Elevsamarbete som arbetsform kan användas som mål eller medel för lärande. Arbetsformen ger flertalet möjligheter kring elevers lärande och utveckling, inte minst i språkundervisning. Samtidigt finns flera kritiska aspekter att beakta gällande elevsamarbete, som kräver medvetenhet kring både lärprocesser och socialt samspel. Flertalet studier kring lärande och elevperspektiv visar att elevsamarbete kan främja både ämneslärande och social utveckling hos elever – ofta mer än andra arbetsformer. Det förutsätter emellertid att hänsyn tas till exempelvis gruppsammansättning, lärar- och elevförmågor. Det finns lärare som upplever sig begränsade att använda elevsamarbete som medel för att nå ämneskunskaper och hellre använder det som mål i sig (Hammar Chiriac & Forslund Frykedal 2011).Syftet i den här studien är att, utifrån lärares resonemang, belysa vad elevsamarbete kan innebära i svenskundervisning för årskurs 1-3. För att göra det genomfördes kvalitativa intervjuer med verksamma svensklärare från två skolor i Västsverige.Resultaten visar att lärarna i studien är positivt inställda till elevsamarbete, och säger sig använda metoden frekvent som både mål och medel för lärande. En möjlighet lärarna beskriver är den att svenskämnet med fördel kan integreras med andra ämnen med hjälp av elevsamarbete. Lärarna ser flertalet styrkor med elevsamarbete, vilka går i linje med skolans kunskapsmässiga och demokratiska uppdrag. De kritiska aspekter som lyfts berör bland annat gruppsammansättning, vilken beskrivs som en avgörande faktor för elevsamarbetets framgång. Därtill lägger lärarna stor vikt vid stöttning inför och under elevsamarbete, vilket de anser är en grundläggande förutsättning för att skapa goda elevsamarbeten där lärande sker och trygghet upplevs av eleverna. Elevernas förståelse för hur de förväntas arbeta tillsammans belyses. En stor del av den undervisning som beskrivs, exempelvis användning av checklistor kring samarbetsprocesser och ämneslärande, tolkas i studien som olika sätt att skapa stödstrukturer för elevers lärande. Resultaten går i mångt och mycket i linje med tidigare forskning, men skiljer sig i det att lärarna i studien inte anser sig vara begränsade i att använda elevsamarbete i svenskundervisning utan anser sig kunna undvika de fallgropar som finns på ett framgångsrikt sätt. Dessutom anser lärarna i den här studien att elevsamarbete mycket väl kan användas som medel för lärande i svenskämnet, vilket skiljer något från tidigare studier. Det är dock här värt att nämna att tidigare studier inte berör elevsamarbete i svenskämnet specifikt, utan ämnesövergripande eller gällande samhälls- eller naturorienterande ämnen.

Syftet med studien är att beskriva hur förskollärare uppfattar att barngruppens storlek och sammansättning har betydelse för planeringen och arbetet mot läroplansmålen i förskolans verksamhet. Centralt för syftet är att undersöka hur förskollärare uppfattar att relationerna inom gruppen påverkas av gruppens storlek samt hur samspelet mellan gruppstorlek och personaltäthet uppfattas. Studien kommer att bidra till att få en inblick i hur barngruppens storlek och sammansättningar kan ha betydelse vid olika aktiviteter och förskollärarnas möjligheter att arbeta mot målen. Detta är intressant eftersom det kan ge kunskap om hur verksamheten kan planeras i relation till den befintliga barngruppen.   Frågeställningarna som studien utgår från handlar om hur förskollärarna uppfattar att barngruppens storlek har betydelse vid deras planering, för deras arbetssätt samt deras arbetsmiljö. Frågorna handlar också om hur förskollärarna uppfattar att gruppsammansättningen och storleken har betydelse för relationerna mellan barnen och mellan barn och vuxna. För att få svar på dessa frågor har individuella intervjuer med sex förskollärare på fem förskolor ägt rum.   Resultatet visar att barngruppens storlek och sammansättning har betydelse för hur förskollärarna arbetar i verksamheten. Förskollärarna delar ofta in barnen i mindre grupper för att få en fungerande verksamhet. Hur och varför indelningarna sker motiverar förskollärarna med att i en liten grupp är det mindre konflikter, det är lättare att skapa nära relationer och att se varje barn. Detta kan också ses i tidigare forskning och teorier där stora grupper leder till att sammanhållningen blir sämre och ledarskapet blir mer styrande.

Enligt Skolverket ska lärare använda sig av grupparbeten i både undervisning och som bedömningssituation eftersom elever är olika. Vissa presterar bättre vid individuella övningar och prov medan andra gör det i grupparbete. Det har blivit ännu tydligare att lärare måste kunna hantera gruppbedömning i och med införandet av den nya skolreformen 2011. Detta eftersom ett muntligt gruppdelprov blev obligatoriskt för alla elever i årskurs 1. För att undersöka hur lärare ser på de svårigheter och utmaningar som finns vid ett sådant moment genomfördes intervjuer med två lärare på gymnasiet. Resultatet visar att dessa lärare undviker att använda grupparbeten som bedömningsgrund då bedömningen ska spegla elevernas individuella matematikkunskaper. Men då en bedömning ska ske används en muntlig bedömning och med hjälp av en bedömningsmatris finner respondenterna det möjligt att få till en relativt rättvis bedömning. Resultatet visar även att dessa lärare har stor medvetenhet om att gruppsammansättningen kan påverka elevernas prestation.

Syftet med studien är att genom intervjuer med några förskollärare, som arbetar med blandade åldrar på förskolan, ta reda på deras överväganden gällande planerade rörelseaktiviteter i den dagliga verksamheten. Frågeställningarna som studien svarar på är vilka centrala överväganden förskollärare tar ställning till inför planerade rörelseaktiviteter utomhus och inomhus samt hur aktiviteterna skiljer sig efter gruppens sammansättning. Gruppens sammansättning innefattar barnens ålder, kunskapsnivå, vilka barn som passar ihop och barnens enskilda behov. Studien är kvalitativ och metoden som används är semistrukturerade intervjuer som har transkriberats ordagrant. Urvalet av informanter är fem olika förskollärare som arbetar på olika förskolor. För att analysera empirin utgår vi från Vygotskys sociokulturella teori. Studiens resultat visar att samtliga förskollärare anser att rörelse är viktigt men att de lägger lite planerad tid på rörelseaktiviteter. Den planerade rörelseaktiviteten sker oftast inomhus medan de ser rörelseaktivteter utomhus som mer spontana och naturliga. Andra delar av läroplanen ses som mer relevanta och därför läggs inte så mycket tid på planerade rörelseaktiviteter. Miljö och material varierar mellan de olika förskolorna i studien och det har visat sig ha stor påverkan för möjligheten av utförandet av planerade rörelseaktiviteter. Det är lätt att se hinder istället för möjligheter men bara förskollärarnas kreativitet sätter gränser, vardagligt material som inte är ämnat för rörelse går att använda. Sammansättnigen av gruppen påverkar val av aktiviteter, det anpassas mest efter vilken utvecklingsnivå gruppen ligger på och inte så mycket efter ålder. Alla förskollärarna har en positiv inställning till rörelseaktiviteter de tycker att det är viktigt att röra på sig och rörelseaktiviteter generar mycket glädje.   I resultatet har teman plockats ut från frågeställningarna och svaren. Teman är: Planerade rörelseaktiviteter - Förutsättningar vid planering och Planerade rörelseaktiviteter - Sociala relationer.

<p>Avsikten med denna studie var att ta reda på pedagogers åsikter kring åldersindelade grupper i förskolan. Det som har undersökts är vilka för- och nackdelar det finns med denna gruppsammansättning och av vilken anledning studiens pedagoger har denna indelning. Datainsamlingarna består av intervjuer med fyra verksamma pedagoger som arbetar på förskolor med åldersindelade barngrupper. Resultatet visar att det finns både för- och nackdelar med åldersindelade grupper, men att det till största delen är fördelar och mestadels praktiska sådana. Anledningen till att pedagogerna i studien har åldersindelat är för att verksamheten lättare kan anpassas efter ålder, likaså miljön och de aktiviteter de har med barnen. Både barnen och pedagogerna gynnas av denna gruppsammansättning.</p>

<p><p>Denna uppsats avser att undersöka lärares betydelse i grupparbete som en arbetsmetod i grundskolans tidigare år. Området har avgränsats till att undersökas utifrån tre olika punkter: organisatoriska villkor, gruppuppgifter samt lärarens roll och ledning. I bakgrunden presenteras vad det kan finnas för motiv som ligger bakom valet av grupparbete som arbetsmetod i grundskolans tidigare år. Det redogörs för grupparbetets historia i den svenska skolan de senaste årtiondena liksom hur grupparbete går att förstå utifrån utvecklingspsykologen Vygotskij samt nu gällande läroplan. Därefter redogörs det för Steiners teori om grupprocess och produktivitet och slutligen ett antal centrala begrepp. Den metod som använts i undersökningen är en kvalitativ intervjustudie där fyra lärare, verksamma inom grundskolans tidigare år, intervjuats. Deras svar har analyserats i teman, baserade på ovanstående tre punkter. Undersökningens resultat visar på att grupparbete går att se som en god arbetsmetod i grundskolans tidigare år, men att det bygger på att en mängd olika faktorer bör samspela, samt att lärarens roll och ledning är betydelsefull för att det ska fungera.</p></p>

<p>Avsikten med den här studien är att skildra och analysera hur det kommer sig att pedagoger väljer att omorganisera förskolorna de arbetar på, från åldersblandade till åldersindelade barngrupper. Vilka motiv och argument finns det bakom förändringsarbetet till åldershomogena barngrupper? Efter omorganisationen har pedagogerna en eller två åldersgrupper på avdelningen som de arbetar med, hur har deras pedagogiska arbete berörts av det? Men framförallt presenteras hur förskolornas viktigaste kärna påverkas av ålderssammansättningen, nämligen barnen. Datainsamlingarna består av djupintervjuer med fem förskollärare och en barnskötare. Resultatet visar på väldigt nöjda pedagoger som också framhåller barnen som de största vinnarna till åldersindelade barngrupper. Hela verksamheten på avdelningen styrs av den åldersgrupp som finns där. Miljön är inbjudande och anpassas till barnens behov och intressen, det finns utmanande och stimulerande material tillgängligt för alla. Barnen blir självständiga i en tillåtande miljö och enligt pedagogerna synliggörs barnens kompetenser tydligare. Pedagogiska aktiviteter blir enklare att planera och genomföra när det är en snävare åldersgrupp, barnen ligger på ungefär samma utvecklingsnivå. Alla pedagoger på förskolan blir ett enda stort arbetslag eftersom de cirkulerar runt på alla avdelningar. Resultatet blir att revirtänkandet får ge vika för professionalism. Åldersindelat fungerar väldigt bra på de två förskolor som förekommer i studien och pedagogerna är väldigt nöjda med sin arbetssituation. </p>

Avsikten med den här studien är att skildra och analysera hur det kommer sig att pedagoger väljer att omorganisera förskolorna de arbetar på, från åldersblandade till åldersindelade barngrupper. Vilka motiv och argument finns det bakom förändringsarbetet till åldershomogena barngrupper? Efter omorganisationen har pedagogerna en eller två åldersgrupper på avdelningen som de arbetar med, hur har deras pedagogiska arbete berörts av det? Men framförallt presenteras hur förskolornas viktigaste kärna påverkas av ålderssammansättningen, nämligen barnen. Datainsamlingarna består av djupintervjuer med fem förskollärare och en barnskötare. Resultatet visar på väldigt nöjda pedagoger som också framhåller barnen som de största vinnarna till åldersindelade barngrupper. Hela verksamheten på avdelningen styrs av den åldersgrupp som finns där. Miljön är inbjudande och anpassas till barnens behov och intressen, det finns utmanande och stimulerande material tillgängligt för alla. Barnen blir självständiga i en tillåtande miljö och enligt pedagogerna synliggörs barnens kompetenser tydligare. Pedagogiska aktiviteter blir enklare att planera och genomföra när det är en snävare åldersgrupp, barnen ligger på ungefär samma utvecklingsnivå. Alla pedagoger på förskolan blir ett enda stort arbetslag eftersom de cirkulerar runt på alla avdelningar. Resultatet blir att revirtänkandet får ge vika för professionalism. Åldersindelat fungerar väldigt bra på de två förskolor som förekommer i studien och pedagogerna är väldigt nöjda med sin arbetssituation.

Avsikten med denna studie var att ta reda på pedagogers åsikter kring åldersindelade grupper i förskolan. Det som har undersökts är vilka för- och nackdelar det finns med denna gruppsammansättning och av vilken anledning studiens pedagoger har denna indelning. Datainsamlingarna består av intervjuer med fyra verksamma pedagoger som arbetar på förskolor med åldersindelade barngrupper. Resultatet visar att det finns både för- och nackdelar med åldersindelade grupper, men att det till största delen är fördelar och mestadels praktiska sådana. Anledningen till att pedagogerna i studien har åldersindelat är för att verksamheten lättare kan anpassas efter ålder, likaså miljön och de aktiviteter de har med barnen. Både barnen och pedagogerna gynnas av denna gruppsammansättning.

Resultatet från 2011 års nationella prov visar att problemlösning utgör det näst svåraste delområdet beträffande elever i årskurs 3. Flertalet forskare belyser att elever utvecklar nya kunskaper via kommunikation och samspel med andra klasskamrater. Vidare framhäver flera studier att somliga gruppkonstellationer ej resulterar i en stimulerande miljö för alla elever. Därigenom blir arbetets syfte att studera hur skilda gruppsammansättningar inverkar på elevers kommunikation vid problemlösningsarbete. Undersökningen genomfördes i en årskurs 2. Fyra skilda gruppkonstellationer valdes att studeras. Tre av grupperna konturerades homogent: lågpresterande elever, medelpresterande elever samt högpresterande elever. En grupp sammanfördes på ett heterogent vis, beståendes av en elev från varje prestationsnivå. Utvalda elever fick lösa en öppen problemuppgift i grupp. Som undersökningsmetod användes deltagande observation av ostrukturerad karaktär. Det insamlade materialet valdes att analyseras utifrån sociokulturell diskursanalys. Resultatet visar att gruppsammansättning påverkar elevers kommunikation vid arbete med problemlösning. Homogen gruppering beståendes av lågpresterande elever brukar dispytpräglat tal samt kumulativt tal. Medelpresterande elever kännetecknas av kumulativt tal i en homogen gruppsammansättning. Högpresterande elever i en homogen gruppkonstellation, kommunicerar via kumulativt tal samt upptäckande tal. Dessa former av kommunikation är även utmärkande drag beträffande heterogen gruppering.