Studies indicating that women as leaders and negotiators have a pacifying effect on interstate conflict stand in contrast to the reality of women's active involvement in civil conflict through armed rebel groups and insurgencies. This dissertation seeks to provide insight into this apparent paradox by analyzing how and why women become involved in rebel groups, drawing on insights from feminist and IR theories to create a gendered theory of rebellion. Hypotheses developed from this theory are examined using new data on women's participation in rebel groups from 1990-2008. These tests are supplemented with qualitative analysis focusing on the Farabundo Martí National Liberation Front (FMLN) in El Salvador. Among the findings, data on rebel organizations in the post-Cold War era show that women are active in over half of all armed insurgencies, a level of activity much greater than what is recognized by current scholarship in international relations. The analysis also indicates that economic and ethnic- or religious-based grievance motivates women's participation, but disputes theories that portray rebels as profit- or power-seekers.

<p> The overarching goal of psychoanalytic and narrative therapies is to increase agency; however, few tools assess for agency. The Personal Agency Questionnaire (PAQ) was developed for this purpose and was found to be a valid and reliable instrument (Lundquist, 2012). The primary aims of this study were to (a) replicate past findings by performing correlations between the PAQ and scales measuring constructs thought to be part of agency (RSES for self-esteem; GSE for self-efficacy, and IPC for internal locus of control), (b) increase internal consistency and reliability of the PAQ through performing a factor analysis, and (c) establish additional validity by performing regressions to determine how three additional variables were related to agency: gender, perception of being overweight, and antifat attitudes. Females were expected to score lower than males on the PAQ because of the influence of gender norms on agency. Overweight status has shown a negative relation to agency, self-efficacy, and self-esteem; however, the fat- accepting individuals were expected to have greater agency compared to those who have internalized the culture&rsquo;s antifat messages. Participants accessed the online survey through postings on Craig&rsquo;s List and Yahoo discussion groups. Analyses were conducted with 280 participants, a majority of whom were White (65%), female (74%), employed (59%), highly educated (64% had college degree or greater, 33.20% attended some college), and had attended therapy (68%). Factor analysis revealed 4 factors underlying the PAQ (which replaced the previously hypothesized 6 subscales); items of the PAQ were reduced from 42 to 24, increasing reliability among the factors, with &alpha; = .78, &alpha; = .78, &alpha; = .72, &alpha; = .73, and the total reliability from &alpha; = .62 to &alpha; = .90. The new PAQ had stronger correlations than previously with the three scales that established its construct validity. Fat acceptance, age, education and therapy were significantly, positively correlated with agency. When looking at gender alone, or perceptions of being fat alone or in combination with gender, no differences in agency were evident. However when adding the antifat variable to gender and perceptions of being overweight, being female, significantly overweight, with antifat attitudes predicted reduced agency.</p>

Den här uppsatsen och undersökningen är en observationsstudie på en fritidsgård i Östergötland som handlar om hur fritidseldarna på fritidsgården möter och bemöter ungdomarna på gården ur ett intersektionellt perspektiv och teoretisk grund med fokus på genus, sexualitet, etnicitet, klass och ålder. Syftet med undersökningen är att granska verksamheten och fritidsledarnas arbete under kvällstid och på vilka sätt de skapar positiva samt negativa möten med ungdomarna men undersökningen besvarar även vilka föreställningar som fritidseldarna har kring genus, sexualitet, etnicitet, klass och ålder samt hur de här föreställningarna påverkar de möten som uppstår.

Detta är ett arbete vilket syftar till att förstå hur ofrivillig barnlöshet kan betraktas som en sjukdom. Frågeställningen lyder således: ”Hur produceras förståelsen av ofrivillig barnlöshet som sjukdom i mitt material?” De teoretiska verktyg som används i denna analys hämtas från Michel Foucault, Sarah Franklin, Faye D. Ginsburg och Rayna Rapp, Susanne Lundin samt Nikolas Rose. Dessa verktyg visar på hur ofrivilligt barnlösa definieras som en grupp, hur den medicinska teknologin och den kliniska blicken samt dagens biopolitik formar vår förståelse av den mänskliga reproduktionen. Genom en diskursteoretisk förståelse och diskursanalys hämtad från Foucault analyseras texter från regeringen och riksdagen samt från Infertilas Riksförening i Sverige (IRIS). I själva undersökningen visas hur förståelsen av ofrivillig barnlöshet som sjukdom formas i en diskursiv miljö där en humanistisk människosyn, medicinska teknologiska framsteg, naturlighet och genetik sammankopplas och står som grund. Att den ofrivilliga barnlösheten uppfattas som en sjukdom är sålunda avhängigt den specifika syn på människan, teknologin och naturen som är rådande inom reproduktionens diskurs av idag.

Kvinnor socialiseras till att visa känslor, d v s att vara mer känslomässigt öppna än män, men just ilska ses vara okvinnligt. Ilska som är den emotion som är acceptabel att utrycka enligt mansrollen. Detta gör att socialisationen kan skilja sig för pojkar och flickor. Studien undersökte universitet studenters (N = 88) förväntningar av emotionella respons hos barn (pojkar och flickor) i emotionelltladdade, förargande situationer. Flickor förväntades reagera med mer frekvent och intensiv ledsamhet medan pojkar med mer frekvent och intensiv ilska. Utöver detta förväntades att respondenternas kön, samt personlighetsmässiga benägenhet till ilska (Trait-anger) skulle påverka deras förväntningar av emotionella respons hos barnen. Könshypoteserna fick delvis stöd. Resultaten visade att flickor rapporterades vara mer intensivt ledsna (p = 0,05). Gällande pojkars ilska endast tendenser noterades. Manliga respondenter förväntade sig mer intensiv ilska från barnen än kvinnliga (p = 0,02). Trait-anger hypotesen fick delvis stöd: argsinta personer tänkte självcentrerat och förväntade sig mer intensiv (p = 0,05) ilska från barnen i emotionelltladdade, förargande situationer. Resultaten tolkades utifrån tidigare forskning.

No description available.

I denna studie analyseras gymnasiekatalogers bilder som beskriver tre gymnasieprogram (Barn- och fritidsprogrammet, Byggprogrammet och Naturvetenskapsprogrammet) ur ett genusperspektiv. Syftet är att undersöka huruvida bilderna ger uttryck för den könsuppdelade gymnasieskolan genom att visa det kön som är i majoritet på programmet. Resultaten visar att representationen av det kön som är i minoritet är högre på bilderna än den faktiska representationen på programmen i stort. Dock syns en tydlig skillnad i hur tjejer respektive killar porträtteras och i vilken miljö de befinner sig. Budskapet katalogerna sänder ut är att tjejer och killar bör välja, om inte olika program så olika inriktningar. Ett exempel som visar detta är Barn- och fritidsprogrammet där det nästan uteslutande är tjejer som visas med barn medan killar oftare befinner sig i utemiljöer där sport och friskvård är inblandat.

Denna forskningsstudies syfte var att undersöka hur några förskolebarn och pedagoger resonerar kring genus och jämställdhet i barnlitteratur med inriktning på skillnader och likheter mellan pojkar och flickors val av aktiviteter. Studiens syfte var även att få en inblick i några pedagogers arbetssätt med genus i förskoleverksamheten. Som metod har vi läst boken Lia för en dag/Leo för en dag av Carin Wilke för 22 barn, som var indelade i åtta grupper, för att sedan föra ett samtal kring boken med barnen. Syftet med boken är enligt författaren att göra barnen uppmärksamma på de könsbundna skillnader som påverkar dem. Till studien gjordes semistrukturerade intervjuer med två förskolepedagoger. Vi har fått fram ett resultat som visar på att barnen var mer medvetna om genus än vad pedagogerna trodde. Barnen hade redan en syn på vad som kategoriseras som manligt och kvinnligt medan pedagogerna trodde att barnen var för små för att ha hunnit blivit formade av rådande föreställningar i samhället. Pedagogerna arbetade medvetet med genus i sin verksamhet, men inte uttalat så att barnen blev medvetna om att det var genus de arbetade med.

<p> This study examines class and gender representations in Nollywood films through textual analysis of a sample of films retrieved from the website of the largest Nollywood streaming service, irokoTV. The study investigates patterns in class and gender representations in terms of similarities in portrayals, instances of stereotypes, and value assumptions in terms of who has power by answering the following questions: (1) What class stereotypes are portrayed in Nollywood films? (2) What gender stereotypes are portrayed in Nollywood films? (3) What hegemonic ideas of power are portrayed in Nollywood films as a result of class and gender representations? The study uses an exposure approach to select a sample of convenience of the top 5 films most attended to by the audience on iROKOtv and relies on close reading and a distancing technique called the "commutation test" to discuss the meaning of class and gender representations in the films. Findings indicate that even when they appear to subvert dominant ideologies, the films still reinforce long established societal norms about the importance of wealth and female gender stereotypes such as submissiveness in domestic households. The tales are often aspirational but the films lack grand ideological narratives to make them relevant to social transformation. These findings support Stuart Hall's Theory of Ideology which allows for a subversive agenda in media texts while retaining the flexibility needed to critique connections between dominant ideologies and social practices and structures.</p>

<p> This study investigates the relationship between gender identity and flirting styles. Data analysis on a sample (<i>N</i>=227) revealed the existence of a relationship between gender identity and the sincere style and between gender identity and the physical style, but not between gender identity and the playful, polite, and traditional styles. Masculine and Androgynous individuals are more likely than Feminine or Undifferentiated individuals to employ the physical style. Androgynous individuals are more likely to employ the sincere style than masculine or undifferentiated individuals. Feminine individuals are more likely to employ the sincere style than masculine individuals. Further analysis found that there is a relationship between biological sex and the traditional style and between relationship status and the playful style. This study finds that gender identity is a better predictor of flirting style than either biological sex or relationship status, but suggests that it would be more appropriate to consider all three.</p>