This is a qualitative research based onsemistructured interviews, with a thematic analysis.The focus of the paper is historians and theirapproach to digital reproductions. The selection ofsource material, the risk of manipulation, therelevance of original sources and credibility ofdigital resources were examined. Historians interestsand needs and perceived problems associated withdigital source material were also examined. Theconclusion shows that historians are positive tomake use of digital reproductions due to availability.Digitization has simplified and transformed researchin several aspects. Digital and analog sources areoften combined and several historians have alsocompleted research that has been entirely based ondigital material. The original source have differentimportance for the interviewed historians, as well asthe personal interaction with a physical source. Thecredibility is in most cases high and the risk ofmanipulation is low. It´s however important toremember that digital material means a limitation interms of selection. The result also shows that the useof digital resources often depends on the situationand implementation. The digital source material thathistorians have worked with have not alwayssatisfied them. The lack of context and the fact thatmaterials are not always searchable is perceived asan availability issue and was expressed as criticism.It also appeared that digital material exhibits varyingquality. All interviewed historians had experiencedpoor quality in different ways.

Detta är en kvalitativ och beskrivande studie kring hur elever uppfattar att arbeta med historiska källor. Studien beskriver även hur förutsättningarna för och uppfattningarna om en god historieundervisning i skolan har förändrats och hur dagens förutsättningar ser ut. Metoden med vilket denna studie gör detta är genom att intervjua en fokusgrupp med sex elever och med kvalitativa analyser av 23 elevsvar från ett skriftligt kunskapstest. Dessutom genomfördes en enkät med 40 elever i år 8 och texter och styrdokument analyserade utifrån ett sociokulturellt perspektiv.   Internationell och nationell forskning visar att en förutsättning för att eleverna ska nå historisk empati, är att de får arbeta med och ha tillgång till rikligt med historiska källor och att de får möjlighet att öva i perspektivtagande. Studien visar på att eleverna uppfattar samtal och diskussion kring källor som en viktig stödstruktur för ett historiskt lärande. Däremot upplevde de mindre nytta med att läraren föreläser om källorna. Att ha en referensram att placera källan i samt att ha en tydlig frågeställning uppfattade eleverna också som viktigt. Den undersökta elevgruppen hade svårt att visa sin förmåga till källanvändning vid kunskapstestet, men en djupare analys av testets konstruktion visade att testet hade vissa oklarheter. Eleverna uttryckte källanvändning som betydelsefullt i avsikt att utveckla kunskap om det förflutna och för att förstå olika aktörers handlingsval. Även att utveckla källkritiska färdigheter ansågs som viktigt. En metakognitiv analys kring betydelsen av att arbeta med källor kan stärka elevernas förmågor att använda källor.

The purpose of this historical didactic investigation is to study whether there is a connection between emotional dimensions and the development of narrative competence. The question is whether the emotional dimension is an important aspect of this ability and a prerequisite for creating meaningful and developing history education. Research on the subject is relevant as the emotional dimensions is most often impaired or forgotten in both history education and historical didactic research. The research in this study is based on Rüsen's theory of narrative competence and Nussbaum's emotional theory. The emotional theory is used to contribute to understanding emotions and how emotions can affect value assessments. To gather empirical data, senior high school students were assigned a task to write a historical narrative using historical sources. A narrative analysis and a three-level content analysis have been applied to identify and analyse students’ expressions of emotional dimensions and narrative competence. The conclusions of the study indicate that emotional dimensions is significant and can develop narrative competence that are meaningful. The study shows that students who use more expressions for emotional dimension, also demonstrate more developed narrative competencies. It is noteworthy that some students without significant narrative competence use developed expressions of emotional dimensions. Which may indicate that lack of knowledge is compensated by one´s own experiences and emotions. Emotional dimension is fundamental abilities: how to listen, understand the feelings of others, and knowing how to communicate and promote mutual respect is very important. It is a way of gaining self-knowledge, self-control and expressiveness. The emotional dimensions is undoubtedly a dimension of human life that should be highlighted.

The encounter with historical artifacts can spark historical questions and create a connection to the past, arousing curiosity and a desire to understand the historical context. This power can be harnessed in history education, where learning to question, interpret, and use historical sources is essential to developing historical literacy. This process not only contributes to understanding what knowledge in history is, but also to building a historical frame of reference and establishing historical concepts. Practicing source interpretation can also qualify students' historical consciousness. Research has shown that while teaching students how to handle historical sources and teaching source criticism skills is valuable, it may not necessarily lead to the development of historical disciplinary skills. This can result in a relative lack of skills among students in managing sources in a disciplinary way. Historical disciplinary skills involve the specific techniques and methods used by historians to analyze and interpret historical sources. This includes understanding the context in which the sources were created, identifying bias and perspective, and using a variety of sources to form a comprehensive understanding of the past. While source criticism skills are important, it is also important to focus on developing students' historical disciplinary skills to ensure that they have a deep and well-rounded understanding of history. This may involve incorporating more advanced historical methods and techniques into the curriculum and providing opportunities for students to practice these skills in a variety of contexts. This study aims to investigate history teachers' use of historical sources and their methodology for teaching based on these. Through interviews with primary school teachers in grades 4-6, the study explores the teachers' views on historical sources and their challenges and opportunities in teaching. The results of this study confirm certain aspects of previous research while also contributing new knowledge. By focusing on teachers' descriptions of their teaching methods and their views on historical sources, the study emphasizes the importance of source-critical criteria, structured source exercises, and the teacher's own historical perspective in teaching. The study contributes to a deeper understanding of how history teachers perceive historical sources, how these should be handled, and how they describe the implementation of their practical teaching. Previous research has either been action-based or has examined source handling at a broad level. This study contributes new insights that deepen and nuance existing knowledge about history teachers' handling of sources. / Mötet med historiska artefakter kan väcka historiska frågor och skapa en koppling till det förflutna, väcka nyfikenhet och en önskan att förstå det historiska sammanhanget. Denna kraft kan utnyttjas i historieundervisningen, där det är viktigt att lära sig att ifrågasätta, tolka och använda historiska källor för att utveckla historisk kompetens. Denna process bidrar inte bara till att förstå vad kunskap i historia är, utan också till att bygga upp en historisk referensram och etablera historiska begrepp. Att öva sig i källtolkning kan också kvalificera elevernas historiemedvetande. Forskning har visat att även om det är värdefullt att lära eleverna hur man hanterar historiska källor och att lära ut färdigheter i källkritik, leder det inte nödvändigtvis till utveckling av färdigheter i historisk disciplin. Detta kan resultera i en relativ brist på färdigheter hos eleverna när det gäller att hantera källor på ett disciplinärt sätt. Historiska disciplinära färdigheter omfattar de specifika tekniker och metoder som historiker använder för att analysera och tolka historiska källor. Detta innefattar att förstå det sammanhang i vilket källorna skapades, att identifiera fördomar och perspektiv och att använda en mängd olika källor för att bilda sig en omfattande förståelse av det förflutna. Även om färdigheter i källkritik är viktiga är det också viktigt att fokusera på att utveckla elevernas historiska disciplinära färdigheter för att säkerställa att de har en djup och väl avrundad förståelse för historia. Detta kan innebära att man införlivar mer avancerade historiska metoder och tekniker i läroplanen och ger eleverna möjlighet att öva dessa färdigheter i olika sammanhang. Denna studie syftar till att undersöka historielärares användning av historiska källor och deras metodik för att undervisa baserat på dessa. Genom intervjuer med grundskollärare i årskurs 4-6 undersöker studien lärarnas syn på historiska källor och deras utmaningar och möjligheter i undervisningen. Resultaten bekräftar vissa aspekter av tidigare forskning, men tillför också ny kunskap. Genom att fokusera på lärarnas beskrivningar av sina undervisningsmetoder och deras syn på historiska källor, framhåller studien vikten av källkritiska kriterier, strukturerade källövningar, och lärarens egna historiska perspektiv i undervisningen. Studien bidrar till en djupare förståelse av hur historielärare uppfattar historiska källor, hur dessa bör hanteras och hur de beskriver genomförandet av deras praktiska undervisning. Tidigare forskning har antingen varit aktionsbaserad eller har på övergripande nivå undersökt källhantering. Denna studie bidrar med ny insikt som fördjupar och nyanserar den befintliga kunskapen om historielärares källhantering.

<p>History has always been a doctrine with several qualities. Control over historical documentation has long served as a power tool for great men, where the victor wrote history as he or she wanted to. But history has never been exclusive to those who hold power - on the contrary, history is a central part of each individual's life, whether it is true or false. It gives an understanding of why the world looks as it does, gives the identity, related and confirms the origin as well as inspire the epic hero tales that are not always completely true. Within school, the Swedish National Agency for Education instructs that:</p><p>The subject aims to stimulate students' curiosity and desire to broaden their world in a time dimension. [...] It also aims to develop critical thinking and an analytical approach as a tool to understand and explain society and people's lifestyles. This enhances the ability to be critical both for the historical sources for the texts and other media in our time.[1]</p><p>Just the question of what is true and invented has always been important to historians, of which the central concept of source criticism. However, the truth has never been the operator of an epic hero story forward - something they often see in Hollywood films and other popular culture where the story adorned and adjusted to best appeal to the audience. That history is the basis for the epic masterpiece, however, nothing that occurred with the birth of Hollywood films. Already during the Middle Ages, the Norwegian King Sverre, who died at the beginning of the 1200's, said that "<em>the</em> <em>lying sagas were the funniest</em>."</p><p>Sverre was not alone in experiencing the untrue tales as the funniest. Previous research argues that the majorities of the school’s students share his view and would prefer popular culture as an alternative of solid historical documentation. The dilemma with this is that school requires that students must develop critical thinking and create a picture of human history that is correct, which in turn requires one to take on reliable sources, who unfortunately are not always perceived as particularly amusing. Popular culture, however, has no requirement to be historically accurate, something that contributes to the creation of historical myths among some pupils.</p><p>This study therefore aims to increase the understanding of how teachers and students relate to historical sources and popular culture that uses a historical background to weave fiction.        The study confirms previous research concerning students 'and teachers' approach to history in terms of historical sources and popular culture, historical links. The study also shows that the difference within students and teachers attitudes in many cases can lead to negative results in which students lose interest of history - as well as some students find the teacher's broad historical knowledge stimulating. Finally, the study shows, based on empirical data collected (with support from previous research) why popular culture with historical themes are relevant to history teaching, and how the same popular culture can be implemented in teaching.</p><p>[1] Translation from Swedish - Skolverkets kursplan för Historia på gymnasiet: (2009-10-03) http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0910&infotyp=8&skolform=21&id=HI&extraId=</p><p> </p> / <p>Historia har alltid varit en lära som besuttit flera kvalitéer. Kontrollen över historiedokumentering har länge fungerat som maktredskap för stormän, där segraren skrivit historien som han eller hon önskat att den ska se ut. Men historia har aldrig varit exklusivt för de som håller makten - tvärt om; historia är en central del av varje individs liv, vare sig den är sann eller falsk. Den skänker en förståelse för varför världen ser ut som den gör, ger identitet, hänför och bekräftar ursprung likväl som den inspirerar med storslagna hjältesagor som inte alltid är helt sanna. Inom skolan instruerar skolverket att:</p><p> </p><p>Ämnet syftar till att stimulera elevernas nyfikenhet och lust att vidga sin omvärld i en tidsdimension.[…] Syftet är också att utveckla ett kritiskt tänkande och ett analytiskt betraktelsesätt som redskap för att förstå och förklara samhället och människors levnadsmönster. Detta gynnar förmågan att stå kritisk såväl inför historiska källor som inför texter och andra medier i vår tid.[1]</p><p> </p><p>Just frågan gällande vad som är sant och påhittat har alltid varit viktig för historiker, därav det centrala begreppet källkritik. Dock har sanningen aldrig varit det som driver en episk hjältesaga framåt - något som ofta syns i Hollywoodfilmer och annan populärkultur där historien smyckats och anpassats för att bäst tilltala publiken. Att historia ligger till grund för episka mästerverk är emellertid ingenting som uppstod med Hollywoodfilmernas födelse. Redan på medeltiden skall den norske konungen Sverre som dog i början av 1200 talet ha yttrat att ”lögnsagorna var de roligaste”[2].</p><p>Sverre var emellertid inte ensam om att uppleva lögnsagorna som de roligaste. Tidigare forskning hävdar att majoriteten av skolans elever delar hans uppfattning och föredrar sådan populärkultur framför gedigen historiedokumentation. Dilemmat med detta är att skolan ställer krav på att eleverna skall utveckla ett kritiskt tänkande och skapa sig en bild av mänsklighetens historia som är korrekt, någonting som kräver att man tar till sig tillförlitliga källor som olyckligtvis inte alltid uppfattas som särskilt roliga. Populärkulturen har emellertid inga krav på sig att vara historiskt korrekt, någonting som bidrar till historisk mytbildning hos vissa elever.</p><p>Denna studie ämnar således öka förståelsen för hur lärare och elever förhåller sig till historiska källor och populärkultur som använder sig av en historisk bakgrund för att väva fiktiva berättelser.</p><p>Studien bekräftar tidigare forskning gällande elever och lärares förhållningssätt till historia vad gäller historiska <em>källor </em>och populärkulturens <em>historiska länkar</em><em><strong>[3]</strong></em>. Studien visar även att skillnaden i elever och lärares förhållningssätt i många fall kan leda till negativa resultat där elever tappar intresse för historia - likväl som att vissa elever finner lärarens breda historiska kunskap stimulerande. Slutligen redovisar studien, utifrån den empiriska data som samlats in med stöd från tidigare forskning varför populärkultur med historiskt tema är relevant för historieundervisning, samt hur denna populärkultur kan implementeras i undervisningen.</p><p>[1] Skolverkets kursplan för Historia på gymnasiet: (2009-10-03) http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0910&infotyp=8&skolform=21&id=HI&extraId=</p><p>[2] Lönnroth<em> </em>(2006) <em>Njals saga</em>: 12</p><p>[3] Se rubrik: <em>2.3 Skillnaden mellan historiska källor och historiska länkar som historiska referenser.</em></p><p> </p>

History has always been a doctrine with several qualities. Control over historical documentation has long served as a power tool for great men, where the victor wrote history as he or she wanted to. But history has never been exclusive to those who hold power - on the contrary, history is a central part of each individual's life, whether it is true or false. It gives an understanding of why the world looks as it does, gives the identity, related and confirms the origin as well as inspire the epic hero tales that are not always completely true. Within school, the Swedish National Agency for Education instructs that: The subject aims to stimulate students' curiosity and desire to broaden their world in a time dimension. [...] It also aims to develop critical thinking and an analytical approach as a tool to understand and explain society and people's lifestyles. This enhances the ability to be critical both for the historical sources for the texts and other media in our time.[1] Just the question of what is true and invented has always been important to historians, of which the central concept of source criticism. However, the truth has never been the operator of an epic hero story forward - something they often see in Hollywood films and other popular culture where the story adorned and adjusted to best appeal to the audience. That history is the basis for the epic masterpiece, however, nothing that occurred with the birth of Hollywood films. Already during the Middle Ages, the Norwegian King Sverre, who died at the beginning of the 1200's, said that "the lying sagas were the funniest." Sverre was not alone in experiencing the untrue tales as the funniest. Previous research argues that the majorities of the school’s students share his view and would prefer popular culture as an alternative of solid historical documentation. The dilemma with this is that school requires that students must develop critical thinking and create a picture of human history that is correct, which in turn requires one to take on reliable sources, who unfortunately are not always perceived as particularly amusing. Popular culture, however, has no requirement to be historically accurate, something that contributes to the creation of historical myths among some pupils. This study therefore aims to increase the understanding of how teachers and students relate to historical sources and popular culture that uses a historical background to weave fiction.        The study confirms previous research concerning students 'and teachers' approach to history in terms of historical sources and popular culture, historical links. The study also shows that the difference within students and teachers attitudes in many cases can lead to negative results in which students lose interest of history - as well as some students find the teacher's broad historical knowledge stimulating. Finally, the study shows, based on empirical data collected (with support from previous research) why popular culture with historical themes are relevant to history teaching, and how the same popular culture can be implemented in teaching. [1] Translation from Swedish - Skolverkets kursplan för Historia på gymnasiet: (2009-10-03) http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&amp;ar=0910&amp;infotyp=8&amp;skolform=21&amp;id=HI&amp;extraId= / Historia har alltid varit en lära som besuttit flera kvalitéer. Kontrollen över historiedokumentering har länge fungerat som maktredskap för stormän, där segraren skrivit historien som han eller hon önskat att den ska se ut. Men historia har aldrig varit exklusivt för de som håller makten - tvärt om; historia är en central del av varje individs liv, vare sig den är sann eller falsk. Den skänker en förståelse för varför världen ser ut som den gör, ger identitet, hänför och bekräftar ursprung likväl som den inspirerar med storslagna hjältesagor som inte alltid är helt sanna. Inom skolan instruerar skolverket att:   Ämnet syftar till att stimulera elevernas nyfikenhet och lust att vidga sin omvärld i en tidsdimension.[…] Syftet är också att utveckla ett kritiskt tänkande och ett analytiskt betraktelsesätt som redskap för att förstå och förklara samhället och människors levnadsmönster. Detta gynnar förmågan att stå kritisk såväl inför historiska källor som inför texter och andra medier i vår tid.[1]   Just frågan gällande vad som är sant och påhittat har alltid varit viktig för historiker, därav det centrala begreppet källkritik. Dock har sanningen aldrig varit det som driver en episk hjältesaga framåt - något som ofta syns i Hollywoodfilmer och annan populärkultur där historien smyckats och anpassats för att bäst tilltala publiken. Att historia ligger till grund för episka mästerverk är emellertid ingenting som uppstod med Hollywoodfilmernas födelse. Redan på medeltiden skall den norske konungen Sverre som dog i början av 1200 talet ha yttrat att ”lögnsagorna var de roligaste”[2]. Sverre var emellertid inte ensam om att uppleva lögnsagorna som de roligaste. Tidigare forskning hävdar att majoriteten av skolans elever delar hans uppfattning och föredrar sådan populärkultur framför gedigen historiedokumentation. Dilemmat med detta är att skolan ställer krav på att eleverna skall utveckla ett kritiskt tänkande och skapa sig en bild av mänsklighetens historia som är korrekt, någonting som kräver att man tar till sig tillförlitliga källor som olyckligtvis inte alltid uppfattas som särskilt roliga. Populärkulturen har emellertid inga krav på sig att vara historiskt korrekt, någonting som bidrar till historisk mytbildning hos vissa elever. Denna studie ämnar således öka förståelsen för hur lärare och elever förhåller sig till historiska källor och populärkultur som använder sig av en historisk bakgrund för att väva fiktiva berättelser. Studien bekräftar tidigare forskning gällande elever och lärares förhållningssätt till historia vad gäller historiska källor och populärkulturens historiska länkar[3]. Studien visar även att skillnaden i elever och lärares förhållningssätt i många fall kan leda till negativa resultat där elever tappar intresse för historia - likväl som att vissa elever finner lärarens breda historiska kunskap stimulerande. Slutligen redovisar studien, utifrån den empiriska data som samlats in med stöd från tidigare forskning varför populärkultur med historiskt tema är relevant för historieundervisning, samt hur denna populärkultur kan implementeras i undervisningen. [1] Skolverkets kursplan för Historia på gymnasiet: (2009-10-03) http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&amp;ar=0910&amp;infotyp=8&amp;skolform=21&amp;id=HI&amp;extraId= [2] Lönnroth (2006) Njals saga: 12 [3] Se rubrik: 2.3 Skillnaden mellan historiska källor och historiska länkar som historiska referenser.