No description available.

Hjärtsvikt är en folksjukdom där prevalensen har uppskattats till cirka 2 %. Sjukdomen innebär att hjärtats funktion är försämrad. Idag behandlas hjärtsvikt vanligtvis med ACE-hämmare, betablockerare och ibland spironolakton. Spironolakton är en mineralkortikoidreceptorantagonist, som i RALES-studien (1999) har visat goda effekter på mortalitets- och morbiditetsreduktion hos hjärtsviktspatienter när den gavs som tillägg till ACE-hämmare. Idag är det ännu inte helt känt hur läkemedlet utövar sin effekt. Syftet med detta arbete är att undersöka vad spironolakton har för effekt på hjärta, blodkärl samt det sympatiska nervsystemet hos hjärtsviktspatienter. En litteraturstudie gjordes där sju studier utvärderades. Två av de utvalda studierna behandlade spironolaktons effekt på blodkärlen, två på hjärtremodelleringen, två på hjärtfibrosen och en på det sympatiska nervsystemet. Resultaten från studierna visade att spironolakton har goda effekter på kärlen bland annat genom att öka biotillgängligheten av kväveoxid. Läkemedlet har också goda effekter på hjärtremodelleringen, troligtvis framförallt genom att minska fibrosbildningen. Dessutom har spironolakton fördelaktiga effekter på det sympatiska nervsystemet. Många av spironolaktons effekter beror troligtvis på dess förmåga att blockera aldosterons effekt. De fysiologiska effekter som visades i detta arbete kan sannolikt ge mortalitets- och morbiditetsreduktion hos verklighetens hjärtsviktspatienter då läkemedlet adderas till modern basbehandling. I RALES var betablockeraranvändning ovanlig och klinikens patienter motsvarade inte verklighetens patienter. Därför kan en modern studie liknande RALES, men på verklighetens hjärtsviktspatienter, ge svar på frågan om spironolakton idag är ett effektivt läkemedel för behandling av hjärtsvikt.

Hjärtsvikt är ett livslångt syndrom som drabbar många människor i världen och prognosen är dålig. Syndromet är progressivt med successiv försämring, upprepade behov av sjukhusinläggning och hög risk för plötslig död. Att leva med hjärtsvikt innebär att hantera symtom som både fysiskt och psykiskt kan påverka hälsan, farmakologisk och ickefarmakologisk behandling, egenvård och sjukhusinläggningar. Att leva med hjärtsvikt medför begränsningar i det dagliga livet och kan leda till sänkt livskvalitet. Kontinuerlig uppföljning är av stor vikt och bör inrikta sig på ett holistiskt och individualiserat omhändertagande av personer med hjärtsvikt och deras närstående. Rekommendationen är att personer med hjärtsvikt ska följas upp på hjärtsviktsmottagning som styrs av specialistutbildad sjuksköterska för att främja livskvalitet, undvika händelser med försämring av hjärtsvikt och undvika återinläggningar. Syftet var att belysa faktorer som ingår i uppföljningen av personer med hjärtsvikt och hur de påverkar deras livskvalitet.   För att besvara syftet valdes litteraturöversikt som metod. Datainsamlingen ledde till totalt 16 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats. Databaserna som användes vid datainsamlingen var PubMed och CINHAL complete. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades med en integrerad analys.   Resultatet av studierna utmynnade i kategorierna utbildningsprogram, uppföljningsprogram och telemonitoreringsprogram. I de olika programmen utmynnade olika faktorer som undervisning, individualiserad vård, telemonitorering, telefonuppföljning, stödjande strategier, egenvårdshantering och hembesök. Kategorin utbildningsprogram bestod av nio studier, åtta av studierna visade på en förbättrad livskvalitet. En visade endast på en kortsiktig förbättring av hjärtspecifik livskvalitet, interventionen var baserad på grupputbildning. Kategorin uppföljningsprogram bestod av fyra studier där tre av studierna visade på förbättrad livskvalitet. En studie avvek och visade inte på förbättrad livskvalitet, interventionen bestod till stor del av telefonuppföljning. Kategorin telemonitoreringsprogram bestod av tre studier och samtliga studier resulterade i förbättrad livskvalitet.    Slutsatsen är att det i uppföljningen ska finnas individanpassade faktorer för att personen ska kunna leva med så god livskvalitet som möjligt.   Nyckelord: Hjärtsvikt, livskvalitet, uppföljning, intervention

Bakgrund: Kronisk hjärtsvikt är ett växande problem där patientens hela liv påverkas i olika dimensioner. Detta kan leda till en minskad livskvalité och ett ökat lidande. För att kunna ge patienter med hjärtsvikt en bra vård är det av stor vikt att förstå hur patienten upplever att sitt liv påverkas. Syfte: Syftet med studien var att belysa patienters upplevelser av att leva med kronisk hjärtsvikt. Metod: En litteraturstudie med systematisk bearbetning av litteratur innehållande tio kvalitativa vetenskapliga originalartiklar. Alla artiklar genomgick en kvalitetsgranskning, där sju artiklar höll en hög kvalitet och tre artiklar höll en medelhög kvalitet. Insamlade data analyserades sedan med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Under analysen framkom tre kategorier och åtta underkategorier. Följande kategorier framkom: “Upplevelsen av faktorer som påverkade patientens liv negativt”, “Upplevelsen av livsstilsförändringar” samt “Upplevelsen av påfrestningar i dagligt liv”. Slutsats: Att leva med kronisk hjärtsvikt orsakar flera negativa konsekvenser på patientens dagliga liv och aktiviteter. Flertalet patienter upplever brister inom vården, framförallt information kring hur man hanterar sin sjukdom. Vidare forskning och utbildning om hur vården ska bemöta dessa patienter behövs, för att kunna utveckla vården och ge en mer personcentrerad vård.

Introduktion: Att leva med hjärtsvikt innebär olika utmaningar i vardagen. Hur personer med hjärtsvikt upplever sin livskvalitet i vardagen är viktig att ha förståelse för som sjuksköterska. Detta för att kunna ge god omvårdnad, finnas som stöd samt bidra till ökad livskvalitet. Syfte: Beskriva personers upplevelse av livskvalitet vid hjärtsvikt. Metod: Litteraturstudie med beskrivande design. Huvudresultat: Denna litteraturstudie visade att det fanns olika upplevelser kring livskvalitet vid hjärtsvikt. Personer med hjärtsvikt uttrycker både fysiska och psykiska hinder i sin vardag. Yttre faktorer har en positiv inverkan på såväl livskvalitet som motivationen till att upprätthålla egenvårdsråd och acceptans kring sin sjukdom. Slutsats: Resultatet visar att kunskap kring hjärtsvikt bidrar till ökad förståelse, egenvård och i förlängningen bidra till en ökad känsla av livskvalitet hos personer med hjärtsvikt. Det är av vikt att sjuksköterskan stöttar och motiverar personens välmående och önskningar kring sin sjukdom för att främja och upprätthålla hälsa.

Bakgrund: Hjärtsvikt drabbar idag många människor och är ett global folkhälso-problem som skapar begränsningar och orsakar ökat lidande för patienten. En del i behandlingen är egenvård som definieras med tre nyckelbegrepp 1) upprätthållande av egenvård som att ta sina mediciner, 2) övervaka egenvård som att väga sig regelbundet och 3) egenvårdshantering som att agera på viktuppgång. En effektiv egenvård ger ökad livskvalité och minskad dödlighet. Syftet var att analysera litteratur som beskriver upplevelser av egenvård hos patienter som drabbats av hjärtsvikt. Metoden som användes var en litteraturöversikt. Tio kvalitativa artiklar valdes och analyserades enligt Fribergs femsteganalys där alla artiklar lästes igenom noga för att förstå innehåll och identifiera kategorier. Resultat: Vid analysen av litteraturen framkom fyra kategorier. 1) att lyssna och agera på symtom, 2) vem är jag? omvärdera livet och hantera starka känslor, 3) social och kulturell påverkan och 4) tillräcklig information och kunskap. Resultatet visar att hjärtsviktspatienter påverkades fysiskt, emotionellt och socialt av hjärtsviktsdiagnosen och de använde olika strategier för att hantera sin egenvård. Patientens kunskap om sin sjukdom och egenvård påverkade egenvården och relationen med vården var viktig. Det framkom att det ibland uppstod missförstånd mellan vården och patienten. Diskussion: Att inte förstå varför man ska utföra egenvård och inte ha tillräcklig kunskap om sin diagnos bör uppmärksammas av vården för att förbättra och individanpassa information om vikten av egenvård.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en allvarlig sjukdom med hög mortalitet och frekventa sjukhusinläggningar för patienter över 65 år. En av anledningarna till de högfrekventa sjukhusinläggningarna kan vara att patienter med hjärtsvikt inte får undervisning om egenvårdsåtgärder. Sjuksköterskans patientundervisning för patienter med hjärtsvikt kan vara av betydelse för patienter att öka sin kunskap om sin sjukdom vilket kan innebära att de kan bli mer autonoma och utföra egenvård.Syftet med litteraturstudien var att beskriva effekten av sjuksköterskans patientundervisning för egenvård hos patienter över 65 år med hjärtsvikt.Metoden grundade sig på Polit & Becks nio steg för litteraturstudier. Databassökningar genomfördes i CHINAL och PubMed och de artiklar som identifierades bearbetades i en urvalsprocess som bestod av tre steg. I steg tre granskades artiklarna enligt Poligt & Becks granskningsmallar. Efter urvalsprocessen kvarstod tio artiklar.Resultatet presenterades i form av fyra kategorier: kunskap om hjärtsvikt, livsstilsförändringar, följsamhet och lägre återinläggningar. Slutsats: Sjuksköterskans patientundervisning har lyfts fram som en nyckelkomponent, då den enligt studiens resultat ökar kunskaper hos patienter med hjärtsvikt om sin egen sjukdom. De ökade kunskaperna skapar förutsättningar som kan främjar positiva livsstilsförändringar och öka patienters följsamhet till egenvård. Det tyder även på att återinläggning på sjukhus minskar för patienter med hjärtsvikt.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en vanlig sjukdom som drabbar cirka två procent av den svenska befolkningen. Hjärtsvikt innebär att hjärtats pumpförmåga blir nedsatt och kroppens vävnader till följd av det inte kan tillgodoses med en nödvändig mängd syre- och näringsrikt blod. De fyra vanligaste symtomen är dyspné, trötthet, ödem och nedsatt prestationsförmåga. För att underlätta vardagen kan patienter med hjärtsvikt behandla den med både läkemedel samt genom att utföra egenvård. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters upplevelser av att leva med hjärtsvikt. Metod: En beskrivande litteraturstudie som baseras på resultatet av 15 vetenskapliga artiklar. Fjorton av dem är av kvalitativ ansats och en är mixad metod. Huvudresultat: Resultatet visade att de vanligaste upplevda symtomen var trötthet och dyspné. Läkemedelshanteringen upplevdes vara ett problem och även egenvården visade sig vara svår att hantera. Hur patienterna upplevde vården var väldigt individuellt, både positiva och negativa upplevelser framkom. Slutsats: Deltagarna upplevde flera svårigheter till följd av sjukdomen. De beskrev hur allt från symtom och läkemedelsbiverkningar till egenvård påverkade deras vardagsliv väldigt mycket. Kunskapen och informationen som framkommit i det här arbetet är grundläggande för att sjuksköterskan ska kunna arbeta på ett mer individanpassat sätt.

Läkemedelsbehandlad hjärtsvikt är i Sverige ett vanligt förekommande sjukdomstillstånd och prevalensen ökar med stigande ålder. På grund av en ökande medelålder i Sveriges befolkning blir diagnosen hjärtsvikt allt vanligare. Prognosen vid hjärtsvikt är dålig och dödligheten ökar till skillnad från andra kardiovaskulära sjukdomstillstånd där dödligheten minskar. Tillståndet hjärtsvikt har många symtom som påverkar hela livssituationen för patienten och dennes anhöriga. Många patienter upplever en försämring av livskvaliteten. Primärvården har en stor roll i vården av patienter med hjärtsvikt då dessa patienter kräver kontinuerlig uppföljning och behandling. Det är viktigt att identifiera de utmaningar som kommer med en hjärtsviktsdiagnos för att kunna stödja och utbilda dessa patienter. Hjärtsviktsbehandlingens syfte är att lindra symtomen, förhindra progress, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten. Syftet var att beskriva hur personer med hjärtsvikt upplever sin sjukdom samt åtgärder som kan främja livskvaliteten hos denna patientgrupp inom primärvården. Litteraturstudie valdes som metod. Sökningar efter vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna PubMed, CINAHL och PsychINFO. Även manuella sökningar efter vetenskapliga artiklar gjordes. Litteraturstudien inkluderar vetenskapliga artiklar med både kvalitativa och kvantitativa ansatser. Resultatet sammanställdes under teman; patientperspektiv, undervisning och personcentrerad vård. Patienterna beskrev att de upplevde social isolering och identitetsförlust. Faktorer som påverkade livskvaliteten positivt var att ha en nära anhörig, att bevara sin humor, att vara troende och att kunna ha en positiv inställning till livet trots sjukdomen. Resultatet visade vidare att det var viktigt att kunna genomföra fysiska och sociala aktiviteter med sina familjer Patienterna önskade mer kontinuitet i vården, de upplevde det svårt att träffa olika vårdgivare vid olika tillfällen. Tiden blev viktigare för dem på grund av att den nu var begränsad av sjukdomen. Det visade sig att patienter som fick stöd och undervisning av en sjuksköterska hade bättre livskvalitet och färre depressiva symtom än de patienter som inte fått det. Personcentrerad vård resulterade i förbättrad livskvalitet för patienterna. Specialiserad, teambaserad vård gav bättre hälsorelaterad livskvalitet. Utformningen av vården byggde på att patienterna fick personcentrerad vård, de fick hjälp med fysiska, psykologiska och existentiella problem. Slutsatsen är att patienter med hjärtsvikt upplever många svårigheter och hinder. Stöd och undervisning är åtgärder som kan förbättra livskvaliteten. Att öka kontinuitet i vården samt att arbeta personcentrerat är andra viktiga åtgärder som hälso-och sjukvården bör ta hänsyn till för att förbättra livskvaliteten hos denna patientgrupp.

Många patienter formar deras liv utifrån deras hjärtsvikt och här hjälper sjuksköterskan genom att öka egenvårdsförmågan. Dorothea Orem har skapat en omvårdnadsteori som bygger på tillämpningen av egenvård också kallad self-care. Hon betonar att patienten ska göra så mycket egenvård som möjligt och att sjuksköterskan ska uppmana till detta. Enligt svensk lag har patienten rätt till att medverka i sin egen vård. Vi vill undersöka hur egenvården påverkar livssituationen hos personer med hjärtsvikt.