I denna kvalitativa studie har utvecklingssamtal och dess betydelse för performance undersökts. De frågeställningar som studien utgår ifrån rör hur chefer ser på utvecklingssamtal, vilka möjligheter och hinder som finns kopplade till dem, hur de kan utvecklas samt om det finns faktorer som kan ha betydelse för att påverka företagets strävan mot performance. För att besvara frågeställningarna intervjuades nio chefer och resultatet presenteras utifrån frågeställningarna. Utvecklingssamtal kopplat till performance var inte självklart för cheferna att resonera om, då många inte funderat kring detta tidigare. Det framkommer att samtliga chefer är positivt inställda till utvecklingssamtal. Cheferna ger också uttryck för olika möjligheter och hinder i utvecklingssamtalen. Det finns viss överensstämmelse mellan det undersökta företagets direktiv för utvecklingssamtal och chefernas hantering och syn på utvecklingssamtal. Dessutom menar de flesta av cheferna att den mall som är grundläggande för hur utvecklingssamtalen hålls på företaget har brister. Cheferna anser att det finns skillnader mellan produktionsarbetare och tjänstemän i flera aspekter gällande utvecklingssamtal. I analysen framkommer att det finns olika förutsättningar i utvecklingssamtalen utifrån tre faktorer; hantering, direktiv och kontext. Det finns förutsättningar som kan vara positiva för utvecklingssamtalens påverkan på performance och det förekommer även förutsättningar som kan innebära svårigheter för denna påverkan. Utifrån resultatet har två slutsatser framkommit. Den första är att utvecklingssamtalens förutsättningar kan verka avgörande för deras påverkan på performance. Den andra slutsatsen är att utvecklingssamtalen torde prioriteras utifrån ett mer långsiktigt perspektiv i organisationen för att de ska kunna ha betydelse för performance.

<p>I denna kvalitativa studie har utvecklingssamtal och dess betydelse för performance undersökts. De frågeställningar som studien utgår ifrån rör hur chefer ser på utvecklingssamtal, vilka möjligheter och hinder som finns kopplade till dem, hur de kan utvecklas samt om det finns faktorer som kan ha betydelse för att påverka företagets strävan mot performance. För att besvara frågeställningarna intervjuades nio chefer och resultatet presenteras utifrån frågeställningarna.</p><p>Utvecklingssamtal kopplat till performance var inte självklart för cheferna att resonera om, då många inte funderat kring detta tidigare. Det framkommer att samtliga chefer är positivt inställda till utvecklingssamtal. Cheferna ger också uttryck för olika möjligheter och hinder i utvecklingssamtalen. Det finns viss överensstämmelse mellan det undersökta företagets direktiv för utvecklingssamtal och chefernas hantering och syn på utvecklingssamtal. Dessutom menar de flesta av cheferna att den mall som är grundläggande för hur utvecklingssamtalen hålls på företaget har brister. Cheferna anser att det finns skillnader mellan produktionsarbetare och tjänstemän i flera aspekter gällande utvecklingssamtal.</p><p>I analysen framkommer att det finns olika förutsättningar i utvecklingssamtalen utifrån tre faktorer; hantering, direktiv och kontext. Det finns förutsättningar som kan vara positiva för utvecklingssamtalens påverkan på performance och det förekommer även förutsättningar som kan innebära svårigheter för denna påverkan.</p><p>Utifrån resultatet har två slutsatser framkommit. Den första är att utvecklingssamtalens förutsättningar kan verka avgörande för deras påverkan på performance. Den andra slutsatsen är att utvecklingssamtalen torde prioriteras utifrån ett mer långsiktigt perspektiv i organisationen för att de ska kunna ha betydelse för performance.</p>

<p>Grupparbete, eller kooperativt lärande (cooperative learning), är ett återkommande ämne i den internationella pedagogiska debatten. Många studier har gjorts om huruvida grupparbete är effektivare ur inlärningssynpunkt än traditionell undervisning eller individuellt arbete, men resultaten är inte alltid entydiga. Mycket kritik har förts fram vad gäller effektiviteten av grupparbete som undervisningsmetod, främst för högpresterande elever.</p><p>Finns det ett samband mellan elevers prestationsnivå och deras attityd till grupparbete? För att klarlägga detta har vi genomfört en enkätundersökning omfattande 77 elever i årskurs 9 på en skola i södra Sverige. Eleverna delades in i tre olika grupper beroende på prestationsnivå och relationen mellan prestationsnivå och syn på grupparbete belystes. Vi genomförde uppföljande intervjuer med 9 av de elever som besvarade enkäten, tre elever ur varje prestationsgrupp.</p><p> Resultaten visar att högpresterande elever är mer kritiska till grupparbete, och således föredrar att arbeta enskilt, än medel- och lågpresterande elever. Vidare visar resultaten att elever som föredrar individuellt arbete gör så för att de anser att de lär sig mer på det sättet. För elever som föredrar att arbeta i grupp är det däremot den sociala aspekten som är viktigast i valet av arbetssätt. De väljer att arbeta i grupp för att det är roligare.</p><p>Med tanke på styrdokumentens ambitioner om en skola för alla, där syftet torde vara att den enskilde individen skall mötas på de villkor som är bäst för denne, bör vi kanske i större utsträckning fundera över varför vi som lärare väljer grupparbete som undervisningsmetod och hur vi väljer att organisera och bedöma grupparbete.</p><p> </p>

I lärares uppdrag ingår att anpassa undervisningen till alla elever för att främja deras fortsatta lärande. Syftet med detta arbete är att ta reda på hur verksamma lärare anser att klassrumssituationen är för de högpresterande eleverna, samt hur lärare kan utmana, stimulera och skapa motivation hos de högpresterande eleverna. I studien presenteras tidigare forskning inom området samt resultatet av studiens insamlade empiri. Denna har samlats in genom kvalitativa intervjuer med fyra lärare på två olika skolor. Samtliga arbetar i årskurserna 1-6.   Resultatet visar att de medverkande lärarna använder sig av öppna uppgifter som eleverna kan lösa med hjälp av olika strategier och därför kan ges till alla elever. De använder sig även av nivågrupperade uppgifter som är anpassade till elever på tre olika nivåer; grundnivå, enkel och utmanande. En svårighet med att anpassa uppgifterna efter alla elever är att tiden inte räcker till, och då prioriterar lärarna elever i svårigheter för att så många som möjligt ska nå målen. Risken med att inte ge eleverna tillräcklig utmaning är att de tappar motivationen och slutar engagera sig för skolarbetet, vilket kan leda till att de stör sina klasskamrater. För att skapa motivation hos de högpresterande eleverna gäller det att ge dem utmanande uppgifter eller, som två av lärarna erfarit, erbjuda eleverna tid med speciallärare. Detta kan bidra till att eleverna känner sig sedda och får ökad motivation.

Syftet med studien var att undersöka hur lärare på gymnasiet arbetade med högpresterande elever och hur de motiverade dessa i svenskundervisningen. En kvalitativ metod användes och examensarbetet empiri grundade sig på fem semistrukturerade intervjuer med gymnasielärare i ämnet svenska. Resultatet visade att god kommunikation, kontinuerlig feedback och diskussioner i grupp/helklass gynnade högpresterande elevers studier och motivation. Att arbeta med öppna uppgifter var även ett bra arbetssätt då samma uppgifter kunde ges till hela klassen och lösas på olika vis och nivåer. Det underlättade också för lärare som överlag kände sig otillräckliga i bemötandet av alla elevers behov. Stöd av speciallärare till dessa elever sågs inte som en möjlighet då tillgången av resurser var ringa. Den inre motivationen ansågs vara en av de högpresterande elevernas styrkor och något som hölls levande genom uppmuntran, elevinflytande och stöd av läraren som bollplank. Den skilda uppfattningen på vad som kännetecknade en högpresterande elev skapade en problematiserad diskussion kring motivation. Utifrån om den var betygsbaserad eller prestationsbaserad visade lärarna skilda inställningar till motivation och arbetssätt i undervisningen. Alla informanter upplevde att de saknade ledning och information om hur de bäst skulle arbeta med denna elevgrupp och slutsaten att skolor behövde arbeta mer inom området kunde dras.

Hur ser lärare och skolledare på de särbegåvade eleverna och hur beskrivs dessa elever i skolan? Fyra skolors syn på särbegåvade elever. Med särbegåvad menar vi de högpresterande elever i skolan, som har en extra begåvning i ett eller flera ämnen. Vi utgick ifrån skolledares och lärares syn på dessa elever. Vårt resultat visade att alla intervjupersoner ansåg att alla elever i skolan har någon form av begåvning. De särbegåvade eleverna är oftast självgående och det är lärarna själva som ska ansvara för, ta hand om och hjälpa de särbegåvade eleverna i deras utveckling i skolan. / Schools views on gifted children.

Syftet med följande studie är att undersöka hur lärare arbetar för att utmana elever med potential att vara eller som är högpresterande inom matematik. Enligt skollagen och läroplanen har alla elever rätt till utveckling på sin nivå. Tidigare forskning tyder däremot på att det i nuläget inte ser ut så i skolan och det är därmed en viktig fråga att lyfta. Genom intervjuer och observationer med fyra lärare på fyra olika skolor har målet varit att ta reda på hur det är i skolorna idag. Frågeställningarna behandlar hur lärare arbetar med att utmana dessa elever. Genom intervjuer och observationer har vi tagit reda på hur lärarna går till väga för att identifiera och undervisa denna grupp. Vi har även tagit reda på vilka konsekvenser som kan uppstå om stimulans uteblir och hur lärarnas förutsättningar för att genomföra detta ser ut. Det har framkommit att det är viktigt att utmana eleverna då de utan stimulans kan bli oroliga och kan stagnera i sin kunskapsutveckling. Lärarna arbetar varierat med olika sorters uppgifter och material för att utmana eleverna på deras nivå. Lärarna använder sig framförallt av problemlösning då det ger eleverna möjlighet att utveckla sina matematiska förmågor. Det har även framkommit hur betydelsefullt kollegialt samarbete är. Samarbete ökar möjligheterna för att individanpassa undervisningen och lärarna kan dra nytta av varandras kunskap. Lärarna delger att de har tillräckliga förutsättningar för att utmana dessa elever men de efterfrågar ett utökat kollegialt samarbete och vidareutbildning för att ytterligare kunna stötta dem.

Syftet med studien är att undersöka ett konsultföretags interventionsmodell för grupputveckling ur ett konsultperspektiv respektive kundperspektiv. Detta görs för att ta reda på vilka strategier som kan användas för att arbeta med grupputveckling och för att undersöka dessa strategiers upplevda resultat. Studiens teoretiska referensram består av forskning inom grupputveckling. Susan Wheelans teori om hur effektiva team skapas ses som en grund för studien, där hennes 10 nycklar till produktivitet utgör kriterier för vad som kännetecknar högpresterande arbetsgrupper. Studiens empiriska material består av intervjuer med konsulter på konsultföretaget samt kunder till dem. Resultatet visar att majoriteten av kunderna upplever konsulternas strategier som framgångsrika och att de har fått ett förbättrat företagsklimat, främst i form av ett öppnare klimat mellan de anställda. Vidare visar resultatet att faktorer som berör det existentiella och personella har varit framträdande i konsulternas tillvägagångssätt. Resultatet visar även på att utvärdering av interventionen kan ses som ett utvecklingsområde, för att ur ett långsiktigt perspektiv kunna uttala sig om strategierna verkligen fungerar.

Syftet med studien har varit att få kunskap om högpresterande och särbegåvade elevers skolsituation, samt hur man bör arbeta i skolan för att ge dem ledning och stimulans som främjar deras fortsatta utveckling och lärande inom matematikämnet i årskurs 4-6. Detta har undersökts genom en systematisk litteraturstudie. En slutsats som kunnat dras är att trots upptäckten av gynnsamma pedagogiska och organisatoriska differentieringar så har det i denna studie kunnat konstateras att den "traditionella" matematikundervisningen består, vars utformning är ostimulerande och får dessa elevkategorier att tappa motivationen för att lära sig matematik. Att läraren dessutom har en viktig roll vid utformningen av matematikundervisningen för högpresterande och särbegåvade blir också tydligt genom den här studien, men det synliggörs även att lärarna ofta brister i sitt ansvar och därmed behöver få mer utbildning för att bättre kunna bemöta dessa elevkategorier. / <p>Matematik</p>

<p>Denna studie handlar om lärares åsikter och uppfattningar om högpresterande elever i matematik. Mer precist vad lärare menar med en högpresterande elev och vilka behov lärare anser att högpresterande elever har, samt hur lärare arbetar med dessa elever. För att undersöka detta har jag genomfört en kvalitativ studie med kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju lärare från fyra grundskolor i Östergötland. Samtliga lärare undervisar bland annat i matematik i skolår 7 – 9.</p><p>Att definiera vad en högpresterande elev i matematik är tycks vara svårt. Ofta förekommer begreppet högpresterande tillsammans med begreppet begåvning och kanske går det inte att separera dessa begrepp helt åt hållet. Resultatet visar att innebörden av begreppet högpresterande elever kan variera hos olika lärare även om själva grunddefinitionen verkar liknande. För de flesta av lärarna är begreppet högpresterande lika med begåvning och dessa begrepp verkar användas synonymt. De högpresterande elevernas karaktäriska drag är intresse, vilja, drivkraft och matematiska förmågor. Ofta beskrivs de högpresterande eleverna som självgående, som klarar mycket på eget hand. När det gäller hur lärarna arbetar med högpresterande elever i matematik visar resultatet två arbetssätt: undervisning med och utan nivågruppering. Oberoende av dessa anpassas undervisning efter elevernas förutsättningar inom skolans ramar. Alla lärare försöker variera undervisningen och använda mer aktiva metoder i form av laborationer och rika problem, där elever diskuterar och reflekterar över sina egna och andras tankar. Ytterligare visar resultatet att de högpresterande eleverna anses ha behov av att tillhöra en grupp och att blir sedda, samt att de behöver träffa andra högpresterande elever för att prata och diskutera matematik. De behöver få mer komplexa och svårare uppgifter för att använda sin kapacitet. Samtliga lärare tycker att högpresterande elever behöver stöd och uppmärksamhet samt skulle vilja få mer tid över till dessa elever för att kunna handleda och stimulera dem i deras utveckling.</p>