A qualitative analysis of aftercare service provision for survivors of sex trafficking in North Carolina

A poet and a movie director, Jean Cocteau brilliantly manifested surrealist inspiration in his poetry, in the performative art of his theatrical representation, and in his cinematography. His work is the best example to follow when asking the question how much the new art of cinematography inherited from other artistic expressions, especially from literature. This dissertation seeks to provide new and interdisciplinary inside into precisely those ways in which film, as an artistic expression, is intimately related to literature. The thesis begins with an examination of the development of Cocteau's art from his first lyrics to his production of abstract films, showing how cinema can be directly related to his personal poetical mythology already manifested in literary works. I introduce the syncretism of Cocteau artistic expressions, examine the importance of literature in the later production of cinematography, and consider the main constructions in Cocteau's re-creation of the mythological and legendary figures of the poet. In this later endeavor I discuss myth, symbol and allegory, poetics that will be further defined in the second chapter. The second part suggests that within the heterogeneous art of Cocteau, there is a profound relationship between his poetry and his films. His unique perspective goes beyond traditional genre frontiers in the lyric, in theatre, and in narrative, making for a singular representation of the very notion of artistic intuition and the role of the artist. Whether perceived as a form of art or an aesthetic debate, the creation of art movies become for this French poet and cineaste a perfect way to interrogate his destiny and to define his artistic personality. His visual work is populated by his literary characters and haunted by his obsession with death and sacrifice. The artistic expression he would invent by means of the cinematic image was a way, moreover, in which to attract a timeless public attention. As Cocteau explored what it might mean to be a poet and the kind of destiny that a poet might secure, he raised the question of the artist's liberty, exemplifying this most fully in self-portrait we find in his re-construction of the Orpheus character in movies like The blood of the poet, Orpheus, and The Testament of Orpheus. Creating in this way a mask for the artist's identity he also establishes an intimate link between his artistic expression in the domain of poetry and his creation in the field of dramatic representation. Although focused on the artist's ongoing concern with artistic identity, this second part of the thesis recognizes cinema as a longstanding art and analyzes its instruments and technique. Many of these are inspired by the other arts. As with literary texts cinema must attend to narrative creation, to the construction of plot and to the unfolding of character. As in theatre it involves declamation and the art of decorations. As in dance performance it relies on music, sound and animation. There are of course ways in which cinematography through special effects, for example, finds its own path as it provides a means for the poet to express his intuitive inspiration. In this Cocteau has been recognized as one of the most creative directors of all time.

Syfte och frågeställningar Syftet med vår uppsats har varit att undersöka vilka uppfattningar om genus elever i gymnasiet årskurs 3 har på dansen i skolan. De frågeställningar vi utgått ifrån är: 1. Vad har tjejer för tankar om killar och tjejer som dansar? 2. Vad har killar för tankar om killar och tjejer som dansar? 3. Vilka tankar har eleverna om normbrott för de båda könens genusgränser? 4. Vilka tankar har eleverna om pardans? Metod Vi valde att använda oss utav kvalitativa intervjuer till vår undersökning och på så sätt kunde vi få en djupare inblick i vad eleverna ansåg om dans och genus. Vi intervjuade sex elever i 18-årsåldern, samtliga gick i samma klass och sista året på gymnasiet. Vi har använt oss utav Yvonne Hirdmans genusteori för att kunna tolka och förstå vårt resultat. Resultat Resultatet visade att eleverna, både killarna och tjejerna tyckte det var roligt att dansa, de ville dock ha en större variation i dansundervisningen och pröva på fler olika danser. Eleverna trodde att de flesta tjejer tyckte att det var roligt att dansa och att killarna också tyckte det var roligt att dansa. Däremot trodde de att killar ska ha inställningen att dans är tråkigt och töntigt för att bli accepterade. Eleverna ansåg att det är lättare för tjejer att korsa genusgränserna och bryta normer, dvs. det är mer accepterat än om killar gör det. När det gäller förare och följare i dans tyckte eleverna att de ska dansa kille och tjej så långt det går, annars "blir det ju fel". Slutsats Slutsatsen med studien är att eleverna har ganska tydliga föreställningar om hur man ska dansa, som stämmer överens om den genusforskning vi hittat. Alla tyckte att dans var roligt, men trodde att det inte är lika accepterat att killarna tyckte det, utan killar förväntas ha en negativ inställning.

No description available.

Syftet med uppsatsen är att undersöka om pedagogerna på en förskola i Halmstad arbetar genusinriktat, genom att jämföra förskolan i Halmstad med förskolan Tittmyran. Teori kapitlet kommer att ta upp ett par viktiga saker såsom vad genus innebär eftersom det ska ge en bild av begreppet. Därefter kommer genusprojektet Tittmyran att tas upp med fokus på pedagogernas arbetssätt före den stora förändringen till en mer genusinriktad förskola.  Under metod kommer jag att beskriva hur jag gått tillväga med mitt arbete, vilka val jag har gjort men också hur tillförlitligt jag anser mitt eget arbete är. Jag kommer även att ta upp viss etik såsom att det är viktigt att alla deltagande ska vara insatta i vad arbetet går ut på redan från början. Mitt arbete är en kvalitativ undersökning där jag valt observationer som mitt sätt att samla information angående mitt ämne. Jag har valt att utgå ifrån Kajsa Wahlströms bok, Flickor, pojkar och pedagoger.  Min undersökning visade på att pedagogerna på Halmstad förskola bara bitvis arbetade genus-inriktat, eftersom pedagogerna till viss del följde traditionella könsmönster har de en bit kvar på vägen innan jag kan säga att pedagogerna arbetar helt genusinriktat. För ett mer genusinriktat arbete skulle jag rekommendera att de använde sig av trestegsmetoden som pedagogerna på Tittmyran gjorde. 

Sammanfattning I denna studie har vi undersökt hur barnen bemöts av pedagogerna i den fria leken på förskolan ur ett jämställt perspektiv. Vi har valt att fokusera på pedagogernas agerande gentemot barnen ur ett genusperspektiv, detta därför att det är ett aktuellt ämne som ofta debatteras i media och vi har ett stort intresse av ämnet. Könsroller är något som vi alla tidigt i livet ”tar på oss”. Barnen i vår omgivning blir påverkade av oss vuxna som finns i deras närhet. Den metod vi använt oss av i studien har varit av kvalitativ sort. Vi har använt oss av intervjuer med pedagoger samt observationer av barn, där vi har koncentrerat oss på hur pedagogen bemöter barnen olika om de är flickor eller pojkar. I arbetet har vi bland annat kommit fram till att när det kommer till hur pedagogerna bemöter barnen i den fria leken, måste de bli mer medvetna om att deras bemötande av barnens kön påverkar hur jämställt ett samhälle blir i framtiden. Undersökningen har också visat att pedagogerna gärna vill tro att de redan arbetar jämställt och inte gör någon större skillnad mellan barnen, utan att de i första hand ser till individen. Vilket inte alltid har visat sig stämma med verkligheten.

En utgångspunkt för vårt arbete har varit det som står skrivet i förskolans läroplan, att vuxnas förväntningar och krav skapar traditionella könsmönster och könsroller. Förskolan ska motverka dessa genom att flickor och pojkar ska ges samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen (Utbildningsdepartementet 1998). Vårt syfte med det här arbetet har varit att undersöka hur pedagoger i förskolan arbetar med genus och jämställdhet. Arbetet bygger på en kvalitativ undersökning, då vi vill få fram respondenternas åsikter och uppfattningar. För att få svar på våra frågeställningar gjordes åtta semistrukturerade intervjuer. Undersökningen har visat att pedagogerna på de båda förskolorna arbetar olika med genus. En förskola arbetar medvetet med genus och jämställdhet genom exempelvis flick- och pojkgrupper samt genom diskussion och reflektion i arbetslaget och i barngruppen. Den andra förskolan arbetar inte uttalat med genus och jämställdhet. Personalen reflekterar enskilt över sitt eget bemötande gentemot barnen samt lyfter frågor kring genus och jämställdhet när barnen har frågor kring ämnet. Trots det här visade det sig att de flesta pedagoger hade liknande tankar kring genus och jämställdhet. De pedagoger som deltog i undersökningen var överens om att det behövs mer tid och kunskap kring genus och jämställdhet för att kunna arbeta medvetet med det.

Syftet med studien är att utifrån observationer och manliga elevers erfarenheter undersöka hur maskulinitet skapas i idrottsundervisningen. I bakgrunden har användandet av litteratur om maskluninitet, genus och idrott funnits med. Även kursplanen och läroplanen för det obligatoriska skolväsendet 94 har använts i bakgrunden. Observationer har gjort enligt ett strukturerat observationsschema. Klasser bestående av pojkar och flickor i årskurs 6-9 har varit mål för vår studie, där vi observerat pojkar i dessa klasser. Detta har skett under både idrottslektioner och i omklädningsrum. Sju pojkar ur olika klasser har intervjuats på ett halvstrukturerats sätt vilket innebär att frågorna var väl förbereda innan intervjun började, men att de ändå gav plats för eventuella följdfrågor. Resultatet av vår studie visar olika regler och ideal för hur en man ska vara eller inte vara för att passa in i maskulinitetsnormen. Dessa valde vi att dela in i sex olika teman som vi har namngett enligt följande: att inte visa smärta, inte gråa, inte vara för fåfäng, att byta om på rätt sätt, förbjudna artiklar samt traditionella könsmönster. Slutsatsen av vår studie är att idrottsundervisningen har en stor roll i pojkars maskulinitetsskapande då egenskaper, förknippade med maskulinitet tydligt sätts på prov inom den idrottsliga verksamheten. Idrottsläraren har därmed en betydelsefull roll i skolans strävan mot jämställdhet.

Syftet med studien var att observera pedagogers verbala och icke verbala bemötande av flickor och pojkar. Vi ville ta reda om bemötandet av flickor och pojkar skiljde sig åt utifrån de traditionella könsmönstren. Vi har gjort en kvalitativ studie som bygger på observationer som har gjorts på tre olika förskolor i södra Sverige. I observationerna som vi genomförde låg huvudfokus på pedagogerna. Observationerna har gjorts med videokamera och vi förde även anteckningar. Vårt resultat visar på att pedagogernas bemötande av flickor respektive pojkar inte var så utpräglat enligt de traditionella könsmönstren, dock fann vi skillnader utifrån bemötandet av pedagogerna gentemot flickor och pojkar. Flickorna får till övervägande delen klara sig själva i tamburen då det gäller av- och påklädning. Vissa pojkar fick mer närhet samtidigt som flickorna i högre grad inte fick det. När det gäller tillsägelser fanns skillnader då pojkarna fick mer direkta tillsägelser, medan flickorna fick mer resonerande tillsägelser. Det förekom även tillfällen då pedagogerna utmanade tankarna om att det inte går att resonera med pojkar, då pedagogen vid en konfliktsituation löste den genom att resonera med både flickan och pojken utan att skuldbelägga någon av dem. Ett annat exempel var då en pedagog blev tillfrågad av barnen om utomhusaktiviteter. Pedagogen gjorde då ingen skillnad på barnen utifrån kön, utan föreslog att de kunde plocka fram grävskopan och öppna "byggen". Övervägande delen av resultatet visar på att det kan ha skett en förändring av pedagogernas bemötande när det gäller de tidigare fasta könsrollerna i samhället.

<p>Sex – och samlevnadsundervisningen har varit obligatorisk i svenska skolor sedan 1955 och har genom årens gång haft olika syften och utföranden. I den här uppsatsen ligger fokus på hur låg- och mellanstadielärare hanterar frågor kring barns sexualitet och sex- och samlevnadsundervisning. Den teoretiska referensramen innefattar ett socialiseringsperspektiv, genussystemet, heteronormativitet samt ett perspektiv där lärares subjektivitet i undervisningen diskuteras. Resultatet baseras på intervjuer med just låg- och mellanstadielärare där jag i analysen har sökt efter återkommande mönster i svaren. Det är vanligt att lärarna inte har någon eller ytterst lite utbildning för sex- och samlevnadsundervisning och att de inte heller planerar undervisningen särskilt genomgående i lärarlagen. På så vis tenderar undervisningen, inom detta så kallade kunskapsområde, att bli subjektiv där lärarnas egna värderingar och erfarenheter skiner igenom.</p>