Syftet med studien är att ta del av förskollärares reflektioner, tankar och beskrivningar av hur de i förskolans verksamhet ser på barnlitteratur och i vilka pedagogiska sammanhang förskollärare använder barnlitteratur. Empiriinsamlingsmetoden är kvalitativ och vi har utfört intervjuer med åtta verksamma förskollärare. Resultatet visar att barnlitteratur sällan används som pedagogiskt verktyg men används däremot i olika pedagogiska sammanhang till exempel under vilan eller när barnen själva ber om att få en bok uppläst för sig. Slutsatsen är att det finns många aspekter som spelar roll vid en högläsningsstund tillsammans med barnen i förskolans verksamhet

Syftet med vår studie är att undersöka verksamma förskollärares tankar kring barns självkänsla i förskoleklass. Det vi lägger fokus vid är vad förskollärarna anser känneteckna låg respektive god självkänsla hos barnet, samt hur de arbetar med att stärka barnens självkänsla. Studien grundar sig på en kvalitativ forskningsansats, vilket innebär att intervjuer genomförts. I resultatet framkommer olika kännetecken på barns låga respektive goda självkänsla. Det redogörs även hur lärarna arbetar, i det arbetet kan olika kategorier utkristalliseras. De områden som ses betydande för barnens utveckling av självkänslan är lärarens förhållningssätt, bekräftelse och metoder/material. Slutsatsen vi kan dra är att arbetet med att stärka barnens självkänsla ses som grundläggande i lärarens arbete och för barnets fortsatta framtid i ett socialt samhälle.

Syftet med vårt arbete är att undersöka samt belysa hur förskollärare arbetar med barns lärande och utveckling i leken samt förskollärares syn på lekens främjande av barns utveckling och lärande. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsstrategi under vårt arbete. Vi har intervjuat samt observerat fyra förskollärare under arbetets gång och vi valde att använda oss utav öppna observationer och semistrukturerade intervjuer för att samla in materialet till vårt arbete. Vårt resultat visar att leken är betydelsefull för barns utveckling och lärande samt att förskollärare anpassar sig efter barns intressen samt kunskapsnivå för att främja barns lärande och utveckling i leken. Resultatet visar även att barn ska få tid till att leka på förskolan och att förskollärare ska finnas tillgängliga för barn i deras lek. En slutsats som vi kan dra är att förskollärare har olika synsätt samt arbetssätt när det gäller barns utveckling och lärande i leken.

Syftet med studien är att studera hur förskollärare ser på samt talar om sitt arbete med barns delaktighet och inflytande under en planerad lärsituation i förskolan. Bakgrunden till studien är att begreppen delaktighet och inflytande under de senaste åren fått en central betydelse i läroplanen för förskolan. Enligt forskning kan dock förskollärares arbete med barns delaktighet och inflytande i lärsituationen variera. Därför blir följande problemformuleringar relevanta att undersöka: -       Hur ser förskollärare på begreppen barns delaktighet och inflytande i relation till läroplanen för förskolan? -       Hur uttrycker förskollärare att de arbetar med och strävar efter barns delaktighet och inflytande under en planerad lärsituation? I litteraturgenomgången lyfts studiens teoretiska utgångspunkter, sociokulturellt perspektiv och utvecklingspedagogisk teori följt av relevant forskning kring ämnet. Studien genomfördes med en kvalitativ forskningsansats där det empiriska materialet samlades in genom personliga intervjuer som byggde på ett semistrukturerat upplägg. I resultatet blev det tydligt att förskollärarna definierade begreppen barns delaktighet och inflytande som att inte bara vara närvarande utan barnen skulle få komma till tals och påverka upplägget. Dessa definitioner genomsyrade arbetet med barnen där olika faktorer som förskollärarens barnsyn, makt och barngruppens storlek påverkade barns möjlighet till delaktighet och inflytande.

No description available.

Syftet med denna studie var att undersöka hur pedagogerna såg på sitt förhållningssätt samt hur de arbetade för att få en fungerande inkludering för barn med Downs syndrom. Vi ville se vilka svårigheter som kunde förekomma samt hur pedagogen förhöll sig till denna inkludering undersöktes också. I denna studie beskrivs olika hjälpmedel som används i verksamheten för att stödja och förenkla inkluderingen för barn med Downs syndrom. De metoder som användes i detta arbete var semistrukturerade samt strukturerad intervjuer samt strukturerade observationer. Vår teoretiska utgångspunkt i detta arbeta har varit inkludering och Vygotskijs teori har varit vägledande i denna studie. I denna studie har vi kommit fram till att pedagogerna har en betydande roll för inkluderingen mellan barnen. Andra faktorer som spelar en stor roll för inkluderingen är även den pedagogiska miljön samt den sociala samvaron.

I denna studie har vi intervjuat tre förskollärare med hjälp av fokusgrupp som metod. I fokusgruppen får de frågor ställda där de tillsammans diskuterar fram olika svar. Frågorna som ställs är inriktade på pedagogisk dokumentation och genus, som är ofta förekommande i förskolan. Förskollärarna som deltog i fokusgruppen förklarar att de jobbar efter att försöka undvika begreppet genus i pedagogisk dokumentation. Syftet med studien är att bidra med om och hur genus konstrueras i förskollärarens tal om pojkar och flickor. För att få fram svar till frågeställningarna och syftet, gjordes en kvalitativ forskningsmetod. De frågeställningar som studien utgår ifrån är: Hur talar förskollärare om pojkar och flickor i arbetet med pedagogisk dokumentation? samt Hur konstrueras genusmönster i förskollärares tal om pojkar och flickor? I den insamlade empirin framkommer det att förskollärarna försöker jobba utifrån ett jämlikt förhållningssätt men kommer fram till att det i vissa fall är svårt. Begreppet genus är något som inte borde förekomma i förskolans pedagogiska dokumentation. Då förskollärarna inte dokumenterar det enskilda barnet utan utgår från barngruppen i helhet. De är också överens om att miljön är något som de formar efter barngruppen i helhet. Vi synliggör hur miljön påverkas av några förskollärares tal kring genus, då pedagogisk dokumentation finns till som underlag i systematiskt kvalitetsarbete.

No description available.

Anknytningssystemet har visat sig vara en viktig del i barns trygghet och är kanskenyckeln till barns utveckling och lärande. Tidigare forskning visar att en trygg anknytning ger utlopp åt lusten att upptäcka och pröva nya erfarenheter av både aktiviteter och relationer till andra människor, en otrygg anknytning hämmar barnet och leder till ängslan och osäkerhet (Kihlbom, Lidholt & Niss, 2009). Syfte med studien är att undersöka hur förskollärare ser på begreppet trygghet, hur de skapar en trygg miljö samt vilka samband de ser mellan barns trygghet och barns utveckling och lärande i förskolan. För att besvara våra frågeställningar så användes intervjuer som metod. Åtta förskollärare har intervjuats på tre olika förskolor. Våra resultat utifrån litteraturgenomgången visar att pedagoger som är engagerade och intresserade av varje enskilt barn tillför en god möjlighet för en trygg anknytning. En trygg anknytning visar att barn vågar ta för sig i verksamheten, otrygga barn behöver en vuxen nära till hands för att få mer framgång i sitt lärande. Det framgick även i litteraturgenomgången att struktur och fasta rutiner bidrar till att barnen känner trygghet på förskolan. Att vara en närvarande pedagog vid otrygga barns lek, ger en större möjlighet för barnet att våga utforska förskolans miljö. När barn är ledsna och behöver tröstas är det viktigt att barn känner att de alltid finns en vuxen som finns där för dem. I undersökningen framgår det att barn som är trygga vågar komma till en vuxen och be om hjälp, men även att de är med i verksamheten och vågar ta för sig. Otrygga barn enligt förskollärarna vi har intervjuat, är avvaktande och vill oftast delta i aktiviter på förskolan. Ett stöd från den vuxne vid ett otryggt barns lek kunde bidra till att barnet vågade vara med i leken eller aktiviteten. Trygghetens betydelse kan vara avgörande för många barn, känner de en trygghet inom sig så kan det vara lättare at skapa sig nära relationer än vad det är för otrygga barn.

Konflikter är en naturlig del av livet och mellan barn på förskolan som uppstår dagligen, framförallt när barnen leker tillsammans. En konflikt kan ses som en utvecklingsmöjlighet och det är därför viktigt att barnen får lära sig om olika strategier för hur man hanterar en konflikt. Många pedagoger inom förskolan känner sig osäkra på hur en konflikt som uppstår mellan barn ska lösas vilket då kan leda till att konfliktsituationerna mellan barnen eskalerar eller förblir olösta. Om förskollärarna går in och hjälper till att lösa en konflikt utan att involvera barnen, så går barnen miste om en möjlighet till utveckling. Det syfte som detta examensarbete har är att ta reda på hur förskollärarna inom förskolan ser på konflikter och vilka strategier de använder sig av för att hantera dem. För att få fram förskollärarnas synsätt så har vi valt att använda oss av intervjuer som forskningsmetod där vi har låtit åtta stycken förskollärare delge oss sin syn på konflikter och belysa de olika strategier som används vid konflikthantering. Resultatet av denna studie har visat att förebyggande konfliktarbeten och pedagogers närvaro i barngruppen har stor betydelse för att barnen ska kunna lära sig hur man hanterar konflikter.