No description available.

<p>Idag har vi en skola för alla där varje elev ska få möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar och behov. Den här studien handlar om hur högpresterande elever i matematik upplevde grundskolan. Syftet med studien är att belysa vilket stöd högpresterande elever fått och velat ha under sina år på grundskolan och samtidigt undersöka hur de definierar sin förmåga i matematik.</p><p>Tretton semistrukturerade intervjuer genomfördes utifrån en kvalitativ metod med elever på gymnasiet. Resultatet visar att de högpresterande eleverna har svårt att definiera sina kunskaper och förmågor. Studiens fokus ligger vid vilket stöd de intervjuade eleverna upplevt och vilket stöd de önskat. Det som kom fram är snarare bristen på stöd och utvecklande möjligheter. Eleverna har varken upplevt berikning eller acceleration i någon större utsträckning, men individualisering och differentiering har skett på skiftande sätt. Eleverna i studien önskar att de hade varit nivågrupperade och att de hade fått mer enskild hjälp, bättre stöd och fler utmaningar.</p>

Syftet med föreliggande undersökning är att få mer kunskap om hur undervisning av elever med höga resultat i matematik bedrivs i årskurserna 4–6, samt att få en inblick om vilka anpassningar studiens lärareanvänder sig av för att tillgodose högpresterande elevers undervisningsbehov. Vi vill även undersöka om det finns någon vedertagen definition för högpresterande elever i matematik. Undersökningen genomförs med hjälp av kvalitativa intervjuer med tio mellanstadielärare. Studien utgår i huvudsak från ett sociokulturellt perspektiv och hermeneutiskt inspirerat analysarbete. Resultatet visar att det inte finns någon allmänt accepterad definition på̊ vad högpresterande elever är, men att lärare använder andra begrepp för elever som presterar på̊ hög nivå̊. Vidare visar resultatet att respondenterna hade kunskaper om accelerering och berikning men att dessa tekniker inte i så stor utsträckning användes på̊ ett framgångsrikt sätt utifrån den högpresterande elevens behov. Förklaringen till det ligger mestadels i bristen på̊ didaktiska ämneskunskaper och planeringstid.

I denna kvalitativa intervjustudie med semistrukturerade frågor belyses högpresterande elevers situation i dagens skola i Sverige och vad som påverkar dessa elever till att prestera på en hög nivå. Syftet med denna studie är att undersöka huruvida högpresterande elever i matematik blir utmanade och stimulerade i skolan, samt vilka faktorer som kan påverkar deras lärande så att de når sin fulla potential. Genom att intervjua en lärare och tre högpresterande elever i matematik, på en spetsutbildning i södra Sverige, har data insamlats. Resultat visar att högpresterande elever i matematik får acceleration som anpassning, vilket inte uppskattades av eleverna. Lärare på spetsutbildningen förordar problemlösning i par eller grupp med gemensam redovisning. Detta stödjs också av aktuell forskning.

På senare tid har det skrivits mycket om elever som har en särskild begåvning inom ett visst ämne och att de inte får den hjälp och stöttning som behövs i den svenska skolan. Lärare har ansvar att stötta även dessa elever, detta fastslår skollagen genom att ”utbildningen ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande” (SFS 2010:800, kap 1, 4 §). Detta innebär att alla har rätt att utvecklas efter sin egen förmåga. Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare arbetar med elever som har en särskild begåvning i matematik i årskurserna 4–6, hur lärare stöttar och utmanar dessa elever samt hur lärarnas engagemang kan motivera elever. Att vara särbegåvad innebär att man besitter en exceptionell begåvning inom ett eller flera ämnen. Den empiriska undersökningen består av semistrukturerade intervjuer med elever och lärare. Resultatet presenteras genom teman som kom fram genom meningskoncentrering (Kvale, 1997). Resultatet visar att lärare har svårt att skilja på särbegåvade och högpresterande elever, att dessa elever vill ha mer utmaningar men att lärarnas arbetstid ofta inte räcker till att möta alla elever på deras individuella nivå, även fast ambitionen finns.

Denna studie undersöker hur elever med fallenhet för matematik motiveras i undervisningen av läraren. Studien undersöker huruvida elevernas upplevelser av arbetet med att motiveras i matematikundervisningen stämmer överens med lärarnas syn på detta. För att uppfylla syftet har semistrukturerade intervjuer utförts där två lärare samt sex elever deltar. Studiens resultat visar att elevernas och lärarnas syn och upplevelser av arbetet med att motivera elever med fallenhet för matematik överensstämmer. Resultatet visar även att begreppet fallenhet för matematik är svårdefinierat och detta bidrog till att olika tolkningar gjordes vilket resulterade i att de intervjuade eleverna i vissa fall i stället var högpresterande elever istället för elever med fallenhet för matematik. Slutsatser som dras av studien är att kombinationen av flexibiliteten i begreppet fallenhet för matematik samt bristen på tid som lärarna har till sitt förfogande leder till att eleverna riskerar att inte få den individanpassade undervisningen som de behöver för att utmanas och motiveras. / This study investigates how pupils with talent for mathematics are motivated in the teaching and the teacher's way of working. The study investigates if the pupil’s experiences of motivation in mathematics are in accordance with the teachers view of this. To fulfill the purpose, semi structured interviews have been conducted, where two teachers and six pupils participated. The result of the study show that the pupils and the teachers view and experiences, are consistent. The result also shows that the concept talent for mathematics is difficult and this contributed to different interpretations, which resulted in that the interviewed students in some cases instead was high-performing pupils instead of having a talent for mathematics. The conclusions drawn from the study are that the combination of the flexibility of the concept and the lack of time that the teachers have at their disposal, leads to a risk for pupils to not getting the individualized teaching they need to be challenged and motivated.

<p>De högpresterande eleverna har enligt tidigare forskning inte varit en prioriterad grupp inom svensk skola. Enligt flera undersökningar har de inte fått stimulerande undervisning på en för dem relevant nivå. Syftet med denna studie var att undersöka hur högpresterande elever uppmärksammas och stimuleras då de börjar i grundskolan. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem undervisande lärare för att få en bild av detta. Resultatet från dessa intervjuer visade, tvärtemot vad tidigare forskning säger, på en bild av lärare som var positivt inställda till de högpresterande eleverna, men som trots detta tyckte sig måsta prioritera de svagare eleverna i sina klasser. Det framkom också att lärarna just nu upplever att en kursändring är på gång, nämligen att de nu förväntas ge dessa elever mer utrymme.</p>

<p>Syftet med studien var att finna svar på hur högpresterande elever upplever att läsahögskolematematik under sin gymnasietid, vilket är högst aktuellt med tanke på Skolverketsförsök med spetsutbildningar som startades upp hösten 2009. För att uppfylla detta syftevaldes en kvalitativ metod bestående av intervjuer med sex elever som läser högskolekurser imatematik i samband med sina gymnasiestudier. Resultatet visar att eleverna har en positivinställning till fenomenet men att det kan utvecklas ur flera aspekter. Det har gått att urskiljatre typer av elever som upplever inläsningen av kursen på olika sätt, ”studieförberedaren”,”prövaren” och ”tidsfördrivaren”. Dessa kan ses som representativa för gymnasieelever somväljer att läsa högskolematematik. ”Studieförberedaren” har valt att läsa högskolekursen föratt ta ett steg in i högskolevärlden. ”Prövaren” ser främst högskolekursen som en chans attpröva på hur matematik ter sig på en högre nivå. Slutligen kan elever som har läst klart sinagymnasiekurser i matematik urskiljas och dessa kallas för ”tidsfördrivaren” då de läserhögskolematematik för att kunna studera matematik på gymnasiet. Dessa tre typer ger enhelhetsbild av hur elever på gymnasiet uppfattar att läsa högskolematematik redan på derasnivå.</p>

Syftet med studien var att finna svar på hur högpresterande elever upplever att läsahögskolematematik under sin gymnasietid, vilket är högst aktuellt med tanke på Skolverketsförsök med spetsutbildningar som startades upp hösten 2009. För att uppfylla detta syftevaldes en kvalitativ metod bestående av intervjuer med sex elever som läser högskolekurser imatematik i samband med sina gymnasiestudier. Resultatet visar att eleverna har en positivinställning till fenomenet men att det kan utvecklas ur flera aspekter. Det har gått att urskiljatre typer av elever som upplever inläsningen av kursen på olika sätt, ”studieförberedaren”,”prövaren” och ”tidsfördrivaren”. Dessa kan ses som representativa för gymnasieelever somväljer att läsa högskolematematik. ”Studieförberedaren” har valt att läsa högskolekursen föratt ta ett steg in i högskolevärlden. ”Prövaren” ser främst högskolekursen som en chans attpröva på hur matematik ter sig på en högre nivå. Slutligen kan elever som har läst klart sinagymnasiekurser i matematik urskiljas och dessa kallas för ”tidsfördrivaren” då de läserhögskolematematik för att kunna studera matematik på gymnasiet. Dessa tre typer ger enhelhetsbild av hur elever på gymnasiet uppfattar att läsa högskolematematik redan på derasnivå.

Idag har vi en skola för alla där varje elev ska få möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar och behov. Den här studien handlar om hur högpresterande elever i matematik upplevde grundskolan. Syftet med studien är att belysa vilket stöd högpresterande elever fått och velat ha under sina år på grundskolan och samtidigt undersöka hur de definierar sin förmåga i matematik. Tretton semistrukturerade intervjuer genomfördes utifrån en kvalitativ metod med elever på gymnasiet. Resultatet visar att de högpresterande eleverna har svårt att definiera sina kunskaper och förmågor. Studiens fokus ligger vid vilket stöd de intervjuade eleverna upplevt och vilket stöd de önskat. Det som kom fram är snarare bristen på stöd och utvecklande möjligheter. Eleverna har varken upplevt berikning eller acceleration i någon större utsträckning, men individualisering och differentiering har skett på skiftande sätt. Eleverna i studien önskar att de hade varit nivågrupperade och att de hade fått mer enskild hjälp, bättre stöd och fler utmaningar.