Bakgrund: Av alla besök på en akutmottagning utgörs 40 % av personer som är ≥65 år. Mötet med sjuksköterskan är en central del av besöket på akutmottagningen. Sjuksköterskans bemötande och informationsdelning till patienten får således en stor betydelse för hur patienten upplever vården. Syfte: Syftet var att undersöka hur nöjda patienterna var med sjuksköterskans informationsdelning kring diagnos och behandling, frekvensen av sjuksköterskans tillsyn samt generella bemötanden på en akutmottagning. Ett delsyfte var att jämföra om patientens ålder påverkade upplevelsen av sjuksköterskans bemötande och informationsdelning.  Metod: Enkätstudie med kvantitativ ansats. En studiespecifik enkät utformades av författarna och delades ut till medicinskt färdigbehandlade patienter på en akutmottagning. Totalt samlades 60 enkäter in, 30 enkäter i åldersgruppen 18–50 år och 30 i åldersgruppen ≥65 år. Den insamlade datan analyserades med deskriptiv statistik och med ett Mann-Whitney U test.  Resultat: Majoriteten av respondenterna svarade att de instämde helt på frågorna om de är nöjda med sjuksköterskans frekvens av tillsyn (n=44), information om diagnos (n=32), information om behandling (n=45) och generella bemötande (n=54). Mann-Whitney U testet visade ingen signifikant skillnad mellan undersökningsgrupperna, förutom på frågan gällande hur nöjda patienterna var med sjuksköterskans tillsyn. Patienter ≥65 år uppgav sig vara mer nöjd med sjuksköterskans tillsyn än patienter 18–50 år, p=0,017.  Slutsats: Trots att majoriteten av respondenterna var nöjda med sjuksköterskans bemötande och informationsdelning, fanns det några respondenter som inte instämde alls. Det är viktigt att personalen inom akutsjukvården inte glömmer bort dessa patienter utan försöker möta alla på deras villkor. Mer forskning behövs för att förstå varför respondenterna svarat som de gjort.

This study concerned itself with planned teaching in the hospital emergency department, that area of the hospital health care system that is becoming increasingly popular for short-term ambulatory care. However, the nursing care provided by this department has been largely unexplored by research. The purpose of this experimental study was to determine whether planned teaching involving verbal and written instructions given to a mother prior to the discharge of her child from the emergency department following treatment for a traumatic limb fracture requiring cast application, would enable her to cope more adequately with the home care of her child than the mother not receiving this planned teaching. The Null hypothesis was tested: there is no significant difference in the coping abilities of the mothers of the experimental group as compared with the mothers of the control group. Using five general hospital emergency departments, twenty mothers were assigned to alternate experimental and control groups, with the experimental subjects receiving the planned teaching before discharge. Through home visit interviews with all subjects, the mothers' coping abilities were assessed by the number of specified care objectives they had achieved. The individual totals were ranked and analyzed using the Mann-Whitney U test, the results of which led to the rejection of the Null hypothesis with p = .001, thus indicating a greater ability to cope by the mothers receiving the planned teaching. The total achievement scores of each objective were analyzed using the Fisher Exact Probability Test, resulting in five of the twenty objectives achieving significance at the .05 level. As four of the control subjects received routine written instructions before discharge from one hospital, the evaluation scores of these were compared with the remaining control subjects using the Mann-Whitney U test. No significant difference was found suggesting the ineffectiveness of written instructions without explanatory verbal instructions as well. Selected personal characteristics of the subjects and their children provided a description of the study population. The study's findings suggested that there is a lack of planned patient teaching in emergency departments although literature sources indicate that such teaching is necessary if patients and their families are to assume full responsibility for their own care. The study recommends that nurse practitioners be made aware of their teaching function and be encouraged to achieve competence and confidence in this function through inservice programs. / Applied Science, Faculty of / Nursing, School of / Graduate

Bakgrund: Ett omhändertagande på en akutmottagning karaktäriseras oftast av höga krav på en snabb och effektiv behandling där mötet mellan personal och patienter är kort. Att se bortom patientens sjukdom och belysa patientens individuella behov, resurser och förväntningar är vad som kännetecknar ett personcentrerat förhållningssätt. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans personcentrerade förhållningssätt av vuxna patienter inom omhändertagandet på en akutmottagning. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie, vilken baserades på nio resultatartiklar som har bearbetats med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Både patienter och sjuksköterskor upplevde brister relaterat till det personcentrerade omhändertagandet på akutmottagningen. Resultatet delades in i två huvudkategorier; Patientens perspektiv av ett personcentrerat förhållningssätt och Sjuksköterskans perspektiv av ett personcentrerat förhållningssätt. Konklusion: Patienterna upplevde att informationen och kommunikationen var en väsentlig del i omvårdnaden. När kommunikationen var närvarande och patienterna välinformerade ökade delaktigheten hos patienterna. Sjuksköterskan upplevde att tidsbristen var en stor faktor till en bristande kommunikation och information på akutmottagningen. / Background: Care in the emergency department is usually characterized by high demands for a fast and efficient treatment, where the meeting between nurse and patient is short. Looking beyond the patient´s illness and highlighting the patient's individual needs, resources and expectations is what characterizes a person- centered approach. Purpose: To highlight nurses' person-centered approach in care of adult patients in the emergency department. Method: The study was conducted as a general literature study based on nine result articles. Content analyses were used as an analyzing method. Results: Both patients and nurses experienced shortcomings related to person-centered care in an emergency department. The results were divided into two main categories: Patient’s perspective of a person-centered approach and Nurse’s perspective of a person-centered approach. Conclusion: Patients felt that the information and communication was a very important part in nursing care. When communication was present and patients well informed, the patient´s participation increased. The nurses experienced of lack of time was a major factor to the lack of communication in the emergency department.

Bakgrund: Hot och våld förekommer inom nästan all sjukvårdsverksamhet och bland de värst drabbade är akutsjukvården och akutmottagningarna. Sjuksköterskor löper även större risk att utsättas för hot och våld än övriga yrkeskategorier på akutmottagningen. Skiftarbeten, patienternas åkommor och tillstånd samt besökarnas beroendeställning är några av riskfaktorerna till att hot och våld förekommer. Sjuksköterskornas erfarenhet av fenomenet behöver lyftas ytterligare. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av hot och våld på akutmottagningar. Metod: En beskrivande litteraturstudie baserat på kvalitativa data från 12 artiklar funna i databaserna Pubmed och CINAHL. Huvudresultat: Hot och våld är ett underrapporterat men vanligt förekommande fenomen på akutmottagningar. Det resulterar i fysiska och psykiska konsekvenser hos sjuksköterskorna. Även omvårdnaden av alla patienter blir påverkad som en följd av fenomenet. Slutsats: Mer utbildning och säkerhetsresurser sågs som två viktiga komponenter för att förbättra hanteringen av hot och våld. / Background: Threat and violence is something that occur in almost all healthcare operations and the emergency care, and the emergency departments are some of the worst affected. Nurse´s are at greater risk to be exposed to threat and violence rather than employees from another profession. Working shifts, patient’s aliments, and conditions and the visitor’s dependency are some of the risk factors for threat and violence to occur. Nurse´s experiences of the phenomenon need to be further emphasized. Aim: To describe nurse´s experiences of threat and violence at emergency departments. Method: A descriptive literature review based on qualitative data from 12 articles found on the databases PubMed and CINAHL. Main result: Threat and violence is an underreported but common phenomenon at emergency departments. This results in physical and mental consequences for the Nurse´s. The care of all patients is also affected because of the phenomenon. Conclusion: More training and security resources were seen as two important components for improving the management of threat and violence.

Familjecentrerad vård har visat sig leda till bättre hälsoresultat och tillfredsställelse hos patienten och dess familj. Inom familjecentrerad vård ska familjen ses som en helhet och där barnet, familjen och sjukvårdsteamet bildar ett partnerskap där alla parter ska känna sig respekterade och arbeta tillsammans. Många familjer ser det som deras rätt att vara närvarande vid återupplivning och invasiva procedurer. Därför behöver sjuksköterskor vara förberedda på att stödja familjen i dessa akuta situationer. Syftet var att beskriva vilken betydelse familjecentrerad vård har för vårdkvaliteten inom akutsjukvården för barn. En litteraturstudie med en strukturerad litteratursökning utfördes som metod. Studier som belyste familjecentrerad vård inom akutsjukvård för barn inkluderades med avsikt att svara på syftet. Studier med kvalitativ och kvantitativ ansats samt med mixad metod som integrerar både kvalitativ och kvantitativ data inkluderades. Datainsamlingen gjordes i databaserna PubMed och CINAHL och dataanalysen gjordes utifrån Whittemore och Knafls (2005) integrativa översiktsmetod. I denna studie identifierades två teman, partnerskap samt familjenärvaro. Delaktighet i vården och respekt för familjen utformades som underkategorier till partnerskap. Påverkan på vården skapades som underkategori till familjenärvaro. Resultatet i föreliggande studie visar på att familjemedlemmars delaktighet i barnets vård är en viktig faktor för familjecentrerad vård. Detta genom att familjemedlemmarna deltar aktivt, närvarar vid invasiva procedurer och återupplivning, är med och planerar och utför omvårdnad samt bidrar med information om barnet. Inom familjecentrerad vård är sjuksköterskans roll att finnas där och lyssna till familjen. Familjecentrerad vård kan vara en strategi för att förbättra akutsjukvården för barn. Denna studie visar på att ett partnerskap mellan sjukvårdspersonal och familjemedlemmar och familjenärvaro vid invasiva procedurer och återupplivning är betydelsefulla faktorer för familjecentrerad vård. Familjemedlemmars delaktighet i barnets vård och att familjen är närvarande i alla situationer och finns där för sitt barn hjälper både dem och barnet i dess akuta tillstånd. Sjuksköterskors inställning om att föräldrar har rätt att finnas där och att tid finns för sjuksköterskorna att stötta familjen spelar också roll inom den familjecentrerade vården. / Family-centered care has been shown to lead to better health results and satisfaction for the patient and their family. In family-centered care the family is seen as a whole unit and where the child, the family and the health care team form a partnership where all parties feel respected and work together. Many families see it as their right to be present during resuscitation and invasive procedures. Therefore nurses should be prepared to support the family in these acute situations. The aim was to describe which importance family-centered care has for the quality of care in the emergency care for children. A literature review with a structured literature research was conducted as a method. Studies which elucidated family-centered care in emergency care for children were included with the intention to answer the aim. Studies using qualitative and quantitative approach and the mixed method that integrates both qualitative and quantitative data were included. The data was collected in the databases PubMed and CINAHL, and the data analysis was based on Whittemore and Knafls (2005) integrative review method. In this study two themes, partnership and family presence were identified. Participation in the care and respect for the family were conceived as subcategories of partnership. Impact on health care was created as a subcategory of family presence. The results of the present study show that family members’ involvement in the child’s care is an important element of family-centered care. This is achieved by the family members being participating actively, being present during invasive procedures and resuscitation, being involved in planning and nursing and contributing with information about the child. In family-centered care the nurse’s role is to be there and listen to the family. Family-centered care can be a strategy to improve emergency care for children. This study shows that a partnership between medical staff and family members and family presence during invasive procedures and resuscitation are significant factors for family-centered care. Family members’ involvement in the child’s care and that the family is present in all situations and are there for their children helps both them and the child in its acute condition. Nurses’ attitude that parents have the right to be there and that time is available for the nurses to support the family also plays a role in family-centered care.

Bakgrund: En akutmottagning är en plats där snabba beslut ofta måste tas. Tidigare studier visar att faktorer som påverkar sjuksköterskans arbete med att vårda patienter i livet slut inom akutmottagning är hög arbetsbelastning, svårigheter att stötta närstående och dålig utformning av akuten där möjligheten för avskildhet är liten för döende patienter och deras sörjande närstående. Att påbörja palliativ vård i ett tidigare skede kan minska akuta sjukhusbesök och inläggningar den sista tiden i livet. Vissa diagnoser har ett ojämnt sjukdomsförlopp, det kan då vara svårt att veta när övergången till palliativ vård bör ske, vilket kan leda till att vården kommer i ett sent skede av sjukdomen. Vid upprepade vårdtillfällen på akutsjukhus bör dessa patienter fångas upp och den palliativa vården sättas in.  Syfte: Syftet var att beskriva metoder för att identifiera och bedöma palliativa vårdbehov hos patienter på akutmottagning.  Metod: Litteraturöversikt med 15 inkluderade artiklar. Sökning utfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Studierna är av både kvalitativ och kvantitativ ansats. Utvalda artiklar granskades, analyserades och sammanställdes till nytt resultat.  Resultat: Genom analysen framkom tre kategorier: Bedömningsverktyg, Bedömning av palliativt vårdbehov utifrån individuell vårdplan och Samarbete mellan enheter. Förslag på olika bedömningsverktyg lyfts fram men även vikten av ett gott samarbete mellan olika enheter, här mellan akutmottagning och palliativ vård. Behov av tidiga samtal med patienter med livsbegränsande sjukdom framkommer.  Slutsats: För att identifiera och bedöma palliativa vårdbehov behövs ett specifikt bedömningsinstrument, kunskap och ett bra teamsamarbete mellan olika enheter. Tillgängliga vårdplaner och patientfullmakter skulle kunna underlätta bedömning och beslut om vidare vård. Sjuksköterskan har en nyckelroll både vid triagering och som länk mellan teamen, men även som förmedlare av kunskap och genom att leda utbildning på avdelningen. / Background: At the emergency room immediate decisions often have to be made. Prior studies show that some of the factors that affect a nurse’s ability to care for patients at the end of their lives in the emergency room include a heavy workload, challenges in supporting and offering seclusion to dying patients and their grieving families due to inefficient design of the emergency facility. Beginning palliative care at an earlier stage can reduce acute hospital visits and hospitalizations in the last period of life. Some diagnoses reveal an uneven course of disease, leading to challenges in knowing when the transition to palliative care should take place. Patients that require repeated visits to emergency rooms should be identified and palliative care should be administered.  Aim: The aim was to describe methods for identifying and assessing palliative care needs in patients in the emergency department.  Method: Literature review with 15 included articles. Search was performed in the databases PubMed and CINAHL. The studies are of both qualitative and quantitative approach. Selected articles were reviewed, analyzed and compiled into new results.  Results: The analysis revealed three categories: Tools for Assessment, Assessment of palliative care needs based on individual care plan and Cooperation between hospital units. Proposals for different assessment tools are emphasized, as well as the importance of sustained cooperation between different units. The need for early consultations with patients experiencing life-limiting illness emerges.  Conclusion: To identify palliative care needs requires specific assessment tools, knowledge and teamwork across different departments. Available care plans and patient authorizations could facilitate assessment and decisions about further care. The nurse plays a key role in triage and as a link between teams, as well as a leader of education and training within the departments.

På Sveriges akutmottagningar ses att vistelsetiden ökar och att äldre över 65 år är de som står för nära hälften av alla akutbesök och mer än hälften av all sammanlagd vårdtid. Vistelsetiden inom sjukvården beskrivs med två begrepp, LOS som står för den totala vistelsetiden inom sjukhuset och ED LOS som beskriver vistelsetiden på akutmottagningen. Förlängd ED LOS och LOS drabbar äldre genom ökad förekomst av vårdskador och dödlighet. Skörhet är ett begrepp som används för att beskriva äldre som bedöms ha ökad risk att drabbas av sådana negativa konsekvenser. Sjuksköterskan på akutmottagningen har en nyckelfunktion inom patientsäkerhetsarbete och en viktig roll i att effektivisera patientflödet.  Syftet var att beskriva sjuksköterskeinitierade interventioner för sköra äldre på akutmottagning genom att undersöka vad som var gemensamt i interventionerna samt deras effekt på ED LOS och LOS.  En litteraturöversikt användes som metod. Datainsamlingen genomfördes via databassökningarna i PubMed och CINAHL. Femton vetenskapliga artiklar som beskrev sjuksköterskeinitierade interventioner som utfördes på akutmottagningar och som mätte ED LOS och LOS inkluderades i resultatet. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades genom en integrerad analys.  I resultatet framkom tre huvudkategorier med sju tillhörande underkategorier som beskrev gemensamma fynd i interventionerna. Huvudkategorierna var kunskapens betydelse för interventionen, samverkan för den sköra äldre och identifiering, bedömning och behandling av sköra äldre. ED LOS och LOS presenterades i relation till huvudkategorier och underkategorier. ED LOS minskade i nio interventioner, ökade i två och hade ingen signifikant skillnad i två. LOS hade ingen signifikant skillnad i fem interventioner och minskade i tre.  Slutsatsen var att specialistsjuksköterskor har en viktig roll i att utveckla, implementera och leda interventioner för sköra äldre samt att samarbete mellan professioner och över organisationsgränser och införande av snabbspår var viktiga gemensamma faktorer i interventioner som minskade ED LOS och i viss mån LOS.

Konsekvenserna för barn som utsatts för barnmisshandel är allvarliga. Det kan leda till psykisk och fysisk ohälsa, suicidalt beteende, alkohol- och drogmissbruk. Hälso- och sjukvårdspersonal upptäcker inte alltid barnmisshandel och kunskap om detta saknas. Akutsjuksköterskan ska kunna identifiera personer som misstänks ha utsatts för våld eller övergrepp och därmed kunna upptäcka de barn som misstänks ha utsatts för barnmisshandel samt upprätta en orosanmälan till Socialtjänsten så att barnet kan få hjälp. Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan identifiera tecken, symtom och skador som tyder på fysisk eller psykisk barnmisshandel hos barn som söker akutsjukvård. Som metod valdes en litteraturöversikt utifrån en systematisk struktur. Sökningarna utfördes i databaserna Cinahl och PubMed och resulterade i 15 artiklar publicerade 2010–2020. Alla artiklar kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet högskolas bedömningsunderlag och en integrerad analys av innehållet i artiklarna gjordes. Resultatet presenterades i två kategorier; Bedömning av tecken, symtom och skador som barnet uppvisar och Fråga vårdnadshavaren om orsak till skadans uppkomst. Blåmärken och brännskador på vissa delar av kroppen eller i form av specifika mönster, multipla frakturer, frakturer som var läkta och specifika typer av frakturer kunde tyda på att barnet utsatts för misshandel. Åldern på barnet som utsatts för misshandel var låg, flertalet var <1 år och medelåldern var i många fall <6 månader. Vårdnadshavarens historia rörande händelseförloppet kring hur barnets skada uppkommit kunde ha stor betydelse för om misstanke om barnmisshandel skulle väckas. Slutsatsen är att det är svårt att identifiera barn som utsatts för fysisk eller psykisk barnmisshandel inom akutsjukvården då de tecken och symtom barnet uppvisar kan vara vaga eller saknas helt. Enskilda tecken, symtom och skador är i sig inte ett bevis för att barnet utsatts för misshandel utan det krävs alltid en samlad bedömning av barnets tecken, symtom och skador samt av vårdnadshavarens förklaring till hur dessa uppkommit. / The consequences for children who have been abused are serious. It can lead to mental and physical illness, suicidal behavior, alcohol- and drug abuse. Healthcare professionals do not always detect child abuse and lack knowledge about it. The emergency nurse must be able to identify persons who are suspected of having been subjected to violence or abuse and thus be able to discover the children who are suspected of having been subjected to child abuse and draw up a report of concern to the Social Services so that the child can receive help. The aim of this study was to describe how the nurse can identify signs, symptoms and injuries that indicate physical or psychological child abuse in children seeking emergency care. A literature review based on a systematic structure was chosen as the method. The searches were performed in the databases Cinahl and PubMed and resulted in 15 articles published in 2010–2020. All articles were quality reviewed on the basis of Sophiahemmet University's assessment and an integrated analysis of the content of the articles was made. The results were presented in two categories; Assessment of signs, symptoms and injuries that the child shows and Ask the caregiver about the cause of the injury. Bruises and burns on certain parts of the body or in the form of specific patterns, multiple fractures, fractures that were healed and specific types of fractures could indicate that the child had been abused. The age of the child who was abused was low, the majority was <1 year and the average age was in many cases <6 months. The caregiver´s history regarding the course of events of how the child's injury arose could have a decisive effect on whether suspicion of child abuse should be raised. The conclusion is that it is difficult to identify children who have been subjected to physical or psychological child abuse in emergency care as the signs and symptoms the child shows may be vague or completely absent. Individual signs, symptoms and injuries are not in themselves proof that the child has been abused, but an overall assessment of the child's signs, symptoms and injuries is always required, as well as the caregiver's explanation of how these arose.

Trauma är den vanligaste dödsorsaken bland unga människor i Sverige. Omhändertagandet vid trauma präglas av effektivitet och tiden är dyrbar för att snabbt identifiera patientens skador och behov av fortsatta medicinska- och omvårdnadsåtgärder. Patienten som drabbas av trauma är i ett utsatt läge och sjuksköterskan får inte glömma bort dennes omvårdnadsbehov i en komplex situation. Hur patienten själv ser på omhändertagande vid trauma lägger grunden för bemötandet. Syftet var att beskriva traumapatienters upplevelser av bemötande och omhändertagande på akutmottagningen.Den metod som användes var en allmän litteraturöversikt för att svara på studiens syfte. Sökningar utfördes i databaserna PubMed, CINAHL, samt manuella sökningar. I översikten inkluderades 17 vetenskapliga originalartiklar efter kvalitetsgranskning, dessa var publicerade 2010–2020. En integrerad analys användes för att analysera och syntetisera de artiklar som inkluderades.I resultatet uppkom fyra huvudkategorier; patientens upplevelse av traumateamets omhändertagande, kommunikationens betydelse för patienten, att vara patient i en utsatt situation och patientens upplevelse av vårdpersonalens bemötande. Under huvudkategorierna framkom flera underkategorier. Avseende traumateamets omhändertagande handlade det både om tillfredsställelse och missnöje med insatsen. Betydelsen av kommunikationen för patienten kunde delas in i god kommunikation, icke verbal kommunikation och bristande kommunikation. Att vara patient i en utsatt situation handlade om patientens upplevelse i en skrämmande situation på akutmottagningen och hur patienten upplevde undersökningar och procedurer. I huvudkategorin patientens upplevelse av vårdpersonalens bemötande handlade det om personalens kompetens, patientens upplevelse av att bli respekterad och sedd samt att patienten ej kände förtroende för personalen. Slutsatsen av litteraturstudien var att kommunikationen har en särskild betydelse vid traumaomhändertagande på akutmottagningen. Kommunikationen är inte bara betydelsefull initialt vid undersökningen utan även vid procedurer som att informera om skador, prognos och behandling samt vid utskrivning och återhämtningsfasen. / Trauma is the most common cause of death among young people in Sweden. Care in the event of trauma is characterized by efficiency and time is precious to quickly identify patients´injuries and the need for medical treatment and nursing care. The patient who suffers from trauma is in a vulnerable situation and the nurses must not forget his or her needs for nursing care in a complex situation. How the patient himself views care in the event of trauma lays the foundation for the treatment. The purpose was to describe trauma patients’ experience of treatment and care in the emergency department.The method used to respond to the purpose of the study was a general literature review. Article searches were performed in the database PubMed, CINAHL and through manual searches. Seventeen empirical original articles were included in the literature review after a quality review, the articles were published between 2010-2020. An integrated analysis was used to analyze and synthesize the included articles. In the result, four main categories emerged; the patient's experience of the trauma team's care, the importance of communication to the patient, being a patient in a vulnerable situation and the patient's experience of the healthcare professionals treatment. Under the main categories, several subcategories emerged. Regarding the trauma team's care, it was both about satisfaction and dissatisfaction with the effort. The meaning of communication could be divided into good communication, non-verbal communication and lack of communication. Being a patient in a vulnerable situation was about the patient's feelings in a frightening situation in the emergency department and how the patient experienced examinations and procedures. In the main category, the patient's experience with healthcare professionals' reply, they talked about the staff's competence, the patient's experience of being respected and seen and that the patient felt confidence in healthcare professionals. In conclusion, communication has a special significance throughout trauma care in the emergency department, both initially at the examination and when procedures were done and when informing the patient about injuries, prognosis and treatment, as well as the discharge and recovery phase.

Trauma är idag den vanligaste dödsorsaken bland personer i arbetsför ålder. För en patient som drabbas av trauma innebär att man på akutmottagningen tas emot av ett stort antal vårdpersonal. Arbetssättet som används vid traumaomhändertagande kännetecknas av effektivitet samt ett strukturerat arbetssätt för att kunna bedöma omfattningen av patientens skador och på ett snabbt och effektivt åtgärda dessa. Patienten som genomgår ett fysiskt trauma befinner sig i en utsatt situation, som sjuksköterska på en akutmottagning är det viktigt att inte glömma patientens omvårdnadsbehov i denna situation. Syftet med denna studie är att undersöka patientens upplevelse av traumaomhändertagandet på akutmottagningen. Som metod valde författarna att utföra en allmän litteraturöversikt för att svara på denna studies syfte. För att finna artiklar till resultatet utfördes sökningar i databaserna CINAHL och PubMed samt manuella sökningar. I resultatet inkluderades 15 vetenskapliga artiklar som publicerades mellan åren 2004–2023. Författarna använde sig av en integrativ analys som innebär att utifrån resultatet i de vetenskapliga artiklarna dra slutsatser och identifiera underliggande mönster för att sammanställa ett resultat. I resultatet av denna studie framkom det tre huvudkategorier: Patientens upplevda känslor under traumateamets omhändertagande, kommunikation och vårdpersonalens bemötande. Under huvudkategorierna framkom det även sex stycken underkategorier. I resultat framkommer att patienter generellt sätt är nöjda med det initiala omhändertagandet när stort fokus läggs på den enskilda patienten. Vidare framkommer det att inom vården finns det förbättringspotential gällande bemötande och samordning av den vidare vården. Slutsatsen av detta arbete är att kommunikationen har en stor betydelse för patientens upplevelse av traumaomhändertagandet och vidare vård efter det initiala omhändertagandet på akutmottagningen. / Trauma is currently the most common cause of death among working-age individuals. When a patient experiences trauma, they are received by a large number of healthcare professionals in the emergency department. The approach used in trauma care is characterized by efficiency and a structured method to assess the extent of the patient’s injuries and promptly address them. Patients undergoing physical trauma are in a vulnerable situation, and as a nurse in an emergency department, it is important not to overlook their nursing needs in this situation. The purpose of this study is to examine the patient’s experience of the trauma care in the emergency department. The authors chose to conduct a general literature review as the method to address this study’s purpose. To find articles for the results, searches were conducted in the CINAHL and PubMed databases as well as manual searches. The results included 15 scientific articles published between 2004 and 2023. The authors used an integrative analysis to draw conclusions from the scientific articles’ results and identify underlying patterns to compile a result. The results of this study revealed three main themes: the patient’s experience of the initial care, communication, and the healthcare professionals’ approach. Within these main themes, six subcategories also emerged. The results indicate that patients are generally satisfied with the initial care when there is a strong focus on the individual patient. Furthermore, there is room for improvement in healthcare regarding attitude and coordination of further care. The conclusion of this work is that communication plays a significant role in the patient’s experience of the trauma care and subsequent care after the initial intervention.