Detta självständiga arbete fokuserar på att utforska hur gymnasieelever som läser ett nationellt program med musik som tillval uppfattar ensemblespel. Syftet med arbetet är att bidra med kunskap om hur dessa elever ser på och upplever ensemblespel. För att besvara frågeställningarna användes en kvalitativ metod med fokusgruppsintervjuer för att samla in data från ett homogent urval av elever. Resultatet som besvarar frågeställningarna visar att eleverna beskriver ensemblespel som en möjlighet att utveckla färdigheter i social interaktion, samarbete och ledarskap. Eftersom musik inte är elevernas huvudämne har de sällan samma tid för övning och musikalisk ambition som elever med musik som huvudämne har, vilket gör att en stark gruppdynamik värdesätts högre än speltekniska färdigheter. Det förekommer även gruppdynamiska svårigheter, och resultatet visar på att processen för att ta ett demokratiskt beslut ibland är en orsak till stress inom gruppen. Trots dessa svårigheter är elevernas inställning till ensemblespel positiv och ensemble ses som ett roligt och engagerande komplement till den annars teoretiska skolveckan. Resultatet av detta arbete ger en större inblick i elevernas syn på ensembleundervisning, vilket kan hjälpa musikpedagoger som vill förbättra kvaliteten och tillgängligheten för musikutbildning i gymnasieskolor. / This study focuses on exploring how high school students who are studying a national program with music as an optional subject perceive ensemble classes. The aim of this research is to contribute with knowledge about how these students view and experience ensemble classes. The study employed a qualitative approach, using focus group interviews to collect data from a homogenous sample of students. Findings show that ensemble classes provide the students with opportunities for developing skills in social interaction and teamwork as well as leadership. Since music isn’t their primary subject, they rarely have the same musical competence or time for practice as students with music as primary subject do, which is why a strong group dynamic is highly valued. However, the students also expressed difficulties about said group dynamic, finding the process of a democratic decision to sometimes be a cause of distress within the group. Despite these difficulties the students view ensemble classes in a positive light, seeing them as a fun and engaging complement to the otherwise theoretical school week. The findings of this study focus of the students’ perception of ensemble, which can benefit music educators who seek to improve the quality and accessibility of music education in high schools.

Den här studien ämnade undersöka utommusikaliska dimensioner av gymnasieskolans ensembleundervisning, med fokus på pop- och rockensemble. Ambitionen var att identifiera möjliga roller och identiteter hos elever för att synliggöra eventuella maktrelationer. Detta för att bidra till ökad kunskap i strävan efter en jämlik och inkluderande musikundervisning. Datainsamlingen skedde genom enskilda semistrukturerade intervjuer och fokusgrupper med gymnasieelever vid estetiska programmet. Dessa transkriberades till text och analyserades tematiskt utifrån diskursteorins begreppsapparat.  Resultatet visar ojämlika maktrelationer där framför allt gruppbildningar utifrån könsidentitet och instrument avgör vilka som kan inta attraktiva positioner och roller. Dessa maktrelationer upprätthålls genom att utesluta subjekt och grupper som kan förstås som motsatser. Vidare synliggör resultatet att ensembleformatets utgångspunkt i genrepraktiken pop- och rock kan ses som en anledning till att normer och stereotyper upprätthålls. Slutsatserna visar ett behov av en breddad undervisningsrepertoar, en bredare representation samt en ökad social medvetenhet bland lärare och elever. / This study intended to examine the extra-musical dimensions of upper secondary school ensemble teaching, pop and rock in particular. The ambition was to identify the student’s possible roles and identities in order to make any power relations visible in order to contribute to increased knowledge in the pursuit of an equal and inclusive music education. Data collection was made through individual semi-structured interviews and focus groups with students off the upper secondary high school arts program. These were transcribed into text and analyzed thematically based on the concepts of discourse theory. The results show unequal power relations where, above all, group formations based on gender and instruments are the decisive factor in who can take attractive positions and roles. Positions of power are maintained by excluding other groups that can be understood as opposites. Furthermore, the results show that the ensemble’s starting point in the practice of pop -and rock genre can be seen as a reason for norms and stereotypes to be maintained. The conclusions show a need for a broader teaching repertoire, a broader representation and an increased social awareness among teachers and students.