I samband med en tätare stad riskerar människors tillvaro försämras i anknytning till en brist på tillgång till naturen och dess ekosystemtjänster. Grönytor har en positiv effekt på människors hälsa och kan reglera olika aspekter av miljön, t.ex. temperatur och vattenavrinning. Det krävs därför att hänsyn tas till grönska vid exploatering vilket kan göras med hjälp av grönytefaktor. Grönytefaktor är ett verktyg som används inom planering för att säkerställa att grönska implementeras i ny- och ombyggnadsprojekt. Med hjälp av grönytefaktor kategoriseras olika typer av gröna element vilka får ett värde som speglar hur mycket de bidrar till ekosystemtjänster samt livsmiljön för människor, djur och växter i området. Den slutgiltiga faktorn representerar förhållandet mellan vad som kallas eko-effektiv yta och områdets totala area. När verktyget implementeras vid exploatering bestäms ett målvärde, d.v.s. en minsta tillåtna grönytefaktor, som området måste uppnå. Grönytefaktorn skapades i Berlin men det är ett relativt nytt planeringsverktyg i Sverige och endast Sammanfattning en bråkdel av landets kommuner har använt det. Både Malmö och Stockholm har skapat unika grönytefaktormodeller vilka har en tydlig tendens att bli mer komplicerade än modellen de tagit inspiration från. Att grönytefaktormodellerna blir alltmer komplexa medför risker för att verktyget tar lång tid att använda och kräver mer resurser än nödvändigt. Detta arbete har därför som mål att undersöka möjligheterna att skapa en förenklad grönytefaktormodell som inte kräver mycket resurser i varken tid eller pengar. Utöver detta bör modellen vara dels generellt utformad, så att den kan användas i alla kommuner, dels ska den även vara lättanvänd för att locka nya kommuner till att pröva på verktyget. Berlin, Malmö och Stockholms grönytefaktormodeller samt dess tillhörande kalkyler analyseras och jämförs i detta arbete dels genom en fallstudie på fem områden i Karlskrona, där områdenas olika grönytor mäts samt räknas på, och dels genom en analys av deras textdokument. Baserat på analyser av mätningarna och dokumenten tas ett antal riktlinjer fram för att i framtiden bidra till en lättanvänd och mer generell grönytefaktormodell.

Detta examensarbete ger ett studerat utformningsförslag på ett outnyttjat grönområde imiljonprogramsområdet Norrliden i Kalmar.Studien har resulterat i ett förslag till förbättrad utformning, en visuell skiss utifrånrelevant teori, intervjuer med sakkunniga och enkätsvar från de som bor i området. Fokushar legat på att öka gemenskap mellan människor i olika åldrar, kön och bakgrund.

Malmö stad ökar snabbt i population och planerar därför att fortsätta den pågående tätbebyggelsen innanför Yttre Ringvägen för att tillgodose boende och arbetstillfällen. Planeringen skapar en osäker framtid för grönytor i Malmö som redan idag har ett av Sveriges lägsta grönyta per capita. Att ha tillgång till kvalitativa grönområden omfattas bland annat av Globala målen. Stadsrum av grönska är många människors vanligaste interaktioner med naturen och är därför viktiga för människans naturkontakt. Studien undersöker arbetet med och åsikter kring att införliva mer vild stadsnatur för syftet att förbättra kvaliteten på Malmös natur i form av biologisk mångfald för att vild stadsnatur ska bidra till en ökad naturkontakt i staden. Arbetet med och åsikter om vild stadsnatur undersöktes genom semistrukturerade intervjuer med invånare och stadsutvecklare i Malmö. Studien presenterar fyra teman som uppkommit vid intervjuerna om vild stadsnatur samt om möjligheten att knyta an till naturen i staden: naturkontakt, miljörättvisa, risk samt människans ambivalens gentemot naturen. Resultaten visar att konflikterna kring hur en stadsnatur får se ut samt huruvida en vild stadsnatur är farlig eller inte präglar diskussionen kring hur vi kan skapa en hållbar stadsutveckling om naturen inte får ta plats. Vidare visar diskussionen att man borde utöka arbetet inom stadsplanering med att främja naturkontakt för att den kan leda till miljövänligt beteende som främjar en hållbar stadsutveckling. Kunskapsförmedling om fördelar med vild stadsnatur bör även kommuniceras vidare till invånare för att öka en förståelse och acceptans till vild stadsnatur. / The city of Malmö is rapidly increasing in population and therefore plans to continue the ongoing dense development within the Yttre Ringvägen to accommodate housing and work opportunities. This development creates an uncertain future for green areas in Malmö, which already today has one of Sweden's lowest green areas per capita. Having access to qualitative green areas is covered by the Global Goals, among other things. Urban spaces of greenery are many people's most frequent interactions with nature and are therefore important for people's nature connectedness. The study examines the work with, and opinions about, incorporating more wild urban nature for the purpose of improving the quality of Malmö's nature in the form of biological diversity so that wild urban nature will contribute to increased nature connectedness in the city. The work with and opinions about wild urban nature were investigated through semi-structured interviews with residents and urban developers in Malmö. The study presents four themes that arose during the interviews about wild urban nature and the possibility of connecting with nature in the city: nature connectedness, environmental justice, risk and human ambivalence towards nature. The results show that the conflicts around what an urban nature is allowed to look like and whether a wild urban nature is dangerous or not characterize the discussion about how we can create sustainable urban development if nature is not allowed to take its place. Furthermore, the discussion shows that one should expand the work in urban planning to promote nature connectedness because it can lead to environmentally friendly behavior that promotes sustainable urban development. Knowledge transfer about the benefits of wild urban nature should also be communicated to residents to increase understanding and acceptance of wild urban nature.

Urban green space is of substantial importance in regards to the development of sustainable cities. Both the UNs Agenda 2030 and the Swedish environmental goal of A Good Built Environment identify that the city's green space is important for the well-being of humans. According to the World Health Organization, urban green space contributes to mental and physical health and reduce the risk of disease and poor health amongst the urban inhabitants.  Today, Europe is experiencing a high rate of urbanization in several parts of the continent and according to the EU the rate is at its highest in the Stockholm region. The city's share of green space area has decreased in recent decades and according to government authority Boverket this negative trend is part of the reason why the goal of A Good Built Environment won't be reached in 2030. 2030 also marks the end year for the goal of building 130 000 new housing units in the municipality of the City of Stockholm, a goal the municipality has set in order to meet the increase in housing demand. The capital's green space is of importance for the inhabitants' well-being. At the same time, a race against the interest of increased development in the city is in full swing. In light of this, this essay aims to investigate how the issue of urban green space is handled by city planners and how the question is regarded by the citizens in the context of planning.  The focus of the essay lays on the municipality of the City of Stockholm and by conducting a case study, three different planning programs are investigated within the municipality. Background work, program proposals and public feedback reports are analyzed. Initially, a theoretical framework is presented together with the municipality’s guideline document Grönare Stockholm (“Greener Stockholm”) with the purpose of aiding the conclusions that are made in the essay. Conclusions show that there are similarities in regards to planning approaches between the municipality’s guideline document Greener Stockholm and the contents of the program proposals. This could be an indication that the guideline document is of importance when it comes to the result of urban green space planning in practice.  There are also similarities between the management of green space in the program proposals and the result from the early background work, that is the planning of green space tends to be based on the conditions that have been identified on site in the early stages, where the needs and wishes amongst citizens are of importance. Finally, the question of urban green space tends to be of big interest amongst citizens, based on the analysis of public feedback reports. Furthermore, the subject also seem to be sensitive amongst citizens due to the overwhelming negative feedback on the municipality's program proposals. / Tillgången av urbana grönytor är av stor betydelse i utvecklingen av hållbara städer. Både FN:s Agenda 2030 och Sveriges miljömål God Bebyggd Miljö pekar ut stadens grönytor som viktiga för människans välbefinnande. Enligt Världshälsoorganisationen kan urbana grönytor främja mental och fysisk hälsa och minska risken för sjukdomar och försämrad hälsa hos stadsbor. I Europa sker idag en hög urbaniseringsgrad i flera delar av kontinenten och enligt EU är denna som allra högst i Stockholmsregionen. Andelen grönyteareal har minskat i huvudstaden de senaste decennierna och enligt Boverket bidrar den negativa trenden till att målet om God Bebyggd Miljö ej kommer uppnås fram till år 2030. År 2030 markerar även det slutliga årtalet för målet om 130 000 nya bostäder i kommunen Stockholm stad, vilket kommunen har satt i syfte att möta den ökande bostadsefterfrågan. Huvudstadens grönytor kan ses vara av betydelse för stockholmarnas välbefinnande. Samtidigt sker en kapplöpning gentemot intresset för ny exploatering i syftet att möta bostadsbehovet. Mot bakgrund av detta har denna uppsats som syfte att undersöka hur frågan om grönytor hanteras av planerare och även hur stadens invånare ser på frågan i planeringssammanhanget.  Uppsatsen fokuserar på kommunen Stockholm stad och genom en fallstudie undersöks tre olika planprogram inom kommunen. Underlagsarbeten, programförslag och yttranden från samråd analyseras. Inledningsvis presenteras ett teoretiskt ramverk tillsammans med Stockholms stads riktlinjedokument Grönare Stockholm för hantering av grönytor i syfte att understödja uppsatsens slutsatser. Uppsatsen visar på att det förekommer likheter i förhållningssätt mellan Stockholm stads riktlinjedokument Grönare Stockholm och innehållet i de programförslag som undersökts i uppsatsen. Detta kan vara en indikation på att riktlinjedokument Grönare Stockholm är av betydelse för hur utfallet för grönytor ter sig i praktiken.  Vad gäller likheter framgår även en genomgående överensstämmelse i hanteringen av grönytor i programförslaget med resultat från det tidiga underlagsarbetet. Det vill säga hanteringen av grönytor tenderar att utgå från förhållanden som identifierats på platsen i ett tidigt skede, där behov och önskemål bland medborgare är av betydelse.  Slutligen utgör frågan om grönytor ett stort intresse bland medborgarna, utifrån analys av yttranden som inkommit under samråd. Vidare framgår ämnet om grönytor vara en känslig fråga eftersom en betydande andel av synpunkterna är kritiska till hur stadsbyggnadskontoret valt att hantera grönytor i de olika programförslagen.

Med en växande stadspopulation världen över har förtätning av urbana områden ökat markant de senaste åren och Malmö är inget undantag. I takt med denna utveckling blir även frågan om den gröna infrastrukturens funktion och plats i den täta staden mer och mer aktuell. Detta examensarbetet syftar till att öka medvetenheten kring grön infrastruktur och ekosystemtjänster i den förtätade staden samt visa på vikten av att inkludera dessa i stadsplaneringen.Uppsatsen grundar sig i litteraturstudier och intervjuer med en en grupp av varierande kompetens inom forskningsområdet. Genom att sammanställa vilka kvaliteter och förutsättningar som finns i staden tar vi fram olika lösningar på hur man kan implementera grönska i en tät miljö. Detta resulterar i olika gestaltningsförslag med lösningar som riktar sig dels till kommunen och erbjuder en möjlighet till uppskalning som då ger en applicerbarhet på både lokal och regional nivå. Förslagen vänder sig även mot Malmös medborgare med exempel om hur man kan bidra till att skapa egna social-ekologiska system och bidra till gröna korridorer genom staden.Resultatet visar problematiken i att kombinera en tät stad med ett grönt nätverk. Det finns en vilja och ett intresse hos aktörer, ett relativt välfungerande samarbete mellan instanser samt ett fåtal handfasta verktyg som finns att tillgå för att mäta effekterna av ekosystemtjänster. I Malmö har kommunen kontroll över en liten del av stadsytan då mycket av den är privatägd, utvecklingen av den gröna infrastrukturen lämnas därför ofta till aktörer som tenderar att ha vinstdrivande intressen. Ytterligare faktorer som försvårar arbetet är att kunskapen om den gröna infrastrukturen är bristfällig, kommunikationen mellan olika parter undermålig och att förvaltningen blir lidande därefter. Det framkommer att konkurrensen om yta blir avgörande i planeringen och att det ställs höga krav på den grönska som finns i staden. Det är därför av yttersta vikt att starka samarbeten upprätthålls och att aktörer på området kontinuerligt utbildas i ämnet om grön infrastruktur och ekosystemtjänster. / The densification of urban areas have increased significantly in the last years due to the growing population in cities worldwide and Malmö is no exception. Along with this development, the question of function and place of the green infrastructure in the city is also becoming more and more relevant.This thesis aims to increase awareness of green infrastructure and ecosystem services in a dense city and show the importance of including these in urban planning.The thesis is based on a literature review and interviews with a group of varying expertise within the research area. By compiling the qualities and conditions of the city, we develop different solutions on how to implement greenery in a dense environment. This results in various design proposals where two of them entail solutions aimed at the municipality that offer an opportunity for upscaling, making them applicable at both a local and a regional level. The proposals are also aimed at the citizens of Malmö providing them with examples on how to create their own social-ecological systems and thereby contribute to green corridors throughout the city.The results display the issues of combining a dense city with a green network. There is a will and an interest among actors, a relatively well-functioning collaboration between agencies and a few tangible tools that are available to measure the effects of ecosystem services. In Malmö, the municipality has control over a small portion of the city space as much is privately owned. The development of the green infrastructure is therefore often left to actors who tend to have interests related to profit. Additional factors that further complicate the work is that there is a lack of knowledge of green infrastructure, communication between different actors is substandard and that maintenance suffers thereafter. It is made clear that the competition for space is one of the deciding factors in planning and that it puts high demands on the quality of greenery that exist in the city. It is therefore of utmost importance that strong collaborations are upheld and that stakeholders within the field are continuously educated on the subject of green infrastructure and ecosystem services.