No description available.

Studiens syfte är att undersöka förskollärarens syn på kommunikationens och samspelets betydelse i mötet med förskolebarn. Den avser att undersöka vad det finns för möjligheter och om det finns några hinder för kommunikation och samspel. Studiens forskningsfrågor är följande: Vad innebär samspel och kommunikation enligt förskolläraren? Hur beskriver förskolläraren sitt förhållningsätt gentemot barnen gällande kommunikation och samspel mellan förskollärare och barn?Vidare undersöks begreppet relation, vad innebär en god relation enligt förskolläraren? Studien sker med en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer är metoden. Fyra förskollärare intervjuas. De teoretiska utgångspunkterna som genomsyrar studien är det sociokulturella perspektivet och den relationella pedagogiken. Resultatet visar en ny definition på vad kommunikation kan vara för något. Begreppet lyssna är en kommunikation, likaså är kommunikation också lyssnandet. Relationer mellan förskollärare och förskolebarn anses vara väldigt viktigt och även förskollärarens förhållningssätt. Kommunikation och samspel hänger ihop, att man har ett genuint intresse för den andra. Resultatet visar även att kommunikation kan ske på olika sätt, inte enbart verbalt. Synen på samspel är likvärdiga vilket diskuteras varför det kan vara så. Att vara förskollärare krävs det att du förhåller dig till något i arbetet tillsammans med barnet och det är viktigt att vara välförankrad i förskolans läroplan, att motivering ska finnas till varför du väljer att göra på ett visst sätt. Resultatet visar även vikten av förskollärarens förhållningssätt och att bygga goda relationer, det vill säga ”hur får jag kontakt med dig”?

Syftet med denna studie var att öka kunskapen om vilka förhållningssätt som förskollärare väljer att använda i sitt relationsskapande med barnen på förskolan. Våra frågeställningar i studien var: Hur ser förskollärarna på deras relationella närvaro tillsammans med barnen på förskolan? Vilka aspekter påverkar förskollärares olika förhållningssätt till hur de prioriterar sin egen närvaro med barnen på förskolan? Studien är uppbyggd som en kvalitativ undersökning. Den datainsamlingsmetod som vi nyttjat oss av utgörs av två fokusgrupper med totalt sex stycken verksamma förskollärare från två olika förskolor i södra Sverige. Det empiriska underlaget har vi analyserat utifrån Martin Bubers dialogfilosofiska teori ur ett relationellt perspektiv. Resultatet tyder på att relationell pedagogik kan uppmärksammas på olika sätt av förskollärare. Samtliga förskollärarna i studien var av den gemensamma uppfattningen att relationsskapandet i första hand grundar sig i att barnen känner tillit och trygghet både till verksamheten och till pedagogerna för att kunna upprätthålla goda relationer. Vidare visar studiens resultat att förskollärarna i studien hade förhållningsätt som strävar till att vara en närvarande pedagog som ser barnen och lyssnar på dem där dialogen ses som ett lärande. Det framkom att det fanns hinder i verksamheten för deras närvaro exempelvis tidsbrist, planeringstid, dokumentation. Förskollärarnas förhållningssätt i samspelet och närvaron påverkas av både inre som yttre faktorer i deras relationsskapande med barnen. Slutsatsen blir att studien visar på vikten av att ha tid för trygga relationer som skapar tillit vilket utgör en grundsten i närvaro.