Fysisk aktivitet är viktigt för att främja hälsa och förebygga ohälsa och bör även rekommenderas till kvinnor under graviditeten. Barnmorskan har en central roll i det hälsofrämjande arbetet då hon ibland är den enda hälso- och sjukvårdspersonal som träffar kvinnan under graviditeten. Det finns rekommendationer för hur mycket den gravida kvinnan bör träna men studier visar att det är få som följer dessa. Barnmorskan upplever det svårt att ge råd och det finns ett behov av att hitta strategier som kan användas i arbetet med att främja fysisk aktivitet. Syftet med denna studie var att beskriva barnmorskors strategier för att främja fysisk aktivitet under graviditeten. Studien utfördes enligt kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer användes för insamling av data som sedan analyserades utifrån tematisk analys. I studien framkom ett flertal olika strategier som barnmorskorna använde för att främja fysisk aktivitet under graviditeten; Att ge råd, Att motivera, Att söka stöd i omgivningen, Att individualisera, Att vårda relationen och Att utveckla. Studien visade också att barnmorskorna upplevde arbetet med att främja fysisk aktivitet som viktigt men svårt. Författarna anser att strategierna är användbara, inte bara av barnmorskan utan även av annan personal inom hälso- och sjukvården som arbetar med att främja fysisk aktivitet under graviditeten. / Physical activity should be recommended to all women during pregnancy. Midwives have an important role in the health promotion practice. There are recommendations about physical activity during pregnancy, although studies show that few pregnant women actually follow them. The midwife experience difficulties in counselling and there is a need to find strategies that can be used to promote physical activity. The aim of this study was to describe the midwives strategies to promote physical activity during pregnancy. The study was conducted by qualitative method and semistructured interviews were used to collect data. The data was analysed by thematic analysis. Several strategies emerged that the midwives used to promote physical activity during pregnancy; To advice, To motivate, To seek support in the surroundings, To individualize, To take care of the relationship and To elaborate. Another finding in the study was that promotion of physical activity was perceived as important but difficult by the midwives. These strategies can be used by midwives and other healthcare providers to promote physical activity during pregnancy.

Attention Deficit / Hyperactivity Disorder (ADHD) är en uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet som drabbar cirka 3-5 procent av barn i skolåldern. Skolan har inflytande på barns liv och det finns ett samband mellan elevers psykiska hälsa och skolresultat. Skolsköterskor har en viktig roll som hälsofrämjare, särskilt då barn med ADHD har ökad risk för ohälsa och riskbeteende.   Syfte: Syftet med studien var att beskriva skolsköterskors erfarenheter av att arbeta med åtgärder för barn med ADHD. Metod: Studien har genomförts med kvalitativ metod. Studien är baserad på åtta telefonintervjuer med skolsköterskor, vilka har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fem kategorier framkom ur analysen, vilka beskriver skolsköterskors erfarenheter av att arbeta med åtgärder för barn med ADHD; Att samverka genom dialog, Att anpassa skolmiljö, Att vägleda och ge råd till föräldrar och barn, Att observera och genomföra kontroller samt Att arbeta specifikt hälsofrämjande. Slutsats: Skolsköterskor har erfarenheter av olika typer av åtgärder för barn med ADHD. De betonar särskilt betydelsen av att uppmärksamma barn med ADHD tidigt samt hälsosamtalet. / Attention Deficit / Hyperactivity Disorder (ADHD) is an attention deficit hyperactivity disorder that affects approximately 3-5 percent of school-age children. The school has an important influence on children's lives and there is a correlation between students' mental health and school performance. School nurses have an important role as health promoters, especially when children with ADHD are at increased risk of ill health and risky behavior.   Aim: The aim of this study was to describe the school nurses´ experiences of working with measures for children with ADHD.   Method: The study was conducted using a qualitative method. The study is based on telephone interviews with eight school nurses, which have been analyzed using qualitative content analysis.   Results: Five categories emerged from the analysis, which describes the school nurses´ experiences of working with various measures for children with ADHD; Working together through dialogue, to adapt the school environment, provide guidance and advice to parents and children, to observe and implement controls and to work specifically with health promotion.   Conclusion: School nurses have experience of different types of measures for children with ADHD. They stressed in particular the importance of paying attention to children with ADHD and regular health discussions.

No description available.

Bakgrund och syfte: Könsrelaterat våld ses som ett globalt folkhälsoproblem och som den mest genomgripande, men minst uppmärksammade kränkningen mot mänskliga rättigheter. Prevalensen i Sverige har skattats till 10 % med ett troligt stort mörkertal. Sexuella övergrepp kan påverka både fysisk och psykisk hälsa negativt och utsatta kvinnor söker för många olika symtom utan att nämna övergreppen. Det övergripande syftet med denna avhandling var att öka kunskapen om kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp under uppväxten och nu sökt sig till självhjälpsgrupper, rörande hälsa, personliga resurser, relationer och omständigheter kring övergreppen, samt hur de upplevt att delta i självhjälpsgrupp (SHG). Metod: Avhandlingen bygger på fyra delstudier (I – IV) och har både kvantitativ och kvalitativ forskningsansats. Delstudie I (n=81) syftade till dels att mäta Känsla av Sammanhang, KASAM, hos kvinnorna, dels att analysera sambandet mellan KASAM-värde och frågor i ett formulär som konstruerats för delstudie I och II. Delstudie II (n=87) syftade till att mäta psykiska och psykosomatiska symtom (SCL-90-R) hos kvinnorna samt förekomsten av posttraumatiska stressymtom (IES-R). Delstudie III (n=10) hade både kvantitativ och kvalitativ ansats och syftade till att undersöka om och hur kvinnorna verbalt uttryckte outtalad skam via kodord i intervjuer. I den kvalitativa delstudie IV (n=17) intervjuades kvinnorna om upplevelsen av att ha deltagit i en självhjälpsgrupp och om det medfört några förändringar i hälsa, livssituationer och relationer. Resultat: Kvinnorna uppgav attdet vanligaste skälet för att delta i en självhjälpsgrupp var att vilja tala med andra kvinnor med liknande erfarenheter, följt av att få hjälpa varandra. Medelvärdet på KASAM var 104,1 med de lägsta värdena för dem som inte mindes hur många år de varit utsatta (I). De hade en dålig psykisk hälsa och signifikant sämre än en jämförelsegrupp bestående av kvinnliga psykiatriska patienter med olika diagnoser. Resultaten från IES-R visade att 57,5 % av kvinnorna hade värden som indikerade risk för post traumatisk stress (PTSD). I delstudie III framkom att kvinnorna använde kodord som indikerade skambenägenhet. Affekten skam påverkade deras hälsa, syn på sig själva och relationer negativt. Kvinnorna beskrev i delstudie (IV) att självhjälpsgrupperna fungerat som en väg ut ur ensamhet, att deras självbilder förändrats positivt, att symtom som t.ex. depression och ångest minskat samt minskade PTSD-symtom. Dessa förändringar kan indikera att kvinnorna har uppnått empowerment. Konklusion: Problematiken kring sexuella övergrepp som sker under uppväxten är komplext. Att tänka hälsopromotivt – t.ex. genom ett helhetsperspektiv kring hälsa samt delaktighet – kring denna problematik är av vikt för dem som utsatts för övergrepp ocsom behöver adekvat hjälp att bearbeta detta. Detta är också viktigt för professionella behandlare för att kunna ge rätt hjälp. En av hälsopromotionens grundstenar, empowerment, tycks ha uppnåtts i de deltagarstyrda självhjälpsgrupperna. Men självhjälpsgrupper ska endast ses som ett komplement till professionell vård. Därför behöver kunskaper spridas och utvecklas i de sektorer där man möter problematiken. En ökad kunskap bör kunna leda till ökad benägenhet att undersöka om sexuella övergrepp ligger bakom de symtom kvinnor uppvisar. Det är den grund som krävs för att kunna erbjuda en adekvat och rättvis vård

Aims: The purpose of this thesis is to describe peer educators’ experiences from the training given to them by The Leadership South Programme. The aim is also to describe the participants’ perceived self-empowerment and perceptions about their own learning and experiences of being a peer educator. The study also aims to explore how peer educators share their skills with others. Methods: Grounded Theory is the method used for the research presented in this thesis. The data collection was done by open-ended questionnaires followed by qualitative interviews. Results: The results show that the peer educators who participated in our study show increased self-esteem and motivation. The training has also given them increased knowledge in communicating, listening and facilitating others. Furthermore peer educators experienced increased self-awareness and learned how to motivate and support their peers and share information. / Mål: Denna uppsats syftar till att undersöka hur ungdomar, som har genomgått Leadership South’s program, upplever utbildningen. Syftet är också att analysera deltagarnas upplevda känsla av egenmakt, så kallad empowerment, och uppfattningar om deras eget lärande och erfarenheter av att vara en fadder (peer educator). Slutligen vill vi också undersöka hur respondenterna agerar för att dela med sig av sina erfarenheter. Metod: Grundad teori är den metod som använts i forskningen som presenteras i denna uppsats. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av en enkät med öppna frågor följd av en kvalitativ intervju. Resultat: Resultatet visar att de ungdomar som deltagit i vår undersökning har stärkts genom ökad självkänsla och ökad motivation. Utbildningen har också gett dem ökade kunskaper i kommunikation, att lyssna och att facilitera andra. Vidare har ungdomarna, genom ökad självkännedom, lärt sig att motivera och stötta sina kamrater och tillsammans dela och sprida information.

Syftet med studien var att beskriva vilka copingstrategier män med hög arbetsbelastning använder sig av för att hantera stress. Kvalitativ metod användes för att besvara syftet. Datainsamlingen bestod av individuella intervjuer med fem informanter vilka arbetar som enhetschefer i en kommun i mellersta Sverige. Den insamlade datan analyserades med latent innehållsanalys och presenteras utifrån huvudtemat “Kunskap om mig själv stödjer mig i arbetslivets med- och motgångar” och fyra subteman: (1) Glädje är drivkraften, (2) Att se ett större sammanhang, (3) Styrkan kommer inifrån samt (4) Jag har en plan. Resultatet visade att informanterna använde sig av aktiva copingstrategier och hade en hög medvetenhet om sig själv och egenmakt, vilket gjorde att de hade kännedom om vilka copingstrategier som passade dem. Informanterna hade flertalet individuella strategier som de tog sig an för att hantera stress, varav vissa skedde på arbetsplatsen medan andra handlade om grundinställningen beträffande stress och sin egen person.

<p>The aim for this study was to describe Social Physique Anxiety and </p><p>Self-Efficacy in the school year of 7 and 9. To that the aim for this </p><p>study was to describe if there was differences between girls and boys, </p><p>but also between the school years, when it comes to the estimation of </p><p>Social Physique Anxiety and Self-Efficacy. The method for this </p><p>report was of statistic design, with a deductive methodology who was </p><p>analysed and presented in. The empirical material was collected thru </p><p>questionnaires where the level of information was of quantitative </p><p>characteristics. The results from this study showed that girls estimate </p><p>higher Social Physique Anxiety then the boys, in school year 7 and 9. </p><p>The results also showed that boys estimated a higher Self-Efficacy </p><p>then the girls, in school year 7 and 9. The conclusion of the study was </p><p>that they who estimated high Social Physique Anxiety also estimated </p><p>a lower Self-Efficacy, independently of age. We suggest continued </p><p>research of decisive factors that effects Social Physique Anxiety and </p><p>Self-Efficacy, too increase the understanding of those factors that </p><p>affects an individual’s health.</p>

<p>Syftet med denna intervjustudie är att studera examinerade hälsovetarstudenters övergång från studier till arbetsliv och deras uppfattningar om kunskap, studier och arbete idag. Vi har intervjuat 17 hälsovetare som gick Hälsovetarutbildningen på Högskolan Väst för ett flertal år sedan. Utifrån ett nutida perspektiv undersöker vi hur de har utvecklat sin yrkesroll övertid och vilken betydelse Hälsovetarutbildningen har haft för deras yrkesroll.</p><p>I studien framkommer att hälsovetarna har en bred syn på kunskap och att det är vanligt att de förhåller sig till flera olika kunskapsinriktningar och pedagogiska teorier samtidigt. Det finns influenser av humanism, naturvetenskaplighet och flertalet pedagogiska inriktningar. Hälsovetarna ser kunskap som både objektiv faktakunskap och som en subjektiv process om vart annat, beroende på i vilka sammanhang de tas upp. Detta menar vi uppstår i och med att hälsovetarna förväntas leva upp till både en vetenskaplig profession (en slags ”hälsoexpert”) och en ödmjuk pedagog. En viktig förmåga för hälsovetarna blir därför att kunna balansera dessa olika kunskaper och synsätt, för att passa in i alla roller och situationer som krävs. Ett av de mest framträdande resultaten i studien är att hälsovetarna har tillägnat sig flera ”tysta” och anpassande förmågor. Yrkesrollen handlar om ledarskap, självständighet, tålamod, argumentation, förtroende, ödmjukhet, social kompetens och förståelse för olika lokala kulturer, strukturer och sociala koder i olika grupper med mera. Särskilt viktiga strategiska förmågor är till exempel att känna av när det är läge för vissa projekt och när människor är mogna för förändring.</p><p>Hälsovetarna har till stor del ett livslångt perspektiv på kunskap och uppfattar de olika förhållningssätt som de fick med sig ifrån Hälsovetarutbildningen som mycket värdefulla i deras yrke. Själva inträdet på arbetsmarknaden upplevs olika beroende på yttre omständigheter som till exempel omorganisationer och tillgång till socialt stöd. Hälsovetarna upplever att det fanns en bra koppling mellan teori och praktik under Hälsovetarutbildningen, men att deras verklighetsuppfattning av arbetslivet inte alltid stämde överens med verkligheten. Yrkesrollen är mer strategisk än vad de kunde föreställa sig under utbildningen. Samtidigt är hälsovetarna övertygade om att de kunskaper som behövs i deras yrkesroll går att tillägna sig under resans gång.</p>

Syftet med denna intervjustudie är att studera examinerade hälsovetarstudenters övergång från studier till arbetsliv och deras uppfattningar om kunskap, studier och arbete idag. Vi har intervjuat 17 hälsovetare som gick Hälsovetarutbildningen på Högskolan Väst för ett flertal år sedan. Utifrån ett nutida perspektiv undersöker vi hur de har utvecklat sin yrkesroll övertid och vilken betydelse Hälsovetarutbildningen har haft för deras yrkesroll. I studien framkommer att hälsovetarna har en bred syn på kunskap och att det är vanligt att de förhåller sig till flera olika kunskapsinriktningar och pedagogiska teorier samtidigt. Det finns influenser av humanism, naturvetenskaplighet och flertalet pedagogiska inriktningar. Hälsovetarna ser kunskap som både objektiv faktakunskap och som en subjektiv process om vart annat, beroende på i vilka sammanhang de tas upp. Detta menar vi uppstår i och med att hälsovetarna förväntas leva upp till både en vetenskaplig profession (en slags ”hälsoexpert”) och en ödmjuk pedagog. En viktig förmåga för hälsovetarna blir därför att kunna balansera dessa olika kunskaper och synsätt, för att passa in i alla roller och situationer som krävs. Ett av de mest framträdande resultaten i studien är att hälsovetarna har tillägnat sig flera ”tysta” och anpassande förmågor. Yrkesrollen handlar om ledarskap, självständighet, tålamod, argumentation, förtroende, ödmjukhet, social kompetens och förståelse för olika lokala kulturer, strukturer och sociala koder i olika grupper med mera. Särskilt viktiga strategiska förmågor är till exempel att känna av när det är läge för vissa projekt och när människor är mogna för förändring. Hälsovetarna har till stor del ett livslångt perspektiv på kunskap och uppfattar de olika förhållningssätt som de fick med sig ifrån Hälsovetarutbildningen som mycket värdefulla i deras yrke. Själva inträdet på arbetsmarknaden upplevs olika beroende på yttre omständigheter som till exempel omorganisationer och tillgång till socialt stöd. Hälsovetarna upplever att det fanns en bra koppling mellan teori och praktik under Hälsovetarutbildningen, men att deras verklighetsuppfattning av arbetslivet inte alltid stämde överens med verkligheten. Yrkesrollen är mer strategisk än vad de kunde föreställa sig under utbildningen. Samtidigt är hälsovetarna övertygade om att de kunskaper som behövs i deras yrkesroll går att tillägna sig under resans gång.

Metoden fysisk aktivitet på recept började användas 2001 inom primärvården, med avsikten att öka fysisk aktivitet bland befolkningen. Syftet med denna studie var att beskriva förskrivarnas upplevelser av hinder och problem, med att använda metoden FaR inom primärvården. Kvalitativ metod valdes och 12 intervjuer genomfördes. Data analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultatet som framkom bildade tre huvudkategorier; metoden, förskrivarna och samverkan. Resultatet visade, att trots att metoden ansågs vara bra, fanns det aspekter som behövde förbättras. Hjälpmedlen användes i liten utsträckning, tid och arbete behövdes för att väl förankra metoden på arbetsplatsen. Förskrivarna behöver motiveras för att kunna hjälpa patienten på bästa vis och även andra aktörer i samhället behövs i arbetet med att öka den fysiska aktiviteten bland befolkningen. Slutsatsen blev att metoden behövs inom primärvården, men att tydliga riktlinjer krävs om hur arbetet ska implementeras och användas praktiskt i vardagen. Även kontinuerliga påminnelser behövs för att arbetet ska fortgå, till exempel tävlingar och föreläsningar som sätter extra fokus på metoden. Aktivitetskatalogen behöver utvecklas och om möjlighet finns, även införa en prisreducering, så att alla oavsett ekonomisk situation, har chans att delta. Ett större samarbete med andra aktörer utanför hälso- och sjukvården krävs, för att möjliggöra och synliggöra arbetet, detta för att öka hälsan bland befolkningen. Slutligen så bör förskrivarna få större möjligheter att få vara med och utforma metoden, för att kunna eliminera det motstånd som finns.