Det har i Sverige gjorts stora åtaganden om att vara världsledande inom digitalisering av vården. Ett av de verktyg som möjliggör för vårdpersonalen att uppnå dessa åtaganden är de digitala journalsystem som idag används. I detta arbete genomför vi en fallstudie i syfte att undersöka hur användarna av det största digitala journalsystemet Cambio Cosmic upplever användbarheten hos systemet samt vilka förändringar och åtgärder som kan öka användbarheten. Datan i studien har insamlats med hjälp av fem intervjuer, tre läkare och två sjuksköterskor vid Akademiska sjukhuset som sedan analyserats utifrån modellen Quality in Use Integrated Measurement(QUIM) om användbarhet. En modell som används för att mäta användbarhet hos ett informationssystem. Resultatet av studien tyder på att Cosmic är användbart, men användbarheten är bristande vad gäller tillgänglighet av information och möjligheter att överblicka relevanta patientdata är undermålig. Studien visar att datorvana inte nödvändigtvis är synonymt med enkelhet att lära sig använda Cosmic, men att datorvana möjliggör en mer intuitiv navigering. Datorvana räcker däremot inte för att användaren ska bemästra Cosmic. Vi identifierar därför behovet av en introduktionsutbildning och regelbunden fortbildning inom systemet. Sett till hur användare söker kunskap om, och lösningar på, problem som kan uppstå i arbetet, försöker de ofta skapa egna lösningar än de Cosmic förser dem med. Vi identifierar i studien att en större delaktighet av användarna i vidareutvecklingen av systemet krävs för att nå bättre användbarhet. Vidare finner vi även att det bör implementeras utbredd funktionalitet och rutiner för återkoppling mellan användarna och ansvariga av systemet. Delaktigheten och återkopplingen ses som nära sammankopplade i resultatet. Återkoppling kan vara en del av, eller i helhet utgöra den delaktighet användarna efterfrågar och studien visar vara nödvändig. Det är dessa faktorer som studien sammanfattningsvis visar vara avgörande för att genom digitala journalsystem göra vården mer effektiv.

There is a national movement to create improvements in patient safety and outcomes due to evolutionary changes in the healthcare. Many health care organizations are using the framework of a culture of safety in order to create a reliable and stable work environment that emphasizes safety and improves patient outcomes. Patient throughput, defined as the active management of the supply of patient beds (rooms for occupation) to the demand of patients to beds and the length of time it takes for this action to occur, has been identified as one of the areas in need of improvement. This study considered if the use of an interdisciplinary team to execute patient rounds improves patient throughput, helping to expedite the patient discharge process while decreasing needless readmissions to the health care organization. A quantitative longitudinal retrospective data analysis of time stamps obtained from the electronic health record was examined to determine what impact interdisciplinary rounds had on patient throughput. It was determined that a discrepancy existed between the actual planning of a patient's discharge and the execution of the discharge, which contributed to unwanted readmissions to the health care organization. A secondary factor affecting the readmission rate was excluding the patient as a member of the interdisciplinary team. The social significance of the research is how health care organizations engage patients, empowering patients to actively participate in their own care including them in the decision-making process that affects patient care and improves outcomes.

In a context where technology is increasingly being incorporated into health care practice, many U.S. health care providers and organizations are finding it challenging to connect disparate electronic documentation systems to retrieve patient information when coordinating care across providers and heath care entities. Local and regional health information exchange (HIE) systems were created to facilitate collecting information into one integrated patient record to address information transfer between heath care providers. Yet, adoption and use of HIEs have been low. The purpose of this study was to review the predictive factors accounting for physicians' use of a HIE in the U.S. state of Hawaii. Key factors from the technology acceptance model were evaluated to determine the behavioral intention resulting in actual use of the Hawaii health information exchange (HHIE). Physician characteristics (medical specialty, age, and gender) and location characteristics were also assessed. The total population of the study contained 1034 Hawaii physicians who have signed up to use the HHIE. Linear and logistic regression models were structured to evaluate the predictive nature of (a) use to determine if a physician has ever logged into the HIE and (b) usage to evaluate the extent to which a physician is logging into the HIE. Findings from the study reveal a predictive relationship between the characteristic of medical specialty and HHIE use when comparing primary care and emergency department physicians to physician specialists. Using study results, health care leaders can improve physician outreach and review barriers when using the HIE systems to coordinate care. Policy implications include the possible formulation of future requirements surrounding HIE physician participation.

<p>Ett problem med elektroniska patientjournalsystem är att arkitekturen för patientjournalerna inte är gemensam vilket försvårar automatiskt utbyte av patientdata. En arkitektur har skapats inom ett projekt som heter openEHR. Förhoppningen är att denna arkitektur ska klara av automatiskt utbyte av patientdata mellan elektroniska patientjournalsystem.</p><p>I openEHRs arkitektur används något som kallas arketyper. Arketyper är återanvändbara modeller för att begränsa, strukturera och förklara vad som lagras i elektroniska patientjournaler som bygger på denna arkitektur. Istället för att områdesspecifik information, som vad ett blodtryck är, skapas i systemet flyttas den och annan liknande kunskap ut från systemarkitekturen och in i arketyperna. Arketyper kan skapas och redan existerande arketyper förändras utan att några ändringar i systemarkitekturen behöver göras.</p><p>Huvudproblemet i examensarbetet har varit att hitta en metod för att generera ett grafiskt gränssnitt utifrån en elektronisk patientjournal som är konstruerad med hjälp av arketyper. För att lösa detta behövdes det först skapas arketyper och ett system för att generera journaler utifrån dessa. Därefter har en webbportal utvecklats där det går att logga in och läsa de skapade patientjournalerna. Metoden för att generera gränssnittet i webbsidorna använder sig av en rekursiv funktion för att samla in information ur patientjournalerna. Funktionen lagrar den insamlade information i en objektstruktur som följer designmönstret Composite. Utifrån denna struktur går det sedan att generera ett grafiskt gränssnitt.</p><p>Webbportalen kan användas för att demonstrera hur ett system kan se ut där både patienter och behörig personal får tillgång till och möjlighet att läsa inlagda journaler som bygger på openEHRs arkitektur.</p> / <p>One problem with electronic health record systems is that the health records are not built on a common architecture. This makes automatic exchange of patient data difficult. openEHR is a project that has developed an architecture that tries to solve this problem.</p><p>The openEHR architecture uses something called archetypes. Archetypes are reusable models that limit, structure and explain what will be stored in the electronic health record that is built on this architecture.</p><p>The main goal of this master thesis has been to find a method to generate a graphical user interface from an electronic health record created using archetypes. To solve this problem first archetypes and a system that generates health records from these had to be created. Then a Web portal has been developed that displays the generated health records.</p><p>The Web portal can be used to demonstrate the graphical user interface of a system where both patients and authorized personnel can read patient records that are bases on the openEHR architecture.</p>

<p><p><strong>SAMMANFATTNING</strong></p><p><strong>Syfte. </strong>Utvärdera omvårdnadsdokumentationens kvalité och omfattning i elektronisk patientjournal på kirurgisk vårdavdelning. <strong>Metod.</strong> De senaste 60 journalerna från två kirurgiska vårdavdelningar valdes ut genom bekvämt urval. Varje journal lästes och bedömdes av båda författarna. Varje steg i omvårdnadsprocessen utvärderades efter granskningsmall och bedömdes som fullständig, för omfattande eller ofullständig. <strong>Resultat.</strong> Standardvårdplan användes i alla granskade journaler. Antalet steg i omvårdnadsprocessen som fanns dokumenterade varierade mellan fem och nio. Anamnes, status och effekter av åtgärder fanns beskrivna i majoriteten av journalerna. I samtliga journaler fanns utförda åtgärder dokumenterade. Omvårdnadsepikris fanns i större delen av njurtransplantationsjournalerna, men inte alls i struma/hyperparatyroidism (HPT)-journalerna. Majoriteten av uppdaterade status bedömdes som ofullständiga.<strong> </strong>Sexton av struma/HPT-journalerna innehöll inte anteckningar i rapportbladet. Av dem som hade rapportbladsanteckningar bedömdes majoriteten vara för omfattande. Samtliga njurtransplantationsjournaler hade för omfattande anteckningar i rapportbladet. Ingen av journalerna hade en individuell vårdplan. <strong>Slutsats.</strong> Omvårdnadsdokumentationen i den elektroniska patientjournalen bedömdes som ofullständig då det inte gick att få en tydlig bild av patientens omvårdnadsproblem och omvårdnadsbehov. Kvalitén på dokumentationen behöver förbättras. Detta kan ske genom att minska dokumentationen i rapportbladet och istället använda standardvårdplan och uppdaterat status i större omfattning. Fortsatt utbildning och återkoppling krävs för att förbättra dokumentationen.</p></p> / <p><strong>ABSTRACT</strong></p><p><p><strong>Aim. </strong>To evaluate the quality and extent of the nursing documentation in electronic health record on surgical ward. <strong>Method. </strong>The latest 60 health records from two surgical wards were selected by convenience sample. Both authors read each health record. Every step of the nursing process was evaluated with a nursing documentation audit and was classified as complete, too extensive or incomplete. <strong>Results. </strong>Standardized care plan was used in all electronic health records. Numbers of steps documented in the nursing process were five to nine. Nursing history, status and outcome were documented in most health records. Done interventions were documented in all health records. Goiter/hyperparathyroidism (HPT)-records had no nursing discharge note, while the kidney transplantation-records had one in almost every health record. Majority of updated statuses were evaluated as incomplete. Sixteen of the goiter/HPT-records had no notes of occasional matters, all kidney transplantation-records had too extensive notes. No individualized care plan was found. <strong>Conclusion. </strong>The total nursing documentation in the electronic health records were evaluated as incomplete. The quality of documentation needs to be improved. This can be achieved by less documentation of occasional matters, using the standardized care plan, updating status more often and further education and feedback.</p></p>

SAMMANFATTNING Syfte. Utvärdera omvårdnadsdokumentationens kvalité och omfattning i elektronisk patientjournal på kirurgisk vårdavdelning. Metod. De senaste 60 journalerna från två kirurgiska vårdavdelningar valdes ut genom bekvämt urval. Varje journal lästes och bedömdes av båda författarna. Varje steg i omvårdnadsprocessen utvärderades efter granskningsmall och bedömdes som fullständig, för omfattande eller ofullständig. Resultat. Standardvårdplan användes i alla granskade journaler. Antalet steg i omvårdnadsprocessen som fanns dokumenterade varierade mellan fem och nio. Anamnes, status och effekter av åtgärder fanns beskrivna i majoriteten av journalerna. I samtliga journaler fanns utförda åtgärder dokumenterade. Omvårdnadsepikris fanns i större delen av njurtransplantationsjournalerna, men inte alls i struma/hyperparatyroidism (HPT)-journalerna. Majoriteten av uppdaterade status bedömdes som ofullständiga. Sexton av struma/HPT-journalerna innehöll inte anteckningar i rapportbladet. Av dem som hade rapportbladsanteckningar bedömdes majoriteten vara för omfattande. Samtliga njurtransplantationsjournaler hade för omfattande anteckningar i rapportbladet. Ingen av journalerna hade en individuell vårdplan. Slutsats. Omvårdnadsdokumentationen i den elektroniska patientjournalen bedömdes som ofullständig då det inte gick att få en tydlig bild av patientens omvårdnadsproblem och omvårdnadsbehov. Kvalitén på dokumentationen behöver förbättras. Detta kan ske genom att minska dokumentationen i rapportbladet och istället använda standardvårdplan och uppdaterat status i större omfattning. Fortsatt utbildning och återkoppling krävs för att förbättra dokumentationen. / ABSTRACT Aim. To evaluate the quality and extent of the nursing documentation in electronic health record on surgical ward. Method. The latest 60 health records from two surgical wards were selected by convenience sample. Both authors read each health record. Every step of the nursing process was evaluated with a nursing documentation audit and was classified as complete, too extensive or incomplete. Results. Standardized care plan was used in all electronic health records. Numbers of steps documented in the nursing process were five to nine. Nursing history, status and outcome were documented in most health records. Done interventions were documented in all health records. Goiter/hyperparathyroidism (HPT)-records had no nursing discharge note, while the kidney transplantation-records had one in almost every health record. Majority of updated statuses were evaluated as incomplete. Sixteen of the goiter/HPT-records had no notes of occasional matters, all kidney transplantation-records had too extensive notes. No individualized care plan was found. Conclusion. The total nursing documentation in the electronic health records were evaluated as incomplete. The quality of documentation needs to be improved. This can be achieved by less documentation of occasional matters, using the standardized care plan, updating status more often and further education and feedback.

Ett problem med elektroniska patientjournalsystem är att arkitekturen för patientjournalerna inte är gemensam vilket försvårar automatiskt utbyte av patientdata. En arkitektur har skapats inom ett projekt som heter openEHR. Förhoppningen är att denna arkitektur ska klara av automatiskt utbyte av patientdata mellan elektroniska patientjournalsystem. I openEHRs arkitektur används något som kallas arketyper. Arketyper är återanvändbara modeller för att begränsa, strukturera och förklara vad som lagras i elektroniska patientjournaler som bygger på denna arkitektur. Istället för att områdesspecifik information, som vad ett blodtryck är, skapas i systemet flyttas den och annan liknande kunskap ut från systemarkitekturen och in i arketyperna. Arketyper kan skapas och redan existerande arketyper förändras utan att några ändringar i systemarkitekturen behöver göras. Huvudproblemet i examensarbetet har varit att hitta en metod för att generera ett grafiskt gränssnitt utifrån en elektronisk patientjournal som är konstruerad med hjälp av arketyper. För att lösa detta behövdes det först skapas arketyper och ett system för att generera journaler utifrån dessa. Därefter har en webbportal utvecklats där det går att logga in och läsa de skapade patientjournalerna. Metoden för att generera gränssnittet i webbsidorna använder sig av en rekursiv funktion för att samla in information ur patientjournalerna. Funktionen lagrar den insamlade information i en objektstruktur som följer designmönstret Composite. Utifrån denna struktur går det sedan att generera ett grafiskt gränssnitt. Webbportalen kan användas för att demonstrera hur ett system kan se ut där både patienter och behörig personal får tillgång till och möjlighet att läsa inlagda journaler som bygger på openEHRs arkitektur. / One problem with electronic health record systems is that the health records are not built on a common architecture. This makes automatic exchange of patient data difficult. openEHR is a project that has developed an architecture that tries to solve this problem. The openEHR architecture uses something called archetypes. Archetypes are reusable models that limit, structure and explain what will be stored in the electronic health record that is built on this architecture. The main goal of this master thesis has been to find a method to generate a graphical user interface from an electronic health record created using archetypes. To solve this problem first archetypes and a system that generates health records from these had to be created. Then a Web portal has been developed that displays the generated health records. The Web portal can be used to demonstrate the graphical user interface of a system where both patients and authorized personnel can read patient records that are bases on the openEHR architecture.

IT systems for healthcare are a complex and exciting field. One the one hand, there is a vast number of improvements and work alleviations that computers can bring to everyday healthcare. Some ways of treatment, diagnoses and organisational tasks were even made possible by computer usage in the first place. On the other hand, there are many factors that encumber computer usage and make development of IT systems for healthcare a challenging, sometimes even frustrating task. These factors are not solely technology-related, but just as well social or economical conditions. This report describes some of the idiosyncrasies of IT systems in the healthcare domain, with a special focus on legal regulations, standards and security. / IT Systeme für Medizin und Gesundheitswesen sind ein komplexes und spannendes Feld. Auf der einen Seite stehen eine Vielzahl an Verbesserungen und Arbeitserleichterungen, die Computer zum medizinischen Alltag beitragen können. Einige Behandlungen, Diagnoseverfahren und organisatorische Aufgaben wurden durch Computer überhaupt erst möglich. Auf der anderen Seite gibt es eine Vielzahl an Fakturen, die Computerbenutzung im Gesundheitswesen erschweren und ihre Entwicklung zu einer herausfordernden, sogar frustrierenden Aufgabe machen können. Diese Faktoren sind nicht ausschließlich technischer Natur, sondern auch auf soziale und ökonomische Gegebenheiten zurückzuführen. Dieser Report beschreibt einige Besondenderheiten von IT Systemen im Gesundheitswesen, mit speziellem Fokus auf gesetzliche Rahmenbedingungen, Standards und Sicherheit.

Aim: The overall aim of this thesis is to explore School health nursing through school nurses’ descriptions of schoolchildren’s health and to analyse factors influencing the recording of school-children’s health in the School Health Record (SHR). An additional aim is to evaluate fam-ily nursing interventions as a tool for the school nurses in the School Health Service (SHS). Methods: The thesis comprises four papers. A combination of qualitative and quantita-tive methods was used through individual interviews with a strategic sample of school nurses (n=12) (PI), a national survey to a representative sample of school nurses (n=129) (PII, III) and the implementation of family nursing models developed in Canada with girls in their early ad-olescence with recurrent health complaints and their families (n=4) in co-operation with their school nurses (n=2) (PIV). The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) was used as pre and post test. Evaluation interviews were conducted with the families and the nurses separate-ly. Qualitative content analyses were used to analyze the interview text with the school nurs-es and the families. Manifest content analysis was used to analyze the free text answers of the survey and the evaluation interview with the school nurses. Descriptive statistical analyses were used to describe demographic data in all four papers. The SDQ was hand-scored statistically. Findings: The findings showed that nurses judged the schoolchildren’s mental health as dete-riorated, especially in socially disadvantaged areas and more generally among girls expressed as psychosomatic symptoms. Individual factors related to lifestyle affected the schoolchildren’s physical health, and the mental health was, to a large extent, affected by the school environ-ment and family relations. The latter seemed to be the most important factor affecting school-children’s mental health. The basis for the school nurses judgement of the physical health was health check-ups and the health dialogues. Spontaneous visits were more commonly used to judge the mental health. Recording schoolchildren’s mental health was a challenge for school nurses. Difficulties were related to ethical considerations, tradition, lack of time and the im-proper structure of the SHR. Fears of marking the schoolchild for life related to the schoolchild itself, the parents or to other authorities/successive caregivers were brought up as hinders for recording mental and social health. Family sessions may be useful within the profession when handling recurrent health complaints among adolescence girls. The girls and their families ex-perienced relief, they felt confirmed and that their feelings and reactions were normal in that situation. The families became aware of their own strengths and possibilities and this was sup-ported by the SDQ which showed an increased well-being. The school nurses valued this way of working and meant that the sessions seemed to start a changing process within the families. Conclusions: The results indicate that school nurses have a deep knowledge about schoolchil-dren’s health which is not used to its full potential in a public health perspective. However, the experienced difficulties recording schoolchildren’s mental health seem obvious, which would de-mand developing the SHR for the needs of today. Family sessions in SHS with the school nurse as a collaborator with the family seemed useful and may be transferable to other health problems expressed by the schoolchildren. Bronfenbrenner’s ecological systems theory and other models for health determinants are used to illustrate the school nurse as a mediator working on the bridge over different health streams with schoolchildren’s health on an individual and a population level.

Forskning har vist at dårlig kommunikasjon og mangelfull kontinuitet kan føre til dårlig kvalitet på tjenestene til barn. I noen tilfeller har dette ført til uriktige diagnoser og behandling, samt til mangelfull informasjon til foreldrene. Statens Helsetilsyn opprettet en arbeidsgruppe som utformet et forslag til egen journal til bruk for barn og foreldre. Gruppen foreslo å prøve ut egenjournalen til enutvalgt populasjon, og evaluere denne før den ble tatt i bruk i resten av landet. Mål/ hensikt: Endepunktsmål var foreldrenes opplevde kvalitet på kommunikasjon med helsepersonell, informasjonens relevans, følelse av likeverd og invitasjon til egen delaktighet. En ønsket å finne ut ihvilken grad foreldrene ville bruke egenjournalen i møte med helsetjenesten, om foreldrene opplevde at bruk av egenjournal ville føre til en bedre og mer delaktig kommunikasjon, om egenjournalen ville påvirke bruken av helsetjenester, og om foreldrene fikk tilført mer kunnskap om barns helse gjennom egenjournalen. Setting: Helsestasjoner i ti kommuner på nordvestlandet i Norge Metode: Et utvalgpå 309 barn født mellom 1. august 2000 og1. oktober 2001, ble rekruttert gjennom helsestasjonsbesøk og randomisert i en intervensjonsgruppe eller en kontrollgruppe. Førstefødte ble ekskludert. Vi brukte selvutfyllende spørreskjema, som var standardiserte og lukkede. Begge gruppene besvarte del 1 både før og etter intervensjonen. Intervensjonsgruppen besvarte i tillegg del 2 etter intervensjonen. Det var 289 (94%) foreldre som besvarte spørreskjemaet før intervensjonenog 260 (84%) etter. Helsesøstrene introduserte både egenjournalen ogspørreskjemaene. Helsepersonell ble også intervjuet for å validere resultatene. Resultat: Ca ¾ av foreldrene benyttetegenjournalen ved besøk på helsestasjonen, og en tilsvarende andel mente den var nyttig og haddeselv skrevet i den. Halvparten av foreldre oppgav at egenjournal førte til bedre oversikt over barnets helse og utvikling og at de ble mer involvert i bestemmelser. Den ble mindre brukt ved andre typerkontakter med helsetjenesten. Brukav egenjournalen påvirket ikke bruken av helsetjenester, kunnskaper om barns helse eller tilfredshet med informasjon og kommunikasjon med helsepersonell. Konklusjoner: Egenjournalen ble godtmottatt og hyppig benyttet i denne randomiserte og kontrollerte undersøkelsen, men undersøkelsen støttet imidlertid ikke de positive resultatene egenjournalen hadde på kommunikasjon og informasjon, som er blitt vist i tidligere deskriptive oppfølgingsstudier. Foreldre og helsesøstre som deltok i studien, trodde imidlertid at resultatene ville blitt bedre dersom egenjournalen ble introdusert ved første hjemmebesøk etter fødsel, og dersom det ble gitt mer opplæring i bruken av egenjournalen. Det vil være behov for videre forskning for åkunne bestemme hva som videre skal skje med egenjournalen i det helsefremmende arbeidet / Background:Research has shown that insufficient communication skills and lacking continuity has led to poor quality of the children's health services. In some cases this has caused incorrect diagnosis and treatment and insufficient information to the parents. The Norwegian Board of Health appointed a working group that created a parent-held child health record. The group proposed the record to betried out in a selected population and evaluated before introducing it for the whole country. Aim: Tostudy parents use of the PHCHR, and to evaluate participation in decisionmaking and communication with the professionals. We also wanted to determine the PHCHR’s influence on health care utilisation, knowledge about child health and self-care. Setting: Maternal child health centres in ten municipalities in the North-west of Norway between October 2001 and January2003. Method: A sample of 309 children born between Jan 8. 2000 (00.08.01) and Oct 1. 2001 (01.10.01) was recruited successively at routine health surveillance visits and randomised into an intervention ora control group. First-born children were excluded. We used self-completed questionnaires, which had standardised, specific and closed questions. Both groups answered part one before and after the intervention, and the intervention group also answered part two after the intervention. It was 289(94%) parents who answered the questionnaires before the intervention, and 260 (84%) after. Public health nurses introduced both the PHCHR and the questionnaires. The nurses were interviewed to validate the interpretation of the results. Results: 3/4 of the parents used the PHCHR when visiting the maternal child health centres, 3/4 reported that the record had been helpful to them and 3/4 had entered information in the PHCHR themselves. Half of the parents claimed that the PHCHR led to better view of the child's health and development, and that they got more involved in decisions. The PHCHR was less used visiting other health professionals. The use of PHCHR did not influence the utilisation of health care services, parents’ knowledge of child's health, or the parents' satisfaction of information and communication with professionals. Conclusions: The PHCHR was well acceptedand frequentlyused in this randomised controlled trial, but the survey does not support the positive results using PHCHR shown in earlier descriptive follow up studies. Still, the public health nurses taking part in the study believe that an earlier introduction of the parent-held child record – at the first home visit, and more training would alter the results. Further studies are needed before one is to decide what to do about PHCHR in health promotion in children / <p>ISBN 91-7997-092-3</p>