No description available.

Arbetet är ett förberedande underlag inför Linnéuniversitetets experiment på ett planerat flerbostadshus på Torparängen i Växjö. Under experimentet ska klimatförändringar som fukt och tempratur i och runt konstruktionen beaktas för att studera dess inverkan på vertikalförskjutningar i konstruktionen. Arbetet beskriver och motiverar placering av de sensorer som mäter klimatändringarna och vertikalförskjutningarna. Även teoretiska beräkningar av de vertikalförskjutningar huset kommer utsättas för redovisas / Wood is a recyclable building material and a natural supply. Building in wood is environmentally friendly and is becoming increasingly demanding. But building high structures in wood has its difficulties. That wood becomes deformed by both loadstrain and moisture variation is one of these difficulties. This report is a basis for the experiments that Linnaeus University is going to perform to study these deformations, so called vertical displacements. At Torparängen in Växjö, Derome will build a number of multi-story residential buildings of modules with load-bearing wooden frames. At the highest of these houses, data for temperature, relative humidity, moisture content and vertical displacements in and around the house's body will be collected using sensors. The sensors will be placed in the construction during the erection of the building. Based on previous experiments in the field, preparations for placement of the sensors have been made and motivated. A theoretical calculation of vertical displacement was also made. This in order to later compare the theory with reality. The main conclusion of the work was to minimize the proportion of wood loaded perpendicular to the fibers. Because it is the weakest part in the construction for vertical displacements. Furthermore, it was concluded that moisture content variation in the wood is the main reason for the total vertical deformations.

I höga hus, i storleksordningen 100 m och högre, med vertikalbärande stomme av stål och betong kan differentialsättningar uppstå då de olika materialen deformeras olika. Detta ger med tiden lutande bjälklag. I det här arbetet har ett beräkningsprogram tagits fram med hjälp av Mathcad för att räkna ut de slutliga deformationerna och hur mycket man behöver kompensera för skillnaderna i deformation genom att gjuta bjälklagen med fall. Programmet är tänkt att användas av WSP i projekteringen av höga hus. Med hjälp av programmet har parametriska studier gjorts och det visade sig att genom att ändra på vissa parametrar kan differentialsättningarna utjämnas. I vissa fall kan detta medföra att gjutning med fall ej är nödvändigt. / When high buildings are built with steel and concrete collaborating, some problems may occur because the materials deform differently. The differences in the final deformations make horizontally casted floors start to lean over time. In this study a program has been developed in Mathcad to calculate the final deformations and differences. The differences can then be compensated by casting the floor with a slope. The program is supposed to be used by WSP to project high buildings. The program has been used for some parametric studies to show how different parameters can decrease the differences. If this makes the differences small enough it will not even be necessary to cast floors with a slope.

No description available.

Byggbranschen idag pressas hårt både när det kommer till tid och pengar. Därför har man i följande rapport fokuserat på att ta fram en metod som bygger på att förenkla uppförande av stålstommar med olika prefabricerade väggelement.I uppförandet av en stålstomme med sandwichelement används ofta två avväxlande profiler för att ta hand om lasterna som angriper konstruktionen, en för vindlasten som verkar i det horisontella planet samt en för de laster som uppstår i vertikal riktning.Då konstruktionen utsätts för laster som verkar vinkelrätt mot varandra samt med en viss excentricitet kommer ett vridande moment att uppstå som behöver hanteras. Arbetet går då ut på att undersöka hur dimensioneringen med hänsyn till dessa faktorer skulle kunna utföras.Rapporten inleds med teori kring de olika faktorer som verkar på profilen samt hur de dimensioneringsregler som finns upprättade ställer sig till dessa. Efter följer ett resultat där beräkningsgången presenteras med hjälp av ett genomgående exempel.Slutligen har man sammanställt dimensionering för ett antal olika lastfall för att kunna dra en slutsats och ringa in de faktorer som urskiljer sig när det kommer till att dimensionera vinkelstången.Det resultat som följer är en omfattande dimensionering av vinkelstång med en inramning av de viktiga faktorer som blir mest talande vid de olika lastfallen. / The construction industry today is under heavy pressure both when it comes to time and money. Therefore, the following report has focused on developing a method based on simplifying the construction of steel frames with various prefabricated wall elements. In the construction of a steel frame with sandwich elements, two alternating profiles are often used to take care of the loads that attack the structure, one for the wind load acting in the vertical plane and one for the loads that arise in the horizontal direction. When the structure is exposed to loads that act perpendicular to each other, a torsional moment will occur that needs to be handled.The investigation then involves examining how the dimensioning regarding these factors could be carried out. The report begins with theory about the various factors that act on the profile and how the dimensioning rules that have been established relate to these. The following is a result where the calculation process is presented with the help of a consistent example. Finally, dimensioning has been compiled for several different load cases to be able to draw a conclusion and identify the factors that differ when it comes to verifying the angle bar. / <p>2022-06-21</p>

The passive particle separation method of elasto-inertial microfluidics have greatpotential in the field of physics, biology and chemistry. The objective of thisdegree project was to understand particle behavior in curved microchannels fornon-Newtonian fluids. This in order to optimize the separation of 1 µm and 2 µmparticles where the end goal is to create an efficient sample preparation method fordiagnosing sepsis. Fluorescent beads were spiked into PEO solutions of differentconcentrations and used in microfluidic PDMS-glass chips with various radii toexamine the influence of curvature and elasticity as well as the flow rate. Theresult indicated an independence of both curvature and elasticity. Reynoldsnumber and Dean number are dependent on the flow rate which results in atrade-off between a high and low flow rate. A low Reynolds number is not enoughto create Dean vortices that can be used to separate particles while a highReynolds number creates strong Dean vortices that can obstruct the focusing. Later, microfluidic silicon-glass chips were used to separate 1 µm and 2 µm beads.The 2 µm particles were able to focus in two different PEO concentrations whereasthe 1 µm particles did not have time to focus entirely. This makes it possible toseparate 2 µm particles along with some 1 µm particles towards one outlet whileleaving another outlet with only 1 µm particles. This is a promising start butfurther optimization is required before being applied to real bacteria separation. / Den passiva partikelseparationsmetoden elastisk tröghetsmikrofluidik har storapotential inom fysik, biologi och kemi. Målet med examensarbetet var att förståpartiklars förflyttning i krökta mikrokanaler för icke-newtonska vätskor. Dettagjordes för att optimera separering av 1 µm och 2 µm partiklar där slutmålet är attskapa en effektiv provberedningsmetod för att diagnostisera sepsis. Fluorescerandepartiklar tillsatta i PEO-l¨osningar av olika koncentrationer anv¨andes imikrofluidiska PDMS-glas chip med olika radier för att undersöka inverkan avkrökning och elasticitet samt flödeshastigheten. Resultatet indikerade ettoberoende av både krökning och elasticitet. Reynolds nummer och Deans nummerär beroende av flödeshastigheten vilket resulterar i en avvägning mellan en hög ochlåg flödeshastighet. Ett lågt Reynolds nummer är inte tillräckligt för att skapaDean virvlar vilket kan utnyttjas för att separera partiklar medan ett högtReynolds nummer framkallar starka Dean virvlar vilket kan hindra fokuseringen. Sedan användes mikrofluidiska kisel-glas chip för att separera 1 µm and 2 µmpartiklar. 2 µm partiklarna lyckades fokusera i två olika PEO-koncentrationermedan partiklarna av 1 µm inte fokuserade fullt ut. Detta gör det möjligt attseparera 2 µm partiklar tillsammans med ett antal 1 µm partiklar mot ett utloppsamtidigt som ett annat utlopp endast innehåller 1 µm partiklar. Det är enlovande start men ytterligare optimering krävs innan det kan tillämpas på faktiskbakterieseparation.

Arbetet dimensionerar ett panelsystem för att motstå yttre påfrestningar som snö och vind, samtidigt som att det ska erbjuda oförstörande av- och påmontering. Hållfasthetsberäkningar har utförts med hjälp av statiska balkfall. Dimensionering av spår, snäppfunktion och låsningar i profilsystemet har utförts. Konstruktionsritningar har utförts, baserade på dimensionering och standarder. Med hjälp av detta arbete går det att tillverka detta system, åtminstone i ett prototypstadie. / This work dimensions a panel system to withstand external loads such as snow and wind, while it will offer non-destructive removing and assembly. Strength calculations have been performed using static beam cases. The design of the track, the snap-fit assembly and locks in the profile system has been changed. Construction drawings have been made, based on the calculated dimensions and required ISO-standards. With the existing work, it is possible to manufacture this system, at least in a prototype stage.

The car industry produces many of their car parts by using sheet metal forming, where one of the most time-consuming phases is the development and manufacturing of new forming tools. As of today, when a new tool is to be evaluated in terms of usability, a forming simulation is conducted to predict possible failures before manufacturing. The assumption is then that the tools are rigid, and the only deformable part is the sheet metal itself. This is however not the case, since the tools also deform during the forming process. A previous research, which is the basis of this thesis, included a model with only elastic tools and showed results of high accuracy in comparison to using a rigid setup. However, this simulation is not optimal to implement for a daily based usage, since it requires high computational power and has a long simulation time.  The aim and scope for this thesis is to evaluate how a sheet metal forming simulation with elastic tool consideration can be reduced in terms of computational cost, by using the software LS-DYNA. A small deviation of the forming result is acceptable and the aim is to run the simulation with a 50-75 % reduction of time on fewer cores than the approximate 14 hours and 800 CPUs that the simulation requires today. The first step was to alter the geometry of the tools and evaluate the impact on the deformations of the blank. The elastic solid parts that only has small deformations are deleted and replaced by rigid surfaces, making the model partly elastic. Later, different decomposition methods are studied to determine what kind that makes the simulation run faster. At last, a scaling analysis is conducted to determine the range of computational power that is to be used to run the simulations as efficient as possible, and what part of the simulation that is affecting the simulation time the most. The correlation of major strain deviation between a fully elastic model and a partly elastic model showed results of high accuracy, as well as comparison with production measurements of a formed blank. The computational time is reduced by over 90 % when using approximately 65 % of the initial computational power. If the simulations are run with even less number of cores, 10 % of the initial number of CPUs, the simulation time is reduced by over 70 %. The conclusion of this work is that it is possible to run a partly elastic sheet metal forming simulation much more efficient than using a fully elastic model, without reliability problems of the forming results. This by reducing the number of elements, evaluate the decomposition method and by conducting a scaling analysis to evaluate the efficiency of computational power. / Bilindustrin producerar många av sina bildelar genom att tillämpa plåtformning, där en av de mest tidskrävande faserna är utveckling och tillverkning av nya formningsverktyg. Idag, när ett nytt verktyg ska utvärderas med avseende på användbarhet, genomförs en formningssimulering för att förutsäga eventuella fel innan tillverkning. Antagandet är då att verktygen är stela och den enda deformerbara delen är själva plåten. Det är dock inte så, eftersom verktygen också deformeras under formningsprocessen. Tidigare forskning, som ligger till grund för detta examensarbete, inkluderade en modell med endast elastiska verktyg och visade resultat med hög noggrannhet i jämförelse med att använda stela verktyg. Simuleringen med elastiska verktyg är emellertid inte optimal att implementera för daglig användning, eftersom den kräver hög beräkningskraft och har en lång simuleringstid. Syftet och omfattningen av detta examensarbete är att utvärdera hur en plåtformningssimulering med elastiska verktyg kan minskas med avseende på beräkningskostnaden, genom att använda programvaran LS-DYNA. En liten avvikelse från formningsresultatet är acceptabelt, och målet är att köra simuleringen med en 50-75 % minskning av tiden på färre kärnor än ungefär 14 timmar och 800 processorer som simuleringen kräver idag. Det första steget är att ändra verktygets geometri och utvärdera inverkan på deformationerna av plåten. De elastiska solida verktygsdelarna som endast har små deformationer raderas och ersätts av stela ytor, vilket gör modellen delvis elastisk. Senare studeras olika dekompositionsmetoder för att avgöra vilka som gör simuleringen snabbare. Till sist utförs en skalningsanalys för att bestämma antalet processorer som ska användas för att köra simuleringen så effektivt som möjligt. Korrelationen av huvudtöjningarna mellan en helt elastisk modell och en delvis elastisk modell visade resultat av hög noggrannhet, såväl som jämförelse med produktionsmätningar av en format plåt. Beräkningstiden minskar med över 90 % när man använder ungefär 65 % av den ursprungliga beräkningskraften. Om simuleringarna körs med färre antal kärnor, cirka 10 % av ursprungligt antal CPUer, minskar simuleringstiden med 70 %.  Slutsatsen av detta arbete är att det är möjligt att köra en delvis elastisk plåtformningssimulering mycket effektivare än att använda en helt elastisk modell, utan att de resulterar i pålitlighetsproblem. Detta genom att minska antalet element, utvärdera dekompositionsmetoden och genom att genomföra en skalningsanalys för att utvärdera effektiviteten av beräkningskraften. / Reduced Lead Time through Advanced Die Structure Analysis - Swedish innovation agency Vinnova

The field of machine learning currently draws massive attention due to ad- vancements and successful applications announced in the last few years. One of these applications is self-driving vehicles. A machine learning model can learn to drive through behavior cloning. Behavior cloning uses an expert’s behavioral traces as training data. However, the model’s steering predictions influence the succeeding input to the model and thus the model’s input data will vary depending on earlier predictions. Eventually the vehicle may de- viate from the expert’s behavioral traces and fail due to encountering data it has not been trained on. This is the problem of sequential predictions. DAG- GER and its improvement SafeDAGGER are algorithms that enable training models in the sequential prediction domain. Both algorithms iteratively col- lect new data, aggregate new and old data and retrain models on all data to avoid catastrophically forgetting previous knowledge. The aggregation of data leads to problems with increasing model training times, memory requirements and requires that previous data is maintained forever. This thesis’s purpose is investigate whether or not SafeDAGGER can be improved with continual learning to create a more scalable and flexible algorithm. This thesis presents an improved algorithm called EWC-SD that uses the continual learning algo- rithm EWC to protect a model’s previous knowledge and thereby only train on new data. Training only on new data allows EWC-SD to have lower training times, memory requirements and avoid storing old data forever compared to the original SafeDAGGER. The different algorithms are evaluated in the con- text of self-driving vehicles on three tracks in the VBS3 simulator. The results show EWC-SD when trained on new data only does not reach the performance of SafeDAGGER. Adding a rehearsal buffer containing only 23 training exam- ples to EWC-SD allows it to outperform SafeDAGGER by reaching the same performance in half as many iterations. The conclusion is that EWC-SD with rehearsal solves the problems of increasing model training times, memory re- quirements and requiring access to all previous data imposed by data aggre- gation. / Fältet för maskininlärning drar för närvarande massiv uppmärksamhet på grund av framsteg och framgångsrika applikationer som meddelats under de senaste åren. En av dessa applikationer är självkörande fordon. En maskininlärningsmodell kan lära sig att köra ett fordon genom beteendekloning. Beteendekloning använder en experts beteendespår som träningsdata. En modells styrförutsägelser påverkar emellertid efterföljande indata till modellen och således varierar modellens indata utifrån tidigare förutsägelser. Så småningom kan fordonet avvika från expertens beteendespår och misslyckas på grund av att modellen stöter på indata som den inte har tränats på. Det här är problemet med sekventiella förutsägelser. DAGGER och dess förbättring SafeDAGGER är algoritmer som möjliggör att träna modeller i domänen sekventiella förutsägelser. Båda algoritmerna samlar iterativt nya data, aggregerar nya och gamla data och tränar om modeller på alla data för att undvika att katastrofalt glömma tidigare kunskaper. Aggregeringen av data leder till problem med ökande träningstider, ökande minneskrav och kräver att man behåller åtkomst till all tidigare data för alltid. Avhandlingens syfte är att undersöka om SafeDAGGER kan förbättras med stegvis inlärning för att skapa en mer skalbar och flexibel algoritm. Avhandlingen presenterar en förbättrad algoritm som heter EWC-SD, som använder stegvis inlärningsalgoritmen EWC för att skydda en modells tidigare kunskaper och därigenom enbart träna på nya data. Att endast träna på nya data gör det möjligt för EWC-SD att ha lägre träningstider, ökande minneskrav och undvika att lagra gamla data för evigt jämfört med den ursprungliga SafeDAGGER. De olika algoritmerna utvärderas i kontexten självkörande fordon på tre banor i VBS3-simulatorn. Resultaten visar att EWC-SD tränad enbart på nya data inte uppnår prestanda likvärdig SafeDAGGER. Ifall en lägger till en repeteringsbuffert som innehåller enbart 23 träningsexemplar till EWC-SD kan den överträffa SafeDAGGER genom att uppnå likvärdig prestanda i hälften så många iterationer. Slutsatsen är att EWC-SD med repeteringsbuffert löser problemen med ökande träningstider, ökande minneskrav samt kravet att alla tidigare data ständigt är tillgängliga som påtvingas av dataaggregering.

A need for a quantitative method to determine body water level has been identified by a team of Clinical Innovation Fellows at the Centre for Technology in Medicine and Health (CTMH). A reliable way to determine body water level would bring great benefits to the healthcare sector, where no optimal method is available at the time of writing. A possible solution is a sensor that would measure alterations in skin properties due to changes in total body water. CTMH has had an idea of such a sensor, which is evaluated in this work. At an early stage of this evaluation process, it became clear that the research regarding correlations between skin properties and body hydration level was not sufficient to warrant the initiation of a sensor development process. Therefore, the main objective of this thesis became to investigate such correlations. An extensive literature review is presented, from which an experiment was developed. The experiment was performed on four human test subjects and involved measurements of skin thickness and elasticity parameters, before and after a weight loss of 3.2-3.7 % due to dehydration. The results showed clear decreases in skin thickness and indications of alterations in skin distensibility as well as in the skin’s immediate elastic response to applied negative pressure. It could also be seen that skin at different body sites does not respond in the same way - calves showed more distinct results than thighs and volar forearm. The material provided in this thesis encourages further studies of the correlation between the mentioned properties and total body water. If a predictable correlation can be found, a sensor development process could start. A reliable way to determine body water level would bring great benefits to the healthcare sector, where no optimal method is available at the time of writing. / Ett behov av att kvantitativt kunna mäta kroppens vattennivå har identifierats av Clinical Innovation Fellowship vid Centrum för Teknik i Medicin och Hälsa (CTMH). Ett tillförlitligt sätt att mäta kroppens vattennivå skulle gynna hälso- och sjukvården på många sätt då ingen optimal metod är tillgänglig i dagsläget. En möjlig lösning skulle kunna vara en sensor som mäter variationer i hudegenskaper till följd av förändringar i kroppens vattennivå. CTMH har haft en idé om en sådan sensor, vilken utvärderas i detta arbete. I ett tidigt skede av utvärderingsprocessen framkom det tydligt att tillräcklig forskning saknades gällande korrelationer mellan hudens egenskaper och kroppens vattennivå. Det huvudsakliga syftet med detta masterexamensarbete blev därför att undersöka sådana korrelationer. En omfattande litteraturgransking gjordes, och utifrån denna utformades ett experiment. Experimentet utfördes på fyra testpersoner och innefattade mätningar av hudens tjocklek samt elasticitetsparameterar. Dessa utfördes före och efter viktnedgång av 3,2-3,7 % till följd av vattenförlust. Resultaten visade på en tydlig minskning av hudtjockleken samt indikationer på förändringar av hudens tänjbarhet samt dess omedelbara elastiska respons vid pålagt negativt tryck. Det visade sig också att huden inte reagerar på samma sätt på olika kroppsdelar - vader visade tydligare förändringar jämfört med lår och armar. Det material som presenteras i detta examensarbete uppmuntrar till fortsatt utredning av korrelationer mellan de nämnda hudegenskaperna och kroppens vattennivå. Om det går att förutse korrelationer finns det förutsättningar för att påbörja utveckling av en sensor.