The relation between copyright and the right to privacy is complex and difficulties exist in balancing the rights. Copyright should not be limited. Therefore, to ensure the economic rights of the copyright owners, must the right to privacy instead be limited whenever the two rights collide. The implementation of IPRED into Swedish Law meant a vast change as private operators are able to request information concerning a suspected infringer before as well as during a proceeding concerning an infringement of intellectual property. The chosen implementation method goes beyond IPRED’s requirements and also sanctions a lower standard of proof to grant the requested information. These deviations have given rise to critique whether the implementation is consistent and in accordance with EU-legislation. The court ruled in the ePhone case that providing a copyright owner with a suspected infringer’s information before prosecution is in accordance with EU-legislation. The motivation was that the Swedish court makes a proportionality assessment before granting the requested information. This ruling can be considered to close the discussion whether or not the European Convention on Human rights can be limited in favor of copyright. The author’s suggestion of an alternative implementation of IPRED gives, in theory, rise to a better balance between both sides interests, where integrity would not be affected by as an extensive restriction. However, in reality, there are factors limiting copyright via such an implementation. Therefore the balance would shift as copyright owners would not possess the same possibilities to protect and defend their rights. The author therefore concludes that the preferred implementation is the currently established implementation.

Utredning om hur starkt skyddet för en stödmottagarens berättigade förväntningar är vid återkrav av olagligt statsstöd.

No description available.

The year of 2007 was indeed a year of turmoil for the Swedish labor law. This was the year of the preliminary ruling in the case “Laval un Partneri” (C-341/05), in which the ECJ ruled that the right to take collective action against foreign employers who post employees to work in Sweden as stated in Swedish labor law at the time constituted a disproportionate restriction on the freedom to provide services.   Due to the ruling of the ECJ, the Swedish legislature governing the right to take collective action toward these employers had to be modified. Changes were made in order to align the Swedish labour law with the EU-law, especially concerning the Posting of Workers Act. These amendments came to be referred to as “lex Laval”, and they constitute a restriction on the right to take collective action.   As a result of a heated public debate regarding the right to take collective action, lex Laval is now about to be amended. The purpose of the revision of the legislation is to, once again, extend the right to take collective action. This is motivated by a demand of improved possibilities to control the working conditions which the employers actually apply to the posted workers. This is said to be in line with the EU-law since the approval of the new Enforcement Directive (2014/67/EU) in 2014.     The main purpose of this essay is to give an account of the legislative changes made to the Swedish labor law in consequence of the Laval case as well as the expected changes to come, and to analyze these coming changes from an EU-law point of view. Will they constitute a disproportionate restriction on the freedom to provide services just like the legislation before the Laval case did? In addition, the essay will also give an account of the public debate regarding posting of workers, both on a Swedish national level and on an EU-level. In the light of the debate, the essay will also analyze the European Commission’s proposal of a new directive amending the existing Posted Workers directive (96/71/EC) in relation to the latest proposed change of lex Laval.

No description available.

<p>Abstract</p><p>This thesis show how the European Community, through legislation and case law, is addressing the problem of multiple discrimination and what the possible solutions to it are.</p><p>Multiple discrimination describes a situation where an individual experiences discrimination on more than one ground. This can occur in two different ways; additive or intersectional. Additive discrimination describes a situation where an individual is discriminated against on more than one ground and these grounds are added on top of each other. Intersectional discrimination explains how an individual’s multiple identities may be the cause of discrimination in such a way that the grounds for discrimination cannot be considered separately.</p><p>Expanding the list of grounds in Article 13 EC could help multiple discrimination claims but cannot be seen as the exclusive solution to such a complex problem. Many more problems surround multiple discrimination claims. One is to find an adequate comparator in order to prove discrimination. Another is that the case law shows a higher rate of success for plaintiffs claiming only one ground of discrimination even if they have experienced multiple discrimination, causing a disparity between the facts of the case and the reality experienced by the plaintiffs.</p><p>In conclusion, such a complex matter cannot be solved by one simple solution but the Community would benefit from an explicit prohibition as well as a common definition of multiple discrimination.</p>

Abstract This thesis show how the European Community, through legislation and case law, is addressing the problem of multiple discrimination and what the possible solutions to it are. Multiple discrimination describes a situation where an individual experiences discrimination on more than one ground. This can occur in two different ways; additive or intersectional. Additive discrimination describes a situation where an individual is discriminated against on more than one ground and these grounds are added on top of each other. Intersectional discrimination explains how an individual’s multiple identities may be the cause of discrimination in such a way that the grounds for discrimination cannot be considered separately. Expanding the list of grounds in Article 13 EC could help multiple discrimination claims but cannot be seen as the exclusive solution to such a complex problem. Many more problems surround multiple discrimination claims. One is to find an adequate comparator in order to prove discrimination. Another is that the case law shows a higher rate of success for plaintiffs claiming only one ground of discrimination even if they have experienced multiple discrimination, causing a disparity between the facts of the case and the reality experienced by the plaintiffs. In conclusion, such a complex matter cannot be solved by one simple solution but the Community would benefit from an explicit prohibition as well as a common definition of multiple discrimination.

Från och med den 1 januari 2009 gäller nya regler för beskattning av förmån på personal-optioner. Anledningen till de nya reglerna är att de tidigare har ansetts strida mot EG-rätten. De tidigare reglerna innebar att en innehavare av personaloptioner vid en utflyttning från Sverige fick betala skatt på en förmån som ännu inte erhållits, så kallad avskattning. Andra länders liknande bestämmelser har underkänts av EG-domstolen i rättsfall såsom Lasteyrie och N. Det svenska Skatteverket tog efter de rättsfallen ställning i frågan och ut-tryckte att avskattning ej skulle ske, även Regeringsrätten antog samma ståndpunkt vilket nödvändiggjorde ny lagstiftning. Lagstiftaren kom fram till att enbart borttagandet av avskattningsregeln skulle kunna leda till såväl dubbelbeskattning som skattefrihet. Därför skulle samtidigt en ändring av skatte-pliktens omfattning gällande personaloptionsförmån införas. Valet gällde två olika alternativ, proportionering eller utvidgad skatteplikt. Den metod som valdes och som nu ska gälla är utvidgad skatteplikt eftersom regeringen ansåg att det var den mest ändamåls-enliga metoden samt det bästa sättet att undvika utflyttning i skatteplaneringssyfte. Flera sakkunniga uttalade i remissyttranden och artiklar att de föredrog proportionerings-metoden då det är en metod med internationell acceptans. De ansåg att användandet av proportionering skulle medföra harmonisering med övriga medlemsländers skattesystem vilket skulle öka förutsebarheten och underlätta för den fria rörligheten och effektivisering-en av EU:s inre marknad. Sverige har i och med sitt medlemskap i EU förbundit sig till att följa EG-rätten. Även om det inte finns någon harmonisering på området för direkt beskattning, måste medlems-länderna ha EG-rätten och de fri- och rättigheter som EG-fördraget garanterar i åtanke då de lagstiftar. Nationell rätt får ej göra skillnad på medborgare från olika länder, inte heller mellan en medborgare som stannar i ett medlemsland och en medborgare som flyttar ut. Den tidigare avskattningen medförde en sådan skiljaktighet och stred därför mot EG-rätten. Näringslivets Skattedelegation har uttryckt en oro att också de nya bestämmelserna kan komma att strida mot EG-rätten då de kan vara diskriminerande för de som flyttar hit och blir obegränsat skattskyldiga jämfört med de som är bosatta i Sverige och tillfälligt flyttar utomlands för att arbeta.Utvidgad skatteplikt innebär att den begränsade skattskyldigheten angående förmån av personaloption som kunnat utnyttjas innan flytt till Sverige slopas. Generell skatteplikt förall inkomst blir tillämplig även på förmån av personaloption, vilket innebär att förmån som intjänats utomlands kommer att beskattas i Sverige. Dubbelbeskattning kommer att uppstå på förmån av personaloption oftare än tidigare och ska då undanröjas genom tillämpning av skatteavtal. I de flesta skatteavtal fördelas beskattningsrätten genom proportionerings-metoden. I praktiken innebär utvidgad skatteplikt att skattskyldiga som flyttar till ett land med vilket Sverige har skatteavtal, där creditmetoden tillämpas, kommer att beskattas på hela förmånsvärdet med en skattesats motsvarande den som används på svenska förvärvs-inkomster. I det fall att den skattskyldiga flyttar till ett land med vilket Sverige har skatte-avtal och där exemptmetoden tillämpas beskattas vardera del med den skattesats respektive land har, vanligtvis blir den totala skattesatsen lägre jämfört med creditmetoden. Vi anser att regeringen har gjort ett tveksamt val av metod för utformandet av skatte-pliktens omfattning, då de än en gång väljer att avfärda proportionering som är en inter-nationellt accepterad metod. En proportioneringsmetod skulle bättre uppfylla ändamålet att varje land ska beskatta det som är hänförligt till verksamhet där och på ett mer effektivt sätt undvika skatteplanering. EU:s inre marknad medför många fördelar för Sverige och det är viktigt att effektivisera den ytterligare. En nationell proportioneringsregel skulle öka förut-sebarheten och rättssäkerheten för de som är verksamma över gränserna. / Skatterätt, EG-rätt, avskattning, exitskatt, personaloptioner, förmånsbeskattning, Lasteyrie, N, Bachmann, proportioneringsmetod, utvidgad skatteplikt

Sveriges medlemskap i EU har, mot bakgrund av suveränitetsprincipen, inneburit att svenska bestämmelser på den direkta beskattningens område måste vara förenliga med de grundläggande friheter som stadgas i EUF-fördraget. Utomlands bosatta fysiska personer beskattas för tjänsteinkomst i enlighet med SINK eller A-SINK med en definitiv källskatt och inga kostnadsavdrag medges inom ramen för nämnda lagstiftning. Nekande av kostnadsavdrag för utomlands bosatta har, vid bedömning i EUD, ansetts utgöra hinder mot de fria rörligheterna inom unionen. Detta på grund av att kostnader i direkt relation till förvärvandet av inkomsten är territoriellt avgränsningsbara då motsvarande intäkt beskattas inom Sverige. En skattskyldiga enligt SINK eller A-SINK befinner sig således i en objektivt jämförbar situation med en obegränsat skattskyldig enligt IL. Då ska samma regler tillämpas för att diskriminering inte ska föreligga. Assimilationsmöjligheten i SINK och A-SINK innebär att den skattskyldiga har att välja att beskattas enligt IL och således få tillgång till nämnda avdrag. En sådan lösning var tänkt att undanröja föreliggande diskriminering. I mål C-440/08 Gielen behandlade EUD en liknande lagvalsmöjlighet i nederländsk inkomstskattelagstiftning. Domstolen stadgade att en valmöjlighet för en skattskyldig att välja mellan diskriminerande och icke-diskriminerande lagstiftning inte utgjorde grund för neutralisering av föreliggande restriktion. Lagens beskaffenhet utgjorde fortfarande diskriminering. Författarens åsikt är vidare att rättfärdigande av diskrimineringen enligt rule of reason, med hänsyn till assimilationsmöjligheten, inte kan ske. Det skulle medföra en betungande börda för den enskilda att påföras skyldighet att inge inkomstdeklaration både i Sverige och i hemstaten. Således är assimilationsmöjligheten varken effektiv eller proportionerlig i förhållande till sitt syfte.

För att stävja spridningen av upphovsrättsskyddat materiel via internet har det i Sverige, med bakgrund i en mängd EU-direktiv, införts en rad olika sanktionsmöjligheter. En rättighetsinnehavare kan bl.a. vända sig till domstol och yrka på att en intrångsgörare ska beläggas med ett förbud vid vite mot att fortsätta med intrånget. Ett sådant föreläggande kan även meddelas en mellanhand, i form av exempelvis en internetleverantör, som i objektiv mening anses medverka till upphovsrättsintrång. I praxis har förbudet kommit att innebära att internetleverantörer ålagts att sluta tillhandahålla internetuppkoppling till internettjänster, vilka möjliggjort spridning av upphovsrättsskyddat material. Rättsläget är dock oklart hur långt möjligheten till ingripande för att säkerställa immateriella rättigheter sträcker sig och om den svenska lagstiftningen även medger att en internetleverantör kan åläggas att blockera sina abonnenters tillgång till en hemsida med olovligen upplagt upphovsrättsskyddat material. En sådan åtgärd tangerar gränserna till det grundlagsskyddade förbudet mot censur. I framställningen har utretts hur problematiken kring upphovsrätten i Sverige förhåller sig till skyddet mot censur, med beaktande av bakomliggande EU-rätt. I framställningen har även en utgångspunkt varit att redogöra för vilka affärsmässiga effekter en sådan reglering skulle få för en internetleverantör. I uppsatsen konstaterade vi att det i nuvarande svensk rätt inte finns någon direkt möjlighet till att ålägga en internetleverantör att blockera tillgången till en hemsida med olovligen upplagt upphovsrättsskyddat material för en abonnent. Genom undersökning har vi dock funnit att de bakomliggande EU-direktiven ger långtgående möjligheter till att införa sanktioner mot en mellanhand som medverkar till upphovsrättsintrång. I uppsatsen fann vi även att grundlagarna till skydd mot censur, TF och YGL inte blev tillämpliga i fråga om vanliga internethemsidor. Istället blev den allmänna regleringen i RF, som tillförsäkrar envar rätt till informations- och yttrandefrihet, tillämplig. Skyddet enligt RF är dock inte absolut varför vi först fann att det skulle vara möjligt att införa en ny reglering som skulle innebär att en internetleverantör, för att inte själv göra sig skyldig till medverkan till upphovsrättsintrång, hade varit tvungen att blockera tillgången till en hemsida innehållande olovligen upplagt upphovsrättsskyddat material. Trots möjligheten till införandet av en sådan lag visade nyligen avgjord EU-praxis att en sådan åtgärd skulle anses som alltför långtgående och inskränka inte bara yttrande- och informationsfriheten, utan även rätten till den personliga integriteten samt rätten till näringsfrihet för en internetleverantör. Mot den bakgrunden fann vi att EU-rätten således utgjorde hinder mot att införa en sådan lag. I undersökningen fann vi dessutom att en sådan reglering skulle få långtgående negativa affärsmässiga effekter för en näringsidkare.