this purpose.  Method: The research used a qualitative methodology, employing interviews with firms operating within the defense sector and with experts within the CSRD-field. The adoption of this methodological approach facilitates researchers and readers in attaining a holistic comprehension of the dynamics of the defense industry and the repercussions and impacts of the implementation of CSRD.   Conclusion: The results show the need for well-established preparation within companies in order to succeed with the implementation of CSRD. Findings show that a change in the infrastructure will be required within the Swedish defense industry to collect all information for sustainability reporting due to classified information. Additionally, the result of valuable communication is emphasized among the companies. Lastly, the stakeholders within the industry need to be included in the dialogue to increase awareness of expectations aligned with CSRD.

This master’s thesis investigates the preparedness of a selection of medium-sized Swedish construction companies for the upcoming Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD). By examining the companies’ awareness and knowledge of the new regulation, this thesis aims to provide insights into the challenges and opportunities they may encounter. The research questions explored include: the extent of these companies’ knowledge and understanding of the CSRD requirements, the most challenging aspects of these regulations, and the potential impact of the CSRD on their sustainability practices.  The results shows that the examined medium-sized Swedish construction companies has limited knowledge about the CSRD. The companies face a number of challenges in connection to their ability to comply to the CSRD. The most prominent challenge was found to be External data collection - scope 3. Furthermore, the companies believe that by complying with the CSRD it will make them more sustainable. However, the companies believe the tools and methods needed to comply with the CSRD could affect their profitability. Nevertheless the companies generally believe that this need for resources can become a long-term investment and thereby make them more sustainable and profitable. / Denna masteruppsats undersöker beredskapen hos ett urval av medelstora svenska byggföretag för det kommande Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD). Genom att undersöka företagens medvetenhet och kunskap om den nya förordningen syftar denna avhandling till att ge insikter om de utmaningar och möjligheter de kan möta. Forskningsfrågorna som undersöks inkluderar: omfattningen av dessa företags kunskap och förståelse för CSRD kraven, de mest utmanande aspekterna av dessa förordningar och den potentiella inverkan av CSRD på deras hållbarhetspraxis.  Resultaten visar att de undersökta medelstora svenska byggföretagen har begränsad kunskap om CSRD och ESRS. Företagen står inför ett antal utmaningar i samband med deras förmåga att följa CSRD. Den mest framträdande utmaningen visade sig vara extern datainsamling - scope 3. Vidare tror företagen att genom att följa CSRD kommer det att göra dem mer hållbara. Företagen tror dock att de verktyg och metoder som behövs för att följa CSRD kan påverka deras lönsamhet. Trots det tror företagen generellt att detta resursbehov kan bli en långsiktig investering och därmed göra dem mer hållbara och lönsamma.

As climate change progresses, extreme weather events such as heatwaves, heavy rainfall, and flooding are expected to become more common and frequent. Increased climate-related risks pose multiple threats to society, including damage to properties and infrastructure, loss of human lives, and economic instability. This necessitates property owners to adapt to future climate scenarios. To direct capital towards sustainable investments and contribute to a green transition, the EU has introduced measures such as the EU Taxonomy, and the Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD), which an increasing number of companies will gradually be covered by. Many companies are unprepared for the growing demands of the CSRD, which must be reported according to the European Sustainability Reporting Standards (ESRS).  The purpose of this report is to identify the climate-related risks faced by real estate companies, focusing on properties for public use, and to highlight the economic consequences of these risks. Furthermore, the report aims to contribute to the development of methods for ongoing management of climate risks, including prioritization and action planning, as well as exploring how real estate companies can integrate climate adaptation in line with ESRS. The development of the model for climate and vulnerability analyses is based on previous analyses conducted by various actors and adapted to ESRS. Semi-structured interviews have been conducted with industry players to gain insight into how the work on climate adaptation of properties is progressing and its financial impact. To investigate how market value can be affected by preventive climate adaptation measures compared to post-climate event costs, a Discounted Cash Flow Analysis was performed. A five-step model has been developed, including: mapping of the property portfolio, identifying climate-related risks, risk analysis and property-specific characteristics, risk assessment, and implementation of climate adaptation measures. Investments in climate adaptation measures are cheaper in the long run than not adapting, as the costs of damage are often much higher and have a more negative impact on property values. The work on climate adaptation is an ongoing process, and sustainability reporting according to CSRD is complex. Insurance companies only compensate for damages classified as "unforeseen and sudden." This means that properties need to be climate-adapted to be insurable. Without insurance protection, it also becomes difficult to obtain bank loans, as properties are often used as collateral. / I takt med klimatförändringarna förväntas extremväder som värmeböljor, skyfall och översvämningar bli allt vanligare och mer frekventa. Ökade klimatrelaterade risker hotar samhället på många sätt, såsom skador på fastigheter och infrastruktur, människoliv och ekonomisk stabilitet. Vilket ställer krav på fastighetsägare att klimatanpassa utifrån framtida klimatscenarier. För att styra kapital mot hållbara investeringar och bidra till en grön omställning har EU bland annat infört EU-taxonomin, och Corporate Sustainabilty Reporting Directive (CSRD), som allt fler företag successivt kommer att omfattas av. Många företag är inte förberedda på de ökande kraven från CSRD som ska redovisas enligt European Sustainability Reporting Standards (ESRS).  Syftet med rapporten är att identifiera klimatrelaterade risker som fastighetsbolag, med fokus på samhällsfastigheter, står inför samt att belysa de ekonomiska konsekvenserna av dessa risker. Vidare syftar rapporten till att bidra till utvecklingen av metoder för löpande hantering av klimatrisker, inklusive prioritering och åtgärdsplanering, samt att undersöka hur fastighetsbolag kan integrera klimatanpassning i linje med ESRS. Utvecklingen av modellen för klimat- och sårbarhetsanalyser baseras på tidigare analyser utförda av olika aktörer samt anpassning till ESRS. Semi-strukturerade intervjuer har genomförts med branschaktörer för att få en inblick i hur arbetet med klimatanpassning av fastigheter pågår och dess finansiella påverkan. För att undersöka hur marknadsvärdet kan påverkas av förebyggande klimatanpassningsåtgärder jämfört med kostnader efter en klimathändelse, genomfördes en kassaflödesanalys (Discounted Cashflow Analysis).  En 5-stegsmodell har utvecklats som inkluderar: kartläggning av fastighetsbeståndet, identifiering av klimatrelaterade risker, riskanalys och fastighetsspecifika egenskaper, riskbedömning samt implementering av klimatanpassningsåtgärder. Investeringar i klimatanpassningsåtgärder är billigare i längden än att inte klimatanpassa, eftersom kostnaderna för skador ofta är mycket högre och påverkar fastighetsvärdet mer negativt. Arbetet med klimatanpassning är en pågående process, och hållbarhetsrapportering enligt CSRD är komplicerat. Försäkringsbolag ersätter endast skador som klassas som ” plötsliga och oförutsedda”. Detta innebär att fastigheter behöver klimatanpassas för att vara kunna försäkras. Utan försäkringsskydd blir det dessutom svårt att få banklån, då fastigheter ofta används som säkerhet.

This thesis aims to find ecofeminist perspectives in sustainability reporting standards using content analysis and comparison. The most used sustainability reporting framework is GRI (Global Reporting Initiative), but the EU has introduced a new one, the ESRS (European Sustainability Reporting Standard). The new framework will be mandatory for many European companies starting in 2024. For the scope of this master thesis, we focused on the social standards in ESRS and GRI. Our findings show that both standards include some ecofeminist perspectives. Key similarities are the emphasis on gender and workers, whereas key differences are the need to include different perspectives and the willingness to implement change together. The results show that ESRS includes more ecofeminist perspectives in the social reporting standards. The fact that ESRS is also a mandatory framework within the EU, whereas GRI is voluntary, pushes forward the notion and hope that ESRS will bring a more sustainable future to Europe.

The evolution of sustainability reporting demands increased transparency and scope. A pivotal aspect of this process is the determination of materiality for disclosure. The European Union, through its latest enactment, the European Sustainability Reporting Standards (ESRS), has refined the interpretation of materiality criteria. This regulatory development motivates this study, which aims to explore the implications of the double materiality assessment (DMA). Specifically, investigating how the DMA is strategically utilized and if the generated output could lead to change in companies’ governance, operations, and practices.  To investigate this, the study examines eight Swedish companies across various industries, among the early adopters of ESRS. These companies serve as the focal point of the case study, utilizing a qualitative research approach where insights are derived from semi-structured interviews with key representatives of these firms. A conceptual framework, drawing from dynamic capabilities and institutional theory, help identifying patterns and themes related to dynamic skills and isomorphic tendencies.  The study reveals how the DMA shapes companies’ sustainability focus and operations. It enhances internal and external discussions, promotes sustainability awareness among colleagues, and facilitates knowledge sharing. The DMA emphasizes supplier transparency, fosters stakeholder engagement, and influences sustainability strategies, leading to organizational restructuring. Additionally, the study highlights the reliance on external consultants for DMA execution, reflecting resource constraints or regulatory complexity. Professional audits expedite compliance efforts but raise concerns about internal resource adequacy for sustainability reporting practices amidst new disclosure mandates.

This study analyses the perception of green bonds in relation to the ESRS (Environmental Sustainability Regulation Standards), in a high-interest-rate environment, using behavioural economic theory, in the case of Sweden and Norway. The research questions focus on nudging strategies, willingness to pay, and the case of Sweden being a full EU member and Norway being part of the EEA collaboration. (Green) Nudging is a concept in behavioural economic theory referring to interventions to direct individuals' behaviour in a desired way without the use of force. There are several regulatory initiatives in the EU, such as the ESRS and CSRD and the voluntary EU Green bond standard, with an impact on green bonds within the built environment, for example seen in the use of proceeds. Previous research shows that the application of behavioural economic concepts, such as nudging, can be intertwined with the positive effects on sustainable practices. The chosen methods for this study were both qualitative and quantitative. The qualitative part consisted of 14 semi-structured interviews (with open and closed questions) and a quantitative part of a numerical analysis based on the Likert-scale questionnaire. The two-sample t-tests in MATLAB show, at a significance level of 0.05, a failure to reject the null hypothesis, set as showing no difference between the respondents in Sweden and Norway – for a specific Likert-scale question. The one-sample t-test in MATLAB show, at a significance level of 0.05, a significant difference from a neutral answer score, of 4, regarding Likert-scale questions relating to various factors, such as default framing, feedback/goal-setting, and social (green) reference nudging. Five conclusions have been identified based on the findings. Firstly, Sweden and Norway share similar positive views towards working green and using green bonds. For example, linking GHG-emission metrics in the use-of-proceeds to convey (green) market signals. Secondly, the present green bond market seems slightly more developed in Sweden compared to Norway. However, the study did not analyse to which extent and maturation. Thirdly, the adaptation, implementation, and perceived positive effects of ESRS seem to be similar in both Sweden and Norway. Fourthly, concepts such as default framing, feedback/goal-setting, and social (green) reference nudging, seem to affect the use of green bonds in Sweden and Norway, which may imply green nudges are fruitful. Fifthly, a higher interest rate environment influences the interest and issuance of green bonds but is not the most central factor since there seems to be an interest in sustainable financed activities long-term. This study’s findings are positive from a long-term perspective regarding social and environmentally sustainable development. A greenium and a willingness to pay, WTP, for long-term sustainability, may suggest considering also the ecological, social, and societal, relative to the economic parameters. I am happy to recommend further research in this area, for example in behavioural economics and green nudging. / I denna studie undersöks synen på gröna obligationer i relation till EU-regelverket ESRS (Environmental Sustainability Regulation Standards) i den bebyggda miljön, i Sverige och Norge, med utgångspunkt i beteendeekonomisk teori. De frågeställningar som varit vägledande i arbetet rör nudging-strategier, willingness to pay (WTP, betalningsvilja) samt hur organisationer i Sverige, som fullvärdig EU-medlem, och i Norge, som del av EES-samarbetet, förhåller sig till gröna obligationer. Nudging (grön nudging) som koncept inom beteendeekonomisk teori refererar till åtgärder som används för att styra individers beteende i en önskvärd riktning utan tvång. I tidigare forskning uppmärksammas att flertalet regelverk inom EU som ESRS men även CSRD och EU Green bond standard, visat sig vara betydelsefulla för användningen av gröna obligationer, exempelvis vid affärsmässig kapitalanvändning (use of proceeds). I beteendeekonomisk teori framhålls vidare att nudging och betalningsvilja kan ha positiva effekter för miljö och hållbarhet. Både kvalitativ och kvantitativ metod har använts i studien. Den kvalitativa delen grundas i 14 semi-strukturerade intervjuer (med både öppna och slutna frågor). Den kvantitativa delen grundas i den numeriska analysen baserat på Likert-enkäten. Studiens resultat visar att beteendeekonomisk teori kan vara relevant för att förstå hur gröna obligationer kan användas för hållbara initiativ som rör bebyggd miljö, och återspeglas i respondenternas svar både i Sverige och Norge. De tvåsidiga t-testerna i MATLAB visar att det, på en 0.05 signifikansnivå, ej går att förkasta noll-hypotesen om att det inte föreligger någon skillnad mellan respondenter i Sverige och Norge – för en specifik fråga med Likert-skala – frågor relaterade till grön nudging (default/framing, social reference nudge) samt till betalningsvilja, WTP, för gröna initiativ. De ensidiga t-testerna visar, på en 0.05 signifikansnivå, en signifikant skillnad från neutral svarspoäng om 4, gällande de frågor med Likert-skala som relaterar till faktorer såsom default framing, feedback/goal-setting, and social (green) reference nudge. Fem slutsatser har dragits: (1) Sverige och Norge delar en positiv syn på användning av gröna obligationer. Exempelvis publiceras gröna marknadssignaler, mätvärden kring GHG-utsläpp, i affärsplaner, use of proceeds. (2) Nuvarande grön obligationsmarknad tycks vara något mer utvecklad i Sverige än i Norge. (3) Användning, mottagande, implementering och upplevd positiv effekt av ESRS är liknande i både Sverige och Norge. (4) Koncept som default framing, feedback/goal-setting och social (grön) referens nudging, tycks påverka användning av gröna obligationer i Sverige och Norge och kan vara initiativ i riktning mot en hållbart finansierad verksamhet. (5) En högre räntemiljö påverkar intresse och emission av gröna obligationer men är inte den mest centrala faktorn för gröna obligationer eftersom det ändå, trots förändringar i räntemiljö i både Sverige och Norge, bland annat föreligger en viss betalningsvilja (WTP), för en mer långsiktigt hållbar utveckling, miljömässigt och socialt. Sammanfattningsvis visar studien att synen på de nya policy- och regelverken sammanflätade med ESRS, är positiv, i både Sverige och Norge. En grön premie (greenium) och en WTP för en mer långsiktigt hållbar utveckling tyder också på att man bör ta hänsyn till inte endast ekonomiska parametrar utan även ekologiska, sociala och samhälleliga.