I den här studien undersöks det hur tre utvalda lågstadielärare beskriver elever med fallenhet för matematik samt hur de anpassar undervisningen till dessa elever. Undersökningen grundar sig på kvalitativa undersökningsmetoder i form av intervjuer med lärare och observationer av elever. Studien problematiserar lärarens förhållningssätt gentemot de här eleverna för att kunna motivera dem att utveckla sina matematiska förmågor. I resultatet presenteras skildringar på hur lärarna i studien arbetar med elever med fallenhet och deras syn på begreppet fallenhet. Resultatet visar att lärarna i studien har olika definitioner av begreppet, vilket gör att de förhåller sig olika mot eleverna och därmed väljer att anpassa samt motivera sina elever på olika sätt.

<p>Syftet med examensarbetet är att få en helhetssyn om hur undervisningen anpassas för högpresterande elever samt hur pedagoger bemöter och stimulerar högpresterande elever för att de skall kunna fortsätta att utvecklas gynnsamt. </p><p>Enligt skollagen skall dagens skola ge särskilt stöd till elever med särskilda behov, men så är inte fallet då de högpresterande eleverna ofta beskrivs som självgående, som klarar mycket på eget hand och deras karaktäriska drag är intresse, vilja, drivkraft och matematiska förmågor Wahlström (1995).</p><p>Många lärare anser sig sakna kunskaper och resurser för att stötta högpresterande elever i matematik, vilket leder till att långt ifrån alla elever får en undervisning som anpassas till deras förutsättningar och behov. I boken Matematikundervisningens dilemma tar Madeleine Löwing (2006) upp hur den ekonomiska krisen drabbat skolan i allmänhet men matematikundervisningen i synnerhet.</p><p>För att högpresterande elever skall utvecklas behöver de enligt Wahlström (1995) tillhöra en grupp och att blir sedda, samt att träffa andra högpresterande elever för att prata och diskutera matematik samt reflekterar över sina egna och andras tankar. </p><p>I litteraturstudien behandlas olika inlärningsmetoder samt Howard Gardners sju intelligenser. Vidare tar jag upp saker som är bra för pedagoger att veta för att fånga de högpresterande elever. </p><p>Utifrån undersökningen kom jag fram till att lärarnas uppfattningar om högpresterande elever var ganska lika men visar även att samtliga lärare tycker att högpresterande elever behöver stöd och uppmärksamhet samt få mer tid över till dessa elever för att kunna vägleda och stimulera dem i deras utveckling. En slutsats som jag har dragit av arbetet är att det görs förvånande mycket för högpresterande elever, men det går att göra mer.</p>

Syftet med examensarbetet är att få en helhetssyn om hur undervisningen anpassas för högpresterande elever samt hur pedagoger bemöter och stimulerar högpresterande elever för att de skall kunna fortsätta att utvecklas gynnsamt. Enligt skollagen skall dagens skola ge särskilt stöd till elever med särskilda behov, men så är inte fallet då de högpresterande eleverna ofta beskrivs som självgående, som klarar mycket på eget hand och deras karaktäriska drag är intresse, vilja, drivkraft och matematiska förmågor Wahlström (1995). Många lärare anser sig sakna kunskaper och resurser för att stötta högpresterande elever i matematik, vilket leder till att långt ifrån alla elever får en undervisning som anpassas till deras förutsättningar och behov. I boken Matematikundervisningens dilemma tar Madeleine Löwing (2006) upp hur den ekonomiska krisen drabbat skolan i allmänhet men matematikundervisningen i synnerhet. För att högpresterande elever skall utvecklas behöver de enligt Wahlström (1995) tillhöra en grupp och att blir sedda, samt att träffa andra högpresterande elever för att prata och diskutera matematik samt reflekterar över sina egna och andras tankar. I litteraturstudien behandlas olika inlärningsmetoder samt Howard Gardners sju intelligenser. Vidare tar jag upp saker som är bra för pedagoger att veta för att fånga de högpresterande elever. Utifrån undersökningen kom jag fram till att lärarnas uppfattningar om högpresterande elever var ganska lika men visar även att samtliga lärare tycker att högpresterande elever behöver stöd och uppmärksamhet samt få mer tid över till dessa elever för att kunna vägleda och stimulera dem i deras utveckling. En slutsats som jag har dragit av arbetet är att det görs förvånande mycket för högpresterande elever, men det går att göra mer.

Syftet med denna studie är att få en djupare förståelse och kunskap om hur elever i årskurs 4-6 med intresse och fallenhet för matematik ser på sitt eget lärande och sin egen förmåga inom matematiken. Följande frågeställningar besvaras i studien: I vilka undervisningssituationer lär sig elever med fallenhet och intresse för matematik på bästa möjliga vis? Hur beskriver dessa elever sitt intresse och sin fallenhet för matematik? Samt vilka styrkor respektive svagheter anser elever med intresse och fallenhet för matematik sig ha inom ämnet?   Studien har en kvalitativ inriktning där resultatet har baserats på semistrukturerade intervjuer som genomförts med sex elever. Resultatet av studien visade att elever med intresse och fallenhet för matematik är medvetna om sin förmåga med försiktiga med att prata om den. Resultatet visade även att dessa elever föredrar en undervisning som präglas av muntlig matematik i vilket eleverna får arbeta med uppgifter som stimulerar och utmanar dem. Det arbetssätt som bäst uppfyllde dessa elevers behov på utmaning och stimulans visade sig vara arbetet med problemlösning i en nivågrupperad undervisning där klimatet är öppnare och alla ligger på ungefär lika nivå inom matematiken. Vidare går det även se att dessa elever hade en förståelse för att viljan att lära sig är central för fortsatt utveckling inom matematiken.

Litteraturstudien handlar om elever med fallenhet och vad som definieras som särbegåvad eller att ha en fallenhet. Hur kan särbegåvade elever bli uppmärksammade och vilka metoder används till detta samt hur påverkas elever med särbegåvning av de sociala miljöerna hem och skola. Typiska drag och mönster hos särbegåvade elever är även något som beskrivs i denna studie. Litteraturstudien visar att matematiskt begåvade elever kan bli synliga genom metoder i form av psykologiska besök, kreativa tester samt att elever visar specifika förmågor. Att vara begåvad innebär att tänka matematik i det vardagliga livet, att se matematik utanför ämnet men också ha ett visst tänk när det kommer till matematik som ämne i skolan. Elever med fallenhet för matematik behöver inte besitta alla förmågor som beskrivs, för att ha en fallenhet för ämnet. En särbegåvad elev kan fungera i liknelse med en normalbegåvad elev i sociala miljöer, dock är vetenskapen och litteraturen inte ense om detta. Den stora skillnaden på en särbegåvad elev och en normalbegåvad elev är, enligt litteraturen, strävan efter framgång och fokuseringen på uppgiften de har framför sig.

<p>Denna studie handlar om hur lärare ser på elever med särskild fallenhet för matematik. Får de den stimulans som de behöver för att fortsätta att utvecklas gynnsamt? Studien har sin grund i en kvantitativ enkätundersökning. Resultatet från den undersökningen har byggts på och breddats med en kvalitativ undersökning, intervjuer med ett antal matematiklärare. De medverkande i den kvantitativa undersökningen är sjuttiofem lärare från förskoleklass upp till årskurs nio. I den kvalitativa undersökningen är det fyra lärare från två olika skolor representerade. Slutsatsen i denna studie utifrån de frågeställningar studien har, är att lärarna anser att de inte har den tiden som krävs för att ge möjligheter till stimulans för dessa elever. De flesta lärarna ansåg att alla elever skulle bli sedda men man prioriterade de lågpresterande eleverna. Resultatet visar även att de inte insåg vikten av att stimulera dessa elever, samtidigt som flertalet nämnde konsekvenser som följd av understimulering.</p>

Syftet med examensarbetet är att klargöra hur lärare upptäcker och bemöter elever i fallenhet för matematik. Genom arbetet synliggörs även vilka material som används och på vilket sätt de syftar till att stimulera elever i fallenhet. Arbetet bygger på insamlad empiri i form av två intervjuer och analyser av de material som lärarna använder. Vid anlyseringen av empirin användes verksamhetsteorin och en verksamhetsmodell. Resultatet visar att lärare lärarna upptäcker elever i fallenhet på liknande sätt och att materialen som används oftast inte är anpassade för elever i fallenhet. De material som används är i huvudsak mängdtränande men det förekommer även en del berikande uppgifter. Slutsatserna som kunnat dras utifrån detta arbete är lärarna har stor vilja att bemöta och stimulera elever i fallenhet, men att tiden begränsar deras tillvägagångssätt. Trots de motsättningar som lärarna upplever finns inom verksamheten försöker de anpassa uppgifter och variera arbetssätt för att främja varje elevs kunskapsutveckling.

Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att kartlägga vilka undervisningsmetoder lärare använder sig av för att utmana elever med fallenhet för matematik i årskurs 4–6. Följande frågeställningar besvaras: Hur definieras begreppet elever med fallenhet för matematik i tidigare forskning? Vad framkommer i tidigare forskning om vilka undervisningsmetoder lärare använder för att möta behoven hos elever med fallenhet för matematik? Forskningen som granskats har sökts fram ur forskningsdatabaser och därefter analyserats utifrån sitt innehåll. Följande slutsatser har dragits ur litteraturstudien: En elev med fallenhet för matematik har en förmåga som ligger långt över det normala, en stark inre motivation och uthållighet samt en matematisk kreativitet. Det finns flera undervisningemetoder att tillämpa för att möta behoven hos dessa elever. De undervisningsmetoder som framkommer är: problemlösning, differentiering, nivågruppering, acceleration, berikning och mathematical writing. Dessa bör kombineras och varieras för att undervisningen ska utmana elever med fallenhet för matematik.

No description available.

No description available.