Le refinancement d’entreprises en difficulté est entouré d’une grande part de mystification. Aux yeux du grand public, il s’agit avant tout d’un moyen efficace de faire fortune pour les investisseurs s’y aventurant. Cette activité, connue également sous le nom de capital-retournement, est pourtant le domaine d’exercice exclusif de hauts techniciens de la finance et du droit. Le vaste droit de l’ingénierie financière encadre le refinancement d’entreprises en difficulté. Plongeant son lecteur au coeur de la haute finance d’entreprise, cette thèse démystifie le capital-retournement tout en voulant améliorer sa pratique. Pour cela, l’aspect juridique de la levée des fonds et de leur investissement fait l’objet d’une profonde analyse. À partir de celle-ci et de l’inspiration du droit étranger, de nouveaux outils dédiés à l’optimisation du refinancement d’entreprises en difficulté sont proposés. Cette thèse démontre le rôle prépondérant du droit de l’ingénierie financière dans le sauvetage d’emplois en France. / The refinancing of companies in difficulty is surrounded by a great deal of mystery. In the eyes of the general public, it is above all an effective way to make a fortune for investors venturing into it. This activity, also known as capital-turnaround, is the exclusive field of practice for senior finance and law technicians. The vast financial engineering law supervises the refinancing of companies in difficulty. Plunging its reader at the heart of high corporate finance, this thesis demystifies capital-turnaround while wanting to improve its practice. For that, the legal aspect of the raising of the funds and their investment is the subject of a deep analysis. From this and the inspiration of foreign law, new tools dedicated to the optimization of the refinancing of companies in difficulty are proposed. This thesis demonstrates the preponderant role of the financial engineering law in the rescue of French jobs.

<p>Frågan om hur företag skall behandla sina utgifter för Forskning och utveckling (FoU)skattemässigt är av stor betydelse eftersom det kan leda till stora skattekonsekvenser för företagen. Huvudfrågorna vid den skattemässiga behandlingen av ett företags utgifter och inkomster är de om omfång och periodisering. Även klassificeringen av en utgift är många gånger av största betydelse i en utredning. Eftersom FoU är ett vitt begrepp som kan omfatta verksamheter av olika typer och med olika resultat kan många avgränsningsfrågor tänkas uppkomma.</p><p>Syftet med uppsatsen är att utreda hur företags utgifter för forskning och utveckling skall periodiseras skattemässigt. Som en del av periodiseringsfrågan måste även klassificeringar av utgifter göras. Syftet är därför även att analysera vad som utgör FoU och vilka avgränsningsproblem som kan uppkomma.</p>

In 1972 the regulations on tax surcharge were introduced. In the new system the sur-charge are imposed by the Tax Authority (skatteverket) and not the Court. Since 1995 the European Convention on Human Rights constitute law in Sweden, which means that Sweden is forced to guarantee its citizens the human rights in the Convention. Article 6 in the Convention states that everyone, in the determination of his civil rights and obligations or of any criminal charge against him, is entitled to a fair hea-ring within reasonable time. The Article also expresses the right for anyone charged with a criminal offence to be presumed innocent until proved guilty according to law (the presumtion of innocence). Article 4 in the seventh amendment states that nobo-dy may be tried or punished again (the principle of ne bis in idem). Another impor-tant principle when enterpreting the Convention is the principle of proportionality, which means that measures should be proportionate in relation to the legal aim. In 1985 the question of the tax surcharge and its compatibility with the rights in the European Convention arose for the first time, when the Swedish citizen Max von Sydow complained to the European Commission that his right to a fair trial had been infringed. However, the court never gave a decision due to settlement out of court. In 2002 the European Court of Human Rights stated in Janosevic v. Sweden and Västberga Taxi AB and Vulic v. Sweden, that the regulations on tax surcharge had in-fringed the complainants’ right to access to court and to a fair trial within reasonable time. In consequence, some changes were done in order to make the regulations on tax surcharge conform to the requirements in the Convention. An analyze is made to investigate whether the changes have improved the situation or if Sweden still is on the verge of infringement of the Convention. My analyses re-veals that the changes only led to marginal improvements. The areas where Sweden could still be in breach of the Convention are the length of the proceedings in the matter of tax surcharge, the lack of subjective elements and the situation where tax surcharge sometimes are imposed when a criminal penalty is simultaniously applied.

The Savings Directive will enter in to force 1st of July 2005, after years of discussions about it. The Directive has caused some controversy and several proposals have been rejected. The Savings Directive means that an individual who recieves savings income in the form of interest payment from another Member State will be taxed in his or hers State of residence. This will be achieved by an automatic exchange of information be-tween the Member States, concerning interest payments on savings. Some countries have opted out of the information exchange and will instead levy a withholding tax during a transitional period. The free movement of capital became fully liberalized when articles 1 and 4 in Directive 88/361/EEC was given direct effect. Later the main provisions from that Directive were implemented in the EC Treaty. All restrictions on the free movement of capital are prohibited, according to article 56 EC. Exceptions to this free movement can be found in article 58 EC. One example of a possible justification is the right for Member States to apply tax law which distinguish between taxpayers who are not in the same situation with regard to their residence or with regard to the place where their capital is invested. Certain fundamental principles have to be complied with, foremost the Principle of Proportionality and the Principle of Legal Certainty, to be able to justify a restriction on the free movement of capital. If the Savings Directive is in breach of the free movement of capital according to article 56-60 EC, is analysed in this thesis. It is discussed whether the Directive constitutes a restriction and in that case which possible justifications there are. Our conclusion is that the Savings Directive constitutes a restriction, in so far that it will likely dissuade residents from placing their capital in another Member State, because they will be taxed in their State of residence anyhow. However, this restriction is possible to justify according to article 58 (1) (b) EC. Therefore, the Savings Directive is not in breach of the free movement of capital. / Sparandedirektivet träder i kraft 1 juli 2005, efter många års diskussioner kring det och efter att flera förslag har röstats ner. Sparandedirektivet innebär att en individ från en Medlemsstat som mottager ränteinkomst härrörande från sparande i ett annat Medlems land blir beskattad i Medlemsstaten där han eller hon bor. Detta skall ske genom automatiskt utbyte av information rörande ränteinkomster på besparingar mellan Medlemsstaterna. Några länder har fått dispans från informations utbytet under en viss tid och kommer då istället att påföra en källskatt. Den fria rörligheten av kapital blev liberaliserad fullt ut i och med att artiklarna 1 och 4 i Direktiv 88/361/EEC gavs direkt effekt. Huvudbestämmelserna från det direktivet blev senare implementerade i EG fördraget. Enligt artikel 56 EG är alla restriktioner på fri rörlighet av kapital förbjudna. I artikel 58 EG hittas dock undantag till denna fria rörlighet. Ett exempel på en möjlig rättfärdigande grund för en restriktion är möjligheten för Medlemsstater att behandla individer skattemässigt olika beroende på var de är bosatta och beroende på var kapitalet är placerat. För att kunna rättfärdiga en restriktion på den fria rörligheten av kapital måste också vissa grundläggande principer följas, framförallt proportionalitetsprincipen och principen om rättssäkerhet. Denna uppsats utreder om Sparandedirektivet bryter mot den fria rörligheten av kapital uppställd i artiklarna 56-60 EG, genom att analysera om Direktivet utgör en restriktion och i så fall vilka rättfärdigandegrunder som är möjliga att använda. Slutsatsen, baserat på vår utredning, blir att Sparandedirektivet utgör en restriktion på den fria rörligheten av kapital, eftersom det troligtvis kommer att avskräcka personer från att placera besparingar utomlands, då de kommer att bli beskattade i den stat de bor i alla fall. Restriktionen är dock möjlig att rättfärdiga genom 58 (1) (b) EG. Därför bryter Sparandedirektivet inte mot fri rörlighet av kapital.

The Swedish CFC rules imply a taxation of Swedish partners of foreign legal persons subject to low income tax, which is based on a fictitious distribution. Thus, tax is levied even if the dividend has not been paid to the shareholder. The aim of the Swedish CFC legislation, which was put into force in 1990, was to prevent tax evasion and to protect the Swedish tax base. The reason was that the foreign exchange control was abolished, which made investments in foreign countries possible for Swedish companies. A CFC legislation was considered necessary for Sweden in order not to lose tax revenues. The legislation was strengthened on January 1st 2004 as a consequence of the abolished taxation of capital income of commercial shares. The most important change is that it is no longer possible to circumvent the rules by owning the CFC through a holding company in another country without CFC legislation. Due to Sweden’s membership of the EU, Swedish tax rules must comply with EC law. Some of the fundamental principles of the common market are the free movement of workers, capital and goods and the freedom of establishment. The thesis contains an analysis of whether the Swedish CFC legislation is in line with EC law or not, especially as regards the freedom of establishment and the free movement of capital. In the first part of the analysis we investigate if the legislation constitutes a restriction of the mentioned freedoms and in the second part there is an assessment of the possibilities to justify such a restriction. Our conclusion is that the CFC legislation does constitute an obstacle to the freedom of establish-ment as well as to the free movement of capital, and that it cannot be justified. We present a proposal of how the lacking compatibility with EC law could be remedied. The options are either to abolish the CFC legislation completely or to reduce the scope of it. Our suggestion is that the double CFC taxation is abolished, that the legislation is applied only to holdings of a certain magnitude and that CFC taxation is limited to incomes arisen from transactions between companies within the same concern. / De svenska CFC-reglerna innebär en löpande beskattning av svenska delägare i utländska juridiska personer som har lågbeskattade inkomster. När Sveriges CFC-reglering infördes 1990 var syftet att motverka skatteflykt och att skydda den svenska skattebasen. Bakgrunden var att valutaregleringen avskaffades och att det blev möjligt för svenska företag att etablera sig utomlands. Bedömningen gjordes då att en CFC-lagstiftning var nödvändig för att Sverige inte skulle förlora skatteintäkter. Lagstiftningen skärptes den 1 januari 2004 som en följd av den slopade beskattningen av kapitalinkomster av näringsbetingade andelar. Den viktigaste förändringen är att det inte längre går att kringgå bestämmelserna genom att äga den lågbeskattade utländska juridiska personen genom ett utländskt holdingbolag. Sveriges medlemskap i EU innebär bland annat att svenska skatteregler måste vara förenliga med EG-rätten. En av den gemensamma marknadens huvudprinciper är att arbetstagare, kapital, varor och etableringar fritt skall kunna förflytta sig mellan de olika medlemsstaterna. I uppsatsen analyseras den svenska CFC-regleringens förenlighet med EG-rätten, framför allt etableringsfriheten och den fria rörligheten för kapital. Först utreds huruvida regleringen utgör ett hinder mot nämnda friheter och därefter analyseras möjligheten till rättfärdigande. Vår slutsats är att CFC-regleringen inte är förenlig med vare sig etableringsfriheten eller den fria rörligheten för kapital, samt att den inte kan rättfärdigas. Vidare framför vi ett förslag på hur den bristande förenligheten med EG-rätten skulle kunna åtgärdas. Alternativen är att antingen avskaffa CFC-lagstiftningen helt eller minska omfattningen av den. Vårt förslag innebär avskaffande av dubbel CFC-beskattning, att endast innehav av en viss storlek omfattas samt att reglerna begränsas till att omfatta endast koncerninterna inkomster.

As the globalization of companies increases day by day, the need for a clear and comprehensible legislation to overcome the problems with transfer pricing transactions increases as well. Incorrect pricing in transfer pricing situations between companies with close economic ties to each other makes countries risk parts of their taxation income. Swedish legislation uses the internationally accepted arm’s length principle to regulate the transfer pricing transactions. Through the correction rule, the rule is upheld that the pricing between two companies with close economic ties to each other must apply to the same conditions as it would have been if it was between two companies without close economic ties to each other. To ensure that enough material is provided to base the assumption whether or not the correction rule has been followed or not, Swedish legislation provides a number of paragraphs to regulate the matter. The legislation is spread all over and is hard to interpret. The question rises whether this is against the rule of legal certainty or not. The taxation authority has provided a proposition on new legislation with tougher documentation requirements where it also wants to give itself part of the power by through directions exactly define what the documentation shall include. Yet again the question is raised whether or not this is against the rule of legal certainty or not. / I takt med att globaliseringen av företag ökar, ökar också behovet av en klar och tydlig lagstiftning för att överkomma problemen med internprissättningstransaktioner. Vid oriktig prissättning vid transaktioner mellan företag i ekonomisk intressegemen-skap riskerar länder att gå miste om delar av sin skattebas. Svensk lagstiftning använder sig av den internationellt accepterade armlängdsprincipen för att reglera internprissättningstransaktioner. Genom korrigeringsregeln regleras att prissättningen mellan två företag i ekonomisk intressegemenskap måste ske under samma förutsättningar som skulle ha gällt mellan två företag utan ekonomisk intressegemenskap. För att få underlag till huruvida korrigeringsregeln har följts eller inte finns ett antal lagrum i svensk rätt som reglerar dokumentationskrav. Denna lagstiftning är spridd och anses vara svårtolkad. Frågan uppstår om detta strider mot rättsäkerheten. Skatteverket har kommit med ett förslag på ny lagstiftning med skärpta dokumentationskrav där man dessutom vill ge sig själv delar av makten att genom föreskrifter exakt bestämma vad dokumentationen skall innehålla. Återigen väcks frågan om det-ta är förenligt med rättssäkerheten.

Frågan om hur företag skall behandla sina utgifter för Forskning och utveckling (FoU)skattemässigt är av stor betydelse eftersom det kan leda till stora skattekonsekvenser för företagen. Huvudfrågorna vid den skattemässiga behandlingen av ett företags utgifter och inkomster är de om omfång och periodisering. Även klassificeringen av en utgift är många gånger av största betydelse i en utredning. Eftersom FoU är ett vitt begrepp som kan omfatta verksamheter av olika typer och med olika resultat kan många avgränsningsfrågor tänkas uppkomma. Syftet med uppsatsen är att utreda hur företags utgifter för forskning och utveckling skall periodiseras skattemässigt. Som en del av periodiseringsfrågan måste även klassificeringar av utgifter göras. Syftet är därför även att analysera vad som utgör FoU och vilka avgränsningsproblem som kan uppkomma.

Magister uppsats inom skatterätt Titel: Omvandling och återbetalning av aktieägartillskott Författare: Christian Eklund Handledare: Björn Westberg Datum: 2009-12-14 Ämnesord Aktieägartillskott, ovillkorade, villkorade, omvandling, återbetalningSammanfattning Aktieägartillskott är en förmögenhetsöverföring utan formkrav från aktieägare till eget aktiebolag utan rätt till nya aktier. Det finns idag inga lagstöd kring aktie-ägartillskotten men de har alltsedan 1800-talet varit en accepterad form för att främst täcka kapitalbrist i aktiebolag. Tillskotten kan vara såväl villkorade som ovillkorade och är varken avdragsgilla för givaren eller skattepliktiga för mottaga-ren. Mottagaren redovisar tillskotten som fritt eget kapital, såvida täckning finns för det bundna kapitalet i bolaget. Skillnaden mellan ovillkorade tillskott och vill-korade tillskott är rätten till återbetalning där ovillkorade tillskott till skillnad från villkorade tillskott inte ger en återbetalningsrätt. Ovillkorade tillskott har skatte-rättsligt ansetts likna rena kapitalinsatser medan villkorade tillskott mer anses ut-göra ett lån utan säkerhet. Vid ovillkorade tillskott får tillskottsgivaren lägga till värdet av tillskottet på anskaffningsutgiften för aktierna vilket ger givaren av-dragsrätt vid exempelvis en konkurs eller överlåtelse av aktierna. Då villkorade tillskott inte redovisas som en skuld för bolaget kan återbetalning enbart ske inom ramen för utdelningsreglerna i aktiebolagslagen, härefter ABL. För att återbetal-ning sedan skall ske får avtal tecknas mellan tillskottsgivaren och eventuella övri-ga aktieägare. I praxis har återbetalning av villkorade tillskott skatterättsligt behandlats som återbetalning av lån, om inte vissa särskilda förutsättningar förelegat. Vilka sär-skilda förutsättningar som föranleder att återbetalningen skall behandlas annor-lunda, såsom utdelning, har inte helt klargjorts. I två rättsfall från år 2009 har Re-geringsrätten, härefter RR, behandlat två likvärdiga fall olika. I båda fallen ansågs inkomstskattelagen, härefter IL, inte kunna ge stöd för att återbetalningen skulle behandlas på annat sätt än återbetalning av lån. RR ansåg dock i det ena fallet att förfarandet som möjliggjorde återbetalningen stred mot lagstiftningens syfte och att skatteflyktslagen därmed var tillämplig. I domskälen var RR otydlig i sin for-mulering vad som i det ena fallet stred mot lagstiftningens syfte och i det andra fallet inte. Enligt min bedömning borde båda fallen ha behandlats lika då lagstifta-ren i båda fallen torde ha känt till möjligheten till kringåendet. RR har genom do-marna gjort sin tidigare relativt konsekventa och tydliga praxis otydligare, vilket försämrar förutsebarheten för beskattningskonsekvenserna. Det villkorade aktieägartillskottet är ett avtal mellan tillskottsgivaren, övriga ak-tieägare och bolaget. Då bolaget i praxis har ansetts ha en underordnad roll är vill-korade tillskott inte ett utav bolaget utgivet värdepapper, vilket medför att av-dragsrätt saknas vid konkurs. För att få möjlighet att dra av en förlust då bolaget närmar sig konkurs, har innehavaren av det villkorade tillskottet försökt omvandla till ett ovillkorat tillskott. Omvandlingen innebär att återbetalningsrätten enligt det villkorade tillskottet efterges och att värdet på det villkorade tillskottet därmed ut-gör ett ovillkorat tillskott som får tilläggas på omkostnadsbeloppet för aktierna. I praxis har RR i flera fall fastslagit att omvandlingar av villkorade tillskott till ovillkorade, då bolaget befunnit sig på obestånd, inte ansetts innebära något ovill-korat tillskott som kunnat öka omkostnadsbeloppet för aktierna. RR har dock kon-staterat att värdet på det ovillkorade tillskottet vid en omvandling är det villkorade tillskottets värde vid omvandlingen. En fråga RR inte har besvarat är huruvida omvandlingen, trots att bolaget befunnit sig på obestånd och det villkorade till-skottet varit värdelöst, innebär en avyttring. Skatteverket, härefter SKV, har därför tidigare nekat förlustavdrag då bolag försatts i konkurs, då de ansett att varken nå-gon avyttring skett eller ovillkorat tillskott lämnats. Under år 2009 har RR i två avgöranden fastslagit att omvandling av fordringar till ovillkorade tillskott, då bolaget befunnit sig på obestånd och fordringen ansetts värdelös, innebär att avyttring har skett trots att något ovillkorat tillskott inte an-setts ha ökat omkostnadsbeloppet. I domarna påtalar RR att omvandlingarna inne-burit att bolagets egna kapital ökat i samband med omvandlingarna då bolagets skuld minskat med fordringens belopp. Då SKV med samma grund som gällande omvandlingar av villkorade till ovillkorade tillskott, tidigare nekat förlustavdrag, har SKV:s ställningstagande nu ändrats. SKV anser att domarna gällande om-vandlingar av fordringar från år 2009 även omfattar omvandlingar av villkorade tillskott. I dag medger således SKV förlustavdrag vid omvandlingar av värdelösa villkorade tillskott då de anser att en avyttring skett. Detta trots att frågan inte har besvarats av RR. Med hänsyn till SKV:s fiskala intressen får deras tolkning av gällande rätt anses anmärkningsvärd då rättsläget fortfarande får anses oklart.

I spåren av finanskrisen har under de senaste åren genomförts flertal större nyemissioner, bland annat för att rädda företag som har gjort stora förluster. Det har blivit vanligt att fysiska personer vid nyemissioner ställer upp som garanter och får ersättningar för sina garantiåtaganden i form av garantiprovision. Garanter i nyemissioner berättigas ersättning för sina garantiåtaganden i form av garantiprovision som överstiger marknadsräntor.  Garantiprovisionerna uppgår normalt till 5-6 procent av det garanterade beloppet men kan i vissa uppgå till upp till 12 procent. Ett relativt stort intresse vid många nyemissioner gjort att garanter sällan tvingas införliva sina åtagande för vilka de får relativ hög ersättning för utan att teckna aktier i nyemissionen.  Enligt 44 kap. 31§ andra stycket IL är ersättningen skattepliktig i inkomstslaget kapital som beskattas med en statlig skatt om 30 procent. Skatteverket har dock uppmärksammat oredovisade garantiprovisioner hos fysiska personer som inte tvingats fullfölja sina garantiåtaganden och köpa aktier till teckningskursen. Det visar därför brister i kontrollsystemet. Författaren vill genom studien dels öka läsarens kännedom om gällande rätt då flertal rapporter från ekobrottskämpande myndighter som Finanspolisen, Ekobrottsmyndigheten samt Skatteverket pekar på oavsiktliga fel samt okunskap som orsak till skattebrott samt dels undersöka ett effektivare kontrollsätt. Skatteverkets visionen är ”ett samhälle där alla vill göra rätt för sig”. Slatteverket utgår därför ifrån att medborgarna vill göra rätt för sig men gör även kontroller för att ge legitimitet åt skattesystemet samt motivera medborgarna till att medverka i beskattningen och finansieringen av de offentliga utgifterna.  För att effektivisera dessa kontroller föreslår författaren genom studien en skärpning av reglerna genom samverkan och införande av sanktionerade skyldigheter för aktörer för att motverka men även avslöja skattebrott i samband med nyemissioner. En modern och ändamålsenlig lagstiftning är nödvändigt för att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra ekonomisk brottslighet då brotten är ofta både komplicerade och resurskrävande att utreda och lagföra. Höga ersättningar som undandras beskattning genom att garanter bland annat försvårar identifiering och i vissa fall med hjälp av medverkande bolag gör det aktuellt för lagstiftaren att se över reglerna. samtidigt som särskild kontroll inriktas av Skatteverket samt Finansinspektionen mot börsbolagen och andra aktörer för att förebygga fel i så stor utsträckning som möjligt, rätta befintliga fel och försöka förhindra att fel uppstår igen.

Studiens övergripande syfte är att undersöka omeffektiviteten utmanar rättssäkerheten vid skattekontrollen i kontantbranschen.Jag undersöker om lagstiftaren har tagit hänsyn till näringsidkarensgaranterade rättigheter enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter (EKMR)vid införande av skattekontrollagen. Utgångspunkten är att undersöka om kontrollavgifterutgör ett straff, om kontrollbesöken är i själva verket taxeringsbesök,taxeringsrevision eller överraskningsrevision samt om kontrollköpen kan varabrottsprovokation eller bevisprovokation, Det är därför aktuellt att undersöka åtgärdernaoch konsekvenserna utifrån artikel 4, 6 samt 8 i EKMR. Val av enbart vissabranscher samt befogenheter tillsynsmyndigheten, Skatteverket, har fått gör detockså aktuellt att undersöka skattekontrollagen kontralikabehandlingsprincipen, proportionalitetsprincipen samt om arbetsmetodernaoch arbetsuppgifterna tillhör Skatteverkets normala beskattningsverksamhet. Skatteverkets  vision är ”ett samhälle där alla vill görarätt för sig”. Skatteverket utgår därför ifrån att medborgarna vill göra rättför sig men gör även kontroller för att ge legitimitet åt skattesystemet samtmotivera medborgarna till att medverka i beskattningen och finansieringen av deoffentliga utgifterna. Skatteverket har satt in åtgärder i syfte att fel i såstor utsträckning som möjligt skall förebyggas samt att befintliga fel rättas.Kontrollerna har även en avgörande betydelse för att stärka normerna isamhället. Förutom att avsiktliga felaktigheter åtgärdas, ökar vetskapen omkontrollerna, illojal konkurrens motverkas samt förtroende för skattesystemetskapas. Skatteverket riktar även särskilda kontroller mot vissa branscher därskatteundandragen utifrån utredningar och undersökningar bedöms vara merutbrett för att förebygga fel i så stor utsträckning som möjligt, rättabefintliga fel samt försöka förhindra att fel uppstår igen. En del kontrollersker slumpmässigt medan andra har valts av lagstiftare som har bedömt attskatteundandragande i vissa branscher utgör sådana allvarliga och stora fel attsärskilda åtgärder och kontroller behöver inriktas. Kontrollerna i kontantbranschensker i huvudsak i syfte att seriösa näringsidkare skall skyddas mot illojalkonkurrens . Införandet av skattekontrollagen har skapat högre förtroende förskattesystemet då bördan av skatten inte vältras över på andra än de berörda.Skattekontrollagens syfte är att dels försvåra för näringsidkare att undanhållaintäkter från beskattning och dels att öka möjligheterna till en effektiv ochresurssnål kontrollform. Även om vissa branscher har utpekats och rätt tilllikabehandling därför kan diskuteras så kontrolleras alla verksamheter i dessabranscher på samma sätt och på samma villkor för att dessa skall ha sammakonkurrensmedel och skyddas mot illojal konkurrens. Utredningar visar dock attkontrollerna är nödvändiga i dessa branscher. Jag som författare är inte motökade kontroller, utan är för rättvisa och rättssäkrare kontroller genom i ettdemokratiskt samhälle accepterade metoder och med hjälp av kompetent personalför ökad rättssäkerhet samt ökat förtroende för det svenska skattesystemet ochskatteväsendet. Skattetjänstemännen är Skatteverkets ansikte utåt ochrepresenterar myndigheten i sin myndighetsutövning. God service, trevligtbemötande, synlighet och ökad närvaro ger en god effekt och ökar skattemoralenoch förtroendet för Skatteverket.