No description available.

<p>I denna undersökning har vi med utgångspunkt från den ständigt aktuella debatten om</p><p>ungdomsvård och de regler, maktrelationer och behandlingsformer som finns inom svensk</p><p>socialtjänst, försökt att söka förståelse för hur ungdomar som är frihetsberövade hanterar sin</p><p>situation. Fokus är riktat mot unga som är placerade på ungdomshem och hur de konstruerar</p><p>sin identitet och formar sitt liv under sin frihetsberövning. För att fördjupa oss i detta har vi</p><p>grundat arbetet i socialkonstruktionistisk teori samt Foucault och Goffman. Utifrån dessa</p><p>teorier har observationer och djupintervjuer med personal och ungdomar utförts på ett</p><p>ungdomshem i en större stad i Sverige. Dessa intervjuer har sedan analyserats med hjälp av</p><p>diskurspsykologin och socialkonstruktionismen för att söka förståelse för hur</p><p>maktstrukturer, maktrelationer och subjektspositioner framträder i en sluten miljö som</p><p>ungdomshem. Tidigare forskning på detta område är huvudsakligen kvantitativa studier som</p><p>sällan utgår ifrån ungdomarnas som individer utan som en generell grupp. Vår studie visar</p><p>att ungdomarna har mycket olika sätt att konstruera sin tillvaro som frihetsberövade. Även</p><p>makt uppfattas på mycket olika sätt, både hos ungdomar och hos personal. Detta behandlar</p><p>vi med utgångspunkt i teorin och den tidigare forskningen i vår slutdiskussion.</p>

I denna undersökning har vi med utgångspunkt från den ständigt aktuella debatten om ungdomsvård och de regler, maktrelationer och behandlingsformer som finns inom svensk socialtjänst, försökt att söka förståelse för hur ungdomar som är frihetsberövade hanterar sin situation. Fokus är riktat mot unga som är placerade på ungdomshem och hur de konstruerar sin identitet och formar sitt liv under sin frihetsberövning. För att fördjupa oss i detta har vi grundat arbetet i socialkonstruktionistisk teori samt Foucault och Goffman. Utifrån dessa teorier har observationer och djupintervjuer med personal och ungdomar utförts på ett ungdomshem i en större stad i Sverige. Dessa intervjuer har sedan analyserats med hjälp av diskurspsykologin och socialkonstruktionismen för att söka förståelse för hur maktstrukturer, maktrelationer och subjektspositioner framträder i en sluten miljö som ungdomshem. Tidigare forskning på detta område är huvudsakligen kvantitativa studier som sällan utgår ifrån ungdomarnas som individer utan som en generell grupp. Vår studie visar att ungdomarna har mycket olika sätt att konstruera sin tillvaro som frihetsberövade. Även makt uppfattas på mycket olika sätt, både hos ungdomar och hos personal. Detta behandlar vi med utgångspunkt i teorin och den tidigare forskningen i vår slutdiskussion.

<p>I den här uppsatsen behandlar vi frågorna om tortyr och frihetsberövande inom folkrätten och gör en komparativ analys mellan USA och Storbritannien. Båda de presenterade staterna är medlemmar av internationella och regionala konventioner. Våra slutsatser visar på både likheter och skillnader. Vad gäller tortyr så ligger den största skillnaden i att USA tillåter bevis inhämtat med hjälp av tortyr så länge de uppfyller vissa kriterier medan Storbritannien tydligt tagit avstånd till det. De skillnader vi observerat gällande frihetsberövande är framför allt att problematiken som möter de brittiska domstolarna är mer av en materiell art medan problematiken i USA är organisatorisk eller framför allt en fråga om kompetensfördelning. Även om det skett förändringar i de båda jämförda staterna genom ny lagstiftning vilket lett till ett bättre skydd för frihetsberövade så är gällande lagstiftning vid dags dato fortfarande under kritik.</p>

I den här uppsatsen behandlar vi frågorna om tortyr och frihetsberövande inom folkrätten och gör en komparativ analys mellan USA och Storbritannien. Båda de presenterade staterna är medlemmar av internationella och regionala konventioner. Våra slutsatser visar på både likheter och skillnader. Vad gäller tortyr så ligger den största skillnaden i att USA tillåter bevis inhämtat med hjälp av tortyr så länge de uppfyller vissa kriterier medan Storbritannien tydligt tagit avstånd till det. De skillnader vi observerat gällande frihetsberövande är framför allt att problematiken som möter de brittiska domstolarna är mer av en materiell art medan problematiken i USA är organisatorisk eller framför allt en fråga om kompetensfördelning. Även om det skett förändringar i de båda jämförda staterna genom ny lagstiftning vilket lett till ett bättre skydd för frihetsberövade så är gällande lagstiftning vid dags dato fortfarande under kritik.

En person som blir utsatt för ett frihetsberövande på grund av misstanke om brott är berättigad till ersättning från staten om hen sedermera inte blir dömd. Enligt frihetsberövandelagen kan sådan ersättning omfatta kostnader för utgifter, förlorad arbetsförtjänst, intrång i näringsverksamhet och lidande. Syftet med uppsatsen är att beskriva och utreda hur lidandet ersätts av JK och staten samt vilka faktorer som kan påverka lidandet för den felaktigt frihetsberövade personen. För att klargöra vad som faktiskt anses påverka lidande har förarbetena till lagen samt ett flertal olika JK-avgöranden och domstolsavgöranden studerats. Ersättning för en persons lidande utgår med ett normalbelopp enligt en intern mall hos JK, som baseras på en förutbestämd summa pengar per månad. Normalbeloppet kan höjas eller sänkas efter beaktande av omkringliggande omständigheter som t.ex. brottsmisstankens art och den felaktigt frihetsberövades ålder. Tidigare gavs högre ersättning för den uppmärksamhet som frihetsberövandet hade fått i massmedia, men enligt gällande praxis ingår hänsyn till massmedial publicitet i normalersättningen. På liknande sätt ingår också det lidande som uppstår på grund av restriktioner i normalbeloppet. Ersättningsbeloppet kan däremot komma att helt vägras eller jämkas om den felaktigt frihetsberövande personens eget beteende har föranlett frihetsberövandet. Med anledning av att lidande är en icke ekonomisskada som ska ersättas av staten är min slutsats att det är behövligt att JK utgår från ett normalbelopp baserat på frihetsberövandets varaktighet. Att sedan kunna höja eller sänka normalbelopp på grund av omkringliggande omständigheter, så som den enskildes subjektiva upplevelser eller eget beteende är bra. Däremot anser jag att en mer subjektiv bedömning bör göras av hur den enskildes lidande påverkas av massmedias publicitet, och där med inte vara en del av normalersättningen.

No description available.

Att göra bedömningar av risk för våld hos frihetsberövade personer på fängelser och i olika former av tvångsvård är en viktig del av arbetet med att reducera antalet våldsincidenter, vilket är till nytta både för frihetsberövade personer och för personalens arbetsmiljö. Syftet med denna studie är att göra en kunskapsöversikt över vad forskningen säger om att bedöma risk för våld hos frihetsberövade personer, beskriva aktuell forskning om riskbedömningar, hur strukturerade instrument för riskbedömningar definierar våld, vilka teoretiska utgångspunkter till uppkomst av våld som används och i vilken utsträckning riskbedömningsinstrument tar hänsyn till interaktion mellan personal och frihetsberövade personer. Studien genomförs igenom en litteraturstudie med en innehållsanalys av forskning på området utifrån frågeställningarna i syftet. Sökorden är ”inmate”, ”inpatient”, ”violence”, ”risk”, ”assessment”, ”juvenile” och ”youth”. Reslutatet av studien visar att det finns ett flertal instrument som som forskningen visar har god validitet och även inter-bedömarreliabilitet för att bedöma risk för våld, nämligen Brøset Violence Checklist (BVC), Historical-Clinical-Risk management-20(HCR-20), Dynamic Appraisal of Situational Agression (DASA) och Structured Assessment of Violencerisk in Youth(SAVRY). Utöver detta finns även några bedömningsinstrument som använder enbart statiska variabler för att bedöma risk för våld hos frihetsberövade, även kallade aktuariska modeller. Forskning visar generellt att föränderliga, dynamiska variabler som snabbare förändras har starkare prediktiv validitet för att bedöma risk för våld hos frihetsberövade på kort sikt, än historiska och statiska data. BVC och DASA tar större hänsyn till interaktionen mellan frihetsberövad och personal för att bedöma risk än HCR-20 och SAVRY, som inte är primärt konstruerade för att bedöma risk för våld i ett omedelbart kort perspektiv. Resultatet diskuteras utifrån studiens styrkor och svagheter och etiska problem med att bedöma risk för våld hos frihetsberövade. Syftet med olika typer av frihetsberövande och olika kategorier frihetsberövade personer som har olika behov, gör att resultaten inte utan reflektion kan överföras från en grupp till en annan. Etiska överväganden blir aktuella utifrån att informationen som framkommer vid en riskbedömning kan leda till repressiva interventioner, och att detta långt ifrån alltid är något önskvärt. / Assessing risk for violence among incarcerated people in prisons, in inpatient settings and otherwise, is an important part of the work aimed at reducing the number of violent encounters in these settings. Reducing violence is beneficial for both incarcerated persons and for the staffs work environment. The purpose of this thesis is to make a review of research of how to assess risk for violence among incarcerated people in different settings, describe research about the assessment methods, how these methods define ‘violence’ and what theoretical explanations to violence that are used. Furthermore, what level of consideration for the interaction between staff and incarcerated people is taken when assessing risk for violence. The thesis is performed by searching for, and analyzing written material with the questions asked in the purpose of the study. The following words are used for search in databases: “inmate”, “inpatient”, “violence”, “risk”, “assessment”, “juvenile” and “youth”. The findings in the study gives that there are models for assessing violence, with research-proven validity and mostly also interrater-reliability, namely: Brøset Violence Checklist (BVC), Historical-Clinical-Risk management-20(HCR-20), Dynamic Appraisal of Situational Aggression (DASA) and Structured Assessment of Violence Risk in Youth (SAVRY). Aside from these findings there are also some models using only static variables to assess risk for violence among incarcerated, also known as “actuarial” models. Generally, the research shows that more dynamic variables that are prone to change, has stronger validity in predicting violence among incarcerated than historical, static data. The BVC and the DASA takes greater consideration to interaction between staff and incarcerated than the HCR-20 and the SAVRY, that is not primarily constructed to assess risk for violence in forensic/caregiving settings in the immediate short term. The result is discussed on basis of the strengths and weaknesses of the thesis, as well as ethical problems with assessing risk for violence among people that have been deprived of their freedom. The purpose of different kinds of incarcerations and different categories of incarcerated people that have different needs, may cause need for the results to be carefully considered- What does apply in one setting may not be true in another. From an ethical point of view, it is to be taken into consideration how the information from violence risk assessments is used, since punitive and repressing interventions often is far from desired.

This essay explores the rules of adjustment of compensation for wrongful imprisonment as applied to juveniles aged 15–18 from a child law perspective.  The Law of Compensation for Wrongful Deprivation of Liberty[1] excludes claims where the complainant has contributed to causing the deprivation, for instance through false confessions or other suspicious behavior. There are no exceptions for those who exhibited such behavior while they were underage. There is also no other guidance or precedent for special treatment of such cases with regard to the level of responsibility for the damages, although children are generally awarded a somewhat larger sum than adults. This essay considers the rules of exclusion in light of child rights, material laws concerning children in the justice system, as well as tort law principles regarding participation in causing damages to oneself. The purpose is to investigate whether there would be cause to change the law to include separate rules for children. The essay finds that preferential treatment of children is the rule rather than the exception, both in the criminal justice system, in torts, as well as with regard to the ability to enter agreements. This is mainly motivated by children's inability to take responsibility for their actions. Adults, commonly the child's parents or other legal guardians, but also representatives of the state, are to varying degrees tasked with taking responsibility for children and to protect them not only from others – but from themselves. The essay also finds that the cause of the damage, the deprivation of liberty, is different when it occurs during childhood, because: ·       Children are officially not punished for their crimes; their deprivation of liberty is defined as receiving care.  ·       The treatment children receive through the criminal justice system is more psychologically damaging to them than prison sentences are to adults and has far-reaching consequences regarding their development.  ·       The state has greater responsibility for children than for adults. ·       The nature of the fundamental rights violated through the confinement are different, as children do not fully have the same freedom as adults, and because they have rights which adults do not have. After considering a range of legal and non-legal factors, it would be reasonable and consistent to regulate children's claims to compensation for wrongful deprivation of liberty more preferentially. The state has a responsibility for the welfare and healthy development of children in general, as well as a duty to ensure that children are not being deprived of their liberty unless it is necessary to do so, according to article 37 of the UN Convention on the Rights of the Child which holds a status as Swedish law since January 2020.[2] Research has shown young age and life adversity to be clear risk factors for falsely confessing to a crime. This should merit some caution on the side of the state when handling confessions from young people; especially when adult family members or friends could be suspected of the same crime. The very unequal power balance between the child and the state in that context should be reflected in the rules of adjustment of compensation. Another important issue with the current legislation is that children are unable to apply for the compensation without the signature(s) of their legal guardian(s), which has not been compensated for with regard to prescription. This is the case for various damage claims of children against the state. Thus, children are offered a shorter time than adults to personally claim compensation. The essay also considers whether an individual could claim this type of preferential treatment more directly based on the United Nations Convention on the Rights of the Child. Results in this regard are inconclusive. Importantly, while there may be reasons both for and against any changes, it is clear from the seriousness of the subject matter that such reasons should be explored and considered by the lawmaker.   [1] Lag (1998:714) om ersättning för felaktigt frihetsberövande (My translation. No official English translation appears to be available.)[2] Although originally ratified in 1989.

Under Swedish law, an alien convicted of an offence punishable by imprisonment may be sentenced to deportation if there is reason to assume that the alien will reoffend, or if the offence is so serious that the alien should not be permitted to stay. Upon release, the alien may be held in immigration detention for the purpose of enforcing the deportation order. While detention is generally subject to maximum time limits, criminal deportees face indefinite detention. This exceptional treatment raises questions about the proper purpose of immigration detention and respect for the right to liberty. This paper investigates and critically analyses the Swedish regulatory framework for the detention of criminal deportees from a human rights perspective. It reveals how the alien’s criminal record and assumptions about the risk for reoffending play adecisive role both in the decision to detain and the length of detention. The right to liberty, which protects the individual against illegal and arbitrary detention, does not prohibit the use of immigration detention for crime prevention purposes, provided it is subsidiary to the primary purpose of enforcing the deportation order. Administrative detention is, however, arguably an inappropriate tool for the prevention of crime. Moreover, the Swedish legislation lacks a coherent and satisfactory basis. A thorough enquiry into the use of immigration detention as a crime prevention measure is necessary, to analyse data on the detention of criminal deportees and examine how criminal law measures could be more appropriately used to counter serious threats to public order, without unnecessary encroachment on the right to liberty.